Uppdaterad 27 maj 2020

Regioners arbete med spelproblem 2018-2019

Många regioner inkluderade arbetet med spel om pengar inom t ex ANDT-arbetet och arbetade med kompetensutveckling av personal under 2018-2019. Hälften av regionerna använder bedömningsinstrument för att tidigt upptäcka spelproblem, samtidigt upplever man ett stort behov av kunskap inom området. Regionernas arbete med barn och unga behöver fortsatt stärkas. 

Samtliga 21 regioner svarade på webbenkäten.

Det spelförebyggande arbetet är ofta integrerat i andra områden

Regionerna uppgav främst att de integrerat spelfrågan som en del i andra områden, som ANDT, och att de arbetat med att kompetensutveckla den egna personalen. Det senare var också det regionerna uppgav att de planerade att genomföra i kartläggningen 2017.

Tabell 1. Förebyggande insatser som regionerna genomförde 2018–2019.
Förebyggande insatser som genomfördes under 2018-2019Antal
Integrerat i andra områden, som ANDT, psykisk ohälsa, dataspel 17
Kompetensutveckling till egen personal (t.ex. genom kurser, konferenser eller utbildning) 12
Utåtriktade informationsinsatser 9
Kartläggning av problemets omfattning i befolkningen i regionen (statistik/uppföljning) 6
Ekonomiskt stöd till projekt eller idéburna organisationer som arbetar förebyggande mot spelproblem 5
Insatser som syftar till att motverka att minderåriga spelar om pengar 1

Regionerna genomförde de planerade insatserna i ganska stor utsträckning

I kartläggningen 2017 ställde vi frågor om vilka förebyggande insatser kring spelproblem som regionerna planerade att genomföra under 2018. I den här kartläggningen har vi med hjälp av dessa svar följt upp i vilken omfattning insatserna genomfördes.

Diagram 1. Andelen genomförda insatser 2018 utifrån regioners planerade insatser 2017.

Diagram 1. Andelen genomförda insatser 2018 utifrån regioners planerade insatser 2017.

Av alla de insatser som regionerna planerade genomfördes 64 procent. 24 procent av regionerna rapporterade att insatserna inte genomfördes, och 12 procent uppgav att de inte visste om insatserna genomfördes. I de länsspecifika Excelfilerna finns detaljerade resultat som visar vilka insatser som planerades och om de genomfördes eller inte.

Hälften av regionerna använde bedömningsinstrument för att tidigt upptäcka spelproblem

En viktig förebyggande åtgärd är att tidigt fånga upp personer med spelproblem. För att skapa möjligheter i den regionala verksamheten att göra det finns utarbetade bedömningsinstrument. 10 regioner (48 procent) uppgav att de använder bedömningsinstrument för att tidigt upptäcka spelproblem. Bland de verksamheter som använde bedömningsinstrument i regionerna nämndes bland annat psykiatri- och beroendemottagningar, individ och familjeomsorgen (IFO) samt primär- och öppenvården. Det var 4 regioner som uppgav att bedömningsinstrument användes inom flera verksamheter.

En stor andel av regionerna har rutiner för att identifiera barn till föräldrar med spelproblem

Det finns rutiner för att identifiera barn till en förälder (eller annan vuxen som barnet stadigvarande bor hos) med spelproblem i 13 av 21 regioner (62 procent). Det är dock svårt att avgöra om regionerna har specifika rutiner och insatser för barn som är närstående till spelare, eller om de som uppger att de har rutiner avser befintliga generella stöd för barn som far illa.
Rutinerna finns främst inom beroendevården och barn- och ungdomspsykiatrin (BUP). I 2 regioner hanterades frågan på ett mer generellt vis.

I 4 regioner (29 procent) saknas rutiner för att identifiera barn till föräldrar med spelproblem. Resterande 2 regioner uppgav att de inte vet om det finns rutiner för detta.

Diagram 2. Antalet regioner som har rutiner för att identifiera barn vars föräldrar, eller annan vuxen som barnet stadigvarande bor hos, har spelproblem

Diagram 2. Antalet regioner som har rutiner för att identifiera barn vars föräldrar, eller annan vuxen som barnet stadigvarande bor hos, har spelproblem?

Fem regioner erbjöd spelspecifika insatser till barn till föräldrar med spelproblem

Specifika insatser riktade till barn till en förälder (eller annan vuxen som barnet stadigvarande bor hos) med spelproblem kan ges i 5 regioner (24 procent). Det ges i form av interventioner såsom BRA-samtal, barnsamtal, Tryggve stödgrupper eller Beardslee familjeintervention. 8 regioner (38 procent) rapporterade att de hade generella insatser och hänvisade till BUP, socialtjänsten eller att de arbetade generellt med att uppmärksamma barns behov. 8 regioner (38 procent) uppgav att det var oklart om det fanns någon insats för barn till personer med spelproblem.

