Vad orsakar infektion med grupp b-streptokocker och hur sprids det?

Grupp B-streptokocker, Streptococcus agalactiae, är en viktig orsak till infektion hos människa och då i första hand blodförgiftning (sepsis) och hjärnhinneinflammation (meningit) hos det nyfödda barnet. Den har även en veterinärmedicinsk betydelse, eftersom den kan ge upphov till allvarliga infektioner hos nötkreatur.

Bakterien är ganska vanligt förekommande i tarmen/underlivet hos människor och den överförs lätt mellan människor, till exempel sexuellt. Omkring 30 procent av kvinnor bär åtminstone periodvis under graviditeten på bakterien genitalt eller i ändtarmen.

Barnet smittas (via andningsvägarna) oftast i anslutning till förlossningen och ett eventuellt insjuknande sker i regel under den första levnadsveckan, ibland redan på det f��rsta levnadsdygnet. I en del fall insjuknar barnet betydligt senare och här är smittvägen mindre klar.

Symtom och komplikationer

GBS är en av de viktigaste infektionsorsakerna till nyföddhetssepsis (blodförgiftning). Man beräknar att detta drabbar 1 barn på cirka 2 000 födslar. Risken för barnet beror delvis på koloniseringsgraden av GBS i moderns förlossningskanal, men också på hur moget barnets immunsystem är. Risken för GBS-sepsis och/eller meningit är därför klart ökad hos barn som föds underburna. En faktor som också ökar risken är en för tidig vattenavgång.

Det är också känt att kvinnor med feber vid förlossningen, rent statistiskt har ökad risk att föda barn som senare insjuknar i en GBS-infektion. Symtomen vid nyföddhetssepsis är ofta mycket ospecifika. Barnet är slött, har dålig färg, störd andning, vill inte suga etc. Feber saknas ofta.

För att barnet skall kunna räddas är det viktigt att diagnosen ställs så tidigt som möjligt i sjukdomsförloppet. Dödligheten är ändå ganska hög, 10-20 procent, och risken finns att barn som överlever får bestående neurologiskt handikapp. Prognosen är sämre för barn som föds underburna.

Förutom sepsis hos nyfödda kan även GBS orsaka urinvägsinfektion, företrädesvis hos kvinnor. Om infektionen sker nära förlossningen ökar detta risken för GBS-sepsis hos barnet. Allvarlig infektion med GBS, till exempel sepsis, har ibland också diagnostiserats hos personer med nedsatt immunförsvar. Det kan här handla bland annat om patienter med komplicerad diabetes mellitus, svår reumatoid artrit, cancer och hiv. Hos dessa har bakterien ofta kommit in i vävnaderna via ett kroniskt sår.

Diagnostik och behandling

Bakterien diagnostiseras lätt med hjälp av odling.

GBS är känslig för många antibiotika men det är av största betydelse att behandlingen kommer in tidigt i sjukdomsförloppet.

Förebyggande åtgärder

Det är viktigt att mödrahälsovården identifierar kvinnor med risk att föda GBS-smittade barn. Många kvinnor odlas för GBS i nära anslutning till barnet födelse och är hon GBS-positiv ges en kortvarig intravenös antibiotikabehandling i anslutning till förlossningen.

Handläggningsscheman för mor och barn finns tillgängligt på förlossningsavdelningarna.

Åtgärder vid inträffade fall eller utbrott

GBS-infektion är inte anmälningspliktig enligt smittskyddslagen, och några smittskyddsåtgärder är inte motiverade vid eventuella fall.

Läs mer på andra webbplatser

INFPREG: Kunskapscentrum för infektioner under graviditet