Ja, är det så att vi kommer att vara tvungna att ta påfyllnadsdoser av vaccin mot covid-19 för all framtid? Hur viktigt är det att fortfarande vaccinera sig? Och vad säger egentligen den senaste forskningen om framtiden?

Det här är några av de frågor som vi kommer att få svar på i det här avsnittet. Men först: Martin Wiese drabbades av covid-19 och lever i dag fortfarande med dagliga påminnelser om viruset eftersom han ännu inte är helt återställd. Hur det hela började för Martin kan du lyssna på i det förra avsnittet.

Nu ska vi få höra om Martins väg tillbaka till det liv han har i dag efter att han fått komma hem från sjukhuset där han låg inne på grund av covid-19.

– Långsamt kunde jag börja promenera, först kanske bara ett varv runt innergården, sedan lite längre och lite längre. Till slut kunde jag gå en runda på 4-5 kilometer. Det var det som dagarna gick åt till, att försöka hantera alla de vardagsbestyr som trots allt måste göras.

– Sedan när du började jobba igen, hur gick det?

– Ja, det gick... Ja, det gick ganska trögt i början. Jag började jobba 25 procent. I början hade jag väl inte så mycket vanliga arbetsuppgifter, men det var en del av rehabiliteringen att jag skulle vara på kontoret och ta mig dit och vänja mig vid att vara i ett sammanhang med andra människor och sådär.

Men det har väl gått ganska bra, även om det har tagit lång tid. När jag var på rehab, då tänkte jag “Hur ska det gå?" Jag är arkitekt, och en arkitekt utan rumsuppfattning, tänkte jag, det är inte liksom helt optimalt. Men lyckligtvis så, vad ska man säga, så klickade världen ihop igen, de här frikopplade dimensionerna som jag hade upplevt tidigare. De gled långsamt ihop och en vacker dag hade de klickat ihop. Det var inte plötsligt, men jag kunde konstatera någon gång att det fungerar, jag kunde börja bedöma avstånd igen och så där.

Motoriken började fungera bättre och bättre, så jag kunde börja hantera tangentbord och mus. I början var det jättesvårt, jag kunde inte... Jag hade inte tillräckligt bra finmotorik för att kunna rita vare sig för hand eller på datorn, men långsamt blev det bättre och bättre. Nu känns det nog ungefär som förut. Jag har glömt en del av de djupare funktionerna i ritprogrammen och sådär, eftersom jag inte har hållit på med det på ett år, eller vad det nu är.

Men det har gått hyfsat bra. Det största problemet nu är att jag blir så fruktansvärt trött.

– Ja, hur är det? Vad är det för sorts trötthet som kommer över dig?

– Ja, att kroppen bara, vad ska man säga... Det är svårt att beskriva, det är en otrolig fysisk trötthet. Att liksom, det är tungt att gå upp för trapporna hemma, när jag kommer hem. Jag är också jättetrött i huvudet och vill bara, när jag kommer hem från jobbet, vill jag för det mesta bara gå och lägga mig, i princip, vilket oftast inte går.

Det går också i perioder, jag har lite svårt att sätta fingret exakt på vad det är. Det känns liksom som att... Jag kan inte säga att "gör jag det här så mår jag sådär", utan det är lite oförutsägbart, men det kommer perioder när jag får väldigt kraftig värk i kroppen, huvudvärk, och blir otroligt trött. Som sagt vet jag aldrig riktigt när det där kommer. Men det har mycket med jobbet att göra, när jag har jobbat lite mer intensivt.

Jag har inte återgått till heltid. Min sjukskrivning tog slut här för ett par månader sedan, jag minns inte exakt, men jag klarar inte att jobba heltid. Jag orkar inte jobba heltid, och jag orkar inte bråka med Försäkringskassan, och dra det där ett varv, så jag har gått ner till 75 procent.

– Covid-19 finns fortfarande bland oss. Är du rädd? Eller hur går dina tankar?