Diagram 3. Antalet regioner som erbjöd insatser till barn vars föräldrar, eller annan vuxen som barnet stadigvarande bor hos, har spelproblem

Diagram 3. Antalet regioner som erbjöd insatser till barn vars föräldrar, eller annan vuxen som barnet stadigvarande bor hos, har spelproblem?

Regionerna behöver utveckla och förstärka åtgärder och samordning inom spelområdet

I det regionala förebyggande arbetet är det viktigt att det finns olika åtgärder som stärker varandra och att det finnas en logisk kedja av insatser. För att få ett effektivt arbete i spelfrågan behöver olika verksamheter och insatser koordineras. Att se på enbart en åtgärd utan att relatera till andra kan bli missvisande. Till exempel, om en verksamhet har rutiner för att identifiera barn, men inte använder bedömningsinstrument för tidig upptäckt av spelproblem hos vuxna finns det skäl att se över rutinerna. Om man använder bedömningsinstrument men inte har rutiner för barn och unga, kan en förbättringsåtgärd vara att skapa rutiner utifrån upptäckt av spelproblem hos vuxna med barn.

Ett annat exempel är när man har rutiner för att upptäcka barn och unga som lever med vuxna med spelproblem, men inte erbjuder insatser till dessa. På motsvarande sätt kan de som erbjuder insatser till barn, men inte har rutiner för identifiering, öka möjligheten att barn som behöver insatserna också nås av dessa om de inför rutiner att identifiera barn.

Kartläggningen visade att endast 5 regioner uppgav att de hade både rutiner för identifiering av, och insatser för, unga som bor med vuxna med spelproblem samtidigt som de också använde bedömningsinstrument. Som exemplen beskrev ovan fanns det 7 regioner som hade rutiner för att identifiera barn till föräldrar med spelproblem men inte använde bedömningsinstrument. Det fanns även 3 regioner som erbjöd insatser till barn med föräldrar med spelproblem, trots att de rapporterade att de saknade rutiner för att identifiera dessa barn. Det var också 3 regioner som använde bedömningsinstrument och hade rutiner för att identifiera barn men inte erbjöd några insatser för dessa barn.

Diagram 4. Antalet regioner som hade rutiner för att identifiera barn och erbjöd insatser till barn vars föräldrar har spelproblem, samt använde bedömningsinstrument för att tidigt upptäcka spelproblem, samt dess överlappningar.

Diagram 4. Antalet regioner som hade rutiner för att identifiera barn och erbjöd insatser till barn vars föräldrar har spelproblem, samt använde bedömningsinstrument för att tidigt upptäcka spelproblem, samt dess överlappningar.

Regionerna efterfrågar kunskap om spelförebyggande arbete generellt

Regionerna uppgav att de för att kunna förebygga spelproblem främst behöver kunskap om:

  • tidig upptäckt av spelproblem i olika verksamheter
  • risk- och skyddsfaktorer
  • omfattning och fördelning av spelproblem i olika grupper.

Dessa tre områden angav regionerna även 2017 att de hade ett stort kunskapsbehov om.

Diagram 5. Kunskapsbehov i regionerna 2019.

Diagram 5. Kunskapsbehov i regionerna 2019.

Drygt hälften av regionerna samverkade med ideella föreningar

Regionerna kan utveckla sitt spelförebyggande arbete genom att samverka med ideella föreningar som ger stöd till personer med spelproblem och deras anhöriga. Föreningarnas arbete kan även komplettera regionernas insatser till personer med spelproblem, eftersom föreningarna har lång erfarenhet av att koppla ihop det förebyggande arbetet med lärdomar från stödverksamhet. Samverkan med ideella föreningar ligger också i linje med socialtjänstlagen.

Spelberoendes Riksförbund och Spelberoendegruppen har sammantaget 32 kamratföreningar eller självhjälpsgrupper runt om i landet, varav 10 finns inom samma län. Föreningarna och grupperna finns i 20 av 21 län. I 11 regioner uppgav de att det fanns samverkan med kamratföreningar under 2018–2019. Övriga 10 regioner rapporterade att de inte samverkade (n=5) och att de inte visste om de samverkade (n=5). 

Läs mer

Regional nivå

Vägledning för förebyggande arbete om spelproblem

Risk- och skyddsfaktorer för unga

Omfattning spelproblem

Unga och spelproblem

Hälso- och sjukvårdslagen