Ny vägledning

För att ge stöd vid vaccination av barn och ungdomar har Folkhälsomyndigheten tagit fram en vägledning som bland annat innehåller anvisningar om hur vaccination läggs upp för de barn och ungdomar som inte har följt vaccinationsprogrammet.

Till Vägledning för vaccination enligt föreskrifter och rekommendationer.

Skillnader mellan länder

Vaccinationsprogrammen skiljer sig mellan olika länder. Skillnaderna gäller vilka sjukdomar man vaccinerar mot, antal doser för grundvaccination, ålder för första dosen, antal doser och ålder för påfyllnadsdoser.

Vaccination mot påssjuka, röda hund, pneumokocker och Haemophilus influenzae typ b ingår inte i alla länders vaccinationsprogram. Flera länder har infört allmän vaccination mot vattkoppor och meningokockinfektioner, som inte ingår i det nationella vaccinationsprogrammet i Sverige.

I många länder ges första dosen av vaccin mot difteri-stelkramp-kikhosta vid 1-2 månaders ålder medan i Sverige börjar man med dessa vaccinationer vid tre månaders ålder. Ålder för första dosen av mässlingsvaccin varierar från nio månader till 18 månader.

Bedömning av vaccinationsbehov

För barn som kommer till Sverige från andra länder måste en individuell bedömning av vaccinationsbehovet göras beroende på barnets ålder och vad som är känt om vaccinationer i det tidigare hemlandet. Barn som kommer från andra länder i Europa eller Nordamerika har så gott som alltid pålitlig vaccinationsdokumentation och det är lätt att bedöma om något behöver kompletteras.

Det kan vara svårare när det gäller barn från andra delar av världen, till exempel asylsökande eller adoptivbarn. Skriftliga uppgifter om tidigare vaccination saknas ofta helt eller kan vara opålitliga. Om dokumentation saknas och föräldrar anger att hemlandets vaccinationsprogram följts görs en bedömning av vad barnet eventuellt kan ha vaccinerats mot utifrån uppgifter om det schema som gällde i landet under barnets födelseår. Man kan också titta efter BCG ärr (som tecken på vaccination mot tuberkulos). Om uppgifter om vaccinationer saknas eller är osäkra bör barnet betraktas som ovaccinerat och erbjudas vaccination enligt det svenska allmänna vaccinationsprogrammet för barn.

Mässlingvaccination som är givet före ett års ålder måste upprepas och om barnet fått oralt poliovaccin måste det kompletteras med injicerat poliovaccin.

Att fortsätta påbörjade vaccinationer

Barn som till exempel på grund av längre tid utomlands inte fullföljt vaccinationsprogrammet ska fortsätta vaccinationerna så snart som möjligt. Detta gäller också barn som på grund av sjukdom eller andra skäl avbrutit vaccinationerna. Med få undantag behöver man aldrig börja om på nytt utan tidigare givna doser kan räknas även om uppehållet har varat i många år. Undantaget gäller barn med mycket allvarliga sjukdomar, framför allt de som genomgått transplantation. Man kan då behöva börja om från början, ibland efter att ha mätt antikroppar mot vissa sjukdomar.

För mer information se Frågor och svar om det allmänna vaccinationsprogrammet.

Ansvar för kompletterande vaccinationer

En vanlig fråga är om det är kommunen eller landstinget som ska utföra respektive bekosta vaccinering av barn som är ofullständigt vaccinerade vid jämförelse med det allmänna vaccinationsprogrammet. Det är framför allt aktuellt i samband med skolstart, då osäkerhet kan uppstå om det är elevhälsan eller barnhälsovården som ska sköta och bekosta denna ”uppvaccinering”, som i det fall då ett barn i skolåldern inte har vaccinerats av barnhälsovården i enlighet med 5 § i Folkhälsomyndighetens föreskrifter om vaccination av barn. Ansvarsfördelningen mellan landsting och kommuner har förtydligats i det nya regelverket. Det kommer dock alltid att krävas rutiner för en nära samverkan mellan parterna samt lokala och regionala överenskommelser.

Komplettering av det allmänna programmet

Enligt Folkhälsomyndighetens föreskrifter ska barn under 18 år erbjudas kompletterande vaccination om de inte har vaccinerats i enlighet med det allmänna vaccinationsprogrammet för barn. Huvudmännen för barnhälsovård och elevhälsa ansvarar enligt det nya regelverket för sina respektive åldersgrupper. Det innebär att barn i skolåldern som behöver vaccinationer inom det allmänna programmet, vilka enligt det ordinarie schemat ges av barnhälsovården, ska erbjudas dessa av elevhälsan.

Komplettering av riktade vaccinationer

Huvudansvaret för riktade vaccinationer för personer som ingår i riskgrupper ligger på landstinget. Riskgruppsvaccinationer ingår inte i nationella vaccinationsprogram än utan för dem gäller rekommendationer utgivna av Folkhälsomyndigheten. Det innebär att frågan om vem som ska utföra och betala för riktade vaccinationer faller inom ramen för det kommunala självstyret, således en fråga där landstingen och kommunerna bestämmer själva.

Samarbete mellan barnhälsovården och elevhälsan

För en optimal vaccinationsplanering behövs ett samarbete mellan olika vårdgivare. Ett nyinflyttat barn kan behöva flera olika vacciner, som ges av olika vårdgivare, men som tidsmässigt måste ges med hänsyn till varandra. Ett exempel kan vara ett barn som behöver både vaccination mot mässling, påssjuka och röda hund inom ramen för det allmänna programmet och riktad vaccination mot tuberkulos. Vaccinationstidpunkterna måste då stämmas av mellan vårdgivarna, så att inte oönskade effekter uppstår.

Folkhälsomyndigheten och Sveriges Kommuner och Landsting anser därför att huvudmännen måste enas om arbetsfördelningen mellan elevhälsan och barnhälsovården, oavsett vem som bär kostnadsansvaret, så att barnet erbjuds kompletterande vaccination enligt gällande föreskrifter och rekommendationer.

Läs mer på andra webbplatser

ECDC: Europeiska vaccinationsscheman

WHO: Här kan du få information om vilka vacciner som ingår i olika länders vaccinationsprogram

CDC: Hjälpmedel vid översättning av vaccinationskort från andra länder