Sedan 2016 samverkar Folkhälsomyndigheten med Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) i ett projekt med målet att stärka samhällets förmåga till upptäckt och övervakning av antibiotikaresistens och zoonoser. I uppdraget ingår också att skapa bättre förutsättningar för samordning och kommunikation inom dessa områden. Projektet pågår fram till 2018 och finansieras genom så kallade beredskapsmedel, pengar som ska användas för att stärka Sveriges beredskap mot olika hot. Det är Myndigheten för beredskap och samhällsskydd (MSB) som fattar beslut om hur dessa medel ska fördelas.

Folkhälsomyndighetens del av detta samverkansprojekt har fått namnet Ösa-projektet (Övervakning, Samordning, Antibiotikaresistens). Under 2016 fokuserade myndigheten på att göra en inventering och kartläggning av de olika existerande övervakningssystemen för antibiotikaresistens och zoonoser. I denna inledande fas ingick också att ta fram en beskrivning av berörda aktörer och relevanta nätverk – och hur samverkan, samordning och kommunikation fungerar mellan dessa.

Med denna kartläggning som grund, har myndigheten beslutat att fokusera på tre områden där det bedöms finnas stora möjligheter att genom konkreta insatser kunna bidra till projektets uttalade mål.

Svebarlyftet

Svebar (Svensk bevakning av antibiotikaresistens) drivs av Folkhälsomyndigheten och är ett nationellt IT-system som utvecklats för att utvidga och förbättra den nationella och lokala resistensövervakningen. Systemet bygger på att samtliga odlingsresultat från landstingens/regionernas mikrobiologiska laboratorier automatiskt förs över till databasen varje dygn. Svebar kan tidigt varna för särskilt allvarlig antibiotikaresistens genom förinställda larmfunktioner. Anslutning till Svebar är frivillig. Drygt hälften av laboratorierna är uppkopplade och "Svebarlyftet" innebär att Folkhälsomyndigheten nu satsar på att få en 100-procentig anslutning under 2017–2018, vilket kraftigt skulle förbättra den nationella övervakningen av antibiotikaresistens och skapa bättre förutsättningar för en samordnad rapportering internationellt. I delprojektet ingår också en kvalitativ dataöversyn och förbättring av återrapporteringen till landstingen.

Utveckling av Infektionsverktyget

En stor del av problematiken kring antibiotikaresistens är vårdrelaterad, vilket inte är så konstigt eftersom antibiotika förskrivs mot infektioner och att denna behandling normalt sker i vården. Det är därför angeläget att få en bra bild av hur kopplingen mellan infektioner, antibiotikaanvändning och utvecklingen av antibiotikaresistens ser ut. I dag är möjligheten att göra nationella sammanställningar av detta begränsad, det finns helt enkelt inte den formen av inrapporteringssystem. Infektionsverktyget, som ägs av landstingen gemensamt, har under senare år införts i slutenvården i stora delar av landet och i vissa landsting även inom primärvård, i första hand som ett verktyg för lokala kvalitetsförbättringar när det gäller att förebygga vårdrelaterade infektioner och antibiotikaresistens. Med vissa utvecklingsinsatser kan Infektionsverktyget fungera som en kunskapskälla också på nationell nivå. Folkhälsomyndigheten ska därför bekosta en utbyggnad av funktionaliteten för att kunna bearbeta, analysera och sammanställa data på aggregerad nivå. Målet är att denna utveckling ska vara klar under 2018. Arbetet sker i nära samverkan med vårdgivare, Sveriges kommuner och landsting (SKL) samt systemförvaltaren Inera AB, som ägs av SKL.

Informationsblad om Infektionsverktyget (PDF, 208 kB)

Förbättrad samordning och kommunikation

Den inventering och kartläggning som genomfördes inom Ösa-projektets ram hösten 2016, visade att "arenan" främst avseende antibiotikaresistens, men till del även zoonoser, är omfattande och delvis svår att överblicka. Det finns mängder med aktörer på olika nivåer och med olika uppdrag. Här finns också många mötesplatser, nätverk och kommunikationskanaler – en del av dem tillfälliga, andra permanenta. Sammanfattningsvis visar kartläggningen att det finns en del brister och otydligheter i samordning, samverkan, ansvarsfördelning och mandat samt att kommunikation, informationsdelning och återkoppling kan fungera bättre och mer effektivt. Ösa-projektets mål här är att dels göra en fördjupad analys av samordning och kommunikation inom området och dels komma med konkreta förslag som kan leda till bättre och mer effektiv samordning och kommunikation.

SVA:s delprojekt handlar främst om samverkan genom bildandet av ett laboratorienätverk där privata veterinärmedicinska laboratorier som analyserar prover från sport- och sällskapsdjur ingår. Aktiviteter inom nätverket ger en jämnare analyskvalitet och genom rapportering av analysdata till SVA erhålls en säkrare övervakning av zoonotiska smittämnen och antibiotikaresistens från dessa djurslag. Läs mer på SVA:s webbplats.