Tillsynsvägledning för verksamheter gällande covid-19-lagen

Anpassade deltagartak för bland annat kultur-, nöjes- och idrottsevenemang. För dessa arrangemang med anvisade sittplatser gäller att sällskap ska kunna hålla ett avstånd om minst 1 meter i sidled samt framåt och bakåt från andra sällskap och att antalet i ett sällskap inte får vara fler än fyra. Det betyder att det behöver finnas tillräcklig yta för att kunna hålla angivet avstånd mellan olika sällskap för att anordnaren ska kunna släppa in det högsta antal deltagare som gäller enligt begränsningsförordningen, 50 anvisad sittplats inomhus resp. 500 anvisad sittplats utomhus.

Notera att begränsningsförordningen inte medger att vid ett och samma arrangemang ha både stående och sittande publik. Arrangören får bestämma sig för om arrangemanget ska äga rum inomhus eller utomhus och med eller utan anvisad sittplats och sedan organisera arrangemanget enligt de regler som gäller så att det blir så smittsäkert som möjligt.

Stadigvarande tivolinöjen och tivolianordningar i nöjesparker, djurparker, temaparker och liknande anläggningar omfattas nu av bestämmelserna i föreskriftens 2 § om smittskyddsåtgärder för nöjesparker, djurparker, temaparker och liknande anläggningar, museer m.fl. Det innebär bland annat att dessa verksamheter ska beräkna maxantal besökare som samtidigt får vistas inom verksamhetens anläggningsområde så att varje besökare ska kunna disponera minst 20 kvadratmeter av den tillgängliga ytan.

För motionslopp och liknande tävlingsformer regleras att enbart idrottsutövare och funktionärer får befinna sig inom start-, tävlings- och målområdet och att anordnaren delar in motionärerna i mindre startgrupper med olika starttider.

Det finns även nya allmänna råd till begränsningsförordningen om hur trängsel kan undvikas på marknader, vid allmänna sammankomster och offentliga tillställningar.

Under perioden mellan den 6 mars och den 31 maj gällde att maxantalet för en verksamhets totala yta aldrig får överstiga 500 personer. Den regeln har upphört att gälla från och med den 1 juni.

Istället har det införts ett tillägg i myndighetens allmänna råd om allas ansvar som innebär följande:

• att verksamheter vars totala maxantal överstiger 500 kunder eller besökare bör göra en särskild riskbedömning av om det finns risk för att trängsel uppstår i verksamhetens lokaler, delar av dem eller i anslutning till lokalerna, och
• att verksamheten bör vidta särskilda smittskyddsåtgärder för att minska risken för trängsel på sådana platser.

Spridning av covid-19 sker i första hand vid nära kontakter mellan personer genom så kallad droppsmitta. Inomhus stannar dessa droppar kvar längre och bidrar till smittspridning på ett annat sätt än i en utomhusmiljö. Det är därför rimligt att risken för smittspridning utgör utgångspunkt vid en gränsdragning om vad som är att se som inomhus respektive utomhus. En bedömning behöver göras i varje enskilt fall.

Generella utgångspunkter:

• En byggnad med väggar och tak bör ses som inomhus.
• En byggnad som är konstruerad på ett sätt där det är möjligt att öppna upp en vägg bör också ses som en inomhusmiljö.
• En byggnad utan tak eller med tak men utan väggar bör kunna ses som utomhus.

Utifrån smittskyddssynpunkt är det ingen skillnad om det är en allmän sammankomst eller en offentlig tillställning som ska genomföras i ett utrymme eller område som t.ex. i ett tält, i en buss eller på en båt. Faktorer som takhöjd och ventilation har betydelse vid droppsmitta men det finns inga värden att utgå från. Generellt kan man utgå från att ju mer täckt platsen för arrangemanget är ju större risk för smitta mellan deltagarna. Det bör enligt myndighetens uppfattning vara avgörande för om arrangemanget anses äga rum inomhus eller utomhus.

Av begränsningsförordningen framgår maxtak för antalet besökare till en allmän sammankomst och en offentlig tillställning. Begränsningsförordningen ger dock Folkhälsomyndigheten möjlighet att utfärda föreskrifter som i praktiken kan medföra mera långtgående deltagarbegränsningar än vad som framgår i förordningen.

Ett exempel på de bestämmelser i förordningen som påverkas av ytterligare begränsningar i Folkhälsomyndighetens föreskrifter är begränsning av antalet deltagare vid allmänna sammankomster och offentliga tillställningar.

Enligt förordningen gäller för sammankomster och tillställningar utan anvisad sittplats 8 för inomhus respektive 100 för utomhus. Enligt myndighetens föreskrifter måste dock varje deltagare kunna disponera 10 kvm av den tillgängliga ytan för arrangemang inomhus och 5 kvm för arrangemang utomhus. Beroende på hur lokalen är utformad och verksamhetens övriga fysiska förutsättningar i form av yta etc. kan Fohm:s föreskrifter innebära att maxtaket för antalet deltagare i praktiken blir lägre. Detta gäller dock inte deltagarbegränsningen om 8 inomhus utan anvisad sittplats. Antalet deltagare får således alltid uppgå till 8 oavsett kvadratmeterberäkningen. Tillsynsmyndigheten behöver därför inte tillämpa bestämmelsen om kvadratmeterberäkning i dessa situationer. (se 10 § Folkhälsomyndighetens föreskrifter och allmänna råd om särskilda begränsningar för att förhindra spridning av sjukdomen covid-19).

Ett annat exempel är deltagarbegränsningarna i förordningen för offentliga tillställningar och allmänna sammankomster med anvisad sittplats - 50 för inomhus respektive 500 för utomhus. Enligt myndighetens föreskrifter får varje sällskap uppgå till högst fyra personer och sällskapet ska kunna hålla ett avstånd om minst 1 meter i sidled samt framåt och bakåt från andra sällskap. Även här kan verksamhetens fysiska förutsättningar i form av yta etc. innebära att maxtaket för antalet deltagare i praktiken blir lägre än 50 respektive 500 (se 11 § Folkhälsomyndighetens föreskrifter och allmänna råd om särskilda begränsningar för att förhindra spridning av sjukdomen covid-19).

De deltagarbegränsningar som framgår av förordningen är alltså maxtak medan Folkhälsomyndighetens föreskrifter kan medföra att antalet besökande begränsas ytterligare.

Det är myndighetens bedömning att begränsningsförordningen inte medger att det vid ett och samma arrangemang är möjligt att ha både stående och sittande publik. Arrangören får bestämma sig för om arrangemanget ska äga rum inomhus eller utomhus och med eller utan anvisad sittplats och sedan organisera arrangemanget enligt de regler som gäller så att det blir så smittsäkert som möjligt. Mer vägledning om vad som bör beaktas för smittsäkra arrangemang framgår i Folkhälsomyndighetens allmänna råd om allas ansvar. Myndigheten har även tagit fram ett verktyg för riskbedömningar som kan användas av arrangören.

