Uppdaterad 20 juni 2019

Utbildning viktig för att förebygga suicid

Utbildningsinsatser är ett viktigt inslag i ett suicidpreventivt arbete. I två forskningsprojekt har Folkhälsomyndigheten tagit fram fördjupad kunskap om effekter och erfarenheter av utbildningsinsatser för att förebygga självmord.

I det Nationella handlingsprogrammet för suicidprevention handlar ett av de nio strategiska åtgärdsområdena om utbildning, nämligen det 7:e höj kompetensen hos nyckelpersoner. Insatserna är en viktig del i arbetet med att motverka fördomar och stigma om psykisk ohälsa och suicidproblematik.

I två rapporter från separata forskningssamarbeten presenterar vi fördjupad kunskap om olika typer av utbildningsinsatser. Den ena är en systematisk litteraturöversikt som handlar om utbildningsinsatser utanför hälso- och sjukvården och dess effekter på suicidrelaterade utfall. Den andra är en kvalitativ studie om erfarenheter av personal inom vård, stöd och service som genomgått ett par av de vanligt förekommande utbildningsprogrammen i Sverige.

Utbildningsinsatser utanför hälso- och sjukvården

Inom suicidprevention är området utbildning och medvetandegörande både stort och varierat. Av den anledningen inleddes den systematiska litteraturöversikten med en kartläggning av den forskning som gjorts på olika insatser. Utbildningsinsatserna bygger i stort på att öka deltagarnas kunskaper och färdigheter för att antingen kunna agera som s.k. mediatorer och hjälpa andra som mår dåligt, eller kunna hjälpa sig själva till att förbättra den psykiska hälsan och förebygga suicid. Kartläggningen visade att de mest utvärderade insatserna är utbildningar för mediatorer som oftast riktar sig till vuxna, och utbildningar i skolan som riktar sig direkt till barn och unga.

Svårt att dra slutsatser om effekter

Resultaten tyder på att utbildningsinsatser generellt verkar kunna ha en effekt när det gäller att öka kunskapen om psykisk ohälsa och suicid, och i viss mån även kunna minska fördomar och negativa attityder till personer med psykiska problem. Studierna spretar dock metodologiskt (t.ex. olika utfall och uppföljningstider), vilket gör det svårt att sammanväga de uppmätta effekterna. Där en sammanvägning var möjlig visar de viktigaste resultaten att:

  • Utbildningsinsatser som är riktade till barn och unga kan minska antalet självrapporterade suicidförsök och suicidtankar. Utbildningar som riktas direkt till elever är troligtvis effektivare än utbildningar som är riktade till lärare och annan skolpersonal som ska agera som hjälpare/gatekeepers (s.k. mediatorsutbildningar).
  • Effekten av utbildningsinsatser kan bero på flera faktorer, bl.a. på deltagarnas personliga egenskaper, t.ex. utbildningsnivå. Generellt sett krävs det mer forskning på området, framförallt större studier med längre uppföljningstider för att avgöra insatsernas effekt bland vuxna.

Det går dock inte att uttala sig om insatsernas effekt på antalet fullbordade suicid. Dels är det svårt att koppla förändringar i suicidtal till en isolerad preventionsinsats som ett utbildningsprogram, dels skulle sådana effektstudier kräva mycket stora studiepopulationer och långa uppföljningstider för att ge statistiskt robusta resultat eftersom suicid är en relativt ovanlig händelse. Enskilda utbildningar och medvetandegörande insatser måste därför ses som en del av ett bredare suicidpreventivt arbete, där insatser för att minska stigma genomförs tillsammans med andra förebyggande insatser inom flera samhällssektorer.

Läs mer i rapporten: Suicidprevention genom utbildning och medvetandegörande, En systematisk litteraturöversikt över förebyggande insatser utanför hälso- och sjukvården

Erfarenheter av att ha genomgått utbildningarna

Syftet med den kvalitativa studien var att ta reda på hur personal inom vård, stöd och service som genomgått utbildningarna "Första hjälpen till psykisk hälsa" eller "Psykisk livräddning" beskriver sina erfarenheter av att möta personer med psykisk ohälsa och vilken användning de haft av utbildningarna. Erfarenheter från deltagare, mestadels verksamma inom vården samlades in genom intervjuer och analyserades. Det visade sig att majoriteten av deltagarna har efter utbildningen varit med om situationer, oftast arbetsrelaterade, där de försökt hjälpa en person som haft psykiska problem.
Resultaten från studien tyder på att deltagarnas beredskap att ingripa och ge stöd till en person som mår psykiskt dåligt kan ha förbättrats. Deltagarna upplever att utbildningen gett nya verktyg att använda, att de lärt sig betydelsen av att lyssna till den drabbade och hur de ska agera i akuta situationer. Deltagarna säger också att utbildningen har gjort att de själva känner sig tryggare i en sådan situation. Utbildningarna förefaller också bidragit till att göra deltagarna mer intresserade av området psykisk hälsa och suicidprevention.

Denna typ av kunskapsinriktade utbildning tycks ha fungerat både stödjande och fortbildande trots att deltagarna haft varierande förkunskaper och erfarenheter.

Läs mer i rapporten: Erfarenheter av utbildningarna Första hjälpen till psykisk hälsa och Psykisk livräddning– en kvalitativ studie i Västerbottens län