Tillsynsvägledning för verksamheter gällande covid-19-lagen

Den 6 mars 2021 införs skärpta regler för handelsplatser, badhus, gym- och sportanläggningar. Reglerna innebär i korthet att maxantalet för verksamhetens totala yta aldrig får överstiga 500 personer. Handelsplatser ska även vidta lämpliga åtgärder för att sällskap med fler än 1 person inte besöker handelsplatsen samtidigt, med undantag för barn eller andra personer som är i behov av stöd. Dessa åtgärder ska dokumenteras och följas upp.

Bestämmelserna gäller från och med den 6 mars och upphör att gälla den 1 juni 2021.

Även fortsättningsvis gäller att maxantalet ska beräknas på så sätt att varje besökare eller kund, inom varje avgränsat utrymme, ska kunna disponera minst 10 kvadratmeter av den tillgängliga ytan. Det som tillkommer är att maxantalet, oavsett storlek på verksamheten, får högst uppgå till 500 personer. Detta avser verksamhetens totala yta. Av föreskriftens 3 § första stycke framgår att det är den tillgängliga ytan som avses. Mer information om vad som är tillgänglig yta finns under rubriken Beräkning av maxantal. Observera att gallerior och köpcentrum är undantagna från bestämmelserna om maxantal. Detta gäller även bestämmelsen om att maxantalet högst får uppgå till 500 personer.

Samtliga handelsplatser som omfattas av lagen (2021:4) om särskilda begränsningar för att förhindra spridning av sjukdomen covid-19 ska vidta lämpliga åtgärder för att sällskap med fler än 1 person inte besöker handelsplatsen samtidigt. I det allmänna rådet till bestämmelsen anges att sådana åtgärder exempelvis kan vara att verksamheten aktivt informerar och uppmanar besökare och kunder att besöka handelsplatsen ensamma och att verksamheten verkar för att sällskap med fler än 1 person delas upp, när det är möjligt.

Bestämmelsen ska inte tolkas på så sätt att verksamheten åläggs krav som inte kan efterlevas, såsom att avvisa eller förhindra tillträde för personer som inte följer informationen eller uppmaningarna om att handla ensamma. Verksamheten ska inte heller efterfråga personlig information av besökarna eller kunderna på ett integritetskränkande sätt.

Utöver exempelvis skriftliga anslag i anslutning till entréer kan det vara lämpligt att använda sig av kundvärdar, högtalarutrop eller åtgärder för in- och utpassering.

Tillsynen bör fokusera på att kontrollera att verksamheten har vidtagit åtgärder, att dokumentationskraven uppfylls och att åtgärderna följs upp. Vid bedömningen av om åtgärderna är lämpliga får hänsyn tas till verksamheten i det enskilda fallet. Det huvudsakliga syftet med bestämmelserna är att verksamheterna verkar och underlättar för att människor så långt det är möjligt besöker handelsplatsen ensamma. Åtgärderna bör således syfta till att informera, uppmana och underlätta för kunder och besökare att besöka handelsplatsen ensamma, när det är möjligt.

Det bör även beaktas att vissa typer av inköp kan vara av sådan art att de svårligen kan inhandlas ensamma, såsom tunga och otympliga varor. I sådana situationer kan det innebära att undantag behöver göras antingen med hänsyn till att det inte är möjligt att dela upp sällskapet eller att det handlar om personer i behov av stöd. I dessa fall kan åtgärder som syftar till att underlätta sådana inköp anses lämpliga, såsom åtgärder för varuutlämning och avhämtning av sådana varor. Verksamheten ska dock likväl vidta lämpliga åtgärder för att sällskap med fler än 1 person inte besöker handelsplatsen samtidigt.

Barn och andra personer som är i behov av stöd är undantagna från bestämmelsen om att åtgärder ska vidtas för att sällskap med fler än 1 person inte besöker handelsplatsen samtidigt. Detta för att möjliggöra att bl.a. personer som inte kan besöka handelsplatsen ensamma och för att vuxna med små barn ska kunna besöka handelsplatsen. Undantaget omfattar i huvudsak mindre barn som inte kan lämnas ensamma och personer med funktionsnedsättningar.

Äldre barn och ungdomar som inte är i behov av stöd omfattas inte av undantaget. Detta gäller oavsett om de besöker handelsplatsen tillsammans med en vuxen eller tillsammans med andra barn.

Vad som uppges av sällskapet i det enskilda fallet får i huvudregel godtas av verksamhetsutövaren och tillsynsmyndigheten.

I föreskriften har även införts ett förtydligande undantag avseende undervisning. Beräkningsregeln om minst 10 kvadratmeter per person ska inte tillämpas om en kultur- och fritidsverksamhet, till exempel en bad- eller sportanläggning eller ett museum uteslutande används för undervisning som omfattas av skollagen, till exempel en idrottslektion eller studiebesök. Om verksamhetslokalen används för undervisning och samtidigt är öppen för allmänheten ska dock beräkningsregeln tillämpas som vanligt.

Covid-19-lagen tar sikte på vitt skilda verksamheter och av förklarliga skäl är det därför svårt att ge uttömmande exempel på när och hur lagstiftningen bör tillämpas. Dialogen med smittskyddsläkaren och smittspårningsverksamheten är viktig då information från dem kan utgöra stöd vid prioritering av tillsynen. Vid behov får länsstyrelsen samråda med smittskyddsläkaren inför beslut i tillsynen (20 § covid-19-lagen).