Allmänna sammankomster och offentliga tillställningar kan ofta vara riskfyllda från smittskyddssynpunkt, främst eftersom de kan innebära att för varandra okända personer samlas och tillbringar en längre tid tillsammans i varandras fysiska närhet. Risken för smittspridning kan dock variera beroende på hur sammankomsten eller tillställningen arrangeras. Det är till exempel skillnad på risken för smitta om den allmänna sammankomsten eller offentliga tillställningen hålls inomhus eller utomhus. Storleken och utformningen på lokalen eller området där sammankomsten eller tillställningen hålls har också betydelse för risken för smittspridning och möjligheten att vidta åtgärder för att begränsa denna risk på ett betryggande sätt, se Regeringens promemoria Ändringar i begränsningsförordningen Socialdepartementet S2021/01524, 25.

Risken att smittas av covid-19 är större inomhus än utomhus och därför är maxtaken i begränsningsförordningen högre för utomhusarrangemang än för inomhusarrangemang. Trängsel är dock den enskilt största risken för smittspridning av covid-19. Alla reglers huvudsakliga syfte är därför att trängsel ska undvikas. Det är viktigt att hålla avstånd både inomhus och utomhus. Anledningen till att maxtaken är högre om arrangemanget har anvisad sittplats jämfört med om arrangemanget inte har anvisad sittplats är att det bedöms att arrangörerna har större möjligheter att se till att det inte uppstår trängsel om deltagarna sitter ner.

Det huvudsakliga syftet med ”anvisad sittplats” är att ge förutsättningar för avstånd mellan deltagarna och att avståndet ska kunna hållas under arrangemanget. Vid krav om anvisning av sittplatser är det den som är ansvarig för verksamheten som behöver ha rådighet över vilka sittplatser som deltagarna ska använda. Verksamheten kan säkerställa att deltagare anvisas en sittplats på olika sätt. Det kan exempelvis ske genom motsvarande numrering på plats och biljett eller att verksamhetens personal anvisar deltagaren en plats vid ankomst, exempelvis genom att följa hen till aktuell plats. Det ska vara en plats där deltagaren kan sitta i olika former, dock inte nödvändigtvis på en stol. Således kan exempelvis en ring på marken fungera som anvisad sittplats så länge personen på något sätt sitter i ringen. Kravet på anvisad sittplats innebär inget krav på bokningssystem eller liknande eller att en plats måste vara anvisad en viss tid i förväg.

Enligt Folkhälsomyndighetens föreskrifter får sällskap om högst fyra personer sitta tillsammans och sällskapet ska kunna hålla ett avstånd om minst 1 meter i sidled samt framåt och bakåt från andra sällskap. För att minimera risker i form av att besökare sätter sig på fel plats och därmed inte håller avstånd från varandra, bör anvisningen av sittplatser vara tydlig för besökaren. Verksamheten bör därför vara uppmärksam på att systemet med anvisning av sittplatser fungerar och vid behov göra förändringar. Se även förslag på åtgärder i Folkhälsomyndighetens allmänna råd om allas ansvar som avser allmänna sammankomster och offentliga tillställningar.

Trängsel är den enskilt största risken för smittspridning av covid-19. Alla reglers huvudsakliga syfte är därför att trängsel ska undvikas. Anledningen till att maxtaken i begränsningsförordningen är högre om arrangemanget har anvisad sittplats jämfört med om arrangemanget inte har anvisad sittplats är att det bedöms som att arrangörerna har större möjligheter att se till att det inte uppstår trängsel om deltagarna sitter ner. Deltagarna måste givetvis kunna ta sig till och från sina sittplatser samt ha möjlighet att exempelvis besöka toaletten eller inhandla dryck eller förtäring om det finns möjlighet till det på arrangemanget. Vid sådan rörelse åligger det arrangören att se till att risk för trängsel undviks.

Bortsett från den typen av rörelse bör det anses falla inom syftet och definitionen av bestämmelsen att deltagarna under arrangemanget ska sitta på sina anvisade platser för att falla inom maxtaket för ”anvisad sittplats”. Annars är arrangemanget att se som ett ”utan anvisad sittplats” och de maxtak som gäller då. Det ankommer även på arrangören att se till att deltagarna inte flyttar på sina anvisade sittplatser eller mellan olika anvisade sittplatser. Oaktat bestämmelserna om maxtak för antal deltagare har arrangören alltid att förhålla sig även till 3 kap. 2 § begränsningsförordningen.

Det finns ingen exakt definition av begreppet trängsel. Besökare i ett sällskap ska kunna hålla minst en meters avstånd från besökare i andra sällskap. Även när besökare rör sig i lokalen bör de kunna hålla detta avstånd från varandra, men då bedöms smittrisken vara något mindre i jämförelse med om besökarna sitter ner intill varandra under en längre tid.

Vid tillsyn behöver det göras en helhetsbedömning. I första hand handlar det om att bedöma avståndet mellan sällskapen och det bör göras när sällskapen sitter ned.

Det framgår av förarbetena till covid-19-lagen (prop. 2020/21:79 s. 31 och 33) att allmänna sammankomster och offentliga tillställningar samt även andra begrepp som är tydligt kopplade till ordningslagen ska ges samma innebörd i covid-19-regelverken som i ordningslagen. Detta för att skapa tydlighet och förutsägbarhet och då allmänna sammankomster och offentliga tillställningar fortfarande i många fall behöver tillstånd från polisen och i vissa fall länsstyrelserna.

Polisen har på sin webbplats skrivit om deltagarbegreppet, se under rubriken Vem är en deltagare?

Notera att deltagarbegränsningen för motionslopp och liknande idrottstävlingar enbart avser idrottsutövarna och inte publik. Motionslopp och liknande idrottstävlingar regleras särskilt i begränsningsförordningen och omfattas inte av de ordinarie deltagarbegränsningarna. Istället gäller att idrottsutövare som samtidigt befinner sig i start-, tävlings- och målområdet sammanlagt får uppgå till högst 150 personer.

Om det anordnas en allmän sammankomst eller offentlig tillställning på en restaurang eller annat serveringsställe är utgångspunkten att reglerna om maxtak i begränsningsförordningen gäller.

Det framgår av förarbetena till covid-19-lagen (prop. 2020/21:79 s. 31 och 33) att allmänna sammankomster och offentliga tillställningar samt även andra begrepp som är tydligt kopplade till ordningslagen ska ges samma innebörd i covid-19-regelverken som i ordningslagen. Detta för att skapa tydlighet och förutsägbarhet och då allmänna sammankomster och offentliga tillställningar fortfarande i många fall behöver tillstånd från polisen och i vissa fall länsstyrelserna.

Polisen har på sin webbplats en vägledning om när restauranger inte räknas som en del av en sammankomst eller tillställning, se rubriken Särskilt om restauranger på arenor/idrottsanläggningar/andra anläggningar.

