Nya studier kring influensaresistensen har publicerats dessa visar att en förklaring till att resistensen nu sprider sig så snabbt kan vara att den mutation som orsakar tamifluresistens också ger viruset en tillväxtfördel. Det resistenta viruset sprider sig alltså lättare än ett som inte är resistent, men förändringen tycks inte påverka den kliniska bilden. De som infekterats med det resistenta viruset blir inte sjukare än dem som infekterats med det icke resistenta influensaviruset. Slutligen har man också visat att viruset, liksom andra influensavirus kan göra, spritts mellan två transplanterade patienter i sjukhusmiljö, och hos dessa känsliga individer orsakat svår sjukdom.

Det är en av två undertyper av influensa A, H1N1, som utvecklat resistens. Av de tre influensatyper som cirkulerar över jorden, A/H1N1, A/H3N2 och B är H1N1 det som orsakar lindrigast sjukdom, och som därför sällan behöver behandlas.

A/H3N2, som ger svårare sjukdom men som inte uppvisar resistens dominerar helt den influensaepidemi i Sverige som fortfarande pågår, men som är avklingande. Svårt sjuka patienter kan behandlas, och mycket sköra individer som utsatts för närsmitta kan fortfarande få medicinen i förebyggande syfte. För närvarande har resistensen alltså ingen stor praktisk betydelse i Sverige, men den ökar naturligtvis osäkerheten kring hur användbart Tamiflu® kan komma att bli i en pandemisituation, när ett nytt och kanske farligare influensavirus dyker upp. Det finns ännu inga hållpunkter för att H5N1, den fågelinfluensa som vi just nu ser som det största hotet, blivit resistent i någon större omfattning. Sveriges pandemilager omfattar också andra läkemedel än Tamiflu®. Utvecklingen går också framåt, både när det gäller nya antivirusmedel och vacciner, och även om den snabba spridningen är förvånande och ger anledning till eftertanke finns ingen anledning till akut oro.

/ Annika Linde, Avdelningen för epidemiologi

/ Mia Brytting, Avdelningen för virologi