– Nej, jag är nog inte rädd längre. Jag är trippelvaccinerad, ungarna är vaccinerade, och alla jag har runt omkring mig har tagit alla tillgängliga vaccin. Sedan kan man bli sjuk ändå. Men sedan fortsätter jag att vara försiktig, naturligtvis. Men nu när samhället har öppnat upp är det svårt att undvika folksamlingar. Jag försöker att cykla till jobbet när jag är tillräckligt pigg för det. Det är lite olika från dag till dag, sådär, för att slippa trängas med folk i tunnelbanan och sådär. Jag har varit på ett par konserter och min dotters studentutspring och så där. Och man har det i bakhuvudet förstås, hela tiden, det finns den där oron att man inte vet om han som står bredvid mig bär på någon smitta eller sådär. Men jag vet inte, jag försöker att bara vara försiktig inom rimliga gränser och leva ett normalt liv.

Jag förstår att min situation inte är normal, så att säga. För de flesta är det som en influensa och så blir man bra. Men det är en jävligt lurig sjukdom, och jag vet fler som har drabbats på olika underliga sätt och som dras med långdragna problem. Så ta det på allvar och gör vad ni kan för att det inte ska spridas. Ta era vaccin.

Martin påminns varje dag om covid-19, men hur tänker andra när det kommer till pandemins vara eller icke-vara, och när det gäller vaccinering?

– Har du eller någon du känner drabbats av covid-19?

– Jag var en av de här som inte riktigt trodde på covid när det kom. Jag var lite så här: Det är nonsens! Sedan i början på december fick jag corona ändå. Jag tappade smak och lukt och jag fick lite ont i ryggen, men det var inte mer än så. Alltså jag var inte så dålig länge, utan jag kanske hade tre-fyra dagar, ingen feber, ganska lugnt. På julafton fick jag jättesvårt att andas, så det slutade med att min familj ringde på ambulansen, så de kom. Och då märkte man att min syresättning inte var jättebra, men jag var inte så pass allvarlig att de behövde ta mig in, utan jag fick lite medicin för att hjälpa mig att andas. Och så var det lugn och ro igen.

Sedan, några veckor senare gick jag ut och tog en lång promenad, och då var det igen att jag fick åka in. Fast då tog jag mig in till akuten för egen maskin. Och även då så såg man att jag hade låg syresättning. Jag fick väldigt konstiga symtom, jag var trött hela tiden, mitt huvud är inte vad det var innan. Jag fungerar inte på samma sätt. Jag måste skriva upp. Jag kan gå hemma och liksom plocka med något, jag håller på med en sak och så helt plötsligt vet jag inte vad det var jag höll på med. Och så glömmer jag bort det.

Så jag måste skriva upp allt. Och nu har jag tvingats ändra om. Typ nästan som man hör människor som får en stroke. Man måste lära sig tala på nytt, man får lära sig leva på nytt. Så känns det lite, hela mitt väsen måste lära sig att fungera på ett nytt sätt.

– Hur ser du på pandemin just nu och i höst?

– Det känns lite läskigt att man inte pratar om covid längre. Ämnet i sig nämns inte i media överhuvudtaget. Nu känns det inte som att man pratar längre om covid, på samma sätt. Det är bara ett minne blott, som mer eller mindre har försvunnit.

– När man tänker på pandemin då blir man orolig. Jag blir orolig att den kan komma tillbaka.

– För att vara ärlig känns det som att pandemin inte existerar, eftersom media inte trycker på det så mycket, så känns det som att det inte existerar.

– Hur tänker du kring vaccination mot covid-19 nu och framåt?

– Ja, det jag tänker är: Hur många vaccin ska man ta? Det finns tre ute nu, tror jag. Personligen för mig så känns det som att vaccin börjar bli som Iphone-uppdateringar. Att det aldrig tar slut. Så att, man kanske ska pausa med att ge tillfälliga doser tills man hittar något som varar.