Nej. När publik samlas i ett start- eller målområde vid ett motionslopp eller liknande idrottstävling är det på samma sätt som för andra allmänna sammankomster och offentliga tillställningar, att anordnaren ska begränsa antalet deltagare, dvs. såväl publik som idrottsutövare, på ett sätt som är säkert från smittskyddssynpunkt och utforma området på ett sådant sätt att trängsel undviks och att deltagare kan hålla ett från smittskyddssynpunkt säkert avstånd från varandra. Se Regeringens promemoria Ändringar i begränsningsförordningen Socialdepartementet S2021/01524, 25 s. 32-33.

Notera även vad som framgår i Folkhälsomyndighetens allmänna råd om allas ansvar.

Fysisk aktivitet är en förutsättning för god hälsoutveckling och är således bra för folkhälsan. Uttrycket ”idrottstävlingar utomhus i form av motionslopp eller liknande” används för att tydligt avgränsa denna typ av tävlingar från lagsportstävlingar som exempelvis fotbolls- eller bandymatcher som anordnas utomhus och där den huvudsakliga delen av deltagarna består av den publik som tittar på matchen. Genom det använda uttrycket framgår det också tydligt att det är fråga om tävlingar som genomförs på stora ytor utomhus. Det kan exempelvis vara fråga om löptävlingar, längdskidtävlingar, eller tävlingar i orientering, cykel eller simning. Se Regeringens promemoria Ändringar i begränsningsförordningen Socialdepartementet S2021/01524, sid. 32.

Antalet idrottsutövare som samtidigt befinner sig i start-, tävlings- och målområdet får sammanlagt uppgå till högst 150 (se 3 kap. 2 § tredje stycket, begränsningsförordningen). Bestämmelsen innebär att det inne i start-, tävlings- och målområdet samtidigt får vistas maximalt 150 idrottsutövare. Med tävlingsområde får förstås att det är själva bansträckningen som avses. Det innebär exempelvis att när en idrottsutövare gått i mål och lämnat målområdet så kan en ny idrottsutövare gå in i startområdet. Hur länge loppet pågår spelar ingen roll utifrån begränsningsförordningen eller Folkhälsomyndighetens föreskrifter, det viktiga är att antalet idrottsutövare i start-, tävlings- och målområde inte överstiger 150 samt att övriga smittskyddsregler följs.

Av Folkhälsomyndighetens föreskrifter LÄNK framgår att den som anordnar en idrottstävling utomhus i form av ett motionslopp eller liknande gäller ska:

• dela upp idrottsutövarna i mindre startgrupper med olika starttider,
• ha ett tydligt avgränsat start- och målområdet, samt
• att enbart idrottsutövare och funktionärer får befinna sig i start- och målområdet.

Som framgår ovan så avser deltagarbegränsningen idrottsutövarna och gäller endast start-, tävlings- och målområdet. För publiken i de anslutande områdena, till exempel längs med tävlingsbanan, gäller Folkhälsomyndighetens föreskrifter och allmänna råd om allas ansvar. Myndigheten har även tagit fram ett verktyg för riskbedömningar som kan användas av arrangören.

Förutsättningarna för de olika motionsloppen är väldigt olika, både i förhållande till vilken idrott det rör sig om och var loppet äger rum. Det går därför inte att ange en fast siffra för vad som kan anses utgöra en mindre startgrupp. Det är viktigt att ha i åtanke att syftet med bestämmelsen är att det inte ska uppstå trängsel. Faktorer som kan vara av betydelse att ta med i bedömningen är exempelvis storleken på startområdet, hur täta starttiderna är, antal funktionärer i området, eventuell annan utrustning i startområdet och om idrottsutövarna har med sig någon form av färdmedel. Notera att denna lista inte är uttömmande utan exempel på faktorer som kan påverka bedömningen av vad som kan anses vara en mindre startgrupp. Den som anordnar ett motionslopp ska bland annat skriftligt dokumentera de övriga smittskyddsåtgärder som har vidtagits se Folkhälsomyndighetens föreskrifter 8 § punkt 4 HSLF-FS 2021:2. I det ingår att dokumentera de överväganden som gjorts avseende storleken på startgrupperna så att det kan redovisas för länsstyrelsen vid en eventuell tillsyn.

De nya reglerna i begränsningsförordningen innebär att 50 personer numera kommer att kunna närvara i samband med begravningsceremonier och sammankomster för religionsutövning inomhus, under förutsättning att deltagarna anvisas en sittplats.

Utifrån förändringar i Folkhälsomyndighetens föreskrifter måste den som anordnar sammankomsten se till att sällskap ska kunna hålla ett avstånd om minst 1 meter i sidled samt framåt och bakåt från andra sällskap, och att antalet deltagare i ett och samma sällskap uppgår till högst fyra personer. Notera också att om ett sällskap uppgår till fler än fyra deltagare ska anordnaren dela upp sällskapet med högst fyra deltagare i varje.

Detta gäller dock inte vid religionsutövning med anledning av dödsfall. Vid sådana får alltid 20 personer närvara oaktat bestämmelserna om kvadratmeter eller avstånd mellan sällskap. Det framgår av 3 kap. 2 § fjärde stycket begränsningsförordningen.

Sedan 1 juni är regleringen om att antalet besökare i ett och samma sällskap endast får uppgå till en person upphävd. Notera dock att det framgår av de Folkhälsomyndighetens allmänna råd om allas ansvar att enskilda bör undvika platser som exempelvis butiker, köpcentrum och kollektivtrafik, om det är trängsel där. Du bör om möjligt göra inköp ensam och inte vistas i till exempel butiker under längre tid än nödvändigt.

I föreskriften har även införts ett förtydligande undantag avseende undervisning. Beräkningsregeln om minst 10 kvadratmeter per person ska inte tillämpas om en kultur- och fritidsverksamhet, till exempel en bad- eller sportanläggning eller ett museum uteslutande används för undervisning som omfattas av skollagen, till exempel en idrottslektion eller studiebesök. Om verksamhetslokalen används för undervisning och samtidigt är öppen för allmänheten ska dock beräkningsregeln tillämpas som vanligt.

Covid-19-lagen tar sikte på vitt skilda verksamheter och av förklarliga skäl är det därför svårt att ge uttömmande exempel på när och hur lagstiftningen bör tillämpas. Dialogen med smittskyddsläkaren och smittspårningsverksamheten är viktig då information från dem kan utgöra stöd vid prioritering av tillsynen. Vid behov får länsstyrelsen samråda med smittskyddsläkaren inför beslut i tillsynen (20 § covid-19-lagen).

Enligt 6 § i lagen framgår att föreskrifter och besluten bör utformas med beaktande av risken för smittspridning i olika typer av verksamheter och deras förutsättningar för att vidta åtgärder för att förhindra smittspridning. Det kan därför vara lämpligt om liknande riskbaserat förhållningssätt eftersträvas hos tillsynsmyndigheterna.

