13. I vilka länder har infektion med zikavirus påträffats?

Infektioner med Zikavirus har påvisats i de flesta länder med tropiskt klimat. Zikavirus isolerades från apor första gången 1947 i Uganda och året därpå isolerades zikavirus från aedesmyggor. Först 1953 beskrevs tre fall av symtomgivande infektion hos människa i Nigeria. Under efterföljande decennier beskrivs genom seroepidemiologiska studier fortsatt förekomst av zikavirus i framför allt Afrika, Indien och Sydostasien. En låggradig men kontinuerlig transmission av zikavirus i stora områden i Afrika och Sydostasien kan möjligen ha skapat ett immunologiskt skydd hos befolkningen som skyddat mot större sjukdomsutbrott. Den första beskrivna epidemin kom nämligen först år 2007 och drabbade ön Yap i den mikronesiska arkipelagen, där man antar att uppemot 73 procent av befolkningen drabbades av infektion med zikavirus. Hösten 2013 utbröt en ny epidemi runt Stilla havet, och den drabbade Franska Polynesien, Påskön och Nya Kaledonien. I mars 2015 började Brasilien rapportera ett större utbrott av febersjukdom med hudutslag orsakat av zikavirus, vilket var första gången som viruset påträffades på den amerikanska kontinenten. Under våren 2016 beskrevs fortsatt smittspridning i fler sydamerikanska länder och under sommaren 2016 konstaterades förekomst av akuta infektioner med zikavirus i södra Florida och södra Texas, USA, där lokal myggburen smittspridning etablerats. Under 2017 har den epidemiska utvecklingen på den amerikanska kontinenten mattats av betydligt.

Under sommaren och hösten 2016 rapporterades en anhopning av fall från Singapore. Under åren 2015–2017 har sporadiska fall och mindre utbrott av infektion med zikavirus rapporterats från flera länder i Afrika (bland annat Angola, Guinea Bissau och Kap Verde) och Asien (bland annat Indonesien, Malaysia, Thailand och Vietnam). I dessa områden har viruset sannolikt överförts från mygg till människor under en längre tid och på så vis skapat en viss immunitet i befolkningen som kan ha förhindrat större utbrott.

Aktualiserad information om hur intensiv smittspridningen via myggbett kan bedömas vara i olika länder fås från den europeiska smittskyddsmyndigheten ECDC, den amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC (map) och Världshälsoorganisationen WHO. Observera att dessa kartor inte lämpar sig för att fastställa hur stor risken är för en enskild resenär att smittas under en resa till ett land där myggburen smittspridning förekommer.

Myggarten (Aedes aegypti) som sprider zikavirus finns inte i Sverige.