Enligt 6 § i lagen framgår att föreskrifter och besluten bör utformas med beaktande av risken för smittspridning i olika typer av verksamheter och deras förutsättningarna för att vidta åtgärder för att förhindra smittspridning. Det kan därför vara lämpligt om liknande riskbaserat förhållningssätt eftersträvas hos tillsynsmyndigheterna.

Risk för spridning av det virus som orsakar sjukdomen covid-19 uppstår när människor kommer i fysisk kontakt med varandra. Det kan således vara fråga om vitt skilda verksamheter med olika fysiska förutsättningar som planlösning, yta, besöksantal etc. och det sistnämnda kan dessutom kan variera över tid. Det är därför inte möjligt att peka ut specifika tillsynsobjekt utifrån exempelvis verksamhetens art. En generell bedömning är att särskilt stora risker uppkommer om det samlas många människor under lång tid på en begränsad yta, och om möjligt kan sådana verksamheter och platser därför vara lämpliga att prioritera vid tillsyn. Länsstyrelserna är självständiga myndigheter och avgör slutligen prioritering i varje enskilt fall.

Folkhälsomyndighetens föreskrifter använder samma begrepp som lagen och förordningen. Lagen innehåller ingen tydlig definition men ledning kan sökas i förarbetena. Det finns en exemplifierande uppräkning av vilka typer av verksamheter som omfattas av begränsningar. Nedan följer exempel och resonemang som kan utgöra stöd för bedömning av de olika begreppen.

Handelsplatser

Köpcentrum, varuhus, gallerior, butiker och serviceinrättningar som är öppna för allmänheten utgör exempel på handelsplatser vilket framgår av propositionen till lagen (prop. 2020/21:79 sid. 94). Handelsplatser utomhus omfattas och därmed också andra platser av liknande karaktär, t.ex. platser för torghandel, omfattas. Exekutiva auktioner och andra myndighetsförrättningar är dock inte att anse som handelsplatser (prop. 2020/21:79 sid. 40).

Med butik avses som utgångspunkt en lokal för försäljning av varor. Någon begränsning avseende vad som säljs uppställs inte. Att det förutom försäljning av varor även tillhandahålls tjänster utesluter inte att det är fråga om en butik. Inte heller att det också bedrivs viss annan verksamhet i lokalen, t.ex. ett kafé, restaurang (med eller utan serveringstillstånd) eller dylikt utesluter detta. Det är den huvudsakliga verksamheten som avgör om det är fråga om en butik i lagens mening.

Med köpcentrum avses ett område med butiker och annan likartad verksamhet. Med varuhus avses en stor lokal med försäljning av många olika slags varor. Med galleria avses en inbyggd gågata med butiker.

Med serviceinrättningar avses platser med kommersiellt betonad försäljning av tjänster, t.ex. frisörsalonger, skönhetsmottagningar och cykelverkstäder. Platser för hälso- och sjukvård eller tandvård, t.ex. vårdcentraler och tandläkarmottagningar, och platser för utbildning är inte serviceinrättningar.

I propositionen hänvisar även regeringen till att exempel på handelsplatser bör ges samma innebörd som de har i allmänt språkbruk (prop. 2020/21:79 sid. 40).

Gym, sportanläggningar och badhus

Med gym- och sportanläggningar avses anläggningar som huvudsakligen används för fysisk träning eller sport och som är öppna för allmänheten. En plats kan vara öppen för allmänheten även om det ställs krav på medlemskap, vilket t.ex. kan vara fallet i fråga om gymanläggningar. Lokaler som tillhör exempelvis bostadsrättsföreningar och arbetsplatser och som inte är tillgängliga för utomstående omfattas alltså inte av uttrycket. Notera också att badanläggningar med bassäng utomhus ingår om omklädningsrum, duschar, bastur och liknande finns inomhus.

En grundläggande förutsättning för att Folkhälsomyndighetens föreskrifter ska vara tillämpliga är att verksamheten är öppen för allmänheten. Bedömningen av om en plats är öppen för allmänheten är i många fall beroende av omständigheterna i det enskilda fallet. Ett eventuellt krav på medlemskap i en förening för att kunna nyttja en gym- eller sportanläggning eller ett badhus medför inte att verksamheten faller utanför den föreslagna regleringen så länge som verksamheten vid anläggningen vänder sig till allmänheten. (Promemoria Särskilda begränsningar för att förhindra spridning av sjukdomen covid-19, Socialdepartementet, S2020/09963 sid. 14).

När ett hotell som exempelvis har ett spa, ett gym eller en butik som inte endast är tillgänglig för hotellgästerna bör dessa verksamheter anses vara öppna för allmänheten.

En verksamhet som bara riktar sig till exempelvis anställda är inte öppen för allmänheten. Notera dock att det finns bestämmelser i lag och förordning om till exempel privata sammankomster.

Lokaler som används för insatser enligt LSS eller socialtjänstlagen, t.ex. daglig verksamhet, omfattas inte.

För privata sammankomster som omfattas av pandemireglerna gäller en deltagar­begränsning om max åtta deltagare. Det är den som yrkesmässigt använder eller upplåter lokaler eller andra utrymmen inomhus som har att se till att de inte används eller upplåts till en tillställning eller någon annan liknande privat sammankomst som har fler än åtta deltagare.