Risk för spridning av det virus som orsakar sjukdomen covid-19 uppstår när människor kommer i fysisk kontakt med varandra. Det kan således vara fråga om vitt skilda verksamheter med olika fysiska förutsättningar som planlösning, yta, besöksantal etc. och det sistnämnda kan dessutom kan variera över tid. Det är därför inte möjligt att peka ut specifika tillsynsobjekt utifrån exempelvis verksamhetens art. En generell bedömning är att särskilt stora risker uppkommer om det samlas många människor under lång tid på en begränsad yta, och om möjligt kan sådana verksamheter och platser därför vara lämpliga att prioritera vid tillsyn. Länsstyrelserna är självständiga myndigheter och avgör slutligen prioritering i varje enskilt fall.

Folkhälsomyndighetens föreskrifter använder samma begrepp som lagen och förordningen. Lagen innehåller ingen tydlig definition men ledning kan sökas i förarbetena. Det finns en exemplifierande uppräkning av vilka typer av verksamheter som omfattas av begränsningar. Nedan följer exempel och resonemang som kan utgöra stöd för bedömning av de olika begreppen.

Handelsplatser

Köpcentrum, varuhus, gallerior, butiker och serviceinrättningar som är öppna för allmänheten utgör exempel på handelsplatser vilket framgår av propositionen till lagen (prop. 2020/21:79 sid. 94). Handelsplatser utomhus omfattas och därmed också andra platser av liknande karaktär, t.ex. platser för torghandel, omfattas. Exekutiva auktioner och andra myndighetsförrättningar är dock inte att anse som handelsplatser (prop. 2020/21:79 sid. 40).

Med butik avses som utgångspunkt en lokal för försäljning av varor. Någon begränsning avseende vad som säljs uppställs inte. Att det förutom försäljning av varor även tillhandahålls tjänster utesluter inte att det är fråga om en butik. Inte heller att det också bedrivs viss annan verksamhet i lokalen, t.ex. ett kafé, restaurang (med eller utan serveringstillstånd) eller dylikt utesluter detta. Det är den huvudsakliga verksamheten som avgör om det är fråga om en butik i lagens mening.

Med köpcentrum avses ett område med butiker och annan likartad verksamhet. Med varuhus avses en stor lokal med försäljning av många olika slags varor. Med galleria avses en inbyggd gågata med butiker.

Med serviceinrättningar avses platser med kommersiellt betonad försäljning av tjänster, t.ex. frisörsalonger, skönhetsmottagningar och cykelverkstäder. Platser för hälso- och sjukvård eller tandvård, t.ex. vårdcentraler och tandläkarmottagningar, och platser för utbildning är inte serviceinrättningar.

I propositionen hänvisar även regeringen till att exempel på handelsplatser bör ges samma innebörd som de har i allmänt språkbruk (prop. 2020/21:79 sid. 40).

Gym, sportanläggningar och badhus

Med gym- och sportanläggningar avses anläggningar som huvudsakligen används för fysisk träning eller sport och som är öppna för allmänheten. En plats kan vara öppen för allmänheten även om det ställs krav på medlemskap, vilket t.ex. kan vara fallet i fråga om gymanläggningar. Lokaler som tillhör exempelvis bostadsrättsföreningar och arbetsplatser och som inte är tillgängliga för utomstående omfattas alltså inte av uttrycket. Notera också att badanläggningar med bassäng utomhus ingår om omklädningsrum, duschar, bastur och liknande finns inomhus.

En grundläggande förutsättning för att Folkhälsomyndighetens föreskrifter ska vara tillämpliga är att verksamheten är öppen för allmänheten. Bedömningen av om en plats är öppen för allmänheten är i många fall beroende av omständigheterna i det enskilda fallet. Ett eventuellt krav på medlemskap i en förening för att kunna nyttja en gym- eller sportanläggning eller ett badhus medför inte att verksamheten faller utanför den föreslagna regleringen så länge som verksamheten vid anläggningen vänder sig till allmänheten. (Promemoria Särskilda begränsningar för att förhindra spridning av sjukdomen covid-19, Socialdepartementet, S2020/09963 sid. 14).

När ett hotell som exempelvis har ett spa, ett gym eller en butik som inte endast är tillgänglig för hotellgästerna bör dessa verksamheter anses vara öppna för allmänheten.

En verksamhet som bara riktar sig till exempelvis anställda är inte öppen för allmänheten. Notera dock att det finns bestämmelser i lag och förordning om till exempel privata sammankomster.

Lokaler som används för insatser enligt LSS eller socialtjänstlagen, t.ex. daglig verksamhet, omfattas inte.

För privata sammankomster som omfattas av pandemireglerna gäller en deltagar­begränsning om max åtta deltagare. Det är den som yrkesmässigt använder eller upplåter lokaler eller andra utrymmen inomhus som har att se till att de inte används eller upplåts till en tillställning eller någon annan liknande privat sammankomst som har fler än åtta deltagare.

Bestämmelsen kan t.ex. omfatta verksamhet som bedrivs av aktiebolag, handelsbolag, enskilda näringsidkare, ekonomiska föreningar, ideella föreningar, stiftelser och trossamfund, under förutsättning att den verksamhet som bedrivs är att anse som yrkesmässig. Även verksamhet som bedrivs i offentlig regi är att betrakta som yrkesmässig. Även en lokal som endast hyrs ut några gånger per år av exempelvis en kommun kommer att träffas av reglerna. Däremot kommer rent privat verksamhet, t.ex. att en privatperson lånar ut sin bostad till en bekant, att falla utanför.

Exempel på lokaler som kommer att omfattas av deltagarbegränsningen är festlokaler som hyrs ut på kommersiell grund, gemensamhetslokaler i hyres- och bostadsrättsfastigheter, föreningslokaler samt lokaler som tillhör universitet, högskolor och studentkårer. En förutsättning är dock att lokalen används eller upplåts för en sådan privat sammankomst.

Sammankomster som omfattas av bestämmelsen är t.ex. fester med anledning av högtider, födelsedagar och studentfester. Huvudsyftet med sammankomsten är det sociala umgänget. Det innebär att bröllopsfester och dopfester omfattas, men inte vigsel- eller dopceremonier och begravningar.

Det är inte ovanligt att privata sammankomster hålls på restauranger och andra serveringsställen. Serveringsställen omfattas dock inte av pandemireglerna, utan ska följa det regelverk som gäller för serveringsställen, även om serveringsstället upplåts för en privat sammankomst. Har serveringsstället en uthyrningsdel eller liknande som kan abonneras för privata fester räknas även den som ett serveringsställe och omfattas således av regelverket för serveringsstället.

Att man använder catering eller erbjuder annan form av servering av mat och dryck för en privat sammankomst i en festlokal innebär fortfarande att verksamheten omfattas av pandemilagstiftningens begränsning om åtta deltagare.

Mer information om det regelverk som gäller för serveringsställen (restauranger, barer m.m.) finns här

För att det ska vara fråga om en plats för fritids- eller kulturverksamhet i lagens mening krävs att platsen är öppen för allmänheten. Med uttrycket öppen för allmänheten avses att den verksamhet som bedrivs vänder sig till allmänheten och inte endast till en begränsad krets. En plats kan vara öppen för allmänheten även om det ställs krav på medlemskap, vilket t.ex. kan vara fallet i fråga om gymanläggningar. Verksamhet på en plats för fritids- eller kulturverksamhet kan bedrivas i såväl privat som offentlig regi. (prop. 2020/21:79 s. 93).

