Ny metod för påvisning samt artbestämning av cestoder (bandmask)

Folkhälsomyndigheten inför en realtids-PCR-metod för detektion av cestoder samt sekvensering för artbestämning av Echinococcus spp och Taenia spp. Metoden kompletterar befintlig metodik för påvisning med mikroskopi, samt serologi.

Möjlighet till artbestämning på Fohm kommer bidra med kortare svarstid vid misstänkta allvarliga tillstånd såsom sprucken echinokockcysta eller neurocysticerkos.

Echinokockinfektion orsakas av två olika species av dvärgbandmask: Echinococcus multilocularis och Echinococcus granulosus. E. multilocularis (rävens dvärgbandmask) förekommer över stora delar av norra halvklotet och orsakar alveloär echinokockos. I stora delar av Europa är parasiten utbredd i rävpopulationen och även i Sverige har ett fåtal smittade rävar påvisats. Människor kan smittas om de sväljer maskägg men inkubationstiden är uppemot 15 år och smittotillfället blir därför ofta svårt att fastställa. Infektion med E. multilocularis kan leda till att parasiten får fäste i främst lever och lungor, där den bildar blåsliknande formationer som växer tumörartat och kan vara livshotande utan behandling.

E. granulosus (hundens dvärgbandmask) förekommer globalt där hundar hålls som valldjur för får och ren, och orsakar cystisk echinokockos. Sjukdomen sprids inte i Sverige men ett 20-tal fall diagnosticeras årligen i Sverige. Liksom för alveolär echinokockos så kan människor smittas om de sväljer maskägg och inkubationstiden är ofta lång. Efter att parasiten får fäste företrädesvis i levern eller lungorna, bildas inkapslade cystor som innehåller maskens larver. I regel är cystorna med larver av E. granulosus välavgränsade och kan orsaka tryck på omgivande organ i buken. Det finns även risk för cystruptur, vilket kan utlösa anafylaxi.

Både alveolär och cystisk echinokockos diagnostiseras oftast genom en kombination av bilddiagnostik och serologi men vid möjlighet till biopsi eller resektion kan molekylärbiologisk diagnostik tillämpas för entydigt resultat. För E. granulosus kan man också påvisa hakar från masken i cystvätska med mikroskopi. Påvisning genom PCR är av stort värde då det i vissa fall inte går att detektera antikroppar på grund av att den inkapslade cystan inte utsöndrar antigen. Artbestämning med sekvensering fastställer diagnosen vilket är avgörande för vidare handläggning och behandling.

Taeniainfektion hos människa kan orsakas av olika arter och ta sig olika uttryck beroende på smittväg. Intestinal taeniasis orsakas oftast av Taenia saginata (nötbandmask) och mer sällan av Taenia solium (svinbandmask). Båda cestoderna förekommer globalt och intestinal infektion uppstår då man får i sig dynt (cysticercus) i otillräckligt tillagat nöt- (T. saginata) eller fläskkött (T. solium). T. solium är vanligast i låginkomstländer där man lever nära grisar i hushållet. I Sverige inspekteras allt kött och smittan förekommer inte längre. Taeniasis orsakar oftast inga eller milda gastrointestinala besvär. Diagnosen ställs oftast via fynd av Taenia-ägg i mikroskopi av feces. Med mikroskopi kan man dock inte skilja ägg av T. saginata från ägg av T. solium varför PCR med efterföljande sekvensering är önskvärt för artbestämning.

Vikten av att fastställa Taenia-art bottnar i att T. solium även kan orsaka den ofta allvarliga sjukdomen cysticerkos. Människor kan drabbas då de får i sig ägg från T.solium via mat som kontaminerats med human feces från någon som har intestinal taeniasis. Den allvarligaste formen av sjukdomen, neurocysticerkos, uppträder då cysticerca (larvstadiet) migrerar till centrala nervsystemet och debuterar ofta med epilepsi. Diagnosen kan då ställas genom bilddiagnostik i kombination med serologi men kan vara utmanande.

Pan-cestod realtids-PCR följt av sekvensering för artbestämning

Folkhälsomyndigheten kan nu erbjuda pan-cestod PCR av den mitokondriella 12S-genen, följt av sekvensering med Nanopore vilket möjliggör säker artbestämning av humanpatogena bandmaskar. Metoden har validerats för flera olika provmaterial inklusive feces, cystinnehåll, biopsier och masksegment med varierande förbehandlingsmetoder och DNA-extraktion. Valideringen av realtids-PCR-metoden visade mycket god prestanda och bekräftade att PCR har högre känslighet än mikroskopi. Sekvensering av 12S-genen och efterföljande artbestämning med Nanopore uppvisade god överensstämmelse med referensresultat från andra laboratorier, vilket ytterligare styrker metodens tillförlitlighet.

Läs mer

Kontakt

Caroline Rönnberg, caroline.ronnberg@folkhalsomyndigheten.se