Bestämmelsen kan t.ex. omfatta verksamhet som bedrivs av aktiebolag, handelsbolag, enskilda näringsidkare, ekonomiska föreningar, ideella föreningar, stiftelser och trossamfund, under förutsättning att den verksamhet som bedrivs är att anse som yrkesmässig. Även verksamhet som bedrivs i offentlig regi är att betrakta som yrkesmässig. Även en lokal som endast hyrs ut några gånger per år av exempelvis en kommun kommer att träffas av reglerna. Däremot kommer rent privat verksamhet, t.ex. att en privatperson lånar ut sin bostad till en bekant, att falla utanför.

Exempel på lokaler som kommer att omfattas av deltagarbegränsningen är festlokaler som hyrs ut på kommersiell grund, gemensamhetslokaler i hyres- och bostadsrättsfastigheter, föreningslokaler samt lokaler som tillhör universitet, högskolor och studentkårer. En förutsättning är dock att lokalen används eller upplåts för en sådan privat sammankomst.

Sammankomster som omfattas av bestämmelsen är t.ex. fester med anledning av högtider, födelsedagar och studentfester. Huvudsyftet med sammankomsten är det sociala umgänget. Det innebär att bröllopsfester och dopfester omfattas, men inte vigsel- eller dopceremonier och begravningar.

Det är inte ovanligt att privata sammankomster hålls på restauranger och andra serveringsställen. Serveringsställen omfattas dock inte av pandemireglerna, utan ska följa det regelverk som gäller för serveringsställen, även om serveringsstället upplåts för en privat sammankomst. Har serveringsstället en uthyrningsdel eller liknande som kan abonneras för privata fester räknas även den som ett serveringsställe och omfattas således av regelverket för serveringsstället.

Att man använder catering eller erbjuder annan form av servering av mat och dryck för en privat sammankomst i en festlokal innebär fortfarande att verksamheten omfattas av pandemilagstiftningens begränsning om åtta deltagare.

Mer information om det regelverk som gäller för serveringsställen (restauranger, barer m.m.) finns här

För att det ska vara fråga om en plats för fritids- eller kulturverksamhet i lagens mening krävs att platsen är öppen för allmänheten. Med uttrycket öppen för allmänheten avses att den verksamhet som bedrivs vänder sig till allmänheten och inte endast till en begränsad krets. En plats kan vara öppen för allmänheten även om det ställs krav på medlemskap, vilket t.ex. kan vara fallet i fråga om gymanläggningar. Verksamhet på en plats för fritids- eller kulturverksamhet kan bedrivas i såväl privat som offentlig regi. (prop. 2020/21:79 s. 93).

Det går inte att ge ett generellt svar på när en plats för fritids- eller kulturverksamhet kan anses vara öppen för allmänheten. Här får tillsynsmyndigheten göra en bedömning i det enskilda fallet.

Pandemilagen, förordningen och Folkhälsomyndighetens föreskrifter omfattar samtliga verksamheter och platser som anges i dessa författningar, oavsett om de riktar sig till vuxna eller barn.

Museer, konsthallar och nöjesparker, djurparker, temaparker eller andra liknande anläggningar regleras både i begränsningsförordningen och i Folkhälsomyndighetens nya föreskrifter vilket innebär att de t.ex. ska räkna fram maxantal för besökare.

För närvarande omfattas dock inte parker som i sin helhet utgör ett stadigvarande tivolinöje av dessa föreskrifter eller den här vägledningen. Där bedöms tivoliverksamheten vara en offentlig tillställning och verksamheten omfattas därmed av maxantalet åtta personer i 3 kap. 1 § begränsningsförordningen. Parker som har någon enstaka tivolianordning utan att för den sakens skull vara ett stadigvarande tivolinöje omfattas dock av de nya föreskrifterna och vägledningen.

För museer och konsthallar kommer reglerna om maxantal besökare vara samma som för gym- och sportanläggningar, badanläggningar samt handelsplatser. Det vill säga att varje besökare ska kunna disponera minst 10 kvadratmeter av den tillgängliga ytan, men maximalt 500 personer.

För nöjesparker, djurparker, temaparker eller liknande anläggningar ska maxantalet beräknas så att varje besökare ska kunna disponera minst 20 kvadratmeter av den tillgängliga ytan. Dessa verksamheter har dock inget maxantal besökare att förhålla sig till som museer och konsthallar.

Det införs ett krav för alla verksamhetsutövare som omfattas av föreskrifterna att säkerställa att personalen får adekvat information om hygienåtgärder för att förhindra smitta.

Vissa justeringar har gjorts i de allmänna råden för anpassning till museer och nöjesparker m.fl. Det införs även krav på smittskyddsåtgärder med tillhörande allmänna råd för tivolianordningar eller liknande attraktioner.

Djur- och nöjesparker har generellt mycket stora ytor vilket gör att en större mängd personer kan samlas på en och samma plats även med begränsningar utifrån kvadratmeter per person. Risken finns då att det uppstår trängsel både inne på parkområdet, t.ex. vid attraktioner, men även i samband med dit- och hemresor, som t.ex. kan ske genom kollektivtrafik. Det är också rimligt att anta att inte hela parkens yta utnyttjas genom en jämn spridning av besökare över hela anläggningsområdet.

