Rekommendationer för vaccination mot mässling, påssjuka och röda hund (MPR)

Folkhälsomyndigheten anser att samtliga i befolkningen bör ha ett skydd mot mässling, påssjuka och röda hund. Barn bör erbjudas vaccination före den ordinarie tidpunkten vid ökad smittrisk. Vuxna rekommenderas att särskilt se över sitt behov av vaccination mot mässling inför utlandsresor. Kvinnor bör vara vaccinerade mot röda hund före en eventuell graviditet.

Mässling är en mycket smittsam sjukdom som kan orsaka allvarlig sjukdom och komplikationer, t.ex. lunginflammation och hjärninflammation hos både barn och vuxna. Påssjukevirus orsakar oftast inflammation av spottkörtlar, men kan även angripa testiklar, äggstockar och bukspottskörteln, samt orsaka hjärnhinneinflammation. Röda hund är vanligen en lindrig infektion som kan ge hudutslag eller helt passera utan att personen utvecklar symtom. Om en kvinna däremot infekteras under tidig graviditet (första trimestern) innebär detta en mycket hög risk - upp till 90 procent - för allvarliga fosterskador.

Smittsamma sjukdomar A-Ö

Alla rekommenderas ha ett skydd

Folkhälsomyndigheten rekommenderar att samtliga i befolkningen har ett skydd mot mässling, påssjuka och röda hund, för att förebygga sjukdom och minska risken att gravida kvinnor exponeras. Man kan få skydd genom vaccination eller genom att ha haft sjukdomen.

Barn och vuxna som misstänks sakna skydd mot någon av sjukdomarna (se Stöd för bedömning av skydd, nedan) rekommenderas kompletterande vaccination med kombinerat vaccin mot mässling, påssjuka och röda hund (MPR-vaccin). Endast kombinationsvacciner finns idag tillgängliga i Sverige.

De som inte har kvar sitt vaccinationskort och inte kommer ihåg om de har vaccinerats eller har haft sjukdomen kan vaccineras utan föregående immunitetskontroll.

För fullgott, bestående skydd mot mässling bör man ha fått två doser vaccin mot sjukdomen. Doserna ska ges med minst fyra veckors mellanrum, men intervallet mellan doserna kan vara betydligt längre, som det till exempel är inom det allmänna vaccinationsprogrammet för barn.

Vaccination av barn

Barn erbjuds vaccination mot mässling, påssjuka och röda hund genom det nationella allmänna vaccinationsprogrammet för barn. Två doser erbjuds: en vid 18 månaders ålder och en dos i årskurs 1 eller 2. Den första dosen kan ges från 12 månaders ålder inom vaccinationsprogrammet.

Läs mer i Konsoliderad version av HSLF-FS 2016:51 Folkhälsomyndighetens föreskrifter om vaccination av barn i enlighet med det allmänna vaccinationsprogrammet för barn.

Rekommendationer för MPR-vaccination före 18 månaders ålder

Folkhälsomyndigheten rekommenderar att barn 9 månader och äldre erbjuds vaccination mot mässling, påssjuka och röda hund inför utlandsresor som innebär en ökad smittrisk (under resan eller på resmålet). Vid särskilt hög smittrisk kan läkare ordinera vaccin redan från 6 månaders ålder genom så kallad "off label"-användning. Även i samband med utbrott i Sverige kan det vara aktuellt att ge barn i berört område MPR-vaccin före den ordinarie tidpunkten (18 månaders ålder).

I praktiken innebär detta att den första dosen MPR-vaccin inom vaccinationsprogrammet tidigareläggs, eller att en extra dos ges.

Bedömningen av om ett visst barn har behov av MPR-vaccination före 18 månaders ålder kan göras på t.ex. barnets BVC, en resemedicinsk mottagning eller en vaccinationsmottagning, beroende på barnets ålder och lokala förutsättningar. Även själva vaccinationen kan ske på antingen BVC eller en annan mottagning.

Vaccination från 12 månaders ålder

Effektiviteten av första dosen MPR-vaccin är tillräckligt hög för att de barn som vaccineras vid eller efter 12 månaders ålder inte ska behöva vaccineras igen vid 18 månaders ålder. Doser givna från 12 månaders ålder ingår därför i det allmänna vaccinationsprogrammet för barn (se ovan).

