Endast en bråkdel av de avföringsprover som tas på magsjuka personer undersöks för dessa parasiter. Detta innebär att antalet personer som är sjuka med cryptosporidiuminfektion utan SMI:s kännedom troligen är stort. En övervägande del av de anmälda fallen har rapporterats från Stockholmsområdet, där vissa parasitlaboratorier screenar för Cryptosporidium i alla avföringsprover som undersöks för parasiter. Ungefär 60 procent av de fall som anmäldes före 2010 hade smittats utomlands. Kvinnor var något överrepresenterade och åldersgruppen 30-39 år var hårdast drabbad. Eftersom antalet rapporterade fall från olika landsting påverkas kraftigt av hur många prover som analyseras avseende Cryptosporidium, är det svårt att säga något säkert om det egentliga epidemiologiska läget i landet.

Många fall rapporterade under 2010

2010 rapporterades 393 fall och av dessa var cirka 65 procent smittade i Sverige, vilket berodde på ett antal inhemska utbrott. Under oktober förra året förekom Cryptosporidium vid matburna utbrott i Umeå, Stockholm-Uppsala och Örebro. Sammanlagt insjuknade cirka 130 personer i dessa utbrott. Den troliga smittkällan var någon typ av ört, grönsak eller sallad. I samtliga utbrott smittades de insjuknade med C. parvum.

Det vattenburna utbrottet i Östersund orsakades av C. hominis. Från utbrottet i Östersund har närmare 180 diagnosticerade fall anmälts enligt Smittskyddslagen, varav ett fyrtiotal har besökt Östersund och därefter insjuknat och rapporterats från respektive hemlandsting. Betydligt fler, omkring 12 700 personer, har rapporterat att de varit magsjuka via en webbenkät på Östersunds kommuns hemsida. I endast tre av de diagnosticerade fallen har sekundärsmitta kunnat påvisas som trolig orsak och då genom person-till-person-smitta inom familjen.

Sporadiska fall av Cryptosporidium

Majoriteten av de fall av cryptosporidiuminfektion som anmäls till SMI är sporadiska utan koppling till varandra. Det tyder på att magsjuka personer inte har spridit smittan vidare. Sommaren 2002 orsakade förorenat bassängvatten ett utbrott med Cryptosporidium på Lidingö där cirka 1 000 personer insjuknade. Patientprover från detta utbrott har jämförts med prover från personer som insjuknat i cryptosporidios under senare år i Stockholmsområdet.

Cryptosporidierna var inte av samma typ, vilket tyder på att den variant som orsakade utbrottet inte har etablerats i samhället.

Olika omständigheter påverkade omfattningen av utbrottet i Östersund

Utbrottet i Östersund är ett av de största kända dricksvattenburna utbrotten i Sverige. I de flesta vattenburna utbrott hittas inget smittämne eftersom provtagningen av vattnet sker först då många insjuknat och smittämnet vanligtvis inte längre finns kvar i vattnet. Vanligen fastställs smittämnet genom provtagning av de insjuknade personerna. Möjligheten att hitta Cryptosporidium och andra smittämnen i vattenprover har förbättrats de senaste åren.

Cryptosporidium förekommer ibland i ytvatten genom spridning från djur (t ex via avrinning från gödslad mark) och/eller människa (t ex via avloppsvatten). Förekomst i ytvatten som används för dricksvattenproduktion orsakar normalt inga problem om behandlingen i vattenverket är tillräcklig. En rad olika omständigheter avgjorde omfattningen av utbrottet i Östersund. Ett felkopplat avlopp ledde till ett utsläpp nära råvattenintaget och dessutom var inte vattenverkets skyddsbarriärer tillräckliga för att avskilja och avdöda Cryptosporidium. En ökad uppmärksamhet på det mikrobiologiska laboratoriet i Östersund gjorde att orsaken till utbrottet upptäcktes tidigt hos insjuknade personer. Därmed kunde vattenprovtagningen påbörjas i ett tidigt stadium.