Fler lättnader av restriktioner från den 15 juli

  • Från den 1 juli gäller bland annat följande:

    Mässor regleras nu på samma vis som marknader. Det innebär t.ex. att mässanordnaren ska informera sina besökare och utställare om hur smittspridning kan undvikas och utforma gångar mellan försäljningsplatserna eller montrarna så att trängsel undviks. Till bestämmelsen finns allmänna råd om att anordnaren bör anvisa utställarna en plats med ett avstånd om minst 2 meter i sidled och bakåt och om längre avstånd i gångarna. Den som anordnar en mässa som omfattar särskilda risker ur smittskyddssynpunkt bör göra en särskild riskbedömning och vidta särskilda åtgärder för att minska risken för smittspridning, exempelvis vid en föreläsning, när människor uppehåller sig på en plats under en längre tid.

    Vid en allmän sammankomst eller en offentlig tillställning är det möjligt att dela upp lokalen, området eller utrymmet i sektioner. Varje sektion ska ha in- och utgångar som är separerade från andra sektioner. Mellan sektionerna ska det finnas ett avstånd om minst 2 meter. Om det finns hygienutrymmen, serveringsställen, handelsplatser eller liknande inrättningar ska även dessa vara separerade från andra sektioner eller på annat sätt avdelas så att besökare från olika sektioner inte kommer i kontakt med varandra.

    Det finns även allmänna råd till denna bestämmelse om att ha olika tider för in- och utsläpp för olika sektioner och hur sektioner kan delas upp.

    För motionslopp och liknande tävlingsformer regleras att anordnaren ska dela in motionärerna i mindre startgrupper med olika starttider, start- och målområdet ska vara tydligt avgränsat och enbart idrottsutövare och funktionärer får befinna sig inom start- och målområdet. Det gäller även andra idrottstävlingar utomhus som allmänheten kan delta i som utövare och som huvudsakligen genomförs i eller på vatten, i skog och mark eller på väg.

    Det finns även nya allmänna råd till begränsningsförordningen om hur trängsel kan undvikas på mässor. Råden för fritids- och kulturverksamheter, handelsplatser samt marknader om att informera besökare om att handla ensam gäller inte längre.

    Från den 15 juli införs följande lättnader:

    Verksamheter behöver inte längre beräkna det maximala antalet kunder eller besökare som samtidigt får vistas i verksamhetens lokaler, utrymmen eller områden.

    Gallerior, köpcentrum och varuhus behöver inte längre ta bort möblemang och utrustning på inomhustorg och andra liknande områden där människor kan samlas.

    För verksamheter med tivolianordning eller liknande attraktioner har bestämmelsen och de tillhörande allmänna råden om åtgärder för att undvika trängsel upphört.

    Fortfarande gäller begränsningsförordningens regler om bl.a. att begränsa antalet besökare/deltagare på ett sätt som är säkert från smittskyddssynpunkt, utforma verksamheten på ett sådant sätt att trängsel undviks och att besökare/deltagare kan hålla ett från smittskyddssynpunkt säkert avstånd från varandra och se till att in- och utpassage till lokaler, områden och utrymmen som anordnaren disponerar kan ske på ett sådant sätt att trängsel undviks.

    Uppdaterad: 2021-07-01 12:59

    Direktlänk till frågan

Trängsel och avståndsbedömning

  • I förordning (2021:8) om särskilda begränsningar för att förhindra spridning av sjukdomen covid-19 finns krav på att den som anordnar en allmän sammankomst eller offentlig tillställning, mässor, platser för fritids- och kulturverksamhet och handelsplatser ska vidta åtgärder mot trängsel och se till att besökare/deltagare kan hålla ett ur smittskyddssynpunkt säkert avstånd från varandra.

    Enligt Folkhälsomyndighetens bedömning är minst en meter mellan sällskap ett rimligt avstånd för att undvika trängsel i en lokal, i ett utrymme eller på ett område. Ett avstånd om en meter har två huvudsyften: dels att skydda människor från direkt exponering av smitta, dels att undvika trängsel i lokaler/utrymmen/områden.

    Även när besökare rör sig i lokalen/området/utrymmet bör de kunna hålla detta avstånd från varandra, men då bedöms smittrisken vara något mindre i jämförelse med om besökarna sitter ner eller står intill varandra under en längre tid.

    Ansvaret för att trängsel ska kunna undvikas och för att besökare/deltagare håller avstånd till varandra är delat mellan verksamheten och besökare/deltagare. Verksamhetens ansvar innebär att besökare/deltagare ska ges förutsättningar att hålla minst en meters avstånd till andra sällskap. Det kan vara svårt för verksamheten att i alla situationer bedöma vilka som är i sällskap med varandra och att i praktiken säkerställa att sällskap håller detta avstånd. Detta gäller särskilt när besökare/deltagare är i rörelse. Sällskap vill ibland dessutom blanda sig med andra. Ansvaret för detta är därför delat mellan verksamheten och den enskilde. Den enskildes ansvar följer inte av covid-19-lagen utan av smittskyddslagen och Folkhälsomyndigheten allmänna råd (HSLF-FS 2020:12), se länk nedan.

    Det är inte möjligt att mäta avstånd mellan stående sällskap eller sällskap i rörelse på samma sätt som för sittande, t.ex. axel till axel, men utgångspunkten är att det inte ska vara trängsel i lokalen, utrymmet eller på området och att deltagarna ska ha möjlighet att hålla ett smittsäkert avstånd till andra.

    Folkhälsomyndigheten allmänna råd (HSLF-FS 2020:12).

    Uppdaterad: 2021-07-14 12:23

    Direktlänk till frågan
  • Det åligger anordnaren av en allmän sammankomst eller offentlig tillställning att se till att sällskap kan hålla minst en meters avstånd från varandra när de använder sin anvisade plats. Det gäller både sittande utomhus och sittande inomhus. Anordnaren ansvarar för att vidta de åtgärder som krävs för att deltagare ska kunna hålla detta avstånd. Avståndet ska vara mellan personerna i de olika sällskapen. När t.ex. två personer i olika sällskap sitter bredvid varandra med ett mellanrum är minst en meters avstånd mellan personernas axlar rimligt. Avståndet till personen framför kan mätas från knä till nacke/rygg. Om besökarna på t.ex. en arena – trots att det är ett evenemang med anvisade sittplatser – ställer sig upp och därigenom minskar avståndet till andra sällskap – behöver anordnaren ta höjd för detta vid anvisandet av platser så att minst en meter kan hållas även om besökarna står upp.

    Uppdaterad: 2021-07-14 12:23

    Direktlänk till frågan

Allmänna sammankomster och offentliga tillställningar

  • Spridning av covid-19 sker i första hand vid nära kontakter mellan personer genom så kallad droppsmitta. Inomhus stannar dessa droppar kvar längre och bidrar till smittspridning på ett annat sätt än i en utomhusmiljö. Det är därför rimligt att risken för smittspridning utgör utgångspunkt vid en gränsdragning om vad som är att se som inomhus respektive utomhus. En bedömning behöver göras i varje enskilt fall. Generella utgångspunkter:

    • En byggnad med väggar och tak bör ses som inomhus.
    • En byggnad som är konstruerad på ett sätt där det är möjligt att öppna upp en vägg bör också ses som en inomhusmiljö.
    • En byggnad utan tak eller med tak men utan väggar bör kunna ses som utomhus.