Begränsningen per kvadratmeter är därför satt för att hålla antalet totala besökare på en nivå som är godtagbar ur smittskyddssynpunkt. Genom att räkna kvadratmeter anpassas antalet besökare efter storlek på parken. Myndighetens bedömning är att detta är den minst ingripande åtgärden utifrån syftet. Vid den höga smittspridning som just nu råder i Sverige är det inte lämpligt för ett för stort antal människor att samlas på samma ställe under en längre tid.

Det kan även antas att det är skillnad på hur länge besökare vistas inomhus på en handelsplats jämfört med en nöjespark, en djurpark och liknande.. På museum är det dessutom för närvarande inte tillåtet att ta in mer än 500 personer samtidigt oavsett yta, i en nöjespark och liknande är det möjligt att vara flera besökare eftersom ytan vanligtvis är större.

Covid-19 sprids framförallt vid nära kontakt mellan människor, smittan kan också spridas från personer som inte upplever sig ha symtom. En begränsning av antalet personer som tillåts samlas på en och samma plats minskar därmed risken för smittspridning. För att motverka trängsel på särskilda ställen finns också bestämmelser om detta samt allmänna råd.

Som tivolinöje brukar betraktas en tillställning vid vilken allmänheten erbjuds att mot betalning använda olika mekaniska anordningar för nöjesändamål, t.ex. karuseller, bilbanor, bergbanor och skjutbanor. Vanliga lekredskap på en lekplats anses däremot falla utanför begreppet tivolinöje (Prop. 1992/93:210, s. 88).

Enligt 2 kap. 13 § ordningslagen så ses som tivolianordningar t.ex. karuseller, pariserhjul, berg- och dalbanor, bilbanor, vattenrutschkanor och liknande personförande eller personbärande anordningar för nöjesändamål.

Det förekommer normalt även handelsplatser och serveringsställen i nöjesparker, djurparker etc. Dessa verksamheter omfattas även fortsättningsvis av regler för handelsplatser som meddelats med stöd av covid-19-lagen samt regler som meddelats med stöd av lagen om tillfälliga smittskyddsåtgärder på serveringsställen, läs vidare Folkhälsomyndighetens tillsynsvägledning.

Det innebär bland annat att kommunen är tillsynsmyndighet för serveringsställena och att länsstyrelsen är tillsynsmyndighet för handelsplatserna.

Här gäller samma resonemang som med tillgänglig yta på handelsplatser, se fråga ”Hur ska beräkningen göras för att ta fram maxantalet för antalet personer som får vistas i en verksamhets lokaler inomhus samtidigt?” Vad som avses med tillgänglig yta kan variera mellan olika nöjesparker etc. Generellt kan sägas att besökare ska ha tillträde till och möjlighet att röra sig på ytan för att den ska betraktas som en tillgänglig yta. Eftersom maxantalet enbart tar sikte på besökare får endast ytor som dessa har tillträde till beaktas vid beräkningen. Utrymmen som enbart personal och andra uppdragstagare har tillträde till, ska bortses från. Ytor som t.ex. upptas av åkattraktioner eller hagar för djur ska inte räknas med då dessa inte är tillgängliga ytor för besökarna. Hagar där besökare får gå in och klappa djuren ska inte heller räknas med då antalet besökare där ändå kan vara begränsat med hänsyn till djuren.

Däremot får den ansvariga verksamheten räkna med ett visst antal besökare per åkattraktion, dvs. åkkapacitet i maxantalet. Observera dock att vid denna uträkning måste hänsyn tas till bestämmelserna om smittskyddsåtgärder i attraktionerna, dvs. att trängsel inte ska uppstå. I den beräkningen ingår dock inte kösystemen för respektive åkattraktion eftersom det redan ingår i den i övrigt tillgängliga ytan. Den uträkning som görs ska dokumenteras enligt 2 §.

Notera att det för nöjesparker, djurparker, temaparker eller liknande anläggningar inte finns ett maxantal, som för exempelvis museer och handelsplatser. När en nöjespark eller liknande parker räknar ut hur många besökare den får ta emot utifrån regeln om 20 kvadratmeter per besökare, får den räkna med tillgänglig yta som upptas av handelsplatser och serveringsställen. Som angetts ovan tillämpas respektive lagstiftning inom den tillgängliga ytan för butik respektive serveringsställe. Det innebär exempelvis att serveringsstället i sig inte behöver räkna ut något maxantal men däremot behöver butiken göra det utifrån regeln om 10 kvadratmeter per besökare.

I många åkattraktioner placeras sällskap nära varandra och det är inte lämpligt av smittskyddsskäl. Av Folkhälsomyndighetens föreskrifter framgår att den ansvariga verksamheten ska vidta åtgärder för att undvika trängsel, exempelvis följande:

• sällskap kan kliva i och ur åkattraktionen med avstånd till andra sällskap,
• sällskap har möjlighet att hålla ett avstånd på minst en meter i sidled samt framåt och bakåt från andra sällskap i åkattraktionen,
• undvika placering av sällskap mitt emot varandra i åkattraktionen om avståndet är mindre än två meter, och
• sällskap i inomhusattraktioner begränsas till högst fyra personer.

