Testning av sexuellt överförbara klamydiainfektioner utförs sedan över tio år på landets mikrobiologiska laboratorier med någon av de likvärdiga molekylärbiologiska metoderna (påvisande av bakteriernas arvsmassa) som finns på marknaden. Förmågan att påvisa klamydia i kliniska prover (oftast urin och hos kvinnor ofta i kombination med prov från livmodertappen) är hög (>95 % känslighet) och de är generellt känsligare än tidigare använda metoder. Det innebär att den förbättrade diagnostiken möjliggjort en effektivare smittspårning och behandling av dom drabbade. Odiagnostiserad riskerar en smittad person allvarliga komplikationer som i värsta fall kan leda till infertilitet.

Ingen testmetod är perfekt och det innebär att vid utvärdering av testmetoder förekommer alltid vissa skillnader. Mycket känsliga testmetoder kan ge positiva resultat som inte kan bekräftas med andra metoder. Ett sådant resultat skulle kunna tolkas som ”falskt positivt ”, men kan i själva verket visa på en verklig infektion med få klamydiabakterier i provet som därför bara blir positivt i känsliga testmetoder.
Dessutom kan finnas falskt positiva testresultat beroende på att andra bakterier än klamydia kan korsreagera med testsystemet för klamydia och ge en ospecifik reaktion. För de tre förekommande testsystemen som används vid laboratorier i Sverige har sådan ospecifik reaktion inte rapporterats.

Nytt prov kan begäras

Alla testmetoder är validerade av tillverkarna och testverksamheten vid landets mikrobiologiska laboratorier är kvalitetssäkrad och fortlöpande kontrollerad med nationella testpaneler. Den granskas dessutom av oberoende nationell ackrediteringsmyndighet (SWEDAC). Enligt gällande rekommendationer testas idag varje prov som utfallit positivt för klamydia på nytt med samma metod med syftet att utesluta förväxling. Vid kvarstående misstanke om detta eller om testresultaten inte går att säkert tolka begärs ett nytt prov från patienten. Med dagens säkra diagnostiska metoder finns dock ingen anledning att allmänt begära nya prov för att verifiera diagnosen med ett annat test. Ett sådant förfarande skulle påtagligt försena antibiotikabehandlingen av den smittade och dessutom försena smittspårningen med risk att smittan skulle hinna spridas ytterligare. Dessutom skulle användandet av en alternativ testmetod, alla har ungefär samma prestanda, innebära att ytterligare sant smittade personer skulle undgå upptäckt eftersom den förnyade testningen skulle riskera att bli falskt negativ. Det skulle också innebära påtagligt ökade kostnader att ha två olika diagnostiska metoder uppsatta på laboratorierna.

Antalet påvisade fall har ökat

Under 2000-talet har antalet testade i landet varierat mellan 300 000 och drygt 500 000 per år. Samtidigt har antalet påvisade fall (incidensen) ökat från cirka 200 (år 2000) till drygt 450 (år 2008) per 100 000 invånare i samhället. Under denna tid har praktiskt taget alla tester utförts med de molekylärbiologiska metoder som beskrivits. Detta innebär att den påtagliga ökningen av antalet klamydiafall under den tiden inte kan förklaras av ändrad diagnostisk metodik. En nedgång i antalet nyupptäckta fall blev följden av smittspridning med en muterad klamydiastam före 2007 som undgick upptäckt med två av de tre i Sverige använda molekylärbiologiska testmetoderna. Genom modifieringar av dessa tester har problemet rättats till varefter antalet nyupptäckta fall åter ökat. Muterade stammar kan möjligen även i framtiden ställa till bekymmer för testerna, men erfarenheten innebär nu att kliniker, laboratorier och tillverkare är vaksamma för sådana händelser.

Inrapporterade data från samtliga laboratorier och behandlande läkare ligger till grund för den epidemiologiska statistiken från den epidemiologiska avdelningen på Smittskyddsinstitutet. Vissa osäkerhetsfaktorer finns och arbete pågår med att förbättra kvalitén, bland annat genom att korrigera för att vissa patienter kan provtas och registreras upprepade gånger. Provtagningen av kvinnor är omfattande och når enligt tillgängliga data i många län en täckningsgrad av >30 % av alla kvinnor i åldersgruppen 15-29 år. Fortfarande testar sig förhållandevis färre män. I vissa regioner, bland dessa sådana som använder ”testning via nätet”, det vill säga där provmaterialet kan beställas till hemmet, noteras dock en ökning av antalet testade män.

För att på sikt ska kunna bemästra den pågående spridningen av klamydia i samhället är det viktigt att effektiva motåtgärder fortsätter att vidtas. Hit hör att så många som möjligt låter testa sig. Vinsterna för den enskilda att få behandling för en diagnostiserad klamydiainfektion måste anses väga upp den lilla risk att få en falsk klamydiadiagnos.