Tillsynsvägledning för verksamheter gällande covid-19-lagen

Covid-19-lagen tar sikte på vitt skilda verksamheter och av förklarliga skäl är det därför svårt att ge uttömmande exempel på när och hur lagstiftningen bör tillämpas. Dialogen med smittskyddsläkaren och smittspårningsverksamheten är viktig då information från dem kan utgöra stöd vid prioritering av tillsynen. Vid behov får länsstyrelsen samråda med smittskyddsläkaren inför beslut i tillsynen (20 § covid-19-lagen).

Enligt 6 § i lagen framgår att föreskrifter och besluten bör utformas med beaktande av risken för smittspridning i olika typer av verksamheter och deras förutsättningarna för att vidta åtgärder för att förhindra smittspridning. Det kan därför vara lämpligt om liknande riskbaserat förhållningssätt eftersträvas hos tillsynsmyndigheterna.

Risk för spridning av det virus som orsakar sjukdomen covid-19 uppstår när människor kommer i fysisk kontakt med varandra. Det kan således vara fråga om vitt skilda verksamheter med olika fysiska förutsättningar som planlösning, yta, besöksantal etc. och det sistnämnda kan dessutom kan variera över tid. Det är därför inte möjligt att peka ut specifika tillsynsobjekt utifrån exempelvis verksamhetens art. En generell bedömning är att särskilt stora risker uppkommer om det samlas många människor under lång tid på en begränsad yta, och om möjligt kan sådana verksamheter och platser därför vara lämpliga att prioritera vid tillsyn. Länsstyrelserna är självständiga myndigheter och avgör slutligen prioritering i varje enskilt fall.

Folkhälsomyndighetens föreskrifter använder samma begrepp som lagen och förordningen. Lagen innehåller ingen tydlig definition men ledning kan sökas i förarbetena. Det finns en exemplifierande uppräkning av vilka typer av verksamheter som omfattas av begränsningar. Nedan följer exempel och resonemang som kan utgöra stöd för bedömning av de olika begreppen.

Handelsplatser

Köpcentrum, varuhus, gallerior, butiker och serviceinrättningar som är öppna för allmänheten utgör exempel på handelsplatser vilket framgår av propositionen till lagen (prop. 2020/21:79 sid. 94). Handelsplatser utomhus omfattas och därmed också andra platser av liknande karaktär, t.ex. platser för torghandel, omfattas. Exekutiva auktioner och andra myndighetsförrättningar är dock inte att anse som handelsplatser (prop. 2020/21:79 sid. 40).

Med butik avses som utgångspunkt en lokal för försäljning av varor. Någon begränsning avseende vad som säljs uppställs inte. Att det förutom försäljning av varor även tillhandahålls tjänster utesluter inte att det är fråga om en butik. Inte heller att det också bedrivs viss annan verksamhet i lokalen, t.ex. ett kafé, restaurang (med eller utan serveringstillstånd) eller dylikt utesluter detta. Det är den huvudsakliga verksamheten som avgör om det är fråga om en butik i lagens mening.

Med köpcentrum avses ett område med butiker och annan likartad verksamhet. Med varuhus avses en stor lokal med försäljning av många olika slags varor. Med galleria avses en inbyggd gågata med butiker.

Med serviceinrättningar avses platser med kommersiellt betonad försäljning av tjänster, t.ex. frisörsalonger, skönhetsmottagningar och cykelverkstäder. Platser för hälso- och sjukvård eller tandvård, t.ex. vårdcentraler och tandläkarmottagningar, och platser för utbildning är inte serviceinrättningar.

I propositionen hänvisar även regeringen till att exempel på handelsplatser bör ges samma innebörd som de har i allmänt språkbruk (prop. 2020/21:79 sid. 40).

Gym, sportanläggningar och badhus

Med gym- och sportanläggningar avses anläggningar som huvudsakligen används för fysisk träning eller sport och som är öppna för allmänheten. En plats kan vara öppen för allmänheten även om det ställs krav på medlemskap, vilket t.ex. kan vara fallet i fråga om gymanläggningar. Lokaler som tillhör exempelvis bostadsrättsföreningar och arbetsplatser och som inte är tillgängliga för utomstående omfattas alltså inte av uttrycket. Notera också att badanläggningar med bassäng utomhus ingår om omklädningsrum, duschar, bastur och liknande finns inomhus.

