Råd om nära kontakter och fysiskt avstånd

För personer som är 70 år eller äldre, rekommenderar vi att man ska begränsa sina nära kontakter för att minska risk för smitta, och att hålla avstånd till andra människor som man inte bor med. Ett riktmärke kan vara att träffas och umgås med andra på ungefär en armlängds avstånd. Detta blir viktigare ju äldre man är och är särskilt viktigt inomhus. Att vistas utomhus främjar välbefinnandet och minskar betydligt risken för smitta, så om det är möjligt är det bättre att ses utomhus. Vi uppmanar att alltid hålla avstånd till andra människor, även när man är utomhus för att minska risken för att bli smittad.

För råd om hur du hanterar vardagsfrågor som att handla och resa säkert se frågor och svar

För att inte smitta andra är det viktigt att stanna hemma vid symtom. Dessutom gäller förstås de råd som gäller även övriga befolkningen.

Varför hålla avstånd?

Coronaviruset (SARS-CoV-2) som orsakar sjukdomen covid-19 smittar i första hand mellan människor genom så kallad droppsmitta. Det vill säga att smitta överförs till slemhinna i ögon, näsa eller mun från droppar som sprids i luften när en sjuk person hostar eller nyser. Dropparna faller snabbt ner och når som regel inte längre än någon meter. Vi bedömer därför att vid en armlängds avstånd är risken att smittas mycket liten.

Möjliga konsekvenser av restriktionerna

Risk för ökad fysisk och psykisk ohälsa

Rekommendationerna för att skydda sårbara äldre personer mot smitta riskerar att bidra till en ökad fysisk och psykisk ohälsa för vissa individer. Både på kort och lång sikt. Därför har vi påbörjat arbetet med att studera och analysera konsekvenser av fysisk distansering. Det är också viktigt att belysa hur man kan främja ett aktivt, meningsfullt och tillfredsställande liv samtidigt som man minskar risken för smittspridning till äldre personer.

Ensamhet

Isolering, eller avsaknad av nära kontakt med familj och vänner, kan upplevas som väldigt påfrestande och påverka både den psykiska och den fysiska hälsan. Ensamhet var redan innan coronapandemin vanligt förekommande bland äldre, ungefär 10–15 % rapporterade att de upplever sig ensamma.

Det finns nu en risk för ökad ensamhet hos äldre personer, t.ex. för att man inte vågar ta emot besök av familj eller vänner/besöka familj och vänner, eller för att man inte kan ta emot besök på grund av besöksförbud på särskilda boendeformer för äldre (SÄBO). Ensamhet ökar risken för både psykiska och fysiska problem, vilket i vissa fall kan få allvarliga konsekvenser i en redan sårbar grupp.

Ett förslag till de äldre har varit att använda digitala lösningar för att kunna fortsätta ha kontakt med sina nära. Men det är inte alltid helt lätt för äldre personer som kan ha svårare för att hantera olika tekniska lösningar eller som t.ex. hör dåligt. Det digitala utanförskapet gör att många blir extra isolerade.

Längtan och saknaden efter barn, barnbarn och andra anhöriga eller vänner kan vara svår att hantera. Likaså oro för att själv bli smittad eller att någon närstående ska bli det. Känslan av att vara övergiven av sina närstående kan vara en annan konsekvens av restriktionerna och utgöra en risk för psykisk ohälsa.

Vardagsmotion och måltider

Att träffa andra människor och att vara ute och röra på sig, är bra för hälsan och välmåendet. Det finns dock en risk att äldre personer, på grund av rekommendationerna, får mindre vardagsmotion, vilket även påverkar den fysiska hälsan. Detta kan till exempel bero på att personer som bor i eget boende inte vågar gå ut eller att äldre personer på SÄBO får mindre stöd vid förflyttningar och aktiviteter i det dagliga livet (ADL-träning) när personalen inte hinner med och anhöriga inte får besöka på grund av besöksförbudet.

De rådande rekommendationerna kan även påverka måltiden och kosten. t.ex. genom att man inte kan handla som man brukar och därmed äter mer ensidigt. Det kan också leda till att man oftare får äta ensam vilket kan minska aptiten.

Åtgärder för att minska risken för social isolering på äldreboenden

I dagsläget gäller besöksförbud på äldreboenden inomhus, men det finns möjlighet till undantag i vissa situationer. När det gäller besöksförbudet och hur det ska tillämpas har Socialstyrelsen publicerat allmänna råd. För att motverka negativa effekter som oro, ensamhet och social isolering kan den som är verksamhetsansvarig för ett boende bevilja undantag från förbudet. Besök utomhus rekommenderas i första hand och kan troligen ordnas för många äldre, medan besök inomhus måste motiveras starkare. Socialstyrelsen har också tagit fram ett stöd för bedömning av undantag. Här har kunskapen om smittfrihet och immunitet efter genomgången infektion betydelse.

Vi har nyligen publicerat en vägledning för bedömning av immunitet efter infektion med covid-19. Vägledningen baseras på den kunskap som finns idag. Kunskapen om skyddet efter en genomgången infektion är inte fullständig och vägledningen kan därför komma att uppdateras. I nuläget bedömer vi att den som har genomgått en covid-19-infektion har ett skydd för återinfektion i upp till ett halvår från det att personen fått sitt testresultat.

Flera äldreboenden och kommuner har delat goda erfarenheter av hur man kan anpassa aktiviteter, till exempel måltidssituationer eller aktiviteter utomhus i mindre grupper och med säkert avstånd. Exempel finns samlade och publicerade i ett dokument som har sammanställts av oss: Exempel på åtgärder för att minska spridning av covid-19 på särskilda boenden för äldre.

Vi arbetar med att ta fram ytterligare information för äldre personer som bor i eget boende.

Viktigt att kombinera smittskyddsperspektivet och det psykosociala perspektivet

Vi följer löpande utvecklingen och har påbörjat arbetet med att studera och analysera konsekvenser av fysisk distansering. Detta gör vi för att få mer kunskap om de psykosociala konsekvenserna så att våra rekommendationer även beaktar det psykosociala perspektivet, förutom smittskyddsperspektivet.

Vi lär oss hela tiden mer om covid-19 och vi följer noga utvecklingen av sjukdomen och hur faktorer som upplevd ensamhet kan påverka hälsan så att åtgärder ska kunna sättas in eller anpassas vid rätt tidpunkt. Det är viktigt att vi både får mer kunskap och att vi kan förmedla den kunskapen till de äldre och deras anhöriga, till omsorgspersonal och till samhället i övrigt.