Nu när myggorna dragit sig tillbaka inför vintern, sker det också en tydlig nedgång i antalet harpestfall. Därför kan det vara läge att summera den gångna harpestsäsongen. De hittills rapporterade 342 fallen talar för att säsongen totalt kommer att bli av medelintensitet, men geografiskt fördelar sig fallen annorlunda än 2010.

Annan geografisk spridning jämfört med 2010

Den högsta incidensen av fall under 2011 står Norrlandslän som Jämtland, Västerbotten, Norrbotten och Gävleborg för. Om man tittar på förändringen i antalet fall per län sedan 2010 går det att dela in landet i två zoner; dels de två nordligaste länen, Norrbotten och Västerbotten, samt länen utmed Bottenviks- och Bottenhavskusten där det har skett en markant ökning och dels de inre Norrlandslänen samt länen i Mellansverige där antalet fall istället tydligt minskat. Vad detta förändringsmönster beror på är oklart, men det är troligt att årets stora lämmelpopulation i fjällen kan ha bidragit till infektionens spridning i nordligaste Sverige.

Första Skånesmittade fallet sedan 2004

För ovanlighetens skull smittades under året dessutom en person i Skåne där en kvinna från nordöstra delen av länet insjuknade i mitten av september. Hon hade under inkubationstiden för sjukdomen enbart vistats i sina hemtrakter och hade tillbringat en hel del tid i den myggrika skogen i närheten av hemmet och även fått ett flertal fästingbett.

Det är annars endast i undantagsfall som människor smittats av harpest i Skåne. Senast det hände före årets fall var 2004, då tre personer insjuknade. De bodde alla i Kävlinge kommun och ansågs även ha smittats där.

Topp under tidig höst

Den stora majoriteten av harpestfallen under 2011 rapporterades under augusti till oktober (figur). Det är så säsongsfördelningen brukar se ut, med en topp i september eller oktober.

Som vanligt var det fler män (63 procent) än kvinnor som anmäldes med sjukdomen. Det är oklart vad detta kan bero på, men skulle möjligen kunna förklaras med att kvinnor och män generellt rör och beter sig på olika sätt i naturen. Störst antal smittade personer fanns i åldersgruppen 40-69 år.

Sjukdomen sprids oftast genom myggbett

Harpest orsakas av en bakterie som kan infektera över 200 olika djurarter. I Sverige sprids infektionen till människor huvudsakligen via myggbett, men även genom kontakt med sjuka djur och inandning av bakterieförorenat damm. Beroende på smittvägen utvecklas olika kliniska sjukdomsbilder. Den vanligaste är den så kallade ulceroglandulära formen med ett svårläkt sår på myggbettstället och förstoring av närliggande lymfknutor. Ofta åtföljs dessa yttringar även av mer ospecifika symtom som hög feber, huvudvärk och illamående. Sjukdomen behandlas med antibiotika.

I Sverige rapporterades tidigare sjukdomen framför allt från Norrland, men den har nu spridits till såväl Götaland som Svealand. Tidigare har förekomsten varierat kraftigt mellan åren. I slutet på förra seklet rapporterades det ena året knappt ett enda fall för att nästa år bli ett utbrott på hundratals fall. Det senaste decenniet har det skett en förändring och man ser inte längre så kraftiga svängningar mellan åren.

/Marika Hjertqvist, Smittskyddsinstitutet