En grundläggande förutsättning för att Folkhälsomyndighetens föreskrifter ska vara tillämpliga är att verksamheten är öppen för allmänheten. Bedömningen av om en plats är öppen för allmänheten är i många fall beroende av omständigheterna i det enskilda fallet. Ett eventuellt krav på medlemskap i en förening för att kunna nyttja en gym- eller sportanläggning eller ett badhus medför inte att verksamheten faller utanför den föreslagna regleringen så länge som verksamheten vid anläggningen vänder sig till allmänheten. (Promemoria Särskilda begränsningar för att förhindra spridning av sjukdomen covid-19, Socialdepartementet, S2020/09963 sid. 14).

När ett hotell som exempelvis har ett spa, ett gym eller en butik som inte endast är tillgänglig för hotellgästerna bör dessa verksamheter anses vara öppna för allmänheten.

En verksamhet som bara riktar sig till exempelvis anställda är inte öppen för allmänheten. Notera dock att det finns bestämmelser i lag och förordning om till exempel privata sammankomster.

Lokaler som används för insatser enligt LSS eller socialtjänstlagen, t.ex. daglig verksamhet, omfattas inte.

För privata sammankomster som omfattas av pandemireglerna gäller en deltagar­begränsning om max åtta deltagare. Det är den som yrkesmässigt använder eller upplåter lokaler eller andra utrymmen inomhus som har att se till att de inte används eller upplåts till en tillställning eller någon annan liknande privat sammankomst som har fler än åtta deltagare.

Bestämmelsen kan t.ex. omfatta verksamhet som bedrivs av aktiebolag, handelsbolag, enskilda näringsidkare, ekonomiska föreningar, ideella föreningar, stiftelser och trossamfund, under förutsättning att den verksamhet som bedrivs är att anse som yrkesmässig. Även verksamhet som bedrivs i offentlig regi är att betrakta som yrkesmässig. Även en lokal som endast hyrs ut några gånger per år av exempelvis en kommun kommer att träffas av reglerna. Däremot kommer rent privat verksamhet, t.ex. att en privatperson lånar ut sin bostad till en bekant, att falla utanför.

Exempel på lokaler som kommer att omfattas av deltagarbegränsningen är festlokaler som hyrs ut på kommersiell grund, gemensamhetslokaler i hyres- och bostadsrättsfastigheter, föreningslokaler samt lokaler som tillhör universitet, högskolor och studentkårer. En förutsättning är dock att lokalen används eller upplåts för en sådan privat sammankomst.

Sammankomster som omfattas av bestämmelsen är t.ex. fester med anledning av högtider, födelsedagar och studentfester. Huvudsyftet med sammankomsten är det sociala umgänget. Det innebär att bröllopsfester och dopfester omfattas, men inte vigsel- eller dopceremonier och begravningar.

Det är inte ovanligt att privata sammankomster hålls på restauranger och andra serveringsställen. Serveringsställen omfattas dock inte av pandemireglerna, utan ska följa det regelverk som gäller för serveringsställen, även om serveringsstället upplåts för en privat sammankomst. Har serveringsstället en uthyrningsdel eller liknande som kan abonneras för privata fester räknas även den som ett serveringsställe och omfattas således av regelverket för serveringsstället.

Att man använder catering eller erbjuder annan form av servering av mat och dryck för en privat sammankomst i en festlokal innebär fortfarande att verksamheten omfattas av pandemilagstiftningens begränsning om åtta deltagare.

Mer information om det regelverk som gäller för serveringsställen (restauranger, barer m.m.) finns här

För att det ska vara fråga om en plats för fritids- eller kulturverksamhet i lagens mening krävs att platsen är öppen för allmänheten. Med uttrycket öppen för allmänheten avses att den verksamhet som bedrivs vänder sig till allmänheten och inte endast till en begränsad krets. En plats kan vara öppen för allmänheten även om det ställs krav på medlemskap, vilket t.ex. kan vara fallet i fråga om gymanläggningar. Verksamhet på en plats för fritids- eller kulturverksamhet kan bedrivas i såväl privat som offentlig regi. (prop. 2020/21:79 s. 93).

Det går inte att ge ett generellt svar på när en plats för fritids- eller kulturverksamhet kan anses vara öppen för allmänheten. Här får tillsynsmyndigheten göra en bedömning i det enskilda fallet.

Pandemilagen, förordningen och Folkhälsomyndighetens föreskrifter omfattar samtliga verksamheter och platser som anges i dessa författningar, oavsett om de riktar sig till vuxna eller barn.

