Uppdaterad kunskapssammanställning och rekommendation för handläggning vid misstanke om infektion med zikavirus

Dokumentet ska tjäna som vägledning för enskilda vårdgivares handläggning av fall där infektion med zikavirus misstänks eller där man behöver bedöma risken för komplikationer i anslutning till exposition för eller infektion med zikavirus, främst hos gravida kvinnor. Därigenom kan vårdgivare också identifiera de fall som behöver genomgå mikrobiologisk utredning. Dokumentet ger vägledning för sjukvården om vilka preventiva åtgärder som rekommenderas till personer som planerar att besöka områden med pågående smittspridning.

Sammanfattning

Sedan 2015 har hela världen uppmärksammats på spridningen av zikavirus och infektionens allvarliga följdsjukdomar i form av hjärnskador hos foster och akuta neurologiska skador hos vuxna. Zikaviruset betraktades tidigare som en avlägsen zoonos överförd via myggbett men nu står det klart att viruset även kan smitta transplacentärt och i sällsynta fall mellan människor vid oskyddat samlag.

De flesta får milda symtom

Omkring 19–43 procent av alla infekterade får symtom, exempelvis feber, hudutslag och artralgi. De flesta får relativt milda symtom som varar i ungefär en veckas tid. Denna symtombild går inte att skilja från andra flavivirusinfektioner såsom denguefeber eller från chikungunya. Preliminära datasammanställningar visar att vuxna individer även i sällsynta fall kan drabbas av Guillain-Barrés syndrom (GBS) efter den akuta infektionen.

Noggrann utredning vid graviditet och infektion

Om en gravid kvinna infekteras med zikavirus finns risk för fosterskador, så kallat kongenitalt zikavirussyndrom, innefattande mikrocefali och andra skador på nervsystemet. Risken för fosterskador rapporteras vara 6 procent bland gravida kvinnor som infekterats med zikavirus, enligt ett amerikanskt registermaterial, men osäkerheten i sådana riskskattningar är fortfarande stor. När det gäller gravida kvinnor med möjlig riskexposition bör man alltid överväga en mikrobiologisk utredning för att påvisa zikavirusinfektion, oavsett symtom. Nyfödda barn till zikavirusinfekterade mammor bör genomgå en omfattande provtagning (inklusive ryggmärgsvätskeprov). Resultatet blir en grundpelare i den barnmedicinska bedömningen tillsammans med en radiologisk och funktionell kartläggning av centrala nervsystemet (CNS).

Vissa hemvändande resenärer kan provtas

Resenärer som återvänder från områden med pågående spridning av zikavirus rekommenderas mikrobiologisk utredning i sådant fall där provtagningen påverkar den kliniska handläggningen av svår sjukdomsbild såsom GBS. Samtidigt bör man alltid utesluta behandlingsbara sjukdomar såsom malaria, tyfoidfeber eller annan sepsis. Det finns ingen indikation för att provta hemvändande resenärer som är asymtomatiska eller endast har milda symtom. Detta gäller även kvinnor och par som planerar eller önskar att bli gravida på naturlig väg. WHO rekommenderar tills vidare att avstå från alla försök till graviditet i 6 månader efter den senaste riskexpositionen för zikavirus. Vid IVF-utredning och -behandling kan provtagning bli aktuell om någon av parterna nyligen varit i ett område med pågående myggburen överföring av zikavirus, detta koordineras då av IVF-mottagning i samråd med andra experter (infektionsläkare, virolog).

Resenärer kan minska risken för infektion

De som reser till områden med pågående utbrott av myggöverförd infektion med zikavirus rekommenderas att skydda sig mot myggbett med hjälp av myggmedel, heltäckande kläder och myggnät. Gravida kvinnor och deras sexuella partner måste vara extra försiktiga för att minimera risken för mygg- eller sexuellt överförd infektion, både under och efter en resa till områden med epidemisk spridning.