Fyra av sex kända arter av bandmasken Echinococcus är infektiösa för människa: hundens dvärgbandmask (E. granulosus), rävens dvärgbandmask (E. multilocularis), E. vogeli och E. oligarthrus. Arterna E. granulosus och E. multilocularis är mest betydelsefulla ur ett humanmedicinskt perspektiv. Humana infektioner med E. vogeli är ovanliga och endast ett fåtal E. oligarthrus-infektioner har rapporterats i Central- och Sydamerika.

Människor infekteras accidentellt med dvärgbandmask (även kallad blåsmask) om de sväljer maskens ägg. Larver kläcks ur äggen i tunntarmen. De frisläppta larverna penetrerar tarmväggen med hjälp av hakar och når blodkärlen. Larverna följer med blodströmmen till alla delar av kroppen, men återfinns mest frekvent i levern. I vävnader utvecklas cystor.

Cystor växer tumörartat

Sjukdomen som rävens dvärgbandmask orsakar hos människa kallas alveolär ekinokockos eller alveolär hydatidos. Rävens dvärgbandmask bildar blåsformigt förgrenade cystor som växer tumörartat, oftast i levern. Cystor kan ibland även påträffas i andra organ i buken, lungor, hjärna och benmärg. Symtomen härrör från cystornas placering och storlek genom att de trycker mot omgivande vävnader. Leverpåverkan är vanligast förekommande med buksmärtor, gulsot samt ökad mängd vätska i buken. Blåsmasken kan leva i många år och cystor hos människa växer ofta långsamt i storlek. Dessa kan bli fotbollsstora, men cystor på 2–5 cm är mer vanliga. Cystorna tolereras oftast väl om det inte sker en mekanisk påverkan i form av tryck på närliggande organ, som äventyrar deras funktion. Detta sammantaget gör att infektionen kan gå obemärkt förbi under många år. Baserat på kliniska observationer är uppskattningen att det tar fem till femton år från infektion till utveckling av symptom.

Radikal kirurgi krävs för att bli frisk

Diagnostik av sjukdomen hos den enskilda patienten bygger på en kombination av kliniska symptom, påvisning av typiska cystor i organ med ultraljudsundersökning eller annan medicinsk avbildningsteknik och påvisning av antikroppar i blod (serologi). Diagnos kan också ställas genom histopatologisk undersökning av bortopererad vävnad med mikroskopi eller genom PCR-analys av vävnad.

Behandling av alveolär ekinokockos är svår och en etablerad konsensus med precisa riktlinjer för behandling saknas. Kurativ behandling där patienten blir fri från sjukdom kan bara erhållas med radikal kirurgi. Om kirurgi inte är möjligt ges livslång behandling med maskmedel som hämmar förökning av parasiterna utan att avdöda dessa. Obehandlad eller underbehandlad sjukdom har dålig långsiktig prognos med hög dödlighet. Vaccin saknas men förfinad diagnostik och behandling har gjort att långtidsprognosen har förbättrats avsevärt de senaste decennierna.

Ett femtiotal nya fall årligen i Europa

Även i områden i Centraleuropa med hög förekomst av masken hos räv, är förekomsten av sjukdom hos människa låg, cirka ett fall per 500 000 invånare och år. Det rapporteras ett femtiotal nya fall årligen i Europa och det finns totalt cirka 1 000 fall rapporterade sedan början av åttiotalet. En viss underrapportering av sjukdomen är sannolik. Indirekta epidemiologiska data talar för att människa inte infekteras lätt med maskägg som finns i miljön.

Bara ett fåtal studier är gjorda

Ett fåtal undersökningar har gjorts kring faktorer som kan påverka förekomst av sjukdomen hos människa. Vissa studier indikerar kopplingar till kontakt med hund samt till aktiviteter i natur och på landsbygd. Det är fortfarande oklart hur utbredd rävens dvärgbandmask är i Sverige. Risken för ny införsel från andra länder under de kommande åren är inte heller obefintlig. I en möjlig framtida situation där dvärgbandmask etablerar sig i landet bör studier riktas mot att identifiera riskfaktorer som är relevanta för svenska förhållanden och hur kända riskfaktorer inverkar under svenska förhållanden.

Referenser

  1. Brunetti E, Kern P, Vuitton DA (2010) Expert consensus for the diagnosis and treatment of cystic and alveolar echinococcosis in humans. Acta Trop 114: 1-16.
  2. Eckert J, Deplazes P (2004) Biological, epidemiological, and clinical aspects of echinococcosis, a zoonosis of increasing concern. Clin Microbiol Rev 17: 107-135.
  3. Kern P, Ammon A, Kron M, Sinn G, Sander S, et al. (2004) Risk factors for alveolar echinococcosis in humans. Emerg Infect Dis 10: 2088-2093.
  4. Kern P (2010) Clinical features and treatment of alveolar echinococcosis. Curr Opin Infect Dis 23: 505-512.
  5. J. Eckert, M.A. Gemmell, F.-X. Meslin and Z.S. Pawłowski.(2002) WHO/OIE Manual on Echinococcosis in Humans and Animals: a Public Health Problem of Global Concern http://www.oie.int ISBN 92-9044-522-X
  6. Echinococcus. EFSA Journal; 2010 8 (1): 1496; 232-239

Antonio Barragan, överläkare, Smittskyddsinstitutet

Artikeln är även publicerad i SVAvet nr 2 2011