Inom en nöjespark etc. förekommer det att det anordnas allmänna sammankomster, t.ex. i form av teaterföreställningar eller konserter, eller offentliga tillställningar. Delar av en nöjespark kan också vara ett tivolinöje som enligt ordningslagen är en offentlig tillställning. Dessa verksamheter omfattas av maxantalet om åtta personer i 3 kap. begränsningsförordningen.

Se Regeringens promemoria Ändringar i begränsningsförordningen Socialdepartementet S2021/01524, sid. 15

Med museum avses en institution som är öppen för allmänheten och som ställer ut materiella och immateriella vittnesbörd om människan och människans omvärld (2 § museilagen (2017:563). För att en institution ska betraktas som ett museum krävs någon form av öppen, publik verksamhet som innefattar förmedling och även ett arbete med samlingar av något slag som bl.a. förvärvas och bevaras

Konsthallar är en plats för fritids- eller kulturverksamhet och omfattas därför av både begränsningsförordningen och Folkhälsomyndighetens föreskrifter. Konsthallar är på samma sätt som museer platser där det kan uppstå trängsel mellan människor. Av förarbetena till begränsningsförordningen framgår ingen närmare definition av vad som bör ingå i begreppet konsthall. Enligt allmänt språkbruk får det dock anses att det avser en lokal alternativt ett område utomhus där konst visas.

Se Regeringens promemoria Ändringar i begränsningsförordningen Socialdepartementet S2021/01524, sid. 15.

På många museer och konsthallar finns det butiker och serveringsställen som är fysiskt sammankopplade med verksamheten. Dessa verksamheter omfattas även fortsättningsvis av regler för handelsplatser som meddelats med stöd av covid-19-lagen samt regler som meddelats med stöd av lagen om tillfälliga smittskyddsåtgärder på serveringsställen.
Se Folkhälsomyndighetens tillsynsvägledning.

Det innebär bland annat att kommunen är tillsynsmyndighet för serveringsställena och att länsstyrelsen är tillsynsmyndighet för handelsplatserna.

Här gäller samma resonemang som med tillgänglig yta på handelsplatser, nöjesparker m.m. Generellt kan sägas att besökare ska ha tillträde till och möjlighet att röra sig på ytan för att den ska betraktas som en tillgänglig yta. Eftersom maxantalet enbart tar sikte på besökare får endast ytor som dessa har tillträde till beaktas vid beräkningen. Utrymmen som enbart personal och andra uppdragstagare har tillträde till, ska bortses från. Inte heller ytor som upptas av utställningsföremål eller liknande får räknas in. På samma sätt som med nöjesparker etc. får museum och konsthallar räkna med tillgänglig yta som upptas av handelsplatser och serveringsställen när de räknar ut hur många besökare verksamheten totalt får ta emot utifrån regeln om 10 kvadratmeter per besökare. Notera att samma maxantal om 500 personer för handelsplatser, gäller för museer och konsthallar.

Kulturhus som begrepp förekommer inte i covid-19-lagstiftningen men bör som utgångspunkt kunna omfattas av gällande lagstiftning i de delar som utgör museum eller konsthall. Kulturhus som företeelse är ofta ett byggnadsskal till andra mångskiftande verksamheter, däribland museer, konsthallar, bibliotek, serveringsställen och i vissa fall handelsplatser. Dessa byggnader kan naturligtvis se ut på olika sätt och det kan ibland finnas svårigheter att avgöra den fysiska gränsen mellan vad som utgör exempelvis en konsthall i kulturhuset . Som utgångspunkt kan tillsynsmyndigheten tillämpa liknande resonemang om rådighet som gäller butiker i exempelvis en galleria eller ett köpcentrum

Se Regeringens promemoria Ändringar i begränsningsförordningen Socialdepartementet S2021/01524, sid. 15

Notera dock att kulturhuset och liknande samlingsbyggnader inte omfattas alls av gällande lagstiftning. I sådana gränsfall saknas förutsättningar att ge närmare vägledning och tillsynsmyndigheten får göra en bedömning i varje enskilt fall.

Museer och konsthallar som disponerar områden och utrymmen utomhus behöver inte beräkna något maxantal för besökare i utomhusmiljön så som gäller för verksamhetslokaler inomhus. Däremot gäller fortfarande bl.a. att områden och utrymmen utomhus ska utformas på ett sådant sätt att trängsel undviks och att besökare kan hålla ett från smittskyddssynpunkt säkert avstånd från varandra. För blandade verksamheter så som t.ex. ett friluftsmuseum med djurparksdel måste dock verksamhetsutövaren beakta om de olika delarna går att hålla separerade för besökare så att verksamhetsutövaren kan vara säker på att maxantalet i djurparksdelen inte överskrids. Ett alternativ är att verksamhetsutövaren får förhålla sig till beräkningsregeln för hela sin utomhusyta för att vara säker på att maxantalet för djurparksdelen inte överskrids.

Mot bakgrund av verksamheters skiftande utseende och individuella förutsättningar kommer det ibland även att uppstå gränsdragningsfrågor vad som utgör utomhus- respektive inomhusyta. I sådana gränsfall saknas ofta förutsättningar att ge närmare vägledning och tillsynsmyndigheten får göra en bedömning i varje enskilt fall.

