Difteri är mycket ovanligt i Sverige

Difteri var vanligt i Sverige i början av 1900-talet, men tack vare förbättrad hygien och allmän vaccination är difterifall numera mycket ovanliga i här. Många fall rapporteras dock fortfarande från länder med låg vaccinationstäckning. För att bli smittad krävs nära kontakt med en smittsam person. De flesta fall inträffar inom den nära vän- eller familjekretsen. En person kan vara bärare av difteribakterier utan att uppvisa några symtom alls. Symtomfria personer är dock betydligt mindre smittsamma än personer med symtom.

Huddifteri

Enstaka fall av huddifteri konstateras årligen i Sverige och orsakas av toxinbildande stammar, vanligen av Corynebacterium diphtheriae och Corynebacterium ulcerans men även i sällsynta fall av Corynebacterium pseudotuberculosis. Bakterietoxinet finns lokalt i såret men får sällan systemisk spridning i kroppen. Skador i andra organ som hjärta, njurar eller nervsystem förekommer därför sällan, vilket händer när sjukdomen drabbar luftvägarna och blir invasiv. Den smittade kan dock föra bakterien vidare till närkontakter som även kan insjukna i luftvägsdifteri om de saknar skydd mot sjukdomen. Vaccin mot difteri ger ett bra skydd mot luftvägssjukdom men hindrar inte insjuknande i huddifteri, och därmed kan bakterie hittas i sår även hos vaccinerade. Vad det gäller C. ulcerans förekommer denna bakterie även hos djur och det är inte helt ovanligt att de fynd som identifieras är hos hundägare.

Ny PCR för difteritoxin

För att snabbare kunna utesluta misstänkt difteri vid påvisad växt av potentiellt toxinbildande corynebacterium finns nu en PCR med två målsekvenser för difteritoxin tillgänglig. Ett aktivt toxin består av två subenheter, toxin A och B och båda dessa enheter omfattas av det nya PCR-systemet. Vid negativ PCR för toxingenerna svaras isolatet ut som negativt för difteritoxin. Vid positiv PCR görs ytterligare tester för påvisning av själva toxinet genom immunoprecipitation (ELEK-test) vilket tar ytterligare två till tre dagar. Utöver PCR för toxingenerna görs artverifiering för C. diphtheriae, C. ulcerans och C. pseudotuberculosis.

Diagnostik i samarbete

Diagnostik för difteri sker i ett samarbete mellan de lokala kliniska mikrobiologiska laboratorierna i landet och Folkhälsomyndigheten. De lokala laboratorierna gör den primära framodlingen av bakterien ur provtagningsmaterialet som i regel består av sekret från sår eller svalg. Folkhälsomyndigheten analyserar sedan för toxinproduktion samt bekräftar arten enligt ovan.