Papegojsjukan, också kallad ornithos (eller psittacos när den drabbar fåglar), är en zoonos, det vill säga en sjukdom som kan överföras mellan djur och människa, och kan orsaka svår luftvägsinfektion.

Fåglar utgör den främsta reservoaren för smittämnet. Till en början iakttogs sjukdomsfall hos människa efter kontakt med smittämnet via papegojfåglar, så kallade psittacina fåglar, därav namnet psittacos. Senare visade det sig att smittämnet är allmänt förekommande bland vilda fåglar. Även andra djur kan smittas.

Vad orsakar papegojsjuka och hur sprids den?

Sjukdomen orsakas av bakterien Chlamydia psittaci. Närbesläktade organismer förorsakar hos människa ögonsjukdomen trachom samt klamydiainfektioner i könsorganen. C. psittaci kan framkalla sjukdomstillstånd hos ett flertal djurarter. Mest kända är fågelinfektioner och smittämnet är allmänt förekommande bland vilda fåglar, över 100 arter har beskrivits kunna föra smittan vidare. Smittade fåglar kan te sig sjuka med matvägran, andningsbesvär, snuva och diarré, men sjukdomstecken kan också saknas helt. Friska smittbärande fåglar är vanliga, och dessa kan utsöndra smittämnet intermittent under månader. I stressituationer, som exempelvis vid transporter och vid förvaring i trånga burar, kan dessa smittbärare insjukna och då utsöndra stora mängder smitta. Även husdjur som häst, nötkreatur, får och getter kan insjukna. De stammar som då är aktuella tycks dock inte kunna smitta människa.

Smittämnet förekommer främst i smittade fåglars avföring och kan spridas till människa via damm från intorkad avföring i luften. Infektionsdosen är låg, relativt få organismer räcker för att ge en infektion. Så gott som alla personer är mottagliga. Immuniteten uppges vara långvarig, kanske livslång. Smittöverföring från människa till människa har beskrivits vid ett fåtal tillfällen.

Inkubationstiden är vanligen cirka tio dygn men kan variera från en till fyra veckor.

Symtom och komplikationer

Oftast ses en atypisk form av lunginflammation där symtomen från luftvägarna är mycket diskreta. Hosta kan saknas och vid undersökningen hörs sällan biljud över lungorna, varför diagnosen lunginflammation ibland måste ställas enbart med röntgen. Ibland liknar bilden influensa med allmänpåverkan och generell muskelvärk. Tecken på hjärninflammation, med nedsatt medvetandegrad, samt leverpåverkan kan förekomma.

Diagnos och behandling

Diagnos ställs genom påvisande av bakteriens arvsmassa i prov från luftvägarna eller genom att antikroppar påvisas i blod. Diagnosen försenas ofta eftersom sjukdomsbilden är okarakteristisk.

Sjukdomen behandlas med antibiotika. I Sverige är dödligheten cirka en procent. Obehandlad har dödligheten i sjukdomen vid vissa utbrott angetts uppgå till 20 procent.

Förebyggande åtgärder

Fågelbord bör rengöras utomhus med såpvatten alternativt med desinfektionsmedel och det är viktigt att tvätta händerna noga efteråt. Man ska inte använda högtryckstvätt när man vill spola bort fågelavföring eftersom det kan öka mängden smittämne i luften.

Vid arbeten i slutna utrymmen eller där man måste ta bort stora mängder fågelavföring och fågelbon i exempelvis ventilationstrummor, i hängrännor eller på öppna vindar bör man också i dessa fall använda såpvatten och dessutom ha lämpligt andningsskydd med partikelfilter.

Åtgärder vid inträffade fall och/eller utbrott

Papegojsjuka är enligt smittskyddslagen en anmälningspliktig sjukdom, och inträffade fall anmäls till smittskyddsläkaren i landstinget och till Folkhälsomyndigheten. Vid inträffade fall av papegojsjuka är det viktigt att smittkällan spåras så långt det är möjligt.

Papegojsjuka är även en smittspårningspliktig sjukdom enligt epizootilagen. Misstänkt smittade fåglar kan undersökas via Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA). Sjuka/smittade fåglar kan behandlas med antibiotika. Importerade fåglar ska vistas i karantän och antibiotikabehandlas under karantänstiden. De lokaler där smittade fåglar förvarats måste rengöras noga.

Utbrott

  • Under vintern 2012 inträffade 28 fall i södra Sverige, 11 av dessa hade smittats av en patient svårt sjuk i papegojsjuka. Samtliga var nära anhöriga eller personal som vårdat patienten. Övriga tros ha smittats av vilda fåglar, framförallt i samband med rengöring av fågelbord.
  • I början av 1982 diagnostiserades 16 fall av luftvägsinfektion i Örebro orsakad av chlamydia, av dessa hade 14 sannolikt smittats i Örebro och 12 av dem hade haft kontakt med en specifik zoologisk affär eller undulater därifrån. Diagnosen ställdes serologiskt med komplementbindningsteknik som inte kunde skilja mellan C.pneumoniae eller C.psittaci. Utbrottet upphörde strax efter att en familj köpt två undulater i affären. Tre familjemedlemmar i den familjen sjuknade. I efterhand är det sannolikt att de två personer som inte hade samband med affären var infekterade med C.pneumoniae (”TWAR”) och inte C.psittaci som ger papegojsjuka. Serum för sådan undersökning fanns ej kvar då modern analysteknik blev tillgänglig.
  • På Färöarna inträffade ett stort utbrott med 174 fall av papegojsjuka hos människor under åren 1930-38 varav 20 procent dog. Detta utbrott skedde efter att ett skepp lastat med papegojor från Argentina hade angjort Färöarna och kastat de papegojor som dött under överfärden från Sydamerika överbord när de låg i hamnen. Man tror att smittan först spreds till vilda fåglar på ön och att boende på Färöarna smittades när de jagade och tillagade stormfåglar. Särskilt unga kvinnor drabbades hårt då de hade till uppgift att plocka fjädrarna från fåglarna.

Läs mer på andra webbplatser

CDC: Psittacosis

Smittskyddsläkarnas smittskyddsblad om sjukdomar