Denna information gör inte anspråk på att vara fulltäckande eller ständigt uppdaterad utan syftar till att ge en överblick över smittsamma sjukdomar av betydelse för smittskyddsarbete.
Sjukdomsinformation om lusburen återfallsfeber
LyssnaLusburen återfallsfeber är en sjukdom som endast drabbar människa och som haft stor global utbredning. I Europa sågs den senast i mitten av 1940-talet på Balkan, och nuförtiden rapporteras den bland annat från västra USA samt Afrika (Etiopien och Sudan).
Sidans information
Den klassiska sjukdomsbilden yttrar sig i återkommande feberperioder med frossa, huvud- och muskelvärk och däremellan symtomfria intervall.
Orsakande mikroorganism, smittvägar och smittspridning
Återfallsfebern orsakas av en bakterie, Borrelia recurrentis, en spiralformad bakterie (spiroket) som är avlägsen släkting till syfilisbakterien.
Sjukdomsinformation om syfilis
Sjukdomsbilden påminner i viss mån också om den vid syfilis. Sjukdomen sprids via bett av klädlusen, Pediculus humanus. Under det att lössen suger blod utsöndrar de smittämnet i sin avföring. Människan kan infekteras när hon på grund av klådan omedvetet gnider in detta i lusbettssåret. Sjukdomen smittar ej direkt från människa till människa utan alltid via löss. Sjuka patienter är smittsamma för löss framför allt under feberperioderna. Lusen å sin sida är smittsam så fort den börjar utsöndra bakterier, vanligen inom fyra till fem dygn efter blodmålet, och den förblir smittsam i 20–40 dygn därefter. Mottagligheten är allmän. Immuniteten efter genomgången sjukdom kvarstår troligen inte mer än ett par år.
Inkubationstiden anges till cirka åtta dygn (5 till 15 dygn).
Symtom, komplikationer, behandling och diagnostik
De klassiska symtomen består av plötsligen påkommande feberattacker; häftigt insjuknande, feber 40-41°C, frossa, huvud- och muskelvärk. Besvären pågår i två till fyra dygn, ibland längre, sedan sjunker febern snabbt. Efter två till fyra dygn (ibland något längre) kan en ny attack uppträda och så vidare. Det är vanligast med två till tre attacker, men de kan vara fler, upp till ett tiotal. Mjälte och lever förstoras ofta och en del patienter blir gula i huden (ikterus). Några får också ett hudutslag, framför allt på extremiteterna. Komplikationer kan tillstöta i form av hjärn- eller lunginflammation. Sjukdomen kan behandlas med antibiotika. Dödligheten utan behandling är två till tio procent.
Diagnosen ställs som regel genom att bakterier påvisas från patientens blod.
Allmänt förebyggande åtgärder
"Utan löss ingen återfallsfeber." Om det finns löss måste man, förutom lusbekämpningen, betona betydelsen av den personliga hygienen (bad, dusch, ofta byta kläder etcetera).
Åtgärder vid inträffade fall och/eller utbrott
Återfallsfeber är inte en anmälningspliktig sjukdom enligt smittskyddslagen. Vid fall av återfallsfeber måste man ändå försöka spåra personer som också kan ha utsatts för smitta. Vidare bör avlusning ske av patientens kläder, bostad med mera. Medicinsk profylax med antibiotika kan bli aktuell om risken för smitta bedöms vara mycket hög.