Begreppet motstånd är dock något som används och känns igen av de flesta, och får därför stå kvar tills vidare i denna handbok, med det som sagts ovan i åtanke.

Det är viktigt att inte väcka motstånd i ett samtal om förändring eftersom det motverkar positiva resultat. Genom att kunna hantera motstånd ökar vi möjligheten till ett gott samarbete som är en grund för en förändringsprocess.

Ibland kan klienten "ha med sig" motstånd in i rummet, på grund av de tankar, känslor och föreställningar som finns inför ett möte, men oftast är det ett samspelsfenomen.

Rättningsreflexen

I samtal om förändring kan det kännas uppenbart vad som är bäst för klienten, och vad som är "objektivt" riktigt. Rättnings- eller korrektionsreflexen är en impuls att försöka ställa saker till rätta, påtala vad som bör göras. Den kan väckas av omsorg om klienten, eller av frustration. Det är vanligt och naturligt men i allmänhet kontraproduktivt. Klientens autonoma ställning respekteras inte, effekten blir att denne känner sig ifrågasatt och ägnar tid och kraft till att argumentera mot en förändring, och detta är kopplat till att faktisk förändring inte heller sker.

Om rådgivaren börjar argumentera med klienten är det lätt att hamna i ett låst läge. Det blir svårt att fortsätta samtalet och reaktionen kanske blir irritation eller ointresse. Motstånd kan även uppstå om rådgivaren inte varit tillräckligt följsam och lyhörd i samtalet.

Om motstånd uppstår är det viktigt att försöka återupprätta samarbetet. Motståndet är ett tecken på att rådgivarens sätt att agera behöver ändras.

Ord som "skall", "bör" och "måste" är tvingande och riskerar därför att skapa motstånd. Kom ihåg att klienten inte alltid gör de prioriteringar som du anser mest lämpliga. Se klienten som din jämlike, med rätt till egna värderingar och självbestämmande.

Motståndsfällor

Fråga och svar

Rådgivaren kontrollerar samtalet med en massa frågor som klienten ger korta svar på. Klienten blir passiv och fokus flyttas till rådgivaren. Ställ därför inte många frågor i rad.

Välja sida

Rådgivaren tar tidigt ställning för hur problemet ska lösas och argumenterar för förändring. Detta kan leda till att klienten försvarar den andra sidan av ambivalensen och argumenterar mot förändring (se avsnittet om Ambivalens).

Expertrollen

Rådgivaren anser sig ha tolkningsföreträde eller försöker lösa situationen åt klienten. Det är denne som är expert på sin situation, sina värderingar, sina drivkrafter och sin kapacitet.

Etikettera

En etikett dömer och värderar (till exempel du är alkoholist).

För tidig fokus på problemlösning

Råd och förslag i ett för tidigt skede i förändringsprocessen.

Klandra, kritisera och skuldbelägga

Klienten kan hävda skäl och ursäkter för sitt beteende. Vem som bär skulden till ett problem är helt oviktig i rådgivningsrollen.

Konfrontation

Leder oftast till ett behov av att försvara sig och rättfärdiga sitt beteende.