Som turist löper man relativt liten risk att smittas, men det är alltid viktigt att försöka skydda sig från myggbett i områden där myggburna smittor finns. Man bör särskilt på kvällarna, den tid då myggorna främst biter, bära långärmade tröjor och långbyxor. Man bör också smörja in huden med myggmedel och till natten ligga under myggnät. Fläkt eller luftkonditionering håller i viss mån borta myggen. Eftersom vattensamlingar utgör en lämplig plats för myggkläckning och därför kan vara viktiga ur smittspridningssynpunkt, ska man om möjligt helst undvika att sådana uppstår i närheten av bostadshus.

Om man inom 14 dagar efter hemkomst från område med West Nile fever får feber, huvudvärk och muskelvärk bör man tänka på diagnosen och vid eventuellt sjukvårdsbesök informera läkaren om vistelsen i område med West NIle-spridning. Eftersom man kan vara smittad utan symtom, ska man inte ge blod inom 28 dagar efter hemkomst.

Även i USA insjuknar nu människor i West Nile fever och där rapporteras i år den högsta toppen av fall sedan 2004. Totalt har 693 fall anmälts under 2012, inklusive 26 dödsfall, enligt den amerikanska smittskyddsmyndigheten, CDC. Infektionen förekommer över i stort sett hela kontinenten, men Texas, Mississippi, Louisiana och Oklahoma är de stater som för tillfället är värst drabbade med över 70 procent av fallen.

Malaria i södra Grekland

Under sommarmånaderna har även sex fall av malaria orsakad av Plasmodium vivax rapporterats i Grekland. De smittade personerna bor samtliga i Evrotas, ett jordbruks- och våtmarksområde i Lakoniadistriktet på Peloponnesos i södra Grekland samt i östra Attika. Ingen av de insjuknade har under de senaste åren rest till områden utanför Grekland där det finns malaria.
Inhemsk spridning av malaria förekom även under sommaren 2011, då 63 personer insjuknade i framförallt Evrotas. Ungefär hälften av dessa utgjordes av migranter från malariaendemiska länder, till exempel indiska subkontinenten, som arbetade inom jordbruksnäringen.

Sannolikt berodde ursprungligen spridningen då på att malariasmittade personer utan symtom kom inresande från länder där malaria är vanligt och att infektionen sedan spreds vidare till den lokala befolkningen via myggor i området. Det är oklart om malariaparasiten överlevt senaste vintern och etablerat sig i området eller om en nyintroduktion skett genom importfall av malariabärare i år igen.

Inte nödvändigt med malariamedicin

Malariasituationen i Grekland utgör troligen en begränsad risk för övriga EU-länder. Det är dock viktigt för läkare i andra länder att ha malaria i åtanke som differentialdiagnos för symtomatiska patienter som vistats i de drabbade områdena i Grekland. Resenärer till dessa områden rekommenderas inte ta malariaprofylax, eftersom risken att smittas anses extremt liten, men de bör tänka på att skydda sig mot myggbett på samma sätt som beskrivits ovan för West Nile fever.

/Marika Hjertqvist