När en verksamhet, t.ex. en butik eller serviceinrättning, är belägen i en galleria eller i ett varuhus är det den som driver butiken eller serviceinrättningen som bär ansvaret för att vidta åtgärder inom ramen för sin verksamhet, medan den som driver gallerian eller varuhuset ansvarar för att åtgärder vidtas i övriga miljöer i byggnaden och tillhörande områden utomhus (regeringens promemoria Särskilda begränsningar för att förhindra spridning av sjukdomen covid-19 s. 15).

Med ledning av detta resonemang i förarbetena är det lämpligt att köpcentret eller gallerian ansvarar för eventuell köbildning som uppstår utanför butiken. Notera att gallerior och köpcentrum inte omfattas av beräkningsregeln om minst 10 kvadratmeter per person. De är dock ålagda att vidta åtgärder som framgår av 5 kap. 1 och 2 §§ i förordningen. För att gallerior och köpcentrum ska kunna genomföra ändamålsenliga åtgärder är det av vikt att det finns en fungerande samverkan mellan de verksamhetsutövare som delar utrymmen i en och samma byggnad.

När en verksamhet, t.ex. en butik eller serviceinrättning, är belägen i en galleria eller i ett varuhus är det den som driver butiken eller serviceinrättningen som bär ansvaret för att vidta åtgärder inom ramen för sin verksamhet, medan den som driver gallerian eller varuhuset ansvarar för att åtgärder vidtas i övriga miljöer i byggnaden och tillhörande områden utomhus (Promemoria, Särskilda begränsningar för att förhindra spridning av sjukdomen covid-19, Socialdepartementet S2020/09963 sid. 15).

Av 5 kap. 2 § i förordningen framgår att den som bedriver verksamhet som är öppen för allmänheten i form av en galleria eller ett varuhus, ska vidta särskilda smittskyddsåtgärder i syfte att undvika att kunder och andra besökare uppehåller sig på inomhustorg eller på andra liknande områden inomhus.

Sådana platser är vanligt förekommande i gallerior, men kan även förekomma i varuhus. Det är en vanlig företeelse att åka till handelsplatser för att umgås på sådana inomhustorg och liknande. Risken för spridning av covid-19 bedöms som förhöjd på dessa inomhustorg och liknande platser och det föreslås därför att den som bedriver verksamhet i form av en galleria eller ett varuhus ska vidta särskilda smittskydds-åtgärder i syfte att kunder och andra besökare ska undvika att uppehålla sig i sådana miljöer. Dessa platser omfattas av de allmänna smittskyddsåtgärder som föreslås för handelsplatser, men det finns ett behov av att kunna vidta särskilda smittskyddsåtgärder på platserna. Samma effekt på smittspridningen bedöms inte kunna uppnås med mindre ingripande åtgärder.

Enligt 4 § i Folkhälsomyndighetens föreskrifter ska gallerior, köpcentrum och varuhus spärra av eller ta bort möblemang och utrustning på inomhustorg och andra liknande områden där människor samlas. Det är delvis en precisering av bestämmelsen i 5 kap. 2 § i förordningen.

Detta gäller inte enstaka sittplatser för vila, hygienutrymmen eller andra liknande inrättningar. Bestämmelsen innebär som utgångspunkt att alla möbler, utrustning, lekplatser m.m. som inte är hygienutrymmen eller en enstaka sittplats för vila ska spärras av eller tas bort. Avspärrningen ska göras så att möblerna/inredningen inte går att använda t.ex. genom att sitta på dem.

Den som bedriver butiksverksamhet har varken skyldighet eller befogenhet enligt pandemilagstiftningen att avhysa besökare som inte följer butikens vidtagna restriktioner såsom maxantal och kösystem. Skulle det bli fråga om ordningsstörning bör kontakt tas med polis.

Utanför pandemilagstiftningen finns reglering om verksamheters rätt att styra över exempelvis kunders tillträde till lokal. Närmare information om detta finns i bland annat Regeringens proposition 2020/21:52, sid 17-18 Tillträdesförbud till butik och förstärkt straffrättsligt skydd mot tillgreppsbrottslighet.

En lokal kan innehålla flera avgränsade utrymmen.

Ofta handlar det om olika fysiska rum som omges av väggar och nås genom egna ingångar, eller olika våningsplan. Ett avgränsat utrymme har alltid en tydlig fysisk avgränsning i förhållande till omkringliggande utrymmen.

