Bakterien Candidatus Neoehrlichia mikurensis upptäcktes för första gången i fästingar i Nederländerna 1999. Den namngavs först 2004 sedan man hittat den i fästingar och brunråtta i Japan och verifierat att det var en ny bakterie genom fylogenetisk DNA-analys. Bakterien kan bara växa inuti celler och verkar föredra att infektera celler i kärlväggarna. Den tillhör, liksom två andra fästingbakterier, Anaplasma och Ehrlichia, familjen Anaplasmataceae. Bakterien har till dags dato ännu inte kunnat odlas, varför dess karaktärisering främst bygger på molekylärbiologiska metoder.

Sammanlagt åtta sjukdomsfall kända i världen

Åtta fall av infektion med Candidatus Neoehrlichia mikurensis är kända hos människa, varav tre i Sverige. Det allra första fallet rapporterades i Sverige, från Sahlgrenska sjukhuset, och var en äldre man som insjuknade sommaren 2009. Sedan dess har även fall från Tyskland, Schweiz och Tjeckien beskrivits. Ytterligare två svenska patienter har senare diagnostiserats i Göteborg (opublicerade resultat). Endast en av de rapporterade patienterna har beskrivits som tidigare frisk utan underliggande grundsjukdom. Sju av de totalt åtta patienterna hade ett nedsatt immunförsvar på grund av bakomliggande, svår sjukdom eller immunmodulerande behandling och flera av dem saknade mjälte. Symtomen har ofta beskrivits som ”influensaliknande” – patienterna har haft feber och en del också led/muskelsmärtor. Hos fyra av patienterna beskrevs djupa ventromboser. Diagnosen Candidatus Neoehrlichia mikurensis-infektion ställdes i samtliga fall med PCR-analys av blod med efterföljande sekvensering av amplifierade DNA-fragment.

Risken för sjukdom låg

Risken för att bakterien ska orsaka sjukdom hos immunfriska individer är sannolikt mycket låg. Candidatus Neoehrlichia mikurensis naturliga reservoar är olika gnagararter och överföring till människa sker via fästingbett. I en studie som utfördes på fem platser i södra Sverige 2008 hittade man bakterien i både skogssork, åkersork samt mindre och större skogsmus med en medelprevalens på cirka nio procent. Även om dessa resultat tyder på att bakterien är relativt vanlig i den svenska naturen, finns ingen klinisk rapportering som talar för att sjukdom orsakad av bakterien skulle vara vanlig efter fästingbett.

Antibiotika effektivt

De patienter som behandlats med tetracyklin har blivit symtomfria efter behandlingen och Candidatus Neoehrlichia mikurensis DNA påvisades inte längre hos patienterna efter avslutad behandling.

Infektionen kan bara diagnostiseras i akutskedet

Det är värt att notera att diagnostik av infektionen för närvarande endast är möjlig medan patienten har symtom. Antikroppsdetektion är inte möjlig eftersom Candidatus Neoehrlichia mikurensis inte kan odlas och lämpliga antigener för antikroppsdiagnostik därmed inte kan tas fram. Man skulle kunna tänka sig att antikroppar mot Candidatus Neoerlichia mikurensis skulle kunna korsreagera med sina släktingar, Anaplasma och Ehrlichia, men sådan korsreaktion förekommer inte.

/Marika Hjertqvist och Sirkka Vene, Smittskyddsinstitutet