Vad orsakar cytomegalovirusinfektion och hur sprids det?
Cytomegalovirus (CMV) tillhör herpesgruppens virus, och det ligger liksom andra herpesvirus latent i kroppen och aktiveras under vissa förhållanden (jämför med vattkoppor och körtelfeber). Sådan reaktivering av CMV-infektionen hos patienter med immunbristsjukdomar är ett stort problem.
Smittspridning sker i regel genom nära slemhinnekontakt, eftersom virus utsöndras via urin, saliv, bröstmjölk, slidsekret och sädesvätska. CMV-smitta är också ett vanligt problem vid blodtransfusioner och transplantationer. Den mest fruktade smittvägen är när ett foster smittas av sin mamma via moderkakan vilket dock är ovanligt.
En smittad person utsöndrar vanligtvis virus i många månader men utsöndringen kan pågå i flera år. Små barn är de största smittspridarna. Inkubationstiden är ganska lång, ofta flera veckor.
Symtom och komplikationer
Smittan är sålunda mycket vanlig, och den absoluta merparten (fler än 90 procent) har inga symtom alls. Problemen uppstår i praktiken om smittan drabbar en person med nedsatt immunförsvar eller om den drabbar ett foster.
Förvärvad CMV-infektion
Vid den förvärvade infektionen är det främst levern som drabbas av varierande grad men oftast med ganska obetydliga symtom. En bild som vid körtelfeber ses ibland. Någon gång ses en bild som vid en vanlig hepatit, och diverse andra symtom kan uppträda. Det vanligaste symtomet är dock en långdragen (flera veckor) feber utan andra påtagliga symtom.
CMV-infektion vid nedsatt immunförsvar (elakartade sjukdomar eller viss medicinering) kan vara ett stort problem. Hivpatienter får till exempel ofta en allvarlig inflammation i ögats näthinna och/eller tarmen på grund av reaktivering av en tidigare, latent CMV-infektion.
Medfödd CMV-infektion
Om ett foster smittas via moderkakan uppstår en generaliserad infektion som yttrar sig med lever- och mjältförstoring, gulsot och blödningsrubbningar men också med svåra hjärnskador och svårartad mental utvecklingsstörning.
Diagnostik och behandling
Diagnos kan ställas genom att virus påvisas i urin, blod eller lungor, eller att stegring av antikroppshalten mot virus påvisas vid upprepade blodprov. Antiviral medicinering ges numera ofta vid allvarliga sjukdomsbilder men behövs inte vid en okomplicerad CMV-infektion.
Förebyggande åtgärder
Något vaccin mot sjukdomen finns inte. Allmänt god hygien kan minska smittrisken, särskilt vid och efter blöjbyten. Vid transplantation/transfusion till infektionskänsliga och mottagliga patienter måste särskilda rutiner följas för att undvika smitta.
Åtgärder vid inträffade fall eller utbrott
Sjukdomen är inte anmälningspliktig enligt smittskyddslagen, och några särskilda smittskyddsåtgärder är inte motiverade vid inträffade fall.