Infektioner i förskolan kan motas med ändrade hygienrutiner. Det är utgångspunkten för HYFS-projektet (HYFS: hygiensjuksköterska i förskolan) i Göteborg och som hållit på ett drygt år. Fokus ligger på Göteborgs 360 kommunala förskolor med dess 17 400 barn. HYFS har en budget på 600 000 kronor och en heltidsanställd hygiensjuksköterska.
Initiativet till HYFS-projektet kom från Smittskyddsenheten i Göteborg, främst genom Lena Holmberg (i dag vårdutvecklare inom barnhälsovården), biträdande smittskyddsläkare Ann Söderström och smittskyddssköterska Peggy Österberg. Det fanns en underliggande känsla att handhygien inte längre upplevdes som en särskilt viktig fråga. Liksom att en vanlig föreställning var att lite skit rensar magen.
– Min erfarenhet från förskolorna är att framförallt de minsta barnen tvättar händerna allra minst. Något jag reagerar starkt på – men reaktionen från personalen är tyvärr inte sällan att det trots allt handlar om barn, ”de blir inte så smutsiga, inte behöver de tvätta händerna före maten”. Sedan tar det ju tid att tvätta händerna på ett litet barn – tid som inte alltid finns, säger Marianne Bengtsson, projektets hygiensjuksköterska.

Hygienrond på varje förskola

Projektstarten tog avstamp i en kartläggning av Strama (Strategigruppen för rationell antibiotikaanvändning och minskad antibiotikaresistens) från 2004 om hygienrutiner ute i landet.
– Och efter att ha tittat på finska studier beslöt vi oss för att bland annat göra en hygienrond på varje förskola. Överlag har projektets arbetssätt ändrats under resans gång och den enkät vi har använt oss av har fyllts på med frågor och följdfrågor efter den verklighet vi mött, säger Marianne Bengtsson.
När hon startar HYFS-arbetet i en stadsdel presenterar hon först projektet för alla förskolornas rektorer och förklarar att projektet är ett samarbetsprojekt mellan barnhälsovården, smittskydd och barnomsorg. En enkät skickas sedan ut till förskolornas enskilda hygienombud som rektorn har ansvar att utse.
– I början svarade följaktligen en enda person för hela förskolan. Efter hand har vi dock förstått att det är mycket bättre om enkäten fylls i av personalen gemensamt i och med att arbetet kan se så olika ut inom arbetsgruppen.

Ger mer information än enkäten

Därefter besöker Marianne Bengtsson förskolorna, där hon har ett möte på cirka en timme inför vilket personalen helst ska ha fyllt i enkäten.
– Jag propsar på att träffa personalen för jag vet att själva mötet ger mycket stor respons och många frågor – det ger mycket mer information än själva enkäten.
Enkäten väcker tankar och funderingar kring till exempel handhygien – när tvättar barnen händerna, när tvättar personalen händerna, hur gör man det, använder man handsprit, när ska man använda handskar, hur ser det ut kring blöjbytesplatsen, har man kvar frottéhandduken?
Marianne Bengtsson var inledningsvis orolig för hur hon skulle uppfattas av förskolepersonalen.
– Om hygiensituationen redan varit tillräckligt bra ute på avdelningarna kunde jag säkert upplevts som lite framfusig. Men jag har varit på 80–90 förskolor nu – och en del fungerar jättebra, men det finns också skräckexempel. Vikarier som aldrig lagat mat ska ordna mat till två avdelningar. Sådant en förälder inte vill veta.
En och en betar hon av Göteborgs 21 stadsdelar – vid intervjun är hon på den åttonde, vilket betyder att även de som ännu inte fått besök är mer förberedda.
– Det lilla motstånd som ändå finns hos rektorer och personal beror dels på att det trots allt kostar pengar – som personalen är rädd ska tas från deras pedagogiska verksamhet, dels på att personalen är ovillig att förändra sin arbetsmiljö.
Enligt Marianne Bengtsson är inte heller hygienrutiner något förskolorna prioriterar. Man ser i första hand till barnens trivsel – och ekonomin förstås. Men det är en kunskapsfråga och hon understryker att förskolepersonals kunskap om hur man ska förhindra smittspridning ofta är mycket bristfällig.
De åtgärdsförlag som HYFS lägger fram är väldigt enkla. Fokus sätts på handtvätt med tvål och vatten. Till exempel bör handdukarna tas bort och ersättas med papper.
– Vi skulle vilja att personalen i långt högre utsträckning använde den handsprit som ofta redan finns på avdelningarna. Ett annat område är blöjbyte och hantering av mat: personalen går mellan blöjbyte och matplats. Man måste tänka lite där, var har jag varit senast? Vi vill också förbättra rutiner vid utevistelse – och städning.

Som det var förr

Städning har varit svårt att få grepp om. Medan städpersonal och kökspersonal oftast vet exakt vad de ska göra, så saknar pedagogerna – som gör en del av städningen – en tydlig arbetsbeskrivning.
– Vi vill att förskolorna ska se över sina rutiner, helst ska det finnas skrivna riktlinjer. Under vårt enkätmöte informerar vi om handtvätt och går igenom mina egna observationer av förskolan. Efter mötet har jag en genomgång med hela personalgruppen där jag informerar om smitta och smittspridning och hur man bäst förebygger infektioner. Jag redovisar en del enkätresultat och lämnar förslag på förbättringar.
Det är svårt att hinna med allt, men i de uppföljningssamtal som Marianne Bengtsson håller 4–5 månader senare kan hon ändå se att informationen gått fram.
Ett stort ansvar ligger på rektorn som ska ta tag i frågan och se till att de nya hygienkunskaperna inte glöms bort.