    Utifrån smittskyddssynpunkt är det ingen skillnad om det är en allmän sammankomst eller en offentlig tillställning som ska genomföras i ett utrymme eller område som t.ex. i ett tält, i en buss eller på en båt. Faktorer som takhöjd och ventilation har betydelse vid droppsmitta men det finns inga värden att utgå från. Generellt kan man utgå från att ju mer täckt platsen för arrangemanget är ju större risk för smitta mellan deltagarna. Det bör enligt myndighetens uppfattning vara avgörande för om arrangemanget anses äga rum inomhus eller utomhus.

    Uppdaterad: 2021-06-01 08:55

    Direktlänk till frågan
  • Det är myndighetens bedömning att begränsningsförordningen inte medger att det vid ett och samma arrangemang är möjligt att ha både stående och sittande publik. Arrangören får bestämma sig för om arrangemanget ska äga rum inomhus eller utomhus och med eller utan anvisad sittplats och sedan organisera arrangemanget enligt de regler som gäller så att det blir så smittsäkert som möjligt.

    Se dock nedan vad som gäller vid indelning i sektioner.

    Mer vägledning om vad som bör beaktas för smittsäkra arrangemang framgår i Folkhälsomyndighetens allmänna råd om allas ansvar: Ändring i Folkhälsomyndighetens föreskrifter och allmänna råd (HSLF-FS 2020:12) om allas ansvar att förhindra smitta av covid-19 m.m.

    Myndigheten har även tagit fram ett verktyg för riskbedömningar som kan användas av arrangören: Information till arrangörer av evenemang och sammankomster med anledning av covid-19

    Allmänna sammankomster och offentliga tillställningar kan ofta vara riskfyllda från smittskyddssynpunkt, främst eftersom de kan innebära att för varandra okända personer samlas och tillbringar en längre tid tillsammans i varandras fysiska närhet. Risken för smittspridning kan dock variera beroende på hur sammankomsten eller tillställningen arrangeras. Det är till exempel skillnad på risken för smitta om den allmänna sammankomsten eller offentliga tillställningen hålls inomhus eller utomhus. Storleken och utformningen på lokalen eller området där sammankomsten eller tillställningen hålls har också betydelse för risken för smittspridning och möjligheten att vidta åtgärder för att begränsa denna risk på ett betryggande sätt.

    Regeringens promemoria Ändringar i begränsningsförordningen Socialdepartementet S2021/01524, 25 

    Risken att smittas av covid-19 är större inomhus än utomhus och därför är maxtaken i begränsningsförordningen högre för utomhusarrangemang än för inomhusarrangemang. Trängsel är dock den enskilt största risken för smittspridning av covid-19. Alla reglers huvudsakliga syfte är därför att trängsel ska undvikas. Det är viktigt att hålla avstånd både inomhus och utomhus. Anledningen till att maxtaken är högre om arrangemanget har anvisad sittplats jämfört med om arrangemanget inte har anvisad sittplats är att det bedöms att arrangörerna har större möjligheter att se till att det inte uppstår trängsel om deltagarna sitter ner.

    Uppdaterad: 2021-07-01 13:09

    Direktlänk till frågan
  • Det huvudsakliga syftet med ”anvisad sittplats” är att ge förutsättningar för avstånd mellan deltagarna och att avståndet ska kunna hållas under arrangemanget. Vid krav om anvisning av sittplatser är det den som är ansvarig för verksamheten som behöver ha rådighet över vilka sittplatser som deltagarna ska använda. Verksamheten kan säkerställa att deltagare anvisas en sittplats på olika sätt. Det kan exempelvis ske genom motsvarande numrering på plats och biljett eller att verksamhetens personal anvisar deltagaren en plats vid ankomst, exempelvis genom att följa hen till aktuell plats. Det ska vara en plats där deltagaren kan sitta i olika former, dock inte nödvändigtvis på en stol. Således kan exempelvis en ring på marken fungera som anvisad sittplats så länge personen på något sätt sitter i ringen. Kravet på anvisad sittplats innebär inget krav på bokningssystem eller liknande eller att en plats måste vara anvisad en viss tid i förväg.

    Enligt Folkhälsomyndighetens föreskrifter får sällskap om högst åtta personer sitta tillsammans och sällskapet ska kunna hålla ett avstånd om minst 1 meter i sidled samt framåt och bakåt från andra sällskap. För att minimera risker i form av att besökare sätter sig på fel plats och därmed inte håller avstånd från varandra, bör anvisningen av sittplatser vara tydlig för besökaren. Verksamheten bör därför vara uppmärksam på att systemet med anvisning av sittplatser fungerar och vid behov göra förändringar.

    Se även förslag på åtgärder i Folkhälsomyndighetens allmänna råd om allas ansvar som avser allmänna sammankomster och offentliga tillställningar

    Uppdaterad: 2021-07-01 13:10

    Direktlänk till frågan
  • Trängsel är den enskilt största risken för smittspridning av covid-19. Alla reglers huvudsakliga syfte är därför att trängsel ska undvikas. Anledningen till att maxtaken i begränsningsförordningen är högre om arrangemanget har anvisad sittplats jämfört med om arrangemanget inte har anvisad sittplats är att det bedöms som att arrangörerna har större möjligheter att se till att det inte uppstår trängsel om deltagarna sitter ner. Deltagarna måste givetvis kunna ta sig till och från sina sittplatser samt ha möjlighet att exempelvis besöka toaletten eller inhandla dryck eller förtäring om det finns möjlighet till det på arrangemanget. Vid sådan rörelse åligger det arrangören att se till att risk för trängsel undviks.

    Bortsett från den typen av rörelse bör det anses falla inom syftet och definitionen av bestämmelsen att deltagarna under arrangemanget ska sitta på sina anvisade platser för att falla inom maxtaket för ”anvisad sittplats”. Annars är arrangemanget att se som ett ”utan anvisad sittplats” och de maxtak som gäller då. Det ankommer även på arrangören att se till att deltagarna inte flyttar på sina anvisade sittplatser eller mellan olika anvisade sittplatser. Oaktat bestämmelserna om maxtak för antal deltagare har arrangören alltid att förhålla sig även till 3 kap. 3 § begränsningsförordningen.

    Uppdaterad: 2021-07-01 13:11

    Direktlänk till frågan
  • Den som ansvarar för arrangemanget behöver se till att trängsel undviks när deltagarna rör sig i det aktuella området/lokalen. Det kan till exempel innebära att verksamheten behöver anpassa arrangemanget så att det inte uppstår trängsel när deltagare besöker toaletten, köper något att dricka eller äta etc. Exempel på åtgärder kan vara att ha ett maxantal deltagare vid kiosker och anvisa i vilka riktningar som deltagarna kan röra sig etc. Det förekommer normalt även handelsplatser och serveringsställen vid sammankomster och offentliga tillställningar. Dessa verksamheter omfattas även fortsättningsvis av regler för handelsplatser som meddelats med stöd av covid-19-lagen samt regler som meddelats med stöd av lagen om tillfälliga smittskyddsåtgärder på serveringsställen. Det innebär bland annat att kommunen är tillsynsmyndighet för serveringsställena och att länsstyrelsen är tillsynsmyndighet för handelsplatserna. Regleringen om att deltagare ska kunna hålla ett från smittskyddssynpunkt säkert avstånd från varandra gäller såväl när deltagare sitter ned som vid rörelse på området/i lokalen.

    Huvudregeln vid arrangemang med anvisad sittplats är att deltagarna under arrangemanget ska sitta på sina anvisade platser men såklart får deltagare förflytta sig vid t.ex. toalettbesök. Läs även ovan under rubrikerna som rör anvisad sittplats.

