Sjukdomen, eller snarare sjukdomsbilden, beskrevs första gången i slutet av 1970-talet, och majoriteten av de då rapporterade fallen var unga kvinnor som insjuknat under menstruation. Kvinnorna använde tampong, därav namnet "tampongsjuka". I flertalet av dagens fall saknas sambandet med menstruation/tampong och sjukdomen ses framför allt vid olika typer av hudinfektioner men även vid till exempel bihåleinflammation.

Orsakande mikroorganism, smittvägar och smittspridning

Toxic shock syndrome (TSS) orsakas av ett gift (toxin) som vissa stammar av bakterien Staphylococcus aureus under lämpliga förhållanden kan bilda. Samtliga symtom som är karakteristiska för TSS orsakas av detta gift. Många människor har skyddande antikroppar mot toxinet utan att tidigare haft sjukdomen. Varför somliga människor kan bilda antikroppar mot giftet utan att bli sjuka, medan andra blir svårt sjuka av giftet, är oklart.

Själva stafylokockinfektionen sprids genom kontakt, direkt från människa till människa eller indirekt via föremål. Många människor bär normalt på stafylokocker utan att vara eller bli sjuka. TSS som sådant, det vill säga sjukdomstillståndet i sig, smittar inte.

Någon egentlig inkubationstid kan inte anges, eftersom man kan bära på stafylokockerna länge innan förutsättningarna blir sådana att de börjar bilda toxin.

Symtom, komplikationer, behandling och diagnostik

Patienterna insjuknar mycket akut med feber och hudutslag, som närmast är att likna vid solbränna. De blir ofta kraftigt röda i såväl ögonen som i munslemhinnan och svullnar upp i handflator och fotsulor. Många kräks och har diarréer. De svårast sjuka patienterna kan utveckla en chockbild.

Vid laboratorieundersökning ses ofta påverkan på bland annat njurar, lever och blod. Om patienten inte kommer under behandling är dödligheten hög. Sjukdomen behandlas med antibiotika samt, vid behov, läkemedel mot chock.

Diagnos ställs utifrån den typiska sjukdomsbilden samt fynd av toxinbildande stafylokocker i sår, bihåla, slida etc.

Allmänt förebyggande åtgärder

TSS är svårt att förebygga, några specifikt skyddande åtgärder finns inte. Kvinnor bör dock uppmanas att inte bära samma tampong för länge.

Åtgärder vid inträffade fall och/eller utbrott

TSS i sig är formellt inte anmälningspliktigt enligt smittskyddslagen, men fall av sjukdomen bör ändå meddelas till smittskyddsläkaren i landstinget och till Folkhälsomyndigheten, eftersom tillståndet kan rubriceras som en "sjukdom som uppträder i elakartad form" och då en epidemiologisk övervakning är önskvärd.