Apkoppsvirus orsakar sjukdomen apkoppor och klassas som en allmänfarlig sjukdom och är därmed anmälnings- och smittspårningspliktig. För att skydda mot laboratorieassocierad smittspridning i samband med hantering av provmaterial ska Arbetsmiljöverkets föreskrifter om smittrisker (AFS 2018:4) tillämpas.

Allmänt om apkoppsvirus

I Arbetsmiljöverkets föreskrifter om smittrisker klassificeras apkoppsvirus (monkeypoxvirus) som riskklass 3 i förteckningen i bilaga 1 B.

Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2018:4) om smittrisker (av.se)

På Folkhälsomyndighetens webbplats finns mer information om viruset och dess sjukdom.

Allmänt kring smittrisker vid hantering av provmaterial

  • Laboratorieverksamheten ska baseras på lokalt utformade och dokumenterade riskbedömningar (se exempelvis §5-6 i AFS 2018:4).
  • Personalen ska erhålla ändamålsenlig utbildning och träning för arbetsuppgifterna (§13 och §18 i AFS 2018:4).
  • Hantering av provmaterial ska följa god mikrobiologisk praxis, se även 18-26 §§ i AFS 2018:4.
  • Enligt Arbetsmiljöverkets föreskrift AFS 2018:4, §12 anges att arbetsgivaren ska se till att minst skyddsnivå 2 enligt §23 tillämpas i laboratorier där man hanterar material som innehåller eller kan innehålla smittämnen.
  • Enligt Arbetsmiljöverkets föreskrift AFS 2018:4, § 23 anges följande när det gäller så kallad luftburen smitta: Vid luftburen smitta, och i övrigt om riskbedömningen visar att det behövs, ska infekterat material och djur hanteras i en mikrobiologisk säkerhetsbänk, isolator eller motsvarande lämplig inneslutning.

Hantering av provmaterial vid misstanke om apkoppor

Material som innehåller, eller kan innehålla, apkoppsvirus men där viruset inte odlas eller koncentrerats, ska hanteras på lägst skyddsnivå 2-laboratorium (§12 i AFS 2018:4 Smittrisker). Ytterligare skyddsåtgärder ska tillämpas om riskbedömningen visar att det är nödvändigt.

Användning av mikrobiologisk säkerhetsbänk

När det finns misstanke om apkoppsvirus ska hanteringen ske i en mikrobiologisk säkerhetsbänk klass II och med skyddsåtgärder motsvarande lägst skyddsnivå 2-laboratorium.

Om riskbedömningen visar att hanteringen av provmaterial utgör en låg risk för exponering och att aerosolgenererande arbetsmoment inte förekommer, kan en mikrobiologisk säkerhetsbänk ersättas med andra skyddsåtgärder. Dessa kan vara barriärskydd för droppar och stänk samt användning av utrustning som skyddar arbetstagarens luftvägar och slemhinnor.

Exempel på arbetsmoment som kan vara aerosolgenererande är pipettering, blandning, skakning, sonikering och centrifugering.

Användning av personlig skyddsutrustning

Det är viktigt att laboratoriepersonalen har tillgång till och använder adekvat och väl utprovad personlig skyddsutrustning.

Lämplig personlig skyddsutrustning på laboratoriet är skyddshandskar och heltäckande skyddsrock med långa ärmar, alternativt långärmat engångsplastförkläde. Riskbedömningen avgör om det finns behov av ytterligare personlig skyddsutrustning, exempelvis skyddsglasögon, visir eller andningsskydd.

Kliniskt kemiska prover

Provmaterial avsedda för kliniskt kemisk analys, exempelvis blod, plasma, serum, urin, likvor, ascitesvätska och pleuravätska, kan hanteras på kliniskt kemiskt laboratorium enligt sedvanliga rutiner för provmaterial där smittrisk kan finnas. Detta gäller även vid hantering av dessa material på andra kliniska laboratorier.

Tillämpning av skyddsåtgärder inklusive användning av personlig skyddsutrustning sker på samma sätt som vid annan hantering av kroppsvätskor och provmaterial där smittrisk kan finnas.

Stöd för handhavandet finns i Arbetsmiljöverkets föreskrift om smittrisker (AFS 2018:4).

Inaktiverat patientmaterial

Material i vilket apkoppsvirus och andra smittämnen har inaktiverats med en validerad metod kan hanteras som icke smittförande material.

Vid osäkerhet om inaktivering har åstadkommits ska hantering av materialet ske enligt AFS 2018:4 med skyddsåtgärder motsvarande skyddsnivå 2-laboratorium.

Dekontaminering

Klorbaserade rengöringsmedel och rengöringsmedel som innehåller kvartära ammoniumföreningar har visat sig vara effektiva vid dekontaminering av ytor och utrustning.

Vid ytdesinfektion har andra poxvirus, exempelvis vacciniavirus, visat sig vara känsligt för alkoholbaserade desinfektionsmedel såsom 40 procent etanol eller 30 procent isopropanol.

Amerikanska smittskyddsmyndighetens (CDC) vägledning om apkoppor - vårdhygien (cdc.gov)

Apkoppsvirus inaktiveras även av glutaraldehyd, formaldehyd och paraformaldehyd samt genom värmeinaktivering i form av autoklavering eller förbränning.

Avfallshantering

Avfall som bedöms vara smittförande enligt Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om hantering av smittförande avfall från hälso- och sjukvården ska hanteras enligt bestämmelser i föreskriften.

Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2005:26) om hantering av smittförande avfall från hälso- och sjukvården (socialstyrelsen.se)

Stickande och skärande föremål som varit i kontakt med kroppsvätskor ska alltid hanteras som smittförande. Smittförande avfall som inte inaktiveras på plats ska hanteras som farligt avfall.

Eventuell transport av smittförande avfall sker som UN 3291 såvida det inte uppfyller kriterierna för att klassificeras som kategori A, UN 3549 enligt Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps föreskrift MSBFS 2020:9 om transport av farligt gods på väg och i terräng (ADR-S 2021).

Transport

Vid nationell vägtransport av patientmaterial (som inte odlats eller koncentrerats) gäller fram till och med den 31 augusti 2022 bestämmelser för smittförande ämnen i kategori B (UN 3373) som finns beskrivna i publikationen Packa provet rätt.

Odlat material såsom stammar och isolat transporteras enligt bestämmelser för smittförande ämnen i kategori A (UN 2814) som finns beskrivna i publikationen Packa provet rätt.

Odling av apkoppsvirus

Hantering av provmaterial som innebär odling eller koncentrering av apkoppsvirus samt hantering av uppodlat eller koncentrerat material sker på skyddsnivå 3-laboratorium enligt AFS 2018:4.