Årets salmonellautbrott har sällan varit lokala, där smittade personer kan knytas till en specifik restaurang, fest eller andra mötesplatser. Att hitta den gemensamma smittkällan försvåras av att fallen varit spridda över hela landet. Smittkällorna i sommarens tre största salmonellautbrott (EPI-aktuellt 25 augusti 2011: ”Flera salmonellautbrott under utredning”) har till exempel ännu inte kunnat bekräftas och utredningarna pågår fortfarande.

I de typningar som gjorts av årets salmonellafall kan vi dock se att det ofta är sero- och fagtyper som historiskt sett är ovanliga för Sverige.

Ett av utbrotten, med 30 insjuknade under perioden juli till augusti, orsakades av en serotypen – Salmonella Haifa – som svenskarna hittills främst smittats av utomlands. Redan på 1970 och 1980-talen var denna salmonellatyp vanligare i framförallt Afrika, men även övriga Europa och Asien. Den epidemiologiska utredningen av detta inhemska utbrott pekade på rödlök importerad från Afrika som smittkälla, något som dock inte kunde bekräftas med provtagning av löken.

Många och stora utbrott 2011

Vid sommarens största utbrott – med Salmonella Enteritidis fagtyp 29 – intervjuades femtio fall grundligt. Trots det kan inte heller denna utredning anses avslutad. (Färdigköpt kycklingsallad misstänktes tidigt vara smittkällan, men detta är inte är inte helt kartlagt). Salmonella Enteritidis är den vanligaste serotypen av Salmonella i Europa, men är inte lika vanlig i Sverige. Fagtypen 29 har dock förekommit i Sverige sedan 2002, men bara med få utlandssmittade och inhemska fall årligen fram till sommaren 2011 då alltså minst 50 personer smittades i ett med svenska mått stort salmonellautbrott.

Även andra nationella utbrott har utretts under året. Ett utbrott av Salmonella Poona har pågått sedan hösten 2010 och till i somras. Också detta är en salmonellatyp som svenskar brukar smittas av framförallt i Afrika. Den epidemiologiska utredningen visade på cashewnötter från Indien som misstänkt smittkälla, men inte heller i detta fall kunde provtagning bekräfta misstanken. Under sommaren har ett nationellt utbrott av Salmonella Abony drabbat 47 personer och inte heller för detta stora utbrott har källan hittats. Denna salmonellatyp har tidigare förekommit hos fall som smittats framförallt i Turkiet och före detta Jugoslavien, men även hittats i kryddor, groddar och grönsaker.

Bra kontroll på svenska livsmedel

Anledningarna till att vi nu ser ett ökat antal inhemska utbrott orsakade av typer som traditionellt förknippas med smitta utomlands kan vara flera. Våra matvanor gör att vi vill kunna äta mat från hela världen, när som helst på året, både på restaurang och hemma. Det innebär att vi i större grad utsätter oss för mer exotiska salmonellatyper som vi tidigare bara råkade på utomlands. Utbrottsstatistiken visar nämligen det som gör Sverige unikt i salmonellasammanhang – att ytterst få salmonellautbrott orsakas av livsmedel producerade i Sverige. Vi lägger ner stora summor på att hålla Sveriges djur salmonellafria, och vi har i stort sett lyckats, men ofta står vi alltså inför en annan hotbild.

Det är därför viktigt att påminna om att man bör vara lite extra noggrann när man hanterar exotiska och andra importerade livsmedel. Upphettning dödar salmonella, för att minska smittrisken bör man följaktligen särskilt kontrollera de livsmedel som inte ska upphettas.

Inneboende svårigheter i utredningar

I nationella salmonellautbrott kopplas fallen samman med hjälp av typning, man kan se om fallen tillhör samma utbrott oavsett var de drabbade personerna bor i landet. När typningsresultaten är klara, skickas enkäter ut med frågor om vad man ätit under veckan före insjuknandet. Enkäterna är generella och försöker fånga upp alla slags maträtter och ingredienser liksom restaurangbesök, djurkontakt och deltagande i olika arrangemang.

Problemet är att tiden innan ett fall kan kopplas till en utbrottsutredning ofta blir väldigt lång. När typningsresultatet kommer har det gått flera veckor sedan personen insjuknat. Detta beror på att det tar tid innan patienten uppsöker sjukvård och blir provtagen. Sedan ska bakterien odlas fram och isolatet passera olika laboratorier innan ett typningssvar är klart på Smittskyddsinstitutet. I princip förutsätts den tillfrågade personen därför i detalj komma ihåg vad som denne ätit under en hel vecka för 3-4 veckor sedan. Detta är förstås väldigt svårt och resultaten blir osäkra och svårvärderade. Att ligga efter i tiden innebär också att provtagning för att bekräfta den misstänkta smittkällan blir svårt. Det aktuella partiet är troligen borta från marknaden. Vi vet också att det är svårt att hitta få bakterier i ett parti på flera ton livsmedel.

Problemen med lång tid från smittotillfälle, mathistorik och att påvisa små mängder smittämnen i livsmedel återkommer ständigt i våra utredningar. Kontinuerligt arbete pågår för att få snabbare övervakningsrapporter och känsligare och snabbare mikrobiologiska analyser, men många logistiska och metodologiska problem måste lösas på vägen.

/Sofie Ivarsson, Epidemiolog, Smittskyddsinstitutet