Enterohemorragisk E. coli-infektion – sjukdomsstatistik

Enterohemorragisk E. coli-infektion 2024

Sammanfattning och bedömning

Under 2024 rapporterades 848 fall av enterohemorragisk E. coli (ehec) motsvarande en incidens av 8 fall per 100 000 invånare. Det är en minskning av antalet fall jämfört med 2023 (n= 939), framför allt för fall smittade i Sverige som stod för 63 procent av fallen (figur 1). För de utlandssmittade fallen smittades flest personer i Turkiet (n=51) följt av Egypten (n=33). En trendanalys visar, trots förra årets minskning, en signifikant ökning av incidensen för fall smittade i Sverige med sex procent per år sedan 2005 (figur 2). En viktig orsak till denna trend är en successiv utveckling av diagnostiken som både har gjort att fler prover analyseras för ehec och att ehec lättare identifieras. Något fler kvinnor (55 procent) än män smittades vilket är i linje med tidigare år. Incidensen var högst bland barn i åldersgruppen 1–4 år, både för fall smittade i Sverige och utomlands (figur 3). Incidensen för fall smittade i Sverige är högre i landets södra delar (figur 4). Det finns troligen flera orsaker till detta, bland annat finns fler nötbesättningar i södra Sverige samt högre förekomst hos djuren av de ehec-serotyper som är sjukdomsframkallande för människor.

Totalt 17 fall av den allvarliga komplikationen hemolytiskt uremiskt syndrom (HUS) rapporterades, 11 av dessa smittades i Sverige och tio fall var barn under tio år. Sedan 2015 har i medeltal 20 HUS-fall per år kopplat till ehec-infektion rapporterats.

Likt de tre senaste åren skickades isolat från ungefär hälften av ehec-fallen till Folkhälsomyndigheten för typning inom det nationella mikrobiella övervakningsprogrammet för ehec. Totalt typades 411 ehec-isolat (48 procent) med helgenomsekvensering under 2024. Bland dessa identifierades 87 olika serotyper inklusive fem varianter där O-typen inte kunde identifieras (ONT). De tre vanligaste serotyperna var liksom tidigare år O157:H7, O26:H11 och O103:H2 (figur 5). De vanligaste toxintyperna år 2024 var stx1a, stx2b och stx2a (figur 6). Isolat från 12 av HUS-fallen typades (71 procent) varav 10 stycken bar på den virulenta toxinsubtypen stx2a ensam eller i kombination med andra toxinsubtyper. Sju olika serotyper identifierades, O26:H11 var vanligast (n=4) följt av O157:H7 (n=3). Den inhemska varianten av O157:H7, klad 8, är associerad med högre risk för HUS. Under 2024 identifierades O157:H7 klad 8 hos totalt 19 fall och två av dessa utvecklade HUS. Hos ett HUS-fall identifierades serotypen O63:H6 med toxintypen stx2f. Denna toxinsubtyp skiljer sig genetiskt från andra stx2-varianter och är sedan den först påvisades år 2021 den 4:e-5:e vanligast förekommande toxinsubtypen hos de ehec-isolat som skickas in till Folkhälsomyndigheten för typning.

Under 2024 genomförde Folkhälsomyndigheten, Jordbruksverket och SVA en gemensam gårdsutredning efter att ett fall hos människa påvisats med misstanke om koppling till lantbruksdjur. Djurbesättningen på den aktuella gården provtogs men resultatet var negativt, det gick därför inte att styrka någon koppling mellan humanfallet och gården. Ytterligare två myndighetsgemensamma utredningar genomfördes där fallen var smittade med O157 klad 8, men smittkällan gick inte att fastställa.

Figur 1. Antalet fall av ehec smittade i Sverige, utanför Sverige och där uppgift saknas under åren 2005–2024.

Figur 2. Incidensen av ehec smittade i Sverige och utanför Sverige under åren 2005–2024 samt skattad trend för fall smittade i Sverige (negativ binomial regressionsmodell).

Figur 3. Incidensen av ehec per åldersgrupp och smittade i Sverige, utanför Sverige och där uppgift saknas år 2024.

Figur 4. Incidensen av ehec smittade i Sverige per region under åren 2020–2024. Färgskalan symboliserar antalet fall per 100 000 invånare.

Figur 5. Fördelning av ehec serotyper hos typade isolat under 2024. I övriga serotyper ingår de som är färre än fem isolat per serotyp.

Figur 6. Fördelning av toxinsubtyper hos typade isolat under 2024 med eller utan genen eae som kodar för intimin.