Det går inte att ge ett generellt svar på när en plats för fritids- eller kulturverksamhet kan anses vara öppen för allmänheten. Här får tillsynsmyndigheten göra en bedömning i det enskilda fallet.

Pandemilagen, förordningen och Folkhälsomyndighetens föreskrifter omfattar samtliga verksamheter och platser som anges i dessa författningar, oavsett om de riktar sig till vuxna eller barn.

I många åkattraktioner placeras sällskap nära varandra och det är inte lämpligt av smittskyddsskäl. Av Folkhälsomyndighetens föreskrifter framgår att den ansvariga verksamheten ska vidta åtgärder för att undvika trängsel, exempelvis följande:

• sällskap kan kliva i och ur åkattraktionen med avstånd till andra sällskap,
• sällskap har möjlighet att hålla ett avstånd på minst en meter i sidled samt framåt och bakåt från andra sällskap i åkattraktionen,
• undvika placering av sällskap mitt emot varandra i åkattraktionen om avståndet är mindre än två meter, och
• sällskap i inomhusattraktioner begränsas till högst fyra personer.

Museer, konsthallar och nöjesparker, djurparker, temaparker eller andra liknande anläggningar regleras både i begränsningsförordningen och i Folkhälsomyndighetens nya föreskrifter vilket innebär att de t.ex. ska räkna fram maxantal för besökare.

För närvarande omfattas dock inte parker som i sin helhet utgör ett stadigvarande tivolinöje av dessa föreskrifter eller den här vägledningen. Där bedöms tivoliverksamheten vara en offentlig tillställning och verksamheten omfattas därmed av maxantalet åtta personer i 3 kap. 1 § begränsningsförordningen. Parker som har någon enstaka tivolianordning utan att för den sakens skull vara ett stadigvarande tivolinöje omfattas dock av de nya föreskrifterna och vägledningen.

För museer och konsthallar kommer reglerna om maxantal besökare vara samma som för gym- och sportanläggningar, badanläggningar samt handelsplatser. Det vill säga att varje besökare ska kunna disponera minst 10 kvadratmeter av den tillgängliga ytan.

För nöjesparker, djurparker, temaparker eller liknande anläggningar ska maxantalet beräknas så att varje besökare ska kunna disponera minst 20 kvadratmeter av den tillgängliga ytan. Dessa verksamheter har dock inget maxantal besökare att förhålla sig till som museer och konsthallar.

Det införs ett krav för alla verksamhetsutövare som omfattas av föreskrifterna att säkerställa att personalen får adekvat information om hygienåtgärder för att förhindra smitta.

Vissa justeringar har gjorts i de allmänna råden för anpassning till museer och nöjesparker m.fl. Det införs även krav på smittskyddsåtgärder med tillhörande allmänna råd för tivolianordningar eller liknande attraktioner.

Djur- och nöjesparker har generellt mycket stora ytor vilket gör att en större mängd personer kan samlas på en och samma plats även med begränsningar utifrån kvadratmeter per person. Risken finns då att det uppstår trängsel både inne på parkområdet, t.ex. vid attraktioner, men även i samband med dit- och hemresor, som t.ex. kan ske genom kollektivtrafik. Det är också rimligt att anta att inte hela parkens yta utnyttjas genom en jämn spridning av besökare över hela anläggningsområdet.

Begränsningen per kvadratmeter är därför satt för att hålla antalet totala besökare på en nivå som är godtagbar ur smittskyddssynpunkt. Genom att räkna kvadratmeter anpassas antalet besökare efter storlek på parken. Myndighetens bedömning är att detta är den minst ingripande åtgärden utifrån syftet. Vid den höga smittspridning som just nu råder i Sverige är det inte lämpligt för ett för stort antal människor att samlas på samma ställe under en längre tid.

Det kan även antas att det är skillnad på hur länge besökare vistas inomhus på en handelsplats jämfört med en nöjespark, en djurpark och liknande.

Covid-19 sprids framförallt vid nära kontakt mellan människor, smittan kan också spridas från personer som inte upplever sig ha symtom. En begränsning av antalet personer som tillåts samlas på en och samma plats minskar därmed risken för smittspridning. För att motverka trängsel på särskilda ställen finns också bestämmelser om detta samt allmänna råd.

Som tivolinöje brukar betraktas en offentlig tillställning vid vilken allmänheten erbjuds att mot betalning använda olika mekaniska anordningar för nöjesändamål, t.ex. karuseller, bilbanor, bergbanor och skjutbanor. Vanliga lekredskap på en lekplats anses däremot falla utanför begreppet tivolinöje (Prop. 1992/93:210, s. 88). Delar av en nöjespark kan exempelvis också vara ett tivolinöje. Ett tivolinöje brukar även kallas nöjesfält eller tivoli.

Enligt 2 kap. 13 § ordningslagen så ses som tivolianordningar t.ex. karuseller, pariserhjul, berg- och dalbanor, bilbanor, vattenrutschkanor och liknande personförande eller personbärande anordningar för nöjesändamål.

Enligt Polismyndighetens allmänna råd betraktas inte enklare anordningar som är av den typen som kan finnas uppställda exempelvis i anslutning till affärer och restauranger eller vattenrutschkanor/banor med en fallhöjd under två meter som en tivolianordning( RPSFS 2012:15).

Det förekommer normalt även handelsplatser och serveringsställen i nöjesparker, djurparker etc. Dessa verksamheter omfattas även fortsättningsvis av regler för handelsplatser som meddelats med stöd av covid-19-lagen samt regler som meddelats med stöd av lagen om tillfälliga smittskyddsåtgärder på serveringsställen, läs vidare Folkhälsomyndighetens tillsynsvägledning för restauranger, krogar mm. Det innebär bland annat att kommunen är tillsynsmyndighet för serveringsställena och att länsstyrelsen är tillsynsmyndighet för handelsplatserna.

Här gäller samma resonemang som med tillgänglig yta på handelsplatser, se fråga Hur ska beräkningen göras för att ta fram maxantalet för antalet personer som får vistas i en verksamhets lokaler inomhus samtidigt?.

Inom en nöjespark etc. förekommer det att det anordnas allmänna sammankomster, t.ex. i form av teaterföreställningar eller konserter, eller offentliga tillställningar. Dessa verksamheter omfattas av deltagarbegränsningarna i 3 kap. begränsningsförordningen.

