Det användningsområde som producenten anger för en produkt är avgörande för hur produkten ska klassificeras och hur den ska bedömas ur aktivitets- och säkerhetssynpunkt.

Fyra olika klassificeringar är möjliga:

  1. Läkemedel
  2. Medicinteknisk produkt
  3. Kosmetika
  4. Biocid

Läkemedelsverket gör klassificeringen, och har tillsyn vad gäller de tre första klassificeringarna. Kemikalieinspektionen har tillsyn för biocider. Tre grundläggande krav som bör ställas på desinfektionsmedel är 1. tillräcklig antimikrobiell aktivitet, 2. acceptabel arbetsmiljörisk, 3. acceptabla miljötoxikologiska effekter.

Kemisk desinfektion används när värmedesinfektion inte går att använda

Fuktig värme, det vill säga diskdesinfektor, rekommenderas alltid i första hand för desinfektion av föremål som tål värme. Efter diskdesinfektion blir föremål höggradigt rena. Om man önskar sterilisera föremål måste man gå vidare med en steriliseringsprocess, till exempel ångautoklavering. Vid sterilisering avdödas bakteriesporer.

Kemisk desinfektion används för föremål som inte tål värme, för ytor i miljön samt för huddesinfektion. Kemisk desinfektion definieras som en reduktion av antalet mikroorganismer på ett föremål eller en yta till en nivå som är acceptabel för ett definierat syfte. Det sker genom påverkan på mikroorganismernas struktur eller metabolism. I en serie standarder framtagna av den europeiska standardiseringsorganisationen CEN definieras vilka krav på antimikrobiell aktivitet som ställs på olika typer av desinfektionsmedel, beroende på användningsområde.
Vissa mikroorganismer är särskilt svåra att avdöda med sedvanliga desinfektionsmedel och dit hör sporbildande bakterier såsom Clostridium difficile och icke höljeförsedda virus såsom norovirus.

Läs mer

Klassificering av desinfektionsmedel

Krav på antimikrobiell effekt

Problematiska mikroorganismer

Långtidsverkande produkter för behandling av ytor i miljön

Biocidförordningen