    Av begränsningsförordningen följer att den som anordnar en allmän sammankomst eller offentlig tillställning utöver reglerna om deltagarbegränsningarna ska:

    • utforma lokaler, områden och utrymmen som anordnaren disponerar på ett sådant sätt att trängsel undviks och att deltagare kan hålla ett från smittskyddssynpunkt säkert avstånd från varandra, och
    • se till att in- och utpassage till lokaler, områden och utrymmen som anordnaren disponerar kan ske på ett sådant sätt att trängsel undviks.

    Av våra allmänna råd till 3 kap. 3 § begränsningsförordningen framgår också följande när det gäller allmänna sammankomster och offentliga tillställningar:

    1. anvisa deltagare till olika och särskilt angivna in- eller utgångar,
    2. ta fram alternativa lösningar till fysiska köer,
    3. anvisa vilket avstånd som deltagare bör hålla till varandra i en lokal, på det avgränsade området eller utrymmet som anordnaren disponerar och vid köer, t.ex. genom markeringar på golvet eller marken,
    4. anvisa i vilken riktning som deltagarna bör förflytta sig, och
    5. sätta upp avgränsningar för olika sällskap att vistas i som t.ex. staketfål­lor eller rep, och personal på plats vägleder deltagarna för att det ska vara en jämn genomströmning och förhindra folksamlingar i t.ex. en foajé och liknande utrymmen.

    Uppdaterad: 2021-07-01 13:13

    Direktlänk till frågan
  • Det finns ingen exakt definition av begreppet trängsel. Besökare i ett sällskap ska kunna hålla minst en meters avstånd från besökare i andra sällskap. Även när besökare rör sig i lokalen bör de kunna hålla detta avstånd från varandra, men då bedöms smittrisken vara något mindre i jämförelse med om besökarna sitter ner intill varandra under en längre tid.

    Uppdaterad: 2021-06-01 09:05

    Direktlänk till frågan
  • En anordnare av en allmän sammankomst eller en offentlig tillställning får dela upp den lokal, det område eller utrymme där sammankomsten eller offentliga tillställningen hålls i sektioner. Sektionerna ska vara avskilda på ett sådant sätt att deltagarna i en sektion inte blandas med deltagarna från en annan sektion. Flöden av deltagare mellan sektioner får inte förekomma. Det innebär t.ex. att en sammankomst eller tillställning inomhus med sittande deltagare och som med övriga smittskyddsåtgärder och med beaktande av deltagartaket kan hållas för 300 deltagare, i stället kan ha t.ex. 900 deltagare om området eller utrymmet sektioneras i tre sektioner.

    Därutöver har anordnaren krav på övriga smittskyddsåtgärder som till exempel i 3 kap. 3 § i begränsningsförordningen och 8 § i Folkhälsomyndighetens föreskrifter: Föreskrifter och allmänna råd om särskilda begränsningar för att förhindra spridning av sjukdomen covid-19

    Det kan även finnas regler för exempelvis utrymning. Indelning i sektioner är genomförbart om det är möjligt även med beaktande av andra regelverk som inte är kopplade till covid-19-regelverken.

    Uppdaterad: 2021-07-01 13:14

    Direktlänk till frågan
  • Den som anordnar en allmän sammankomst eller en offentlig tillställning och delar upp lokalen, området eller utrymmet i sektioner ska till varje sektion ha in- och utgångar som är separerade från andra sektioner. Det innebär att det måste vara separata in- och utgångar för samtliga sektioner både vad gäller huvudentré och in till själva sektionen, dvs. personer på sektion 1 respektive sektion 2 kan inte ”dela” någon in-/utgång. Däremot kan en sektion använda samma ”dörr” till både in- och utgång. Därutöver kan det finnas regler som inte Folkhälsomyndigheten rår över, exempelvis om utrymning. Det är en förutsättning att även andra regler som t.ex. finns för säkerhet vid sammankomster och tillställningar beaktas för att det ska vara möjligt att dela in i sektioner.

    Uppdaterad: 2021-07-01 13:15

    Direktlänk till frågan
  • Mellan sektionerna ska det finnas ett avstånd om minst 2 meter. Om man exempelvis har skilt av sektionerna med staket så innebär det att avståndet ska vara 2 meter mellan staketen och att det är ett tomrum däremellan.

    Uppdaterad: 2021-07-01 13:16

    Direktlänk till frågan
  • Om det finns hygienutrymmen, serveringsställen, handelsplatser eller liknande inrättningar ska även dessa vara separerade från andra sektioner eller på annat sätt avdelas så att besökare från olika sektioner inte kommer i kontakt med varandra.

    Uppdaterad: 2021-07-01 13:16

    Direktlänk till frågan
  • Om en arena har sådana avgränsade sektioner för stående och sittande deltagare som uppfyller kraven i bestämmelsen i begränsningsförordningen och i Folkhälsomyndighetens föreskrifter bör det även vara möjligt för arrangören att tillämpa olika deltagartak för sektioner där deltagare anvisas en sittplats respektive sektioner för stående deltagare.

    Föreskrifter och allmänna råd om särskilda begränsningar för att förhindra spridning av sjukdomen covid-19

    Uppdaterad: 2021-07-01 13:18

    Direktlänk till frågan
  • För att undvika trängsel i t.ex. kollektivtrafiken till och från sammankomsten eller tillställningen samt vid in- och utpassage till sammankomsten eller tillställningen kan anordnaren exempelvis ha olika tider för in- och utsläpp för olika sektioner.

    Anordnaren kan även t.ex. i samband med biljettköp informera deltagaren om alternativa färdsätt till arrangemanget som minimerar risken för smitta. Det kan till exempel vara att gå, cykla eller åka bil.

    Uppdaterad: 2021-07-01 13:18

    Direktlänk till frågan
  • Sektioner kan skiljas åt med t.ex. staket och personal som säkerställer att deltagare från olika sektioner inte kommer i kontakt med varandra under eller i direkt anslutning till sammankomsten eller tillställningen.

    Uppdaterad: 2021-07-01 13:18

    Direktlänk till frågan
  • Det framgår av förarbetena till covid-19-lagen (prop. 2020/21:79 s. 31 och 33) att allmänna sammankomster och offentliga tillställningar samt även andra begrepp som är tydligt kopplade till ordningslagen ska ges samma innebörd i covid-19-regelverken som i ordningslagen. Detta för att skapa tydlighet och förutsägbarhet och då allmänna sammankomster och offentliga tillställningar fortfarande i många fall behöver tillstånd från polisen och i vissa fall länsstyrelserna.

    Polisen har på sin webbplats skrivit om deltagarbegreppet, se under rubriken Vem är en deltagare?

    Notera att deltagarbegränsningen för motionslopp och liknande idrottstävlingar enbart avser idrottsutövarna och inte publik. Motionslopp och liknande idrottstävlingar regleras särskilt i begränsningsförordningen och omfattas inte av de ordinarie deltagarbegränsningarna. Istället gäller att idrottsutövare som samtidigt befinner sig i start- och målområdet sammanlagt får uppgå till högst 900 personer.

    Uppdaterad: 2021-06-01 09:07

    Direktlänk till frågan
  • På serveringsställen gäller reglerna om serveringsställen. Se Tillsynsvägledning gällande restauranger och krogar m.m.

    Polisen har på sin webbplats en vägledning om när restauranger inte räknas som en del av en sammankomst eller tillställning, se rubriken ”Särskilt om restauranger på arenor/idrottsanläggningar/andra anläggningar” på polisens webbplats: Det här gäller för allmänna sammankomster och offentliga tillställningar.

