Rävar är det naturliga värddjuret och sorkar naturliga mellanvärdar för dvärgbandmasken. Rävar infekteras genom att äta infekterade sorkar. En bandmask utvecklas i räven och bandmaskägg börjar utsöndras med avföring cirka en månad efter infektion. Hundar och mårdhundar kan också bli infekterade genom att äta smittade sorkar eller andra smågnagare. Gnagare infekteras genom att de får i sig bandmaskägg. Värddjuren, det vill säga räv och hund med flera, får inga sjukdomssymtom av dvärgbandmasken.

Människor kan infekteras om de sväljer maskens ägg. Äggen, som är osynliga för ögat, finns i djurens avföring men kan också fastna i pälsen på hundar och därifrån förorena fingrarna när man klappar djuren. Man kan också smittas genom att äta kontaminerade skogsbär eller svampar. Masken kan hos människor bilda vätskefyllda blåsor i olika organ, oftast flera år efter infektionstillfället. Sjukdomen kallas alveolär ekinokockos. Den smittar inte mellan människor.

Infektion hos människa är mycket ovanlig, men kan ge en besvärlig sjukdom som är svårbehandlad. Vaccin saknas. För att förhindra infektion är det viktigt med god handhygien efter kontakt med husdjur som vistats i skog och mark inom smittade områden.

Flera myndigheter arbetar med att få fram allmänna rekommendationer för hundägare, jägare och för allmänheten vid vistelse i naturen i områden där dvärgbandmask påträffats. SVA arbetar med en handlingsplan för utökad övervakning för att klarlägga utbredningen av rävens dvärgbandmask i Sverige.