Museum och konsthallar omfattas inte av maxantal besökare om verksamheten endast tar emot skolklasser. Om museet exempelvis får ta emot max 40 besökare samtidigt när det är öppet för allmänheten gäller detta maxantal inte under tiden när museet endast tar emot skolklasser som är där som en del av sin undervisning. Däremot måste verksamheten förhålla sig till övriga regler om smittskyddsåtgärder.

När en verksamhet, t.ex. en butik eller serviceinrättning, är belägen i en galleria eller i ett varuhus är det den som driver butiken eller serviceinrättningen som bär ansvaret för att vidta åtgärder inom ramen för sin verksamhet, medan den som driver gallerian eller varuhuset ansvarar för att åtgärder vidtas i övriga miljöer i byggnaden och tillhörande områden utomhus (regeringens promemoria Särskilda begränsningar för att förhindra spridning av sjukdomen covid-19 s. 15).

Med ledning av detta resonemang i förarbetena är det lämpligt att köpcentret eller gallerian ansvarar för eventuell köbildning som uppstår utanför butiken. Notera att gallerior och köpcentrum inte omfattas av beräkningsregeln om minst 10 kvadratmeter per person. De är dock ålagda att vidta åtgärder som framgår av 5 kap. 1 och 2 §§ i förordningen. För att gallerior och köpcentrum ska kunna genomföra ändamålsenliga åtgärder är det av vikt att det finns en fungerande samverkan mellan de verksamhetsutövare som delar utrymmen i en och samma byggnad.

När en verksamhet, t.ex. en butik eller serviceinrättning, är belägen i en galleria eller i ett varuhus är det den som driver butiken eller serviceinrättningen som bär ansvaret för att vidta åtgärder inom ramen för sin verksamhet, medan den som driver gallerian eller varuhuset ansvarar för att åtgärder vidtas i övriga miljöer i byggnaden och tillhörande områden utomhus (Promemoria, Särskilda begränsningar för att förhindra spridning av sjukdomen covid-19, Socialdepartementet S2020/09963 sid. 15).

Av 5 kap. 2 § i förordningen framgår att den som bedriver verksamhet som är öppen för allmänheten i form av en galleria eller ett varuhus, ska vidta särskilda smittskyddsåtgärder i syfte att undvika att kunder och andra besökare uppehåller sig på inomhustorg eller på andra liknande områden inomhus.

Sådana platser är vanligt förekommande i gallerior, men kan även förekomma i varuhus. Det är en vanlig företeelse att åka till handelsplatser för att umgås på sådana inomhustorg och liknande. Risken för spridning av covid-19 bedöms som förhöjd på dessa inomhustorg och liknande platser och det föreslås därför att den som bedriver verksamhet i form av en galleria eller ett varuhus ska vidta särskilda smittskydds-åtgärder i syfte att kunder och andra besökare ska undvika att uppehålla sig i sådana miljöer. Dessa platser omfattas av de allmänna smittskyddsåtgärder som föreslås för handelsplatser, men det finns ett behov av att kunna vidta särskilda smittskyddsåtgärder på platserna. Samma effekt på smittspridningen bedöms inte kunna uppnås med mindre ingripande åtgärder.

Enligt 4 § i Folkhälsomyndighetens föreskrifter ska gallerior, köpcentrum och varuhus spärra av eller ta bort möblemang och utrustning på inomhustorg och andra liknande områden där människor samlas. Det är delvis en precisering av bestämmelsen i 5 kap. 2 § i förordningen.

Detta gäller inte enstaka sittplatser för vila, hygienutrymmen eller andra liknande inrättningar. Bestämmelsen innebär som utgångspunkt att alla möbler, utrustning, lekplatser m.m. som inte är hygienutrymmen eller en enstaka sittplats för vila ska spärras av eller tas bort. Avspärrningen ska göras så att möblerna/inredningen inte går att använda t.ex. genom att sitta på dem.

Den som bedriver butiksverksamhet har varken skyldighet eller befogenhet enligt pandemilagstiftningen att avhysa besökare som inte följer butikens vidtagna restriktioner såsom maxantal och kösystem. Skulle det bli fråga om ordningsstörning bör kontakt tas med polis.

Utanför pandemilagstiftningen finns reglering om verksamheters rätt att styra över exempelvis kunders tillträde till lokal. Närmare information om detta finns i bland annat Regeringens proposition 2020/21:52, sid 17-18 Tillträdesförbud till butik och förstärkt straffrättsligt skydd mot tillgreppsbrottslighet.

En lokal kan innehålla flera avgränsade utrymmen.

Ofta handlar det om olika fysiska rum som omges av väggar och nås genom egna ingångar, eller olika våningsplan. Ett avgränsat utrymme har alltid en tydlig fysisk avgränsning i förhållande till omkringliggande utrymmen.

En lokal med flera avdelningar för t.ex. olika varutyper, är normalt sett endast avgränsade om de skiljs åt med exempelvis dörrar eller entréer. Avgränsningen kan dock se olika ut och bedömning får göras i det enskilda fallet.

Dessutom krävs att det handlar om ett utrymme där människor uppehåller sig och där det finns risk för trängsel. Platser där människor vistas endast korta stunder omfattas inte. Det innebär att utrymmen för t.ex. passager, trappor, entréer och liknande där människor endast passerar normalt sett inte behöver ha ett eget maxantal.