    Uppdaterad: 2021-07-01 13:22

    Direktlänk till frågan
  • Nej. När publik samlas i ett start- eller målområde vid ett motionslopp eller liknande idrottstävling är det på samma sätt som för andra allmänna sammankomster och offentliga tillställningar, att anordnaren ska begränsa antalet deltagare, dvs. såväl publik som idrottsutövare, på ett sätt som är säkert från smittskyddssynpunkt och utforma området på ett sådant sätt att trängsel undviks och att deltagare kan hålla ett från smittskyddssynpunkt säkert avstånd från varandra.

    Regeringens promemoria Ändringar i begränsningsförordningen Socialdepartementet S2021/01524, 25 s. 32-33

    Uppdaterad: 2021-06-01 09:09

    Direktlänk till frågan
  • Fysisk aktivitet är en förutsättning för god hälsoutveckling och är således bra för folkhälsan. Uttrycket ”idrottstävlingar utomhus i form av motionslopp eller liknande” används för att tydligt avgränsa denna typ av tävlingar från lagsportstävlingar som exempelvis fotbolls- eller bandymatcher som anordnas utomhus och där den huvudsakliga delen av deltagarna består av den publik som tittar på matchen. Genom det använda uttrycket framgår det också tydligt att det är fråga om tävlingar som genomförs på stora ytor utomhus. Det kan exempelvis vara fråga om löptävlingar, längdskidtävlingar, eller tävlingar i orientering, cykel eller simning.

    Regeringens promemoria Ändringar i begränsningsförordningen Socialdepartementet S2021/01524, sid. 32 

    Detsamma gäller andra idrottstävlingar utomhus som allmänheten kan delta i som utövare och som huvudsakligen genomförs i eller på vatten, i skog och mark eller på väg. Vid sådana tävlingar är det inte möjligt för anordnaren att råda över hur stor publiken blir längs med bansträckningen. På så sätt möjliggörs att idrottstävlingar som t.ex. segling, enduro och rally kan ha fler deltagare än om de även fortsättningsvis skulle beakta deltagartaket för offentliga tillställningar som anordnas utomhus (dvs. 600 deltagare inklusive publiken).

    Regeringens promemoria Lättade deltagarbegränsningar för sammankomster och tillställningar, sektionering och särskilda bestämmelser för demonstrationer och mässor Socialdepartementet S2021/05005 s. 33

    Antalet idrottsutövare som samtidigt befinner sig i start- och målområdet får sammanlagt uppgå till högst 900 (se 3 kap. 2 § tredje stycket, begränsningsförordningen). Detta gäller även om man startar och går i mål på olika platser. Folkhälsomyndigheten bedömer att ordalydelsen i förordningen innebär att det är det sammanlagda antalet deltagare i dessa två områden som avses.

    Det innebär exempelvis att när en idrottsutövare gått i mål och lämnat målområdet så kan en ny idrottsutövare gå in i startområdet. Hur länge loppet pågår spelar ingen roll utifrån begränsningsförordningen eller Folkhälsomyndighetens föreskrifter, det viktiga är att antalet idrottsutövare i start-, och målområde inte överstiger 900 samt att övriga smittskyddsregler följs.

    Av Folkhälsomyndighetens föreskrifter framgår att den som anordnar en idrottstävling utomhus i form av ett motionslopp eller liknande gäller ska:

    • dela upp idrottsutövarna i mindre startgrupper med olika starttider,
    • ha ett tydligt avgränsat start- och målområdet, samt
    • att enbart idrottsutövare och funktionärer får befinna sig i start- och målområdet.

    Föreskrifter och allmänna råd om särskilda begränsningar för att förhindra spridning av sjukdomen covid-19

    Uppdaterad: 2021-07-01 13:26

    Direktlänk till frågan
  • Som framgår ovan så avser deltagarbegränsningen idrottsutövarna och gäller endast start- och målområdet. För publiken i de anslutande områdena, till exempel längs med tävlingsbanan, gäller Folkhälsomyndighetens föreskrifter och allmänna råd om allas ansvar. Myndigheten har även tagit fram ett verktyg för riskbedömningar som kan användas av arrangören.

    Folkhälsomyndighetens föreskrifter och allmänna råd (HSLF-FS 2020:12) om allas ansvar att förhindra smitta av covid-19 m.m.

    Information till arrangörer av evenemang och sammankomster med anledning av covid-19

    Vid motorsporttävlingar ingår vanligtvis inte serviceområde i start- och målområdet, om serviceområdet är tydligt avskilt och avspärrat för allmänheten.

    Uppdaterad: 2021-07-02 13:39

    Direktlänk till frågan
  • Förutsättningarna för de olika motionsloppen är väldigt olika, både i förhållande till vilken idrott det rör sig om och var loppet äger rum. Det går därför inte att ange en fast siffra för vad som kan anses utg��ra en mindre startgrupp. Det är viktigt att ha i åtanke att syftet med bestämmelsen är att det inte ska uppstå trängsel. Faktorer som kan vara av betydelse att ta med i bedömningen är exempelvis storleken på startområdet, hur täta starttiderna är, antal funktionärer i området, eventuell annan utrustning i startområdet och om idrottsutövarna har med sig någon form av färdmedel. Notera att denna lista inte är uttömmande utan exempel på faktorer som kan påverka bedömningen av vad som kan anses vara en mindre startgrupp. Den som anordnar ett motionslopp ska bland annat skriftligt dokumentera de övriga smittskyddsåtgärder som har vidtagits se Folkhälsomyndighetens föreskrifter 8 § punkt 4 HSLF-FS 2021:2. I det ingår att dokumentera de överväganden som gjorts avseende storleken på startgrupperna så att det kan redovisas för länsstyrelsen vid en eventuell tillsyn.

    Folkhälsomyndighetens föreskrifter 8 § punkt 4 HSLF-FS 2021:2

    Uppdaterad: 2021-07-01 13:31

    Direktlänk till frågan
  • De nya reglerna i begränsningsförordningen innebär att 300 personer numera kommer att kunna närvara i samband med begravningsceremonier och sammankomster för religionsutövning inomhus, under förutsättning att deltagarna anvisas en sittplats.

    Utifrån Folkhälsomyndighetens föreskrifter måste den som anordnar sammankomsten se till att sällskap ska kunna hålla ett avstånd om minst 1 meter i sidled samt framåt och bakåt från andra sällskap, och att antalet deltagare i ett och samma sällskap uppgår till högst åtta personer. Notera också att om ett sällskap uppgår till fler än åtta deltagare ska anordnaren dela upp sällskapet med högst åtta deltagare i varje.

    Detta gäller dock inte vid religionsutövning med anledning av dödsfall. Vid sådana får alltid minst 20 personer närvara oaktat bestämmelserna om kvadratmeter eller avstånd mellan sällskap. Det framgår av 3 kap. 2 § femte stycket begränsningsförordningen.

    Uppdaterad: 2021-07-01 13:32

    Direktlänk till frågan
  • Den som anordnar en marknad ska:

    • begränsa antalet kunder och andra besökare på ett sätt som är säkert från smittskyddssynpunkt,
    • utforma verksamhetslokaler samt områden och utrymmen utomhus som den som bedriver verksamheten disponerar, på ett sådant sätt att trängsel undviks och att kunder och andra besökare kan hålla ett från smittskyddssynpunkt säkert avstånd från varandra, och
    • se till att in- och utpassage till verksamhetslokaler samt områden och utrymmen utomhus som den som bedriver verksamheten disponerar, kan ske på ett sådant sätt att trängsel undviks.

    Den som anordnar en mässa ska:

    • begränsa antalet besökare och utställare i lokaler och avgränsade områden eller utrymmen utomhus som anordnaren disponerar på ett sätt som är säkert från smittskyddssynpunkt,
    • utforma lokaler samt områden och utrymmen utomhus som anordnaren disponerar, på ett sådant sätt att trängsel undviks och att besökare och utställare kan hålla ett från smittskyddssynpunkt säkert avstånd från varandra, och
    • se till att in- och utpassage till lokaler samt områden och utrymmen utomhus som anordnaren disponerar kan ske på ett sådant sätt att trängsel undviks.