Regeringens promemoria Ändringar i begränsningsförordningen Socialdepartementet S2021/01524, sid. 15

För stadigvarande tivolinöjen och tivolianordningar i nöjesparker, djurparker, temaparker och liknande anläggningar gäller begränsningsförordningens regler om nöjesparker, djurparker, temaparker eller liknande anläggningar. Sådana verksamheter ska:

1. begränsa antalet besökare inom anläggningsområdet på ett sätt som är säkert från smittskyddssynpunkt,
2. utforma verksamheten på ett sådant sätt att trängsel undviks och att besökare kan hålla ett från smittskyddssynpunkt säkert avstånd från varandra, och
3. se till att in- och utpassage till anläggningsområdet och verksamhetslokaler, samt till avgränsade områden och utrymmen utomhus, kan ske på ett sådant sätt att trängsel undviks.

Därutöver ska dessa verksamheter följa Folkhälsomyndighetens föreskrifter och allmänna råd (HSLF-FS 2021:2) om särskilda begränsningar för att förhindra spridning av sjukdomen covid-19. Det är reglerna i 2 §, 4 § och 7 § med tillhörande allmänna råd som verksamheterna ska följa. Det finns även allmänna råd till begränsningsförordningen under rubriken Fritids- och kulturverksamhet som även omfattar dessa verksamheter.

För tivolinöjen och tivolianordningar som inte är stadigvarande gäller reglerna i begränsningsförordningens kapitel 3 om allmänna sammankomster och offentliga tillställningar. Det innebär att antalet deltagare som samtidigt besöker tivolit får högst uppgå till åtta deltagare om det anordnas inomhus och 100 deltagare om det anordnas utomhus. Det tillåtna antalet besökare kan dock vara mer begränsat. Det framgår av våra föreskrifter och allmänna råd om särskilda begränsningar för att förhindra spridning av sjukdomen covid-19. Det som är reglerat i föreskrifterna om allmänna sammankomster och offentliga tillställningar i 8 §, 9 § och 10 §, gäller också för dessa verksamheter. Det innebär bland annat att maxantalet besökare på ett avgränsat område eller utrymme utomhus ska kunna disponera minst 5 kvadratmeter av den tillgängliga ytan.

Även 7 § med tillhörande allmänna råd samt allmänna råd till begränsningsförordningen under rubriken Allmänna sammankomster och offentliga tillställningar omfattar dessa verksamheter.

För frågor kring gränsdragningen mellan ett ambulerande eller ett stadigvarande tivoli kan man kontakta Polismyndigheten som ansvarar för tillstånd till de här verksamheterna.

Med museum avses en institution som är öppen för allmänheten och som ställer ut materiella och immateriella vittnesbörd om människan och människans omvärld (2 § museilagen (2017:563). För att en institution ska betraktas som ett museum krävs någon form av öppen, publik verksamhet som innefattar förmedling och även ett arbete med samlingar av något slag som bl.a. förvärvas och bevaras.

Konsthallar är en plats för fritids- eller kulturverksamhet och omfattas därför av både begränsningsförordningen och Folkhälsomyndighetens föreskrifter. Konsthallar är på samma sätt som museer platser där det kan uppstå trängsel mellan människor. Av förarbetena till begränsningsförordningen framgår ingen närmare definition av vad som bör ingå i begreppet konsthall. Enligt allmänt språkbruk får det dock anses att det avser en lokal alternativt ett område utomhus där konst visas.

Se Regeringens promemoria Ändringar i begränsningsförordningen Socialdepartementet S2021/01524, sid. 15

På många museer och konsthallar finns det butiker och serveringsställen som är fysiskt sammankopplade med verksamheten. Dessa verksamheter omfattas även fortsättningsvis av regler för handelsplatser som meddelats med stöd av covid-19-lagen samt regler som meddelats med stöd av lagen om tillfälliga smittskyddsåtgärder på serveringsställen. Det innebär bland annat att kommunen är tillsynsmyndighet för serveringsställena och att länsstyrelsen är tillsynsmyndighet för handelsplatserna.

Här gäller samma resonemang som med tillgänglig yta på handelsplatser, nöjesparker m.m. Generellt kan sägas att besökare ska ha tillträde till och möjlighet att röra sig på ytan för att den ska betraktas som en tillgänglig yta. Eftersom maxantalet enbart tar sikte på besökare får endast ytor som dessa har tillträde till beaktas vid beräkningen. Utrymmen som enbart personal och andra uppdragstagare har tillträde till, ska bortses från. Inte heller ytor som upptas av utställningsföremål eller liknande får räknas in. På samma sätt som med nöjesparker etc. får museum och konsthallar räkna med tillgänglig yta som upptas av handelsplatser och serveringsställen när de räknar ut hur många besökare verksamheten totalt får ta emot utifrån regeln om 10 kvadratmeter per besökare.

Kulturhus som begrepp förekommer inte i covid-19-lagstiftningen men bör som utgångspunkt kunna omfattas av gällande lagstiftning i de delar som utgör museum eller konsthall. Kulturhus som företeelse är ofta ett byggnadsskal till andra mångskiftande verksamheter, däribland museer, konsthallar, bibliotek, serveringsställen och i vissa fall handelsplatser. Dessa byggnader kan naturligtvis se ut på olika sätt och det kan ibland finnas svårigheter att avgöra den fysiska gränsen mellan vad som utgör exempelvis en konsthall i kulturhuset . Som utgångspunkt kan tillsynsmyndigheten tillämpa liknande resonemang om rådighet som gäller butiker i exempelvis en galleria eller ett köpcentrum.

Se Regeringens promemoria Ändringar i begränsningsförordningen Socialdepartementet S2021/01524, sid. 15.

Notera dock att kulturhuset och liknande samlingsbyggnader inte omfattas alls av gällande lagstiftning. I sådana gränsfall saknas förutsättningar att ge närmare vägledning och tillsynsmyndigheten får göra en bedömning i varje enskilt fall.

Museer och konsthallar som disponerar områden och utrymmen utomhus behöver inte beräkna något maxantal för besökare i utomhusmiljön så som gäller för verksamhetslokaler inomhus. Däremot gäller fortfarande bl.a. att områden och utrymmen utomhus ska utformas på ett sådant sätt att trängsel undviks och att besökare kan hålla ett från smittskyddssynpunkt säkert avstånd från varandra. För blandade verksamheter så som t.ex. ett friluftsmuseum med djurparksdel måste dock verksamhetsutövaren beakta om de olika delarna går att hålla separerade för besökare så att verksamhetsutövaren kan vara säker på att maxantalet i djurparksdelen inte överskrids. Ett alternativ är att verksamhetsutövaren får förhålla sig till beräkningsregeln för hela sin utomhusyta för att vara säker på att maxantalet för djurparksdelen inte överskrids.

Mot bakgrund av verksamheters skiftande utseende och individuella förutsättningar kommer det ibland även att uppstå gränsdragningsfrågor vad som utgör utomhus- respektive inomhusyta. I sådana gränsfall saknas ofta förutsättningar att ge närmare vägledning och tillsynsmyndigheten får göra en bedömning i varje enskilt fall.