Provrum och toaletter behöver inte heller ha eget maxantal, men om dessa ansluter till ett större hygienutrymme, uppehållsrum eller väntrum och är tydligt avgränsat, bör det ha ett maxantal där den totala ytan, inkl. provrum och toaletter, får räknas med.

Vissa stationshus inrymmer, utöver vänthall och liknande, även butiker och serviceinrättningar och kan därmed liknas vid ett köpcentrum eller en galleria. Här bör tillsynsmyndigheten ta fasta på resonemanget om att det är den huvudsakliga verksamheten som bör styra definitionen av tillsynsobjektet (prop. 2020/21:79 sid. 94). Denna bedömning har sedan betydelse för regeln om en person per sällskap på serveringsställen som endast har ingång till en handelsplats.

Även om ett stationshus inrymmer ett flertal butiker eller serviceinrättningar bör det i första hand inte betraktas som ett köpcentrum eller galleria, utan istället bedömas utifrån dess huvudsakliga funktion som resecenter, vänthall etc. Det innebär att serveringsställen som endast har entré till sådana stationshus inte omfattas av regeln om en person per sällskap.

I vissa större stationshus med tillhörande butiker kan det vara en utmaning att bedöma gränsdragning mellan själva stationshuset och köpcentret eller gallerian. Här saknas möjlighet att ge en närmare definition och tillsynsmyndigheten får göra en bedömning i det enskilda fallet.

Däremot ska de enskilda butikerna eller serviceinrättningarna betraktas som handelsplatser, oavsett om de bedöms inrymmas i ett stationshus eller i ett köpcentrum/galleria.

Om en lokal inrymmer både ett serveringsställe och t.ex. en butik eller ett gym, omfattas bara butiken eller gymmet av Covid-19-lagen och de tillhörande föreskrifterna. Serveringsstället omfattas dock av lagen om tillfälliga smittskyddsåtgärder på serveringsställen. Det är kommunen som utövar tillsyn enligt den lagstiftningen.

I vissa fall är en verksamhet blandad och det är svårt att avgöra om det till exempel enbart är en butik, eller enbart ett serveringsställe. Enligt förarbeten till Covid-19-lagen är det den huvudsakliga verksamheten som bör vara utgångspunkt om det är fråga om en butik i lagens mening (prop. 2020/21:79 sid. 94). Tillsynsmyndigheten behöver göra en bedömning av vilken del som är den huvudsakliga verksamheten. Exempelvis om försäljning av varor bedöms som den huvudsakliga verksamheten bör den betraktas som en butik och omfattas således av Covid-19-lagen. Den del av verksamheten som utgör ett serveringsställe omfattas dock alltid av lagen om tillfälliga smittskyddsåtgärder på serveringsställen.

Serveringsställen som bara kan nås genom en annan verksamhet, som exempelvis en butik, kan dock indirekt komma att påverkas av föreskrifterna om butiker m.m. eftersom att butiken behöver fastställa ett maxantal för besökare och kunder. Verksam­heter som inhyser ett serveringsställe får därför räkna med serverings­ställets tillgängliga yta när verksamheten fastställer den totala tillgängliga ytan. Även dessa serveringsställen omfattas av lagen om tillfälliga smittskyddsåtgärder på serveringsställen.

Se även fråga om ”Serveringsställen som utgör en del av en handelsplats” i tillsynsvägledning för serveringsställen på myndighetens webbplats.

Kurs- och konferensverksamhet på hotell och konferensanläggningar omfattas normalt inte av pandemilagen. Skulle någon kurs eller föreläsning bedömas vara allmän sammankomst kan det dock omfattas av pandemilagen, men det bör vara undantagsfall. Allmän sammankomst i pandemilagen har samma innebörd som i ordningslagen. Gränsdragningsfrågor kring vad som utgör allmän sammankomst hänvisas till Polismyndigheten.

Det är den som bedriver en verksamhet som är ansvarig att vidta åtgärder enligt lagen, förordningen och föreskrifterna. Oftast bör en sådan aktör också ha mest rådighet över den dagliga situationen i butiken vad avser besöksantal, skyltning etc.

När en verksamhet, t.ex. en butik eller serviceinrättning, är belägen i en galleria eller i ett varuhus är det den som driver butiken eller serviceinrättningen som bär ansvaret för att vidta åtgärder inom ramen för sin verksamhet, medan den som driver gallerian eller varuhuset ansvarar för att åtgärder vidtas i övriga miljöer i byggnaden och tillhörande områden utomhus (regeringens promemoria Särskilda begränsningar för att förhindra spridning av sjukdomen covid-19. s. 15).

När en verksamhet upplåter sina lokaler tillfälligt till någon annan, exempelvis en förening, är ansvaret för smittskyddsåtgärder delat mellan den som upplåter lokalen och den som använder den. Tillsynsmyndigheten får göra en bedömning i det enskilda fallet av vem som har möjlighet att vidta åtgärder och säkerställa att kraven efterlevs. En utgångspunkt är att den som upplåter lokalen har ansvar för mer beständiga åtgärder såsom att anslå lokalens maxantal, medan den som använder lokaler har ansvar för att säkerställa att maxantalet inte överskrids.