    Sättet som mässorna regleras på i begränsningsförordningen innebär bl.a. att Polismyndigheten, till skillnad från vad som gäller beträffande marknader, kan upplösa en mässa som inte svarar mot kraven i föreskrifter som meddelats med stöd av covid-19-lagen.

    Regeringens promemoria Lättade deltagarbegränsningar för sammankomster och tillställningar, sektionering och särskilda bestämmelser för demonstrationer och mässor Socialdepartementet S2021/05005 s. 36.

    För både marknader och mässor gäller även Folkhälsomyndighetens föreskrifter. Det innebär att den som anordnar en marknad eller en mässa även ska:

    1. informera sina besökare och utställare om hur smittspridning kan undvikas,
    2. utforma gångar mellan försäljningsplatserna eller montrarna så att trängsel undviks,
    3. erbjuda besökare och utställare möjlighet att tvätta händerna med tvål och vatten eller erbjuda handdesinfektion,
    4. skriftligt dokumentera de övriga smittskyddsåtgärder som har vidtagits,
    5. följa upp de vidtagna smittskyddsåtgärderna, och
    6. hålla sig informerad om särskilda rekommendationer från Folkhälsomyndigheten och den regionala smittskyddsläkaren.

    Föreskrifter och allmänna råd om särskilda begränsningar för att förhindra spridning av sjukdomen covid-19

    Ett sätt att säkerställa att trängsel undviks på en marknad eller en mässa utomhus är att tilldela försäljarna eller utställarna en anvisad plats med ett avstånd om minst 2 meter i sidled och bakåt. I gångarna bör avståndet vara längre än 2 meter.

    Vad gäller punkten 2 ovan så är en mässlokal, enligt uppgift från mässarrangörer, redan anpassad med ett gångsystem. Det behöver då inte skapas nya gångar mellan varje utställare, istället kan t.ex. varannan utställningsplats/monterplats lämnas tom så att det skapas tillräckligt med yta för att undvika att trängsel uppstår vid och kring utställare/montrar. En annan lösning är om det finns höga väggar mellan monterplatserna som fungerar som avskiljare, notera dock att det enligt vad som angetts ovan inte ska uppstå trängsel.

    Uppdaterad: 2021-07-01 13:34

    Direktlänk till frågan
  • Som framgår ovan har den som anordnar en marknad eller en mässa en skyldighet enligt begränsningsförordningen att utforma bl.a. lokaler så att trängsel undviks och att besökare och för mässor även utställare kan hålla ett från smittskyddssynpunkt säkert avstånd från varandra.

    I Folkhälsomyndighetens föreskrifter finns allmänna råd kring hur trängsel kan undvikas: Föreskrifter och allmänna råd om särskilda begränsningar för att förhindra spridning av sjukdomen covid-19

    Allmänna råd anger hur någon kan eller bör göra för att uppfylla en bindande regel i en lag, förordning eller föreskrift. Råden är inte bindande men om man väljer att göra på ett annat sätt än det allmänna rådet ska man visa att samma resultat uppnås. Det innebär t.ex. att om en anordnare av en mässa bedömer att ett allmänt råd inte kan genomföras för att det krockar med andra bindande regler om brandskydd så kan anordnaren välja att istället vidta en annan åtgärd för att se till att det inte uppstår exempelvis trängsel. Dessa åtgärder och en kort redovisning av de överväganden som legat bakom bedömningen ska då dokumenteras samt följas upp. Om uppföljningen visar att önskat resultat, dvs. ingen trängsel, inte uppnåtts får nya åtgärder vidtas, dokumenteras och följas upp. Tillsynsmyndigheten har sedan vid en tillsyn möjlighet att via dokumentationen följa vilka åtgärder som vidtagits och övervägandena bakom dessa.

    Uppdaterad: 2021-07-01 13:35

    Direktlänk till frågan
  • När många besökare uppehåller sig på en och samma plats i mässområdet under en längre tid kan det uppstå särskilda risker ur smittskyddssynpunkt. Föreläsningar och föredrag är exempel på sådana aktiviteter.

    För mer information om hur covid-19 smittar

    Eftersom riskerna för smitta främst uppstår om det är många personer på en mindre yta under längre tid är det åtgärder som motverkar en eller flera av dessa faktorer som kan vidtas för att minska risken för smittspridning.

    Uppdaterad: 2021-07-01 13:36

    Direktlänk till frågan

Definitioner och övergripande frågor

  • Covid-19-lagen tar sikte på vitt skilda verksamheter och av förklarliga skäl är det därför svårt att ge uttömmande exempel på när och hur lagstiftningen bör tillämpas. Dialogen med smittskyddsläkaren och smittspårningsverksamheten är viktig då information från dem kan utgöra stöd vid prioritering av tillsynen. Vid behov får länsstyrelsen samråda med smittskyddsläkaren inför beslut i tillsynen (20 § covid-19-lagen).

    Enligt 6 § i lagen framgår att föreskrifter och besluten bör utformas med beaktande av risken för smittspridning i olika typer av verksamheter och deras förutsättningar för att vidta åtgärder för att förhindra smittspridning. Det kan därför vara lämpligt om liknande riskbaserat förhållningssätt eftersträvas hos tillsynsmyndigheterna.

    Risk för spridning av det virus som orsakar sjukdomen covid-19 uppstår när människor kommer i fysisk kontakt med varandra. Det kan således vara fråga om vitt skilda verksamheter med olika fysiska förutsättningar som planlösning, yta, besöksantal etc. och det sistnämnda kan dessutom kan variera över tid. Det är därför inte möjligt att peka ut specifika tillsynsobjekt utifrån exempelvis verksamhetens art. En generell bedömning är att särskilt stora risker uppkommer om det samlas många människor under lång tid på en begränsad yta, och om möjligt kan sådana verksamheter och platser därför vara lämpliga att prioritera vid tillsyn. Länsstyrelserna är självständiga myndigheter och avgör slutligen prioritering i varje enskilt fall.

    Uppdaterad: 2021-06-01 09:29

    Direktlänk till frågan
  • Folkhälsomyndighetens föreskrifter använder samma begrepp som lagen och förordningen. Lagen innehåller ingen tydlig definition men ledning kan sökas i förarbetena. Det finns en exemplifierande uppräkning av vilka typer av verksamheter som omfattas av begränsningar. Nedan följer exempel och resonemang som kan utgöra stöd för bedömning av de olika begreppen.

    Handelsplatser

    Köpcentrum, varuhus, gallerior, butiker och serviceinrättningar som är öppna för allmänheten utgör exempel på handelsplatser vilket framgår av propositionen till lagen (prop. 2020/21:79 sid. 94). Handelsplatser utomhus omfattas och därmed också andra platser av liknande karaktär, t.ex. platser för torghandel, omfattas. Exekutiva auktioner och andra myndighetsförrättningar är dock inte att anse som handelsplatser (prop. 2020/21:79 sid. 40).

    Med butik avses som utgångspunkt en lokal för försäljning av varor. Någon begränsning avseende vad som säljs uppställs inte. Att det förutom försäljning av varor även tillhandahålls tjänster utesluter inte att det är fråga om en butik. Inte heller att det också bedrivs viss annan verksamhet i lokalen, t.ex. ett kafé, restaurang (med eller utan serveringstillstånd) eller dylikt utesluter detta. Det är den huvudsakliga verksamheten som avgör om det är fråga om en butik i lagens mening.

