Uppdaterad 20 november 2019

Behandling

Den behandling av hiv som används i Sverige idag minskar virusmängden till oftast icke mätbara nivåer i blodet. Detta innebär att skador på immunsystemet kan förhindras och att den förväntade livslängden inte behöver påverkas hos patienter som får tillgång till behandling i tid.

Hur viruset fungerar

Hivviruset börjar med att ta sig in i värdcellen genom att binda de receptorer som sitter på cellens yta. Väl inne smälter hivviruset samman med cellens arvsmassa. Med hjälp av enzymet omvänt transskriptas sker en omvandling från den enkelsträngade arvsmassa som viruset har (RNA) till den dubbelsträngade arvsmassa som människor har (DNA).

Denna process, tillsammans med olika enzymsystem inuti cellen, är nödvändigt för att viruset ska kunna utnyttja värdcellen för att tillverka och sprida nya kopior av hiv. Proteas och integras är exempel på sådana enzymer som behövs för att tillverka dessa nya artiklar. Dagens antivirala behandling går in och stoppar denna process på flera sätt: genom att hindra viruset från att sig in i kroppen, genom att göra falska byggstenar och genom att hindra viruset från att sätta ihop nya partiklar samt från att ta sig ut ur cellen.

Nästan alla hivinfekterade värdceller sätter igång att producera nya viruspartiklar. Några enstaka celler går däremot in i en vilofas (latensfas). Sådana celler kan överleva under många år med hiv och bildar därför en slags reservoar i kroppen. Dessa långlivade celler är inte aktiva och kan därför inte påverkas av dagens läkemedel mot hiv som stoppar den aktiva tillverkningen av nya viruspartiklar. Det är en viktig förklaring till varför hivbehandlingen inte botar viruset fullständigt och varför det är viktigt att inte avsluta sin hivbehandling.

Medicinering

Hand som håller i hivmedicin
Hivmedicin. Foto: Per Wahlgren

Målet att påbörja hivbehandlingen tidigt så att skadan på immunsystemet minimeras och patienten inte behöver drabbas av komplikationer, och den förväntade livslängden inte behöver påverkas. Särskilt stor nytta ger behandlingen när den påbörjas kort tid efter överföringstillfället, i den så kallade primärinfektionsfasen. Då har viruset ännu inte hunnit infektera så många celler i kroppen och inga allvarliga skador på immunsystemet har hunnit uppkomma.

Sedan 1996 används en effektiv kombinationsbehandling med olika antivirala mediciner (ART) mot hiv. Behandlingen minskar virusmängden till oftast icke mätbara nivåer i blodplasma (vilket för närvarande innebär lägre än 50 eller 20 viruskopior/ml blod beroende på testmetod).

Virusnivåerna, immunsystemet och följsamheten till behandlingen ska följas upp regelbundet, vilket vanligen innebär två till fyra gånger per år.

Resistens

Om en person som lever med hiv avbryter eller gör uppehåll med en påbörjad behandling kan dessa latent infekterade celler starta om hela processer med snabbt stigande virusnivåer som effekt. Risken för resistensutveckling ökar om patienten fortfarande har läkemedel kvar i kroppen, men för låg dos för att helt trycka ner processen.

Olika grupper av läkemedel för hiv

Det finns ett antal olika grupper av läkemedel för hiv. De fungerar på olika sätt och kombineras för att nå bästa möjliga effekt. Det forskas fortlöpande om och testas olika former av hivmediciner.

  1. Fusionshämmare förhindrar sammansmältningen av hivviruset och cellen.
  2. Inträdeshämmare förhindrar att hivviruset tar sin in i cellen genom att blockera mottagare på cellytan.
  3. Nukleosidanaloger blockerar enzymet omvänt transkriptas och förhindrar att RNA omvandlas till DNA.
  4. NNRTI blockerar eller förändrar den omvända transkriptionen och förhindrar att nytt DNA bildas.
  5. Integrashämmare förhindrar att virusets arvsmassa sätts ihop med människans arvsmassa. På så sätt kan inga nya viruspartiklar bildas.
  6. Proteashämmare blockerar enzymet proteas och förhindrar att nya viruspartiklar bildas.

Biverkningar

Som vid all läkemedelsbehandling kan hivmediciner ge biverkningar. Det kan till exempel handla om huvudvärk, magont, illamående, sömnsvårigheter och blodfettsrubbningar. De flesta biverkningar är övergående efter en tids behandling men i en del fall kan biverkningarna fortsätta. Det finns dock en rad olika hivläkemedel tillgängliga, som gör att det vanligen går att hitta en kombination som ger minimal negativ påverkan.

Interaktioner

Det finns flera betydelsefulla interaktioner att ta hänsyn till när det gäller förskrivning av andra läkemedel till patient som också tar hivläkemedel. Olika hivläkemedel kan ha olika interaktionsprofil men det finns flera andra läkemedelsgrupper att ta hänsyn till. Då flera hivläkemedel idag kombineras i en och samma tablett är det nödvändigt att titta på de enskilda läkemedlens profil i en sådan kombination när interaktionsrisker beaktas.

Det är också viktigt att tänka på att naturläkemedel och kosttillskott kan innehålla substanser som eventuellt kan interagera med hivläkemedel. Information om interaktioner på hivläkemedel finns på www.fass.se.

Behandling är mer än läkemedel

Många professioner är involverade i hivbehandlingen. Förutom läkare som förskriver själva medicinerna har sjuksköterskor och kuratorer en avgörande roll för att stödja patienten. Ett annat inslag kan vara att motivera patienten till hälsosamma levnadsvanor och följsamhet till behandling. Även andra professioner, såsom dietister och psykologer, finns ofta kopplade till hivteamen på de större sjukhusen i Sverige.

Patientorganisationer och föreningar för personer som lever med hiv och deras anhöriga kan också erbjuda professionell och kamratstödjande verksamhet. På sidan Ideella organisationer kan du läsa mer.