Sammanfattning

I Sverige har medellivslängden aldrig tidigare varit så hög som de senaste åren, medellivslängden i befolkningen var 82,3 år 2016. Medellivslängden var 84,1 år för kvinnor och 80,6 år för män 2016. Kvinnor lever längre än män, samtidigt som den långsiktiga utvecklingen visar att skillnaden mellan kvinnor och män minskar. Däremot ökar skillnaden mellan olika utbildningsgrupper. Återstående medellivslängd vid 30 års ålder har sedan 2006 fram till 2016 konstaterats öka i alla utbildningsgrupper och bland båda könen med undantag för dem med förgymnasial utbildningsnivå som uppvisar i stort sett oförändrad nivå. Skillnaden i medellivslängd mellan olika län har inte förändrats i någon större utsträckning mellan åren 2006–2010 till 2012–2016. För kvinnor var medellivslängden högst i Hallands län och Kronobergs län (84,7 år), och för män var medellivslängden högst i Kronobergs län (81,3) under 2012–2016.

Introduktion

I Sverige har medellivslängden aldrig tidigare varit så hög som de senaste åren. Ökningen i medellivslängd förklaras sedan flera decennier av minskad dödlighet i medel- och pensionsåldern i stället för, såsom tidigare i historien, minskad dödlighet bland barn (1, 2). De svenska männen har den femte högsta medellivslängden och de svenska kvinnorna den tolvte högsta bland OECD-länderna (3). Även om Sverige internationellt sett har hög medellivslängd, har livslängdsökningen i Sverige på senare år varit relativt svag jämfört med flera andra länder i Europa (2).

Kön

År 2016 var medellivslängden i Sveriges befolkning 82,3 år och var högre bland kvinnor, 84,1 år än bland män, 80,6 år (figur 1). Kvinnor lever längre, men under flera decennier har könsskillnaderna minskat samtidigt som mäns medellivslängd ökat snabbare än kvinnors (2).

Figur 1. Återstående medellivslängd vid födseln (år), totalt i befolkningen och fördelad på kön, under perioden 2006–2016.

Källa: Statistiska centralbyrån (SCB).

Utbildningsnivå

Redan som barn är dödlighetsrisken högre bland dem vars mödrar endast har en förgymnasial utbildningsnivå, jämfört med barn till mödrar med en eftergymnasial utbildningsnivå. Därmed ökar chanserna att leva längre ju högre utbildningsnivå modern har (2-6).

Skillnaden i återstående medellivslängd vid 30 års ålder år 2016 var större mellan personer med förgymnasial och eftergymnasial utbildningsnivå (6,2 år) än vad skillnaden mellan könen (3,3 år) var (figur 2). En jämförelse mellan åren 2006 och 2016 visar att återstående medellivslängd vid 30 års ålder har ökat i alla utbildningsgrupper och bland båda könen med undantag för gruppen med förgymnasial utbildningsnivå som uppvisar en i stort sett oförändrad medellivslängd (figur 2), vilket också är den grupp som haft den minst gynnsamma utvecklingen sedan början på 2000-talet.

Det bör noteras att gruppen som har högst förgymnasial utbildningsnivå utgör en mindre grupp i dag (cirka 20 procent) jämfört med för ett par decennier sedan (cirka 40 procent). Gruppen är i dag mer utsatt på arbetsmarknaden och sannolikt även i andra sociala och ekonomiska avseenden (7).

Figur 2. Återstående medellivslängd vid 30 års ålder (år), totalt i befolkningen och fördelad på utbildningsnivå, med möjlighet att välja kön, under perioden 2006–2016.

Källa: Statistiska centralbyrån (SCB).

Län

Skillnaden i medellivslängd mellan olika län har inte förändrats i någon större utsträckning mellan åren 2006–2010 till 2012–2016 (figur 3). För kvinnor var medellivslängden högst i Hallands län och Kronobergs län, för män i var medellivslängden högst i Kronobergs län under 2012–2016. Medellivslängden varierar mellan kommuner. Ett exempel är vissa förortskommuner till storstäderna (t.ex. Danderyd, Lidingö, Vellinge och Kungälv) som har långt högre medellivslängd än flera grannkommuner i samma län. I små kommuner med få invånare kan medellivslängden variera mycket över tid. Jämförelser ska i dessa fall göras med försiktighet (2).

Figur 3. Återstående medellivslängd (år vid födelsen), fördelad på kön och län, under perioden 2006–2010 till 2012–2016 med möjlighet att välja kön, län och kommun.

Källa: Statistiska centralbyrån (SCB).

Metod

Medellivslängden används ofta för att på ett övergripande sätt sammanfatta befolkningens hälsoläge. Måttet medellivslängd definieras som den återstående medellivslängden vid en given ålder. Den återstående medellivslängden vid födelsen sammanfattar dödlighet och överlevnad för alla åldrar samtidigt. Ett barn som dör får alltså större påverkan på medellivslängden än en äldre person som dör.

Utbildningsnivå är en faktor som har samband med medellivslängden. För att kunna ta hänsyn till utbildningsnivå behöver måttet börja när flertalet hunnit utbilda sig. Vid omkring 30 års ålder har de flesta uppnått sin slutliga utbildningsnivå. Utrikes födda är inte inkludera i resultaten för återstående medellivslängd uppdelat på utbildningsnivå, på grund av brister i data såsom ett större bortfall av uppgifter kring utbildning.

Under rubriken län används femårsmedelvärden för att få tillräckligt stort dataunderlag.

Referenser

  1. OECD och European Observatory on health Systems and Policies. State of the Health in the EU – Sverige Landprofil hälsa 2017. Paris/Bryssel: OECD Publishing/ European Observatory on health Systems and Policies; 2017. [citerad 6 mars 2018] Hämtad från: ec.europa.eu/health/sites/health/files/state/docs/chp_sv_swedish.pdf
  2. Statistiska centralbyrån (SCB). Livslängden i Sverige 2011–2015. Livslängdstabeller för riket och länen. Demografiska rapporter. Stockholm: SCB, 2016. Rapportnr. 2016:4. [citerad 21 januari 2017].
  3. OECD data. Life expectancy at birth. [citerad 6 mars 2018] Hämtad från: data.oecd.org/healthstat/life-expectancy-at-birth.htm
  4. Folkhälsomyndigheten. Folkhälsan i Sverige 2016. Årlig rapportering. Solna: Folkhälsomyndigheten, 2016. [citerad 21 januari 2017].
  5. GBD 2015 Mortality and Causes of Death Collaborators. Global, regional, and national life expectancy, all-cause mortality, and cause-specific mortality for 249 causes of death, 1980-2015: a systematic analysis for the Global Burden of Disease Study 2015. Lancet. 2016;388(10053):1459-544. DOI:10.1016/s0140-6736(16)31012-1.
  6. Mackenbach JP, Stirbu I, Roskam AJ, Schaap MM, Menvielle G, Leinsalu M, et al. Socioeconomic inequalities in health in 22 European countries. N Engl J Med. 2008;358(23):2468-81. DOI:10.1056/NEJMsa0707519.
  7. Folkhälsomyndigheten. Uppdrag att analysera utvecklingen av utbildningsnivåerna i befolkningen ur ett folkhälso- respektive hälso- och sjukvårdsperspektiv. Slutredovisning av regeringsuppdrag. Solna: Folkhälsomyndigheten, 2015. [citerad 16 mars 2017].