    Med köpcentrum avses ett område med butiker och annan likartad verksamhet. Med varuhus avses en stor lokal med försäljning av många olika slags varor. Med galleria avses en inbyggd gågata med butiker.

    Med serviceinrättningar avses platser med kommersiellt betonad försäljning av tjänster, t.ex. frisörsalonger, skönhetsmottagningar och cykelverkstäder. Platser för hälso- och sjukvård eller tandvård, t.ex. vårdcentraler och tandläkarmottagningar, och platser för utbildning är inte serviceinrättningar.

    I propositionen hänvisar även regeringen till att exempel på handelsplatser bör ges samma innebörd som de har i allmänt språkbruk (prop. 2020/21:79 sid. 40).

    Gym, sportanläggningar och badhus

    Med gym- och sportanläggningar avses anläggningar som huvudsakligen används för fysisk träning eller sport och som är öppna för allmänheten. En plats kan vara öppen för allmänheten även om det ställs krav på medlemskap, vilket t.ex. kan vara fallet i fråga om gymanläggningar. Lokaler som tillhör exempelvis bostadsrättsföreningar och arbetsplatser och som inte är tillgängliga för utomstående omfattas alltså inte av uttrycket. Notera också att badanläggningar med bassäng utomhus ingår om omklädningsrum, duschar, bastur och liknande finns inomhus.

    Uppdaterad: 2021-06-01 09:31

    Direktlänk till frågan
  • En grundläggande förutsättning för att Folkhälsomyndighetens föreskrifter ska vara tillämpliga är att verksamheten är öppen för allmänheten. Bedömningen av om en plats är öppen för allmänheten är i många fall beroende av omständigheterna i det enskilda fallet. Ett eventuellt krav på medlemskap i en förening för att kunna nyttja en gym- eller sportanläggning eller ett badhus medför inte att verksamheten faller utanför den föreslagna regleringen så länge som verksamheten vid anläggningen vänder sig till allmänheten. (Promemoria Särskilda begränsningar för att förhindra spridning av sjukdomen covid-19, Socialdepartementet, S2020/09963 sid. 14).

    När ett hotell som exempelvis har ett spa, ett gym eller en butik som inte endast är tillgänglig för hotellgästerna bör dessa verksamheter anses vara öppna för allmänheten.

    En verksamhet som bara riktar sig till exempelvis anställda är inte öppen för allmänheten. Notera dock att det finns bestämmelser i lag och förordning om till exempel privata sammankomster.

    Lokaler som används för insatser enligt LSS eller socialtjänstlagen, t.ex. daglig verksamhet, omfattas inte.

    Uppdaterad: 2021-06-01 09:35

    Direktlänk till frågan
  • För att det ska vara fråga om en plats för fritids- eller kulturverksamhet i lagens mening krävs att platsen är öppen för allmänheten. Med uttrycket öppen för allmänheten avses att den verksamhet som bedrivs vänder sig till allmänheten och inte endast till en begränsad krets. En plats kan vara öppen för allmänheten även om det ställs krav på medlemskap, vilket t.ex. kan vara fallet i fråga om gymanläggningar. Verksamhet på en plats för fritids- eller kulturverksamhet kan bedrivas i såväl privat som offentlig regi. (prop. 2020/21:79 s. 93).

    Det går inte att ge ett generellt svar på när en plats för fritids- eller kulturverksamhet kan anses vara öppen för allmänheten. Här får tillsynsmyndigheten göra en bedömning i det enskilda fallet.

    Covid-19-lagen, begränsningsförordningen och Folkhälsomyndighetens föreskrifter omfattar samtliga verksamheter och platser som anges i dessa författningar, oavsett om de riktar sig till vuxna eller barn.

    Uppdaterad: 2021-06-01 09:39

    Direktlänk till frågan

Nöjesparker, djurparker, temaparker eller andra liknande anläggningar

  • Nöjesparker, djurparker, temaparker eller andra liknande anläggningar och stadigvarande tivolianordningar eller liknande attraktioner i exempelvis nöjesparker regleras både i begränsningsförordningen och i Folkhälsomyndighetens föreskrifter, vilket innebär att de ska vidta åtgärder såsom att begränsa antalet besökare på ett sätt som är säkert från smittskyddssynpunkt, utforma verksamheten på ett sådant sätt att trängsel undviks och att besökare kan hålla ett från smittskyddssynpunkt säkert avstånd från varandra. Folkhälsomyndigheten har reglerat om följande åtgärder:

    1. erbjuda sina kunder och besökare möjlighet att tvätta händerna med tvål och vatten eller erbjuda handdesinfektion,

    2. skriftligt dokumentera de övriga smittskyddsåtgärder som verksamheten har vidtagit,

    3. följa upp de vidtagna smittskyddsåtgärderna,

    4. säkerställa att personalen får adekvat information om hygienåtgärder för att förhindra smitta, och

    5. hålla sig informerad om särskilda rekommendationer från Folkhälsomyndigheten och den regionala smittskyddsläkaren.

    Det finns även krav på smittskyddsåtgärder för tivolianordningar eller liknande attraktioner som inte är stadigvarande, se 8 § i myndighetens föreskrifter samt de allmänna råd som finns till begränsningsförordningen för allmänna sammankomster och offentliga tillställningar. Föreskrifterna finns i länken ovan.

    Uppdaterad: 2021-07-07 09:48

    Direktlänk till frågan
  • Det förekommer normalt även handelsplatser och serveringsställen i nöjesparker, djurparker etc. Dessa verksamheter omfattas även fortsättningsvis av regler för handelsplatser som meddelats med stöd av covid-19-lagen samt regler som meddelats med stöd av lagen om tillfälliga smittskyddsåtgärder på serveringsställen, läs vidare Folkhälsomyndighetens tillsynsvägledning nedan. Det innebär bland annat att kommunen är tillsynsmyndighet för serveringsställena och att länsstyrelsen är tillsynsmyndighet för handelsplatserna.

    Folkhälsomyndighetens tillsynsvägledning för restauranger, krogar mm

    Uppdaterad: 2021-07-01 14:40

    Direktlänk till frågan
  • Inom en nöjespark etc. förekommer det att det anordnas allmänna sammankomster, t.ex. i form av teaterföreställningar eller konserter, eller offentliga tillställningar. Dessa verksamheter omfattas av deltagarbegränsningarna i 3 kap. begränsningsförordningen.

    Regeringens promemoria Ändringar i begränsningsförordningen Socialdepartementet S2021/01524, sid. 15

    Uppdaterad: 2021-06-01 09:54

    Direktlänk till frågan
  • Som tivolinöje brukar betraktas en offentlig tillställning vid vilken allmänheten erbjuds att mot betalning använda olika mekaniska anordningar för nöjesändamål, t.ex. karuseller, bilbanor, bergbanor och skjutbanor. Vanliga lekredskap på en lekplats anses däremot falla utanför begreppet tivolinöje (Prop. 1992/93:210, s. 88). Delar av en nöjespark kan exempelvis också vara ett tivolinöje. Ett tivolinöje brukar även kallas nöjesfält eller tivoli.

    Enligt 2 kap. 13 § ordningslagen så ses som tivolianordningar t.ex. karuseller, pariserhjul, berg- och dalbanor, bilbanor, vattenrutschkanor och liknande personförande eller personbärande anordningar för nöjesändamål.

    Enligt Polismyndighetens allmänna råd betraktas inte enklare anordningar som är av den typen som kan finnas uppställda exempelvis i anslutning till affärer och restauranger eller vattenrutschkanor/banor med en fallhöjd under två meter som en tivolianordning( RPSFS 2012:15).