3 och 4 §§ i föreskrifterna innehåller inte några specifika bestämmelser om hur trängsel ska undvikas. Det framgår redan av 4 kap. 1 § och 5 kap. 1 § förordning (2021:8) att den som bedriver verksamhet som föreskrifterna omfattar ska utforma lokaler och tillhörande områden utomhus på ett sådant sätt att trängsel undviks och att kunder/besökare kan hålla ett från smittskyddssynpunkt säkert avstånd från varandra, och utforma in- och utpassage till lokalen och tillhörande områden utomhus på ett sådant sätt att trängsel undviks.

Folkhälsomyndigheten har därför beslutat allmänna råd till 3 § som avser trängsel (se tredje stycket). Dessa allmänna råd knyter an till den skyldighet som verksamheterna har enligt förordningen (2021:8).

Trängsel kan undvikas genom att:

1. anvisa besökare till en särskilt angiven in- eller utgång,
2. ta fram alternativa lösningar till fysiska köer,
3. anvisa vilket avstånd som kunder eller besökare bör hålla till varandra samt hur de bör förflytta sig i en lokal, och
4. informera kunder eller besökare om att handla ensamma och på tider med mindre beläggning.

De allmänna råden är förslag på hur man kan uppfylla de tvingande reglerna i förordningen.

Dokumentationen av maxantal, hur beräkningen har gjorts samt vidtagna smittskyddsåtgärder behöver inte ha någon särskild form utöver att den ska vara skriftlig. Den ska också hållas tillgänglig för tillsynsmyndigheterna.

Av Folkhälsomyndighetens föreskrifter framgår att verksamheten skriftligen ska dokumentera maxantalet och hur beräkningen har gjorts samt de övriga smittskyddsåtgärder som verksamheten har vidtagit. Det inkluderar överväganden som verksamhetsutövaren har gjort rörande smittskyddsåtgärder som framgår av föreskrifterna, de allmänna råden men även smittskyddsåtgärder som inte uttryckligen framgår av dessa.

Uppföljning kan ske på olika sätt beroende på verksamhetens art och storlek. Det huvudsakliga syftet är att verksamheten utvärderar och kontrollerar att de vidtagna åtgärderna i första hand leder till att trängsel undviks och att gällande bestämmelser följs.

Föreskriften anger att maxantalet ska beräknas på sådant sätt att varje besökare eller kund, inom varje avgränsat utrymme, ska kunna disponera minst 10 kvadratmeter av den tillgängliga ytan.

Detta är en beräkningsregel som riktas till verksamhetsutövaren. Det är inte en regel som ställer krav på att alla besökare ska hålla ett visst avstånd till andra besökare. Föreskrifterna ställer inga krav på att verksamhetsutövarna ska ingripa mot hur människor beter sig ur ett smittskyddsperspektiv inne i lokalerna.

Beräkningen ska göras i två steg. Först fastställs den tillgängliga ytan. Därefter divideras talet med minst 10 för att få fram det maxantal kunder och besökare som får vistas i verksamhetens lokaler inomhus samtidigt. Verksamhetsutövaren ansvarar för att dokumentera hur denna beräkning har gjorts, dvs. vilka ytor som ingår i den tillgängliga ytan.

Vad som avses med tillgänglig yta kan variera mellan olika verksamheter, varför begreppet är svårt att definiera. Generellt kan sägas att kunder och besökare ska ha tillträde till och möjlighet att röra sig på ytan för att den ska betraktas som en tillgänglig yta. Eftersom maxantalet enbart tar sikte på kunder och besökare får endast ytor som dessa har tillträde till beaktas vid beräkningen. Utrymmen som enbart personal och andra uppdragstagare har tillträde till, t.ex. personalmatsalar och lager ska bortses från. Inte heller ytor som upptas av inventarier såsom hyllsystem och annan förvaring ska räknas med.

Ytor som upptas av simbassänger, löpband, träningsmaskiner m.m. kan som utgångspunkt räknas in i den tillgängliga ytan eftersom den som t.ex. simmar eller springer på ett löpband har möjlighet att använda sig av ytan. Ytan är därför tillgänglig för kunden eller besökaren.

För sådana verksamheter bör det vara lämpligt att tillåta en besökare i taget, eller en vuxen i sällskap med barn som inte kan vänta utanför eller en annan person som behöver stöd.

Nej. Förordningen talar om kunder och besökare, varför Folkhälsomyndigheten har valt att använda samma begrepp. Anställda omfattas vidare av arbetsmiljöregler m.m. och kan ha tillgång till skyddsutrustning, plexiglas m.m. Med 10 kvadratmeter som utgångspunkt har vi tagit höjd för personal, kundvagnar m.m.

Information om hur risken för smittspridning kan förhindras bör lämnas vid entréer och andra platser där besökare uppehåller sig. Informationen bör vara väl synlig och innehålla information om vikten av att hålla avstånd och att sköta sin handhygien och att man bör stanna hemma om man har symtom på covid-19.

Utifrån formuleringen i de allmänna råden bör det vara lämpligast att använda skyltar, anslag eller liknande för att kommunicera informationen. I vissa fall, och i den mån det är möjligt, kan informationen även behöva ges muntligen, om besökare inte förstår eller av andra skäl inte följer rekommendationerna.

Om verksamheten har besökare som talar andra språk än svenska kan det vara lämpligt att ge information på olika språk och ha skyltar med bildspråk istället för text. Det finns dock inget uttryckligt krav på att informationen ska vara på olika språk.