En lokal med flera avdelningar för t.ex. olika varutyper, är normalt sett endast avgränsade om de skiljs åt med exempelvis dörrar eller entréer. Avgränsningen kan dock se olika ut och bedömning får göras i det enskilda fallet.

Dessutom krävs att det handlar om ett utrymme där människor uppehåller sig och där det finns risk för trängsel. Platser där människor vistas endast korta stunder omfattas inte. Det innebär att utrymmen för t.ex. passager, trappor, entréer och liknande där människor endast passerar normalt sett inte behöver ha ett eget maxantal.

Provrum och toaletter behöver inte heller ha eget maxantal, men om dessa ansluter till ett större hygienutrymme, uppehållsrum eller väntrum och är tydligt avgränsat, bör det ha ett maxantal där den totala ytan, inkl. provrum och toaletter, får räknas med.

Enligt förarbeten till den nya pandemilagen är det den huvudsakliga verksamheten som avgör om det är fråga om en butik i lagens mening (prop. 2020/21:79 sid. 94).

Tillsynsmyndigheten behöver göra en bedömning vilken del som är den huvudsakliga verksamheten. Exempelvis om försäljning av varor bedöms som den huvudsakliga verksamheten bör den betraktas som en butik och omfattas således av den så kallade pandemilagen.

Om en verksamhet består av både ett serveringsställe och t.ex. en butik eller ett gym, omfattas bara butiken eller gymmet av pandemilagen och tillhörande föreskrifterna. Den som ansvarar för serveringsstället ska följa lagen om särskilda smittskyddsåtgärder på serveringsställen. Det är kommunen som utövar tillsyn enligt den lagstiftningen.

Serveringsställen som bara kan nås genom en annan verksamhet, som exempelvis en butik, kan indirekt komma att påverkas av föreskrifterna om butiker m.m. eftersom att butiken behöver fastställa ett maxantal för besökare och kunder. Verksam­heter som delvis består av ett serveringsställe får därför räkna med serverings­ställets tillgängliga yta när verksamheten fastställer den totala tillgängliga ytan.

Kurs- och konferensverksamhet på hotell och konferensanläggningar omfattas normalt inte av pandemilagen. Skulle någon kurs eller föreläsning bedömas vara allmän sammankomst kan det dock omfattas av pandemilagen, men det bör vara undantagsfall. Allmän sammankomst i pandemilagen har samma innebörd som i ordningslagen. Gränsdragningsfrågor kring vad som utgör allmän sammankomst hänvisas till Polismyndigheten.

Det är den som bedriver en verksamhet som är ansvarig att vidta åtgärder enligt lagen, förordningen och föreskrifterna. Oftast bör en sådan aktör också ha mest rådighet över den dagliga situationen i butiken vad avser besöksantal, skyltning etc.

När en verksamhet, t.ex. en butik eller serviceinrättning, är belägen i en galleria eller i ett varuhus är det den som driver butiken eller serviceinrättningen som bär ansvaret för att vidta åtgärder inom ramen för sin verksamhet, medan den som driver gallerian eller varuhuset ansvarar för att åtgärder vidtas i övriga miljöer i byggnaden och tillhörande områden utomhus (regeringens promemoria Särskilda begränsningar för att förhindra spridning av sjukdomen covid-19. s. 15).

När en verksamhet upplåter sina lokaler tillfälligt till någon annan, exempelvis en förening, är ansvaret för smittskyddsåtgärder delat mellan den som upplåter lokalen och den som använder den. Tillsynsmyndigheten får göra en bedömning i det enskilda fallet av vem som har möjlighet att vidta åtgärder och säkerställa att kraven efterlevs. En utgångspunkt är att den som upplåter lokalen har ansvar för mer beständiga åtgärder såsom att anslå lokalens maxantal, medan den som använder lokaler har ansvar för att säkerställa att maxantalet inte överskrids.

3 och 4 §§ i föreskrifterna innehåller inte några specifika bestämmelser om hur trängsel ska undvikas. Det framgår redan av 4 kap. 1 § och 5 kap. 1 § förordning (2021:8) att den som bedriver verksamhet som föreskrifterna omfattar ska utforma lokaler och tillhörande områden utomhus på ett sådant sätt att trängsel undviks och att kunder/besökare kan hålla ett från smittskyddssynpunkt säkert avstånd från varandra, och utforma in- och utpassage till lokalen och tillhörande områden utomhus på ett sådant sätt att trängsel undviks.