Museum och konsthallar omfattas inte av maxantal besökare om verksamheten endast tar emot skolklasser. Om museet exempelvis får ta emot max 40 besökare samtidigt när det är öppet för allmänheten gäller detta maxantal inte under tiden när museet endast tar emot skolklasser som är där som en del av sin undervisning. Däremot måste verksamheten förhålla sig till övriga regler om smittskyddsåtgärder.

När en verksamhet, t.ex. en butik eller serviceinrättning, är belägen i en galleria eller i ett varuhus är det den som driver butiken eller serviceinrättningen som bär ansvaret för att vidta åtgärder inom ramen för sin verksamhet, medan den som driver gallerian eller varuhuset ansvarar för att åtgärder vidtas i övriga miljöer i byggnaden och tillhörande områden utomhus (Promemoria, Särskilda begränsningar för att förhindra spridning av sjukdomen covid-19, Socialdepartementet S2020/09963 sid. 15).

När en verksamhet, t.ex. en butik eller serviceinrättning, är belägen i en galleria eller i ett varuhus är det den som driver butiken eller serviceinrättningen som bär ansvaret för att vidta åtgärder inom ramen för sin verksamhet, medan den som driver gallerian eller varuhuset ansvarar för att åtgärder vidtas i övriga miljöer i byggnaden och tillhörande områden utomhus (regeringens promemoria Särskilda begränsningar för att förhindra spridning av sjukdomen covid-19 s. 15).

Med ledning av detta resonemang i förarbetena är det lämpligt att köpcentret eller gallerian ansvarar för eventuell köbildning som uppstår utanför butiken. Notera att gallerior och köpcentrum inte omfattas av beräkningsregeln om minst 10 kvadratmeter per person. De är dock ålagda att vidta åtgärder som framgår av 5 kap. 1 och 2 §§ i förordningen. För att gallerior och köpcentrum ska kunna genomföra ändamålsenliga åtgärder är det av vikt att det finns en fungerande samverkan mellan de verksamhetsutövare som delar utrymmen i en och samma byggnad.

Av 5 kap. 2 § i förordningen framgår att den som bedriver verksamhet som är öppen för allmänheten i form av en galleria eller ett varuhus, ska vidta särskilda smittskyddsåtgärder i syfte att undvika att kunder och andra besökare uppehåller sig på inomhustorg eller på andra liknande områden inomhus.

Sådana platser är vanligt förekommande i gallerior, men kan även förekomma i varuhus. Det är en vanlig företeelse att åka till handelsplatser för att umgås på sådana inomhustorg och liknande. Risken för spridning av covid-19 bedöms som förhöjd på dessa inomhustorg och liknande platser och det föreslås därför att den som bedriver verksamhet i form av en galleria eller ett varuhus ska vidta särskilda smittskydds-åtgärder i syfte att kunder och andra besökare ska undvika att uppehålla sig i sådana miljöer. Dessa platser omfattas av de allmänna smittskyddsåtgärder som föreslås för handelsplatser, men det finns ett behov av att kunna vidta särskilda smittskyddsåtgärder på platserna. Samma effekt på smittspridningen bedöms inte kunna uppnås med mindre ingripande åtgärder.

Enligt 4 § i Folkhälsomyndighetens föreskrifter ska gallerior, köpcentrum och varuhus spärra av eller ta bort möblemang och utrustning på inomhustorg och andra liknande områden där människor samlas. Det är delvis en precisering av bestämmelsen i 5 kap. 2 § i förordningen.

Detta gäller inte enstaka sittplatser för vila, hygienutrymmen eller andra liknande inrättningar. Bestämmelsen innebär som utgångspunkt att alla möbler, utrustning, lekplatser m.m. som inte är hygienutrymmen eller en enstaka sittplats för vila ska spärras av eller tas bort. Avspärrningen ska göras så att möblerna/inredningen inte går att använda t.ex. genom att sitta på dem.

Den som bedriver butiksverksamhet har varken skyldighet eller befogenhet enligt pandemilagstiftningen att avhysa besökare som inte följer butikens vidtagna restriktioner såsom maxantal och kösystem. Skulle det bli fråga om ordningsstörning bör kontakt tas med polis.

Utanför pandemilagstiftningen finns reglering om verksamheters rätt att styra över exempelvis kunders tillträde till lokal. Närmare information om detta finns i bland annat Regeringens proposition 2020/21:52, sid 17-18 Tillträdesförbud till butik och förstärkt straffrättsligt skydd mot tillgreppsbrottslighet.

Folkhälsomyndighetens föreskrifter innehåller ingen definition av begreppet lokal.

Med hänvisning till att den som driver en verksamhet som omfattas av föreskrifterna ska beräkna det maximala antalet kunder eller besökare som får vistas i verksamhetens lokaler inomhus samtidigt (maxantalet), bör begreppet lokaler motsvara det utrymme verksamheten förfogar över för verksamhetens ändamål. Verksamheten anger således gränsen för lokalen.

En verksamhets lokaler har generellt en tydlig fysisk avgränsning i förhållande till andra utrymmen inomhus eller utomhus.

En lokal kan innehålla flera avgränsade utrymmen. Ofta handlar det om olika fysiska rum eller våningsplan, men avgränsningen kan se olika ut. Ett avgränsat utrymme har dock alltid en tydlig fysisk avgränsning i förhållande till omkringliggande utrymmen.

Om en lokal inrymmer både ett serveringsställe och t.ex. en butik eller ett gym, omfattas bara butiken eller gymmet av Covid-19-lagen och de tillhörande föreskrifterna. Serveringsstället omfattas dock av lagen om tillfälliga smittskyddsåtgärder på serveringsställen. Det är kommunen som utövar tillsyn enligt den lagstiftningen.

I vissa fall är en verksamhet blandad och det är svårt att avgöra om det till exempel enbart är en butik, eller enbart ett serveringsställe. Enligt förarbeten till Covid-19-lagen är det den huvudsakliga verksamheten som bör vara utgångspunkt om det är fråga om en butik i lagens mening (prop. 2020/21:79 sid. 94). Tillsynsmyndigheten behöver göra en bedömning av vilken del som är den huvudsakliga verksamheten. Exempelvis om försäljning av varor bedöms som den huvudsakliga verksamheten bör den betraktas som en butik och omfattas således av Covid-19-lagen. Den del av verksamheten som utgör ett serveringsställe omfattas dock alltid av lagen om tillfälliga smittskyddsåtgärder på serveringsställen.

Serveringsställen som bara kan nås genom en annan verksamhet, som exempelvis en butik, kan dock indirekt komma att påverkas av föreskrifterna om butiker m.m. eftersom att butiken behöver fastställa ett maxantal för besökare och kunder. Verksam­heter som inhyser ett serveringsställe får därför räkna med serverings­ställets tillgängliga yta när verksamheten fastställer den totala tillgängliga ytan. Även dessa serveringsställen omfattas av lagen om tillfälliga smittskyddsåtgärder på serveringsställen. Se även fråga om Serveringsställen som utgör en del av en handelsplats i tillsynsvägledning för serveringsställen.