– Jag har tagit tre, jag tror vi är på väg, det är några som har tagit fyra. Fjärde. Så jag hoppas att vi kan få bättre vaccin.

– Förut var det så här, när vi var barn och när man var liten, jag tänkte "Du ska vaccinera", det var normalt. Det är ingen fara, det var inga konstiga nyheter om att de använder massa maskiner eller olika, vad tänkte jag, bakterier och virus i de här. Men nuförtiden känner jag inte för det. Jag vet inte, jag försöker vara lite extra försiktig, men inte ta vaccinet, helst. Det är mina tankar, faktiskt.

– Hur tänker du kring de nya varianterna av viruset som kan utvecklas och spridas?

– Man har ju lite kunskap kring det, just för att man inte läser... Eller media bevakar inte det på samma sätt som man bevakade covid. Jag tror att det blir högaktuellt när det blir en ny pandemin. För tillfället har jag inte så bra kunskap kring det nya som konstant kommer.

Någon som har kunskap om det här är Johanna Rubin, expert vid Folkhälsomyndigheten.

– Vad är det senaste som du kan berätta när det kommer till vaccinet mot covid-19?

– Det kommer studier hela tiden på framför allt mRNA-vaccinerna som vi använder i Sverige. De bekräftar hela tiden vaccinernas effektivitet och man har gjort fortlöpande nya studier med nya varianter, och så ser man att vaccinen skyddar fortsatt mot allvarlig sjukdom och död. Det allra senaste nu är att man försöker göra anpassade vaccin som då till exempel kan innehålla en del av varianten omikron för att försöka få fram ett mer specifikt skydd mot omikronvarianten. Dessa håller man på att testa fram precis nu. Man hoppas att de ska komma någon gång i höst.

– Som vi hörde från de här rösterna på stan, vissa känner att pandemin mer eller mindre är över för att media inte tar upp det här lika mycket.

– Bara för att det inte nämns i media, så betyder det inte att pandemin är över. Det är fortfarande mycket viktigt att vaccinera sig. Särskilt om man är i en grupp som har högre risk för svår sjukdom eller om man är äldre.

Viruset cirkulerar fortfarande och vi vet att man fortfarande kan få allvarlig sjukdom och även avlida av covid. Vi ser ju mycket färre fall av allvarlig covid just nu, men där får man också tänka in att så många i befolkningen är skyddade, och då blir ju färre allvarligt sjuka. Om man inte är vaccinerad eller inte har tagit de doser som vi ser att man behöver som skydd, så ska man absolut vaccinera sig, för faran är inte över. Viruset cirkulerar fortfarande, pandemin pågår och vi får ständiga rapporter om att det ökar i olika länder, och så minskar det igen, och ökar. Så viruset sprids fortfarande.

– Ja, så hade vi den här jämförelsen att vaccinet var som Iphone-uppdateringar, att det kommer nya hela tiden. Vad har du att säga om det?

– Det är ju så att vissa virus ändrar sig regelbundet, man kan jämföra med den vanliga influensan som alla känner till väl. Den går ju i ett säsongsbundet förlopp, den brukar spridas på vintern. Och varje gånge den sprids igen över världen, så ändrar den sig lite. Så man ändrar sammansättningen i influensavaccinet varje år. Om man är i riskgrupp och rekommenderas vaccin så rekommenderas man ju en spruta varje år, då med en uppdaterad variant. Så det är inte så exotiskt som man kanske tror, om man tänker på influensan så är det ju ett jämförbart scenario, kanske.

Men, de allra vanligaste vaccinerna, de vi tänker mest på, kanske jämför vi med de vi tog i barnvaccinationsprogrammet när vi var barn, där är flera av vaccinerna sådana man tar några doser, till exempel polio, fyra doser, och sedan är man klar. Så på det sättet tror vi kanske inte att man blir klar med covid, på samma sätt. Man kan också jämföra med TBE, många har vaccinerat sig mot fästingviruset TBE, och det behöver man ju fylla på, när man har gjort de första doserna, vart femte år, ungefär. Så det är så här många vacciner funkar.