Vaccination före 12 månaders ålder

De i Sverige tillgängliga MPR-vaccinen är registrerade för användning från 9 månaders ålder, men studier och erfarenhet talar för att MPR-vaccinerna är säkra för användning ned till åtminstone 6 månaders ålder. Vaccinerna har dock en sämre effekt ju yngre barnen är vid vaccination. Barn som vaccineras med MPR-vaccin före 12 månaders ålder ska därför erbjudas den ordinarie dosen MPR-vaccin inom vaccinationsprogrammet vid 18 månaders ålder.

I en situation då ett barn löper en ökad risk att smittas av mässling, t.ex. under en vistelse utomlands, bedömer Folkhälsomyndigheten att nyttan på individnivå av att få ett skydd mot sjukdomen genom en tidigarelagd vaccination överväger risken med att få ett lägre immunsvar. Skydd mot smitta på kort sikt är oftast viktigare att säkerställa, än ett eventuellt försämrat skydd på lång sikt. Genom vaccinationsprogrammets ordinarie två doser får barnet ett gott skydd mot sjukdomarna.

Tabell 1: Vägledning för MPR-vaccination av barn.
Barnets ålder	Användning av MPR-vaccin	Får sjuksköterskor ordinera? (a)	Ingår en given dos i vaccinations-programmet? (b)
0−5 mån	Vaccinet är inte godkänt. Användning rekommenderas inte.	Nej	Nej
6−8 mån	Vaccinet är inte godkänt. Kan förskrivas off-label vid särskilt hög smittrisk.	Nej	Nej
9−11 mån	Vaccinet är godkänt från 9 månaders ålder. Rekommenderas vid ökad smittrisk, t.ex. inför utlandsresor.	Nej	Nej
12−17 mån	Rekommenderas vid ökad smittrisk, t.ex. inför utlandsresor.	Ja	Ja
18 mån − 17 år	Alla barn ska erbjudas MPR-vaccination. (c)	Ja	Ja

(a) Sjuksköterskor som genomgått vissa specialistutbildningar får ordinera MPR-vaccin till barn från 12 månaders ålder. Läkare får ordinera MPR-vaccin oberoende av barnets ålder.

(b) Alla barn ska erbjudas två doser MPR-vaccin efter 12 månaders ålder, som regel vid 18 månaders ålder och i årskurs 1-2. Doser som getts före 12 månaders ålder är extradoser.

(c) Detta följer av Folkhälsomyndighetens föreskrifter om vaccination av barn i enlighet med det allmänna vaccinationsprogrammet för barn (HSLF-FS 2016:51)

Konsoliderad version av HSLF-FS 2016:51 Folkhälsomyndighetens föreskrifter om vaccination av barn i enlighet med det allmänna vaccinationsprogrammet för barn

Rekommendationer för vaccination av vuxna

Risken att smittas av mässling och röda hund i Sverige är låg, eftersom sjukdomarna inte längre cirkulerar inom landet. Utomlands är risken att smittas högre. Vuxna bör därför särskilt se över behovet av kompletterande vaccination inför resor utomlands.

Kvinnor bör särskilt se över sitt behov av kompletterande vaccination mot röda hund inför en eventuell graviditet, eftersom MPR-vaccinet inte får ges under pågående graviditet.

Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 1982:13) om diagnostik av och förebyggande åtgärder mot rubellainfektion anger att nyförlösta kvinnor, som vid en serologisk undersökning visats sakna immunitet mot röda hund, bör erbjudas vaccination eftersom det kan skydda vid en eventuell följande graviditet.

Vissa personer som har fått behandling som försämrar immunförsvaret bör vaccineras efter att behandling är avslutad oavsett om de har blivit vaccinerade eller haft mässling tidigare i livet. Det gäller till exempel patienter som har behandlats för akut leukemi eller genomgått stamcellstransplantation och ska göras i samråd med patientens behandlande läkare.

Risken att bli smittad av mässling är högre för icke-immun hälso- och sjukvårdspersonal jämfört med den allmänna befolkningen. Det gäller inte enbart personer med direkt patientkontakt, utan även andra yrkesgrupper som vistas i samma miljöer. Vilken personal som ska erbjudas MPR-vaccination är upp till varje arbetsgivare att avgöra efter en riskbedömning i enlighet med Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2018:4) om smittrisker.