    Uppdaterad: 2021-07-01 14:39

    Direktlänk till frågan
  • För stadigvarande tivolinöjen och tivolianordningar i nöjesparker, djurparker, temaparker och liknande anläggningar gäller begränsningsförordningens regler om nöjesparker, djurparker, temaparker eller liknande anläggningar. Sådana verksamheter ska

    1. begränsa antalet besökare inom anläggningsområdet på ett sätt som är säkert från smittskyddssynpunkt,

    2. utforma verksamheten på ett sådant sätt att trängsel undviks och att besökare kan hålla ett från smittskyddssynpunkt säkert avstånd från varandra, och

    3. se till att in- och utpassage till anläggningsområdet och verksamhetslokaler, samt till avgränsade områden och utrymmen utomhus, kan ske på ett sådant sätt att trängsel undviks.

    Därutöver ska dessa verksamheter följa Folkhälsomyndighetens föreskrifter och allmänna råd (HSLF-FS 2021:2) om särskilda begränsningar för att förhindra spridning av sjukdomen covid-19. Det är reglerna i 2 § med tillhörande allmänna råd som verksamheterna ska följa. Det finns även allmänna råd till begränsningsförordningen under rubriken Fritids- och kulturverksamhet som även omfattar dessa verksamheter.

    Folkhälsomyndighetens föreskrifter och allmänna råd (HSLF-FS 2021:2)

    Uppdaterad: 2021-06-01 09:57

    Direktlänk till frågan
  • För tivolinöjen och tivolianordningar som inte är stadigvarande gäller reglerna i begränsningsförordningens kapitel 3 om allmänna sammankomster och offentliga tillställningar. Det innebär att antalet deltagare som samtidigt besöker tivolit får högst uppgå till 50 deltagare om det anordnas inomhus och 600 deltagare om det anordnas utomhus. Det som är reglerat om allmänna sammankomster och offentliga tillställningar i våra föreskrifter och allmänna råd om särskilda begränsningar för att förhindra spridning av sjukdomen covid-19, gäller också för dessa verksamheter.

    Föreskrifter och allmänna råd om särskilda begränsningar för att förhindra spridning av sjukdomen covid-19

    För frågor kring gränsdragningen mellan ett ambulerande eller ett stadigvarande tivoli kan man kontakta Polismyndigheten som ansvarar för tillstånd till de här verksamheterna,

    Det här gäller för allmänna sammankomster och offentliga tillställningar på polisen.se

    Uppdaterad: 2021-06-01 10:06

    Direktlänk till frågan

Museer och konsthallar

Handelsplatser

Vad gäller för privata sammankomster?

  • För privata sammankomster som omfattas av pandemireglerna gäller en deltagar­begränsning om max 50 deltagare. Det är den som yrkesmässigt använder eller upplåter lokaler eller andra utrymmen inomhus som har att se till att de inte används eller upplåts till en tillställning eller någon annan liknande privat sammankomst som har fler än 50 deltagare.

    Bestämmelsen kan t.ex. omfatta verksamhet som bedrivs av aktiebolag, handelsbolag, enskilda näringsidkare, ekonomiska föreningar, ideella föreningar, stiftelser och trossamfund, under förutsättning att den verksamhet som bedrivs är att anse som yrkesmässig. Även verksamhet som bedrivs i offentlig regi är att betrakta som yrkesmässig. Även en lokal som endast hyrs ut några gånger per år av exempelvis en kommun kommer att träffas av reglerna. Däremot kommer rent privat verksamhet, t.ex. att en privatperson lånar ut sin bostad till en bekant, att falla utanför.

    Exempel på lokaler som kommer att omfattas av deltagarbegränsningen är festlokaler som hyrs ut på kommersiell grund, gemensamhetslokaler i hyres- och bostadsrättsfastigheter, föreningslokaler samt lokaler som tillhör universitet, högskolor och studentkårer. En förutsättning är dock att lokalen används eller upplåts för en sådan privat sammankomst.

    Sammankomster som omfattas av bestämmelsen är t.ex. fester med anledning av högtider, födelsedagar och studentfester. Huvudsyftet med sammankomsten är det sociala umgänget. Det innebär att bröllopsfester och dopfester omfattas, men inte vigsel- eller dopceremonier och begravningar.

    Det är inte ovanligt att privata sammankomster hålls på restauranger och andra serveringsställen. Serveringsställen omfattas dock inte av pandemireglerna, utan ska följa det regelverk som gäller för serveringsställen, även om serveringsstället upplåts för en privat sammankomst. Har serveringsstället en uthyrningsdel eller liknande som kan abonneras för privata fester räknas även den som ett serveringsställe och omfattas således av regelverket för serveringsstället.

    Att man använder catering eller erbjuder annan form av servering av mat och dryck för en privat sammankomst i en festlokal innebär fortfarande att verksamheten omfattas av pandemilagstiftningens begränsning om 50 deltagare. Mer information om det regelverk som gäller för serveringsställen (restauranger, barer m.m.) finns här

    Tillsynsvägledning gällande restauranger och krogar m.m.

    Uppdaterad: 2021-07-14 12:16

    Direktlänk till frågan
  • För privata sammankomster som omfattas av pandemireglerna gäller en deltagarbegränsning om max 50 deltagare. Det är den som yrkesmässigt använder eller upplåter lokaler eller andra utrymmen inomhus som har att se till att de inte används eller upplåts till en tillställning eller någon annan liknande privat sammankomst som har fler än 50 deltagare.

    För att undvika att alltför många människor samlas på trånga ytor har regeringen infört ett krav i begränsningsförordningen som gäller verksamheter som innebär att lokaler m.m. används eller upplåts för privata sammankomster. Den som ansvarar för en sådan verksamhet får endast använda eller upplåta lokaler, områden eller utrymmen inomhus till så många deltagare som är säkert från smittskyddssynpunkt. I praktiken innebär det att hänsyn måste tas till lokalens, områdets eller utrymmets storlek (promemoria Lättnader i deltagarbegränsningarna för platser för privata sammankomster, Socialdepartementet S2021/04853, s 10-11).

    Folkhälsomyndigheten har inte tagit fram några bestämmelser som riktar sig specifikt till den som upplåter t.ex. en lokal men generellt gäller att risken för smittspridning minskar med ökat avstånd. För andra verksamheter såsom serveringsställen eller vid en allmän sammankomst finns regler om att det ska vara minst 1 meter mellan sällskap. Här handlar det om ett sällskap men risken för smittspridning av covid-19 minskar med avstånd mellan personer och storlek på lokalen.

    Vägledning för verksamheterna om vilka åtgärder de kan vidta för att undvika smittspridning av covid-19 finns i myndighetens föreskrifter och allmänna råd om allas ansvar att förhindra smitta av covid-19 m.m.

    Ändring i Folkhälsomyndighetens föreskrifter och allmänna råd (HSLF-FS 2020:12) om allas ansvar att förhindra smitta av covid-19

    Uppdaterad: 2021-07-14 12:15

    Direktlänk till frågan
  • Myndighetens bedömning är att det är de personer som deltar i tillställningen som utgör deltagare. Det finns inget konkret skrivet om detta, varken i prop. 2020/21:79 (covid-19-lagen) eller i regeringens promemorior avseende begränsnings­förordningen.

