Mötesplatsens syn på social hållbarhet
Ett socialt hållbart samhälle är ett jämställt och jämlikt samhälle där människor lever ett gott liv med god hälsa, utan orättfärdiga skillnader. Det är ett samhälle med hög tolerans där människors lika värde står i centrum, och där tillit, förtroende och delaktighet i samhällsutvecklingen är grundläggande förutsättningar.
Begreppet hållbar utveckling har sitt ursprung i Brundtlandkommissionens rapport "Vår gemensamma framtid", där hållbar utveckling definieras som en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina. Social hållbarhet är, tillsammans med ekologiska och ekonomiska perspektiv, en integrerad del av detta helhetstänkande.
Report of the World Commission on Environment and Development: Our Common Future (un-documents.net)
Detta synsätt ligger också till grund för Agenda 2030 och FN:s globala mål för hållbar utveckling, som antogs 2015 och som Sverige genom beslut av regeringen har åtagit sig att genomföra. Agenda 2030 betonar att de sociala, ekonomiska och ekologiska dimensionerna är ömsesidigt beroende och behöver hanteras samlat för att möjliggöra en långsiktigt hållbar samhällsutveckling.
Agenda 2030 för hållbar utveckling (regeringen.se)
Social hållbarhet är av avgörande betydelse för det demokratiska samhället och nödvändig ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Ett socialt hållbart samhälle är resilient – det tål påfrestningar, är anpassningsbart och samtidigt förändringsbenäget.
För att social hållbarhet ska bli relevant i praktiken behöver den förstås och omsättas utifrån de behov och förutsättningar som finns på lokal, regional och nationell nivå. Kommuner, regioner och staten bär genom sina offentliga åtaganden ett stort ansvar för samhällsutvecklingen. Samtidigt har näringslivet, civilsamhällets organisationer och akademin viktiga roller.
En central förutsättning för social hållbarhet är att det råder samsyn kring vad välfärdssamhället ska erbjuda. I ett socialt hållbart samhälle kännetecknas välfärdstjänster av att de:
- tillgodoser alla människors grundläggande behov och säkerställer de mänskliga rättigheterna i praktiken
- bidrar till inkludering av alla människor, oavsett kön, utbildnings- och inkomstnivå, social status, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, bostadsort, sexuell läggning, könsidentitet och könsuttryck, ålder eller funktionsnedsättning
- är generella, men samtidigt anpassas och utformas med särskild hänsyn till grupper med störst behov
Sverige står, liksom många andra länder, inför betydande utmaningar kopplade till ekonomi, miljö och social utveckling. En åldrande befolkning, urbanisering, glesbygdsutmaningar och skillnader i hälsa mellan olika grupper ställer krav på ett livscykel- och helhetsperspektiv – från barns och ungas uppväxtvillkor, via arbetsliv och sysselsättning, till äldres levnadsvillkor. Detta arbete behöver integrera både ett jämställdhets- och jämlikhetsperspektiv och, av såväl etiska som samhällsekonomiska skäl, stärka förebyggande och hälsofrämjande insatser.