Smittrisker (AFS 2018:4), föreskrifter (av.se)

Stöd för bedömning av skydd

Det finns inga heltäckande nationella register över vilka som vaccinerats eller varit sjuka. I Sverige infördes vaccination mot mässling 1971, men få vaccinerades i början av 1970-talet. Vaccination mot röda hund startade 1974 men gavs då bara till flickor. 1982 infördes allmän vaccination av alla barn med MPR-vaccin i ett två-dosschema. Alla barn erbjuds idag MPR-vaccination inom ramen för det allmänna vaccinationsprogrammet för barn.

Mer om gamla och nya vaccinationsprogram

Personer uppvuxna utomlands utgör en heterogen grupp och individernas immunitet är beroende av hemlandets vaccinationsprogram och i vilken utsträckning sjukdomarna förekommit där under uppväxten.

Mässling

Nedanstående tabell kan ge vägledning vid bedömning av vilket skydd mot mässling en person som vuxit upp i Sverige kan tänkas ha.

Personer som är födda före 1960 har nästan alltid haft mässling som barn.
Personer födda på 1960- och 1970-talet som är uppvuxna i Sverige kan däremot ha undgått mässlingsinfektion och heller inte blivit vaccinerade med två doser.
Sedan mitten av 1980-talet har 90-97 procent av alla barn vaccinerats. Det finns dock personer utan fullgott skydd även bland unga vuxna uppvuxna i Sverige.

Tabell 2: Sannolikhet för genomgången mässling respektive vaccination mot mässling utifrån födelseår, för personer uppvuxna i Sverige.
Födelseår	Haft mässling?	Vaccination erbjuden?
Före 1960	I stort sett alla har haft mässling.	Nej.
1960-1969	Nästan alla har haft mässling.	Personer födda i slutet av 1960-talet kan ha erbjudits vaccination i förskoleåldern om de inte redan hade haft mässling.
1970-1974	Många har haft mässling.	En del har vaccinerats med mässlingsvaccin under andra levnadsåret. De flesta har vaccinerats med en dos MPR-vaccin i skolan. Majoriteten har alltså fått minst en dos vaccin mot mässling.
1975-1980	En avtagande andel har haft mässling.	Nästan alla har vaccinerats med mässlingsvaccin under andra levnadsåret. De flesta har även vaccinerats med en dos MPR-vaccin i skolan. Majoriteten har alltså fått två doser vaccin mot mässling.
1981 och senare	De flesta har inte haft mässling.	Nästan alla har fått två doser MPR-vaccin.

Röda hund

Nedanstående tabell kan ge vägledning vid bedömning av vilket skydd mot röda hund som män respektive kvinnor som vuxit upp i Sverige kan tänkas ha. Sedan mitten av 1980-talet har 90-97 procent av alla barn vaccinerats. Det finns dock personer utan fullgott skydd även bland unga vuxna uppvuxna i Sverige.

Studier från bl.a. Sverige och Spanien har visat att invandrade kvinnor saknade skydd mot röda hund i större utsträckning än inhemskt födda kvinnor.

Tabell 3: Sannolikhet för vaccination mot röda hund utifrån födelseår och kön, för personer uppvuxna i Sverige.
Födelseår	Kön	Vaccination erbjuden?
Före 1962	Kvinnor och män	Nej.
1962-1969	Kvinnor	De flesta kvinnor har erbjudits vaccination mot röda hund vid 12 års ålder.
1962-1969	Män	De flesta män har inte vaccinerats mot röda hund.
1970-1980	Kvinnor och män	De flesta har erbjudits vaccination mot röda hund med en dos MPR-vaccin i skolan vid 12 års ålder.
1981 och senare	Kvinnor och män	Nästan alla har fått två doser MPR-vaccin.

Vad innebär en rekommendation?

Utöver de nationella vaccinationsprogrammen (allmänna och särskilda) kan Folkhälsomyndigheten ge ut rekommendationer om vaccinationer. Dessa rekommendationer är inte bindande, utan regioner och kommuner beslutar själva om rekommendationerna ska följas och om eventuella avgifter för patienterna.

Läs mer

Kunskapsunderlag och rekommendationer

Vaccination av barn och ungdomar - Vägledning för vaccination enligt föreskrifter och rekommendationer

Relevanta föreskrifter

Uppdaterad: 3 november 2023

Webbplatsen stödjer inte längre Internet Explorer