– Sedan har vi de här personerna som verkar lite rädda eller oroliga för att ta vaccinet och påfyllnadsdoserna.

– Ja, jag kan förstå att det känns så här. Vi har ju, precis som man nämner, haft våra vanliga vaccin som vi känner till. Där finns till exempel vaccin mot mässling. Det är två sprutor som rekommenderas, än så länge, under hela livet. Polio är fyra doser och sedan rekommenderas man ingen mer. Och gula febern är en gång i livet, och sådär. Och nu kommer ett vaccin som vi inte haft förut, och som vi medan tiden går ger nya instruktioner hela tiden för om hur man ska använda det. Så jag förstår att man känner att det finns en osäkerhet där.

Men det jag tänker just med vaccinen mot covid-19, så är det en del som tänker att processen att få fram dem har gått snabbt. På ett sätt så har det ju det, men tekniken fanns ju, och det fanns oerhört många års forskning bakom den innan pandemin som gjorde att man sedan kunde få fram de här mRNA-vaccinen snabbt. Så det var inte så att allt skedde från dag 1 när pandemin startade, utan det fanns åratal av forskning bakom.

Sedan kan man också tänka på att det görs stora vaccinstudier när man ska introducera nya vaccin. Då är de på flera tusen personer, eller 10, 20 eller 30 000 personer, men de här vaccinerna är ju använda miljoner människor nu. Så de är ju verkligen beprövade och säkra. Om man känner sig osäker på att man inte tycker att de har använts så länge i Sverige. Då kan man tänka på vilken enorm mängd personer som har använt de här vaccinen, och att vi verkligen känner till vilka möjliga biverkningar de kan ha. Det har vi verkligen sett när så många personer har använt dem.

– Men, kommer vi vara tvungna att ta påfyllnadsdoser i resten av våra liv.

– Ja, det nuvarande schemat som vi rekommenderar är att man tar två doser ganska tätt i början, och sedan om man är mellan 18 och 64 så rekommenderar vi dos tre som vi kallar den, eller första påfyllnadsdosen. Det är ett ganska vanligt schema som man har sett i många olika vaccin. Det fungerar så. Man får upp ett skydd snabbt med några täta doser och sedan fyller man på så att kroppen behåller minnet. Man har sett att om man är en frisk person med normalt immunförsvar, inga mediciner eller så, yngre, medelålders person, då behåller man det här skyddet väldigt bra efter tre doser. Därför har vi ännu inte rekommenderat några fler påfyllnadsdoser. Man lita på det skyddet.

Sedan har vi rekommenderat fler påfyllnadsdoser nu för de som är äldre, eller har någon sjukdom eller ökad risk för att få allvarlig covid-19.

– Avslutningsvis Johanna, faran är alltså inte över?

– Nej. Faran är inte över. Det är färre personer som ligger på sjukhus. Just nu är det ganska få som ligger på intensivvård för covid-19. Men viruset eller sjukdomen är fortfarande lika farlig, även om vi har blivit bättre på att behandla den. Vi behöver fortfarande det skydd som vaccinerna ger oss för att inte bli svårt sjuka. Man ska komma ihåg att man vaccinerar sig ju verkligen för sin egen skull. Utan en immunitet mot covid kan du fortfarande bli allvarligt sjuk. Nu kan man tänka att viruset har blivit så bra på att sprida sig så att det inte dämpar den här spridningen så mycket, men att det fortfarande har kvar effekten att det skyddar bra mot allvarlig sjukdom. Och om det skyddar dig mot sjukdom, då skyddar det också de, runt dig, på det sättet att det är ingen i din familj eller omgivning som vill att du ska bli allvarligt sjuk. Så man gör det fortfarande också för andras skull.