Kurs- och konferensverksamhet på hotell och konferensanläggningar omfattas normalt inte av pandemilagen. Skulle någon kurs eller föreläsning bedömas vara allmän sammankomst kan det dock omfattas av pandemilagen, men det bör vara undantagsfall. Allmän sammankomst i pandemilagen har samma innebörd som i ordningslagen. Gränsdragningsfrågor kring vad som utgör allmän sammankomst hänvisas till Polismyndigheten.

Det är den som bedriver en verksamhet som är ansvarig att vidta åtgärder enligt lagen, förordningen och föreskrifterna. Oftast bör en sådan aktör också ha mest rådighet över den dagliga situationen i butiken vad avser besöksantal, skyltning etc.

När en verksamhet, t.ex. en butik eller serviceinrättning, är belägen i en galleria eller i ett varuhus är det den som driver butiken eller serviceinrättningen som bär ansvaret för att vidta åtgärder inom ramen för sin verksamhet, medan den som driver gallerian eller varuhuset ansvarar för att åtgärder vidtas i övriga miljöer i byggnaden och tillhörande områden utomhus (regeringens promemoria Särskilda begränsningar för att förhindra spridning av sjukdomen covid-19. s. 15).

När en verksamhet upplåter sina lokaler tillfälligt till någon annan, exempelvis en förening, är ansvaret för smittskyddsåtgärder delat mellan den som upplåter lokalen och den som använder den. Tillsynsmyndigheten får göra en bedömning i det enskilda fallet av vem som har möjlighet att vidta åtgärder och säkerställa att kraven efterlevs. En utgångspunkt är att den som upplåter lokalen har ansvar för mer beständiga åtgärder såsom att anslå lokalens maxantal, medan den som använder lokaler har ansvar för att säkerställa att maxantalet inte överskrids

Det framgår av begränsningsförordningen att den som bedriver verksamhet ska begränsa antalet kunder, besökare eller deltagare samt vidta övriga smittskyddsåtgärder. Syftet med bestämmelserna är att trängsel ska undvikas.

Folkhälsomyndigheten har beslutat allmänna råd till begränsningsförordningen. De allmänna råden är en rekommendation till verksamhetsutövarna som anger hur de kan göra för att uppfylla det som står i begränsningsförordningen.

Trängsel kan undvikas genom att:

1. anvisa besökare till en särskilt angiven in- eller utgång,
2. ta fram alternativa lösningar till fysiska köer,
3. anvisa vilket avstånd som kunder eller besökare bör hålla till varandra samt hur de bör förflytta sig i en lokal, och
4. informera kunder eller besökare om att handla ensamma och på tider med mindre beläggning.
5. anvisa i vilken riktning som kunder eller besökare bör förflytta sig,
6. informera kunder eller besökare om vilka dagar och tider det är mindre risk för trängsel, och
7. begränsa sällskap vid guidade visningar till åtta personer.

Dokumentationen av maxantal, hur beräkningen har gjorts samt vidtagna smittskyddsåtgärder behöver inte ha någon särskild form utöver att den ska vara skriftlig. Den ska också hållas tillgänglig för tillsynsmyndigheterna.

Av Folkhälsomyndighetens föreskrifter framgår att verksamheten skriftligen ska dokumentera maxantalet och hur beräkningen har gjorts samt de övriga smittskyddsåtgärder som verksamheten har vidtagit. Det inkluderar överväganden som verksamhetsutövaren har gjort rörande smittskyddsåtgärder som framgår av föreskrifterna, de allmänna råden men även smittskyddsåtgärder som inte uttryckligen framgår av dessa.

Uppföljning kan ske på olika sätt beroende på verksamhetens art och storlek. Det huvudsakliga syftet är att verksamheten utvärderar och kontrollerar att de vidtagna åtgärderna i första hand leder till att trängsel undviks och att gällande bestämmelser följs.

Föreskriften anger att maxantalet ska beräknas på sådant sätt att varje besökare eller kund, inom varje avgränsat utrymme, ska kunna disponera minst 10 kvadratmeter av den tillgängliga ytan.

Detta är en beräkningsregel som riktas till verksamhetsutövaren. Det är inte en regel som ställer krav på att alla besökare ska hålla ett visst avstånd till andra besökare. Föreskrifterna ställer inga krav på att verksamhetsutövarna ska ingripa mot hur människor beter sig ur ett smittskyddsperspektiv inne i lokalerna.

Beräkningen ska göras i två steg. Först fastställs den tillgängliga ytan. Därefter divideras talet med minst 10 för att få fram det maxantal kunder och besökare som får vistas i verksamhetens lokaler inomhus samtidigt. Verksamhetsutövaren ansvarar för att dokumentera hur denna beräkning har gjorts, dvs. vilka ytor som ingår i den tillgängliga ytan.

Vad som avses med tillgänglig yta kan variera mellan olika verksamheter, varför begreppet är svårt att definiera. Generellt kan sägas att kunder och besökare ska ha tillträde till och möjlighet att röra sig på ytan för att den ska betraktas som en tillgänglig yta. Eftersom maxantalet enbart tar sikte på kunder och besökare får endast ytor som dessa har tillträde till beaktas vid beräkningen. Utrymmen som enbart personal och andra uppdragstagare har tillträde till, t.ex. personalmatsalar och lager ska bortses från. Inte heller ytor som upptas av inventarier såsom hyllsystem och annan förvaring ska räknas med.

Ytor som upptas av simbassänger, löpband, träningsmaskiner m.m. kan som utgångspunkt räknas in i den tillgängliga ytan eftersom den som t.ex. simmar eller springer på ett löpband har möjlighet att använda sig av ytan. Ytan är därför tillgänglig för kunden eller besökaren.

För sådana verksamheter bör det vara lämpligt att tillåta en besökare i taget, eller en vuxen i sällskap med barn som inte kan vänta utanför eller en annan person som behöver stöd.

Nej. Förordningen talar om kunder och besökare, varför Folkhälsomyndigheten har valt att använda samma begrepp. Anställda omfattas vidare av arbetsmiljöregler m.m. och kan ha tillgång till skyddsutrustning, plexiglas m.m. Med 10 kvadratmeter som utgångspunkt har vi tagit höjd för personal, kundvagnar m.m.

Information om hur risken för smittspridning kan förhindras bör lämnas vid entréer och andra platser där besökare uppehåller sig. Informationen bör vara väl synlig och innehålla information om vikten av att hålla avstånd och att sköta sin handhygien och att man bör stanna hemma om man har symtom på covid-19.

Utifrån formuleringen i de allmänna råden bör det vara lämpligast att använda skyltar, anslag eller liknande för att kommunicera informationen. I vissa fall, och i den mån det är möjligt, kan informationen även behöva ges muntligen, om besökare inte förstår eller av andra skäl inte följer rekommendationerna.

Om verksamheten har besökare som talar andra språk än svenska kan det vara lämpligt att ge information på olika språk och ha skyltar med bildspråk istället för text. Det finns dock inget uttryckligt krav på att informationen ska vara på olika språk.