Folkhälsomyndigheten har därför beslutat allmänna råd till 3 § som avser trängsel (se tredje stycket). Dessa allmänna råd knyter an till den skyldighet som verksamheterna har enligt förordningen (2021:8).

Trängsel kan undvikas genom att:

1. anvisa besökare till en särskilt angiven in- eller utgång,
2. ta fram alternativa lösningar till fysiska köer,
3. anvisa vilket avstånd som kunder eller besökare bör hålla till varandra samt hur de bör förflytta sig i en lokal, och
4. informera kunder eller besökare om att handla ensamma och på tider med mindre beläggning.

De allmänna råden är förslag på hur man kan uppfylla de tvingande reglerna i förordningen.

Dokumentationen av maxantal, hur beräkningen har gjorts samt vidtagna smittskyddsåtgärder behöver inte ha någon särskild form utöver att den ska vara skriftlig. Den ska också hållas tillgänglig för tillsynsmyndigheterna.

Uppföljning kan ske på olika sätt beroende på verksamhetens art och storlek. Det huvudsakliga syftet är att verksamheten utvärderar och kontrollerar att de vidtagna åtgärderna i första hand leder till att trängsel undviks och att gällande bestämmelser följs.

Föreskriften anger att maxantalet ska beräknas på sådant sätt att varje besökare eller kund, inom varje avgränsat utrymme, ska kunna disponera minst 10 kvadratmeter av den tillgängliga ytan.

Detta är en beräkningsregel som riktas till verksamhetsutövaren. Det är inte en regel som ställer krav på att alla besökare ska hålla ett visst avstånd till andra besökare. Föreskrifterna ställer inga krav på att verksamhetsutövarna ska ingripa mot hur människor beter sig ur ett smittskyddsperspektiv inne i lokalerna.

Beräkningen ska göras i två steg. Först fastställs den tillgängliga ytan. Därefter divideras talet med minst 10 för att få fram det maxantal kunder och besökare som får vistas i verksamhetens lokaler inomhus samtidigt. Verksamhetsutövaren ansvarar för att dokumentera hur denna beräkning har gjorts, dvs. vilka ytor som ingår i den tillgängliga ytan.

Vad som avses med tillgänglig yta kan variera mellan olika verksamheter, varför begreppet är svårt att definiera. Generellt kan sägas att kunder och besökare ska ha tillträde till och möjlighet att röra sig på ytan för att den ska betraktas som en tillgänglig yta. Eftersom maxantalet enbart tar sikte på kunder och besökare får endast ytor som dessa har tillträde till beaktas vid beräkningen. Utrymmen som enbart personal och andra uppdragstagare har tillträde till, t.ex. personalmatsalar och lager ska bortses från. Inte heller ytor som upptas av inventarier såsom hyllsystem och annan förvaring ska räknas med.

Ytor som upptas av simbassänger, löpband, träningsmaskiner m.m. kan som utgångspunkt räknas in i den tillgängliga ytan eftersom den som t.ex. simmar eller springer på ett löpband har möjlighet att använda sig av ytan. Ytan är därför tillgänglig för kunden eller besökaren.

För sådana verksamheter bör det vara lämpligt att tillåta en besökare i taget, eller en vuxen i sällskap med barn som inte kan vänta utanför eller en annan person som behöver stöd.

Nej. Förordningen talar om kunder och besökare, varför Folkhälsomyndigheten har valt att använda samma begrepp. Anställda omfattas vidare av arbetsmiljöregler m.m. och kan ha tillgång till skyddsutrustning, plexiglas m.m. Med 10 kvadratmeter som utgångspunkt har vi tagit höjd för personal, kundvagnar m.m.

Information om hur risken för smittspridning kan förhindras bör lämnas vid entréer och andra platser där besökare uppehåller sig. Informationen bör vara väl synlig och innehålla information om vikten av att hålla avstånd och att sköta sin handhygien och att man bör stanna hemma om man har symtom på covid-19.

Utifrån formuleringen i de allmänna råden bör det vara lämpligast att använda skyltar, anslag eller liknande för att kommunicera informationen. I vissa fall, och i den mån det är möjligt, kan informationen även behöva ges muntligen, om besökare inte förstår eller av andra skäl inte följer rekommendationerna.

Om verksamheten har besökare som talar andra språk än svenska kan det vara lämpligt att ge information på olika språk och ha skyltar med bildspråk istället för text. Det finns dock inget uttryckligt krav på att informationen ska vara på olika språk.