Kunskapen har försvunnit

Marianne Bengtsson är medveten om att åtgärdsförslagen kan upplevas som besvärande ingrepp i arbetsbeskrivningen och att det ofta handlar om att tänka nytt.
– Många säger att ”så här var det ju förr” och menar då för 30 år sedan. På något sätt har kunskaper försvunnit – man känner till frågorna men ingen tar riktigt ansvar för det längre.
Hon säger att hon i början av projektet kanske var lite mer rakt på, och att det kan ha funnits personal som kände sig påhoppad.
– I dag tar jag det betydligt lugnare och upplever att vi har bra diskussioner. För mig är det viktigt att personalen inser att vi gör detta tillsammans. Det är dock ett problem att personal ibland behandlar förskolan som ett andra hem. Det är det inte, det är en arbetsplats med 20 barn på en begränsad yta.

Stora summor att spara

För att övertala den politiska makten att satsa på projektet var argumentet uppenbart: det finns stora pengar att spara. År 2006 var svenska föräldrar hemma för vård av sjukt barn för 3,7 miljarder kronor, varav 622 miljoner togs ut i Västra Götalandsregionen. Finska studier pekade på 25 procents översjuklighet i förskolan. Att bara få ner sjukligheten några procentenheter innebär stora besparingar.
Inga ekonomiska mål är satta, men Peggy Österberg som räknat på olika möjliga utfall menar att det inte behövs så stora förbättringar för att man ska tala om framgång.
– Det går inte att veta hur stor andel av föräldrar till sjuka barn som vabbar, men siffrorna ger ändå en indikation på vilka belopp som ingår i resonemanget, säger hon.
En konkret kostnad är årliga besök gjorda av barn på vårdcentral och/eller barn- och ungdomsmedicinsk mottagning. Varje besök i offentlig öppenvård kostar landstinget 1 300–1 500 kronor. En uppskattning som Peggy Österberg gjort ger drygt 10 000 läkarbesök för förskolebarn per år i Göteborg. Att få ner sjukligheten 25 procent skulle följaktligen betyda sexsiffriga besparingar.
– Ytterligare en aspekt är läkemedelskostnader. Bara i Göteborg sålde apoteken paracetamol och nässprej med barnstyrkor för 13 miljoner kronor 2006, säger hon.

Resultaten kommer

Framtiden för HYFS är inte klar. En förutsättning för en fortsättning är att förskolorna kan visa att de haft nytta av projektet.
– Dessvärre kan vi redan i dag se att till exempel BVC i Göteborg inte kommer att ta på sig detta efteråt. Det beror delvis på tidsbrist – BVC ansvarar dessutom inte längre för förskolorna – men man ska nog heller inte bortse från att det ibland kan vara ett känsligt arbete, inte minst i mötet med föräldrar. I dag får ju personalen på förskolorna ta hand om sådana reaktioner och konflikter, något de inte är utbildade för, säger Marianne Bengtsson.
Att utvärdera HYFS är inte helt lätt i och med att alla stadsdelar inte har en sjukfrånvarolista för förskolebarn. Vissa rektorer förstår inte nyttan av att veta om barnen är sjuka – för förskolan är närvaron viktig, inte frånvaron. Men nu, efter ett år, har HYFS fått samtliga förskolor att använda sig av en dagjournal som är gemensam för hela Göteborg.
– Det är en direkt följd av projektet. Vi måste ju kunna mäta på något 
sätt. Sjukfrånvaron försöker vi sedan att dela upp i olika diagnoser. 
Vi är ju intresserade av infektioner – förkylning för sig, mag/tarm 
för sig, impetigo för sig – inte brutna ben.
I de stadsdelar som engagerat sig i frågan kommer man att kunna mäta skillnaden mellan före och efter projektet och Marianne Bengtsson tror därför att verksamheten på något sätt att permanentas.
– Att gå från att inte veta så mycket om handtvätt till att veta väldigt mycket – det gör stor skillnad. Jag skulle bli förvånad om man inte såg resultat. Och gensvaren från förskolorna är generellt väldigt positiva. Dessutom är en del ändringar enkla och en del kostar faktiskt ingenting alls.
Personalens ansvar
Marianne Bengtsson vet om att förskolorna är svårt pressade och att det är ont om tid och pengar. Ändå anser hon att hygienkunskap borde ingå i lärarutbildningen. Och att personalen oftare borde erbjudas kurser i livsmedelshygien – inte minst när förskolorna har ett tillagningskök.
– Visst kan det vara så att en del av det man sparar i slutändan måste gå till utökade resurser för lärarkåren. Men jag tycker att om man jobbar med människor – äldreomsorg eller förskola, verksamheter med många människor på liten yta – måste man ju som personal veta hur man ska hantera sådana här frågor. Ingen vill ju bli sjuk. Och man kan luta sig på arbetsmiljölagen också!
I slutet på september anordnade HYFS en utbildningsdag som var mycket uppskattad. Alla fick inte plats, så man kommer att ha en dag till i februari.