    Regeringen har dock lyft att det vid utformningen av föreskrifter om särskilda begränsningar vid privata sammankomster bör beaktas vilka praktiska möjligheter verksamhetsutövaren (dvs. den som använder eller upplåter lokalen, området eller utrymmet för en sådan privat sammankomst som avses i 11 § covid-19-lagen, myndighetens notering) har att vidta smittskyddsåtgärder. En möjlig åtgärd är t.ex. att en lokal hyrs ut under villkor att hyrestagaren begränsar antalet deltagare vid sammankomsten och i de fall som verksamhetsutövaren har personal på plats bör det kunna ställas högre krav på vilka smittskyddsåtgärder som ska vidtas. (Prop. 2020/21:79, s. 101-102).

    Myndigheten menar att det kan tala för att det enbart är de som deltar i tillställningen som räknas som deltagare och inte verksamhetsutövarens personal när sådan finns. Det kan även gälla exempelvis inhyrd personal för servering eller ett band som uppträder.

    Detta stämmer även med Polismyndighetens information om vem som är deltagare vid en allmän sammankomst.

    Det här gäller för allmänna sammankomster och offentliga tillställningar på polisen.se

    Uppdaterad: 2021-07-14 12:15

    Direktlänk till frågan

Gränsdragningsfrågor och förhållande till annan lagstiftning

  • Folkhälsomyndighetens föreskrifter innehåller ingen definition av begreppet lokal.

    Begreppet lokaler bör motsvara det utrymme verksamheten förfogar över för verksamhetens ändamål. Verksamheten anger således gränsen för lokalen.

    En verksamhets lokaler har generellt en tydlig fysisk avgränsning i förhållande till andra utrymmen inomhus eller utomhus.

    En lokal kan innehålla flera avgränsade utrymmen. Ofta handlar det om olika fysiska rum eller våningsplan, men avgränsningen kan se olika ut. Ett avgränsat utrymme har dock alltid en tydlig fysisk avgränsning i förhållande till omkringliggande utrymmen.

    Uppdaterad: 2021-06-01 10:28

    Direktlänk till frågan
  • Om en lokal inrymmer både ett serveringsställe och t.ex. en butik eller ett gym, omfattas bara butiken eller gymmet av Covid-19-lagen och de tillhörande föreskrifterna. Serveringsstället omfattas dock av lagen om tillfälliga smittskyddsåtgärder på serveringsställen. Det är kommunen som utövar tillsyn enligt den lagstiftningen.

    I vissa fall är en verksamhet blandad och det är svårt att avgöra om det till exempel enbart är en butik, eller enbart ett serveringsställe. Enligt förarbeten till Covid-19-lagen är det den huvudsakliga verksamheten som bör vara utgångspunkt om det är fråga om en butik i lagens mening (prop. 2020/21:79 sid. 94). Tillsynsmyndigheten behöver göra en bedömning av vilken del som är den huvudsakliga verksamheten. Exempelvis om försäljning av varor bedöms som den huvudsakliga verksamheten bör den betraktas som en butik och omfattas således av Covid-19-lagen. Den del av verksamheten som utgör ett serveringsställe omfattas dock alltid av lagen om tillfälliga smittskyddsåtgärder på serveringsställen.

    Tillsynsvägledning gällande restauranger och krogar m.m.

    Uppdaterad: 2021-07-01 14:51

    Direktlänk till frågan
  • Kurs- och konferensverksamhet på hotell och konferensanläggningar omfattas normalt inte av pandemilagen. Skulle någon kurs eller föreläsning bedömas vara allmän sammankomst kan det dock omfattas av pandemilagen, men det bör vara undantagsfall. Allmän sammankomst i pandemilagen har samma innebörd som i ordningslagen. Gränsdragningsfrågor kring vad som utgör allmän sammankomst hänvisas till Polismyndigheten.

    Uppdaterad: 2021-06-01 10:31

    Direktlänk till frågan
  • Det är den som bedriver en verksamhet som är ansvarig att vidta åtgärder enligt lagen, förordningen och föreskrifterna. Oftast bör en sådan aktör också ha mest rådighet över den dagliga situationen i exempelvis butiken vad avser besöksantal, skyltning etc.

    När en verksamhet, t.ex. en butik eller serviceinrättning, är belägen i en galleria eller i ett varuhus är det den som driver butiken eller serviceinrättningen som bär ansvaret för att vidta åtgärder inom ramen för sin verksamhet, medan den som driver gallerian eller varuhuset ansvarar för att åtgärder vidtas i övriga miljöer i byggnaden och tillhörande områden utomhus

    Regeringens promemoria Särskilda begränsningar för att förhindra spridning av sjukdomen covid-19. s. 15).

    Uppdaterad: 2021-06-01 10:33

    Direktlänk till frågan

Smittskyddsåtgärder

  • Det framgår av begränsningsförordningen att den som bedriver verksamhet ska begränsa antalet kunder, besökare eller deltagare samt vidta övriga smittskyddsåtgärder. Syftet med bestämmelserna är att trängsel ska undvikas.

    Folkhälsomyndigheten har beslutat allmänna råd till begränsningsförordningen. De allmänna råden är en rekommendation till verksamhetsutövarna som anger hur de kan göra för att uppfylla det som står i begränsningsförordningen.

    Trängsel kan undvikas genom att

    1. anvisa besökare till en särskilt angiven in- eller utgång,

    2. ta fram alternativa lösningar till fysiska köer,

    3. anvisa vilket avstånd som kunder eller besökare bör hålla till varandra samt hur de bör förflytta sig i en lokal,

    4. anvisa i vilken riktning som kunder eller besökare bör förflytta sig, och

    5. informera kunder eller besökare om vilka dagar och tider det är mindre risk för trängsel.

    Uppdaterad: 2021-07-01 14:52

    Direktlänk till frågan
  • Dokumentationen om vidtagna smittskyddsåtgärder behöver inte ha någon särskild form utöver att den ska vara skriftlig. Den ska också hållas tillgänglig för tillsynsmyndigheterna.

    Uppdaterad: 2021-06-01 10:36

    Direktlänk till frågan
  • Av Folkhälsomyndighetens föreskrifter framgår att verksamheten skriftligen ska dokumentera de övriga smittskyddsåtgärder som verksamheten har vidtagit. Det inkluderar överväganden som verksamhetsutövaren har gjort rörande smittskyddsåtgärder som framgår av föreskrifterna, de allmänna råden men även smittskyddsåtgärder som inte uttryckligen framgår av dessa.

    Uppdaterad: 2021-06-01 10:36

    Direktlänk till frågan
  • Uppföljning kan ske på olika sätt beroende på verksamhetens art och storlek. Det huvudsakliga syftet är att verksamheten utvärderar och kontrollerar att de vidtagna åtgärderna i första hand leder till att trängsel undviks och att gällande bestämmelser följs.

    Uppdaterad: 2021-06-01 10:36

    Direktlänk till frågan

Information till besökare

  • Information om hur risken för smittspridning kan förhindras bör lämnas vid entréer och andra platser där besökare uppehåller sig. Informationen bör vara väl synlig och innehålla information om vikten av att hålla avstånd och att sköta sin handhygien och att man bör stanna hemma om man har symtom på covid-19.

    Utifrån formuleringen i de allmänna råden bör det vara lämpligast att använda skyltar, anslag eller liknande för att kommunicera informationen. I vissa fall, och i den mån det är möjligt, kan informationen även behöva ges muntligen, om besökare inte förstår eller av andra skäl inte följer rekommendationerna.

    Uppdaterad: 2021-06-01 10:40

    Direktlänk till frågan
  • Om verksamheten har besökare som talar andra språk än svenska kan det vara lämpligt att ge information på olika språk och ha skyltar med bildspråk istället för text. Det finns dock inget uttryckligt krav på att informationen ska vara på olika språk.

    Uppdaterad: 2021-06-01 10:40

    Direktlänk till frågan