Harpest är enligt smittskyddslagen en anmälningspliktig sjukdom, och inträffade fall anmäls till smittskyddsläkaren i landstinget och Folkhälsomyndigheten.

Sjukdomsinformation

Harpest 2016

Harpest är en bakterieorsakad zoonos som finns över hela norra halvklotet. Majoriteten av de svenska harpestfallen smittas genom myggbett, men också genom direktkontakt med infekterade djur, inandning av förorenat damm eller intag av smittat vatten. Sjukdomsbilden varierar beroende på smittväg, men generella symtom är hög feber, frossa samt muskel- och huvudvärk.

Sjukdomsinformation om harpest

Utfall

Under 2016 skedde en kraftig minskning av antalet harpestfall, vilket berodde på att den ovanligt intensiva smittcirkulation som pågick både hos människor och djur under 2015 hade avklingat (figur 1). Incidensen var 1,3 fall per 100 000 invånare år 2016, och det totala antalet fall 134.

Även om harpestincidensen alltid varierat kraftigt mellan åren ligger den sedan början av 1990-talet på en signifikant högre nivå än tidigare.

Figur 1. Incidensen av fall med harpest i riket, 1970–2016

Figur 1. Incidensen av fall med harpest i riket, 1970–2016

Ålder och kön

Av samtliga rapporterade fall 2016 var medianåldern 52 år med en spridning mellan 7 och 79 år. Sjukdomen är ovanlig hos barn och 2016 anmäldes endast två barn under tio års ålder med harpest.

Av fallen var 82 män (61 procent) och 52 kvinnor (39 procent).

Figur 2. Incidensen av harpestfall hos kvinnor respektive män i olika åldersgrupper 2016

Figur 2. Incidensen av harpestfall hos kvinnor respektive män i olika åldersgrupper 2016 Smittväg och smittland

För 83 av 134 (62 procent) anmälda fall fanns smittväg angiven. Av anmälda fall angavs 63 (76 procent) ha smittats via insektsbett. För 15 fall (18 procent) angavs kontakt med djur ha orsakat smittan. Övriga bedömdes enligt anmälningarna ha smittats inom sin yrkesutövning eller via vatten.

Under året rapporterades 126 fall smittade i Sverige och sex smittade utomlands. Samtliga av de sistnämnda hade smittats i Finland eller Norge.

Geografisk fördelning i Sverige

Liksom tidigare förekom harpest nästan enbart i Norrland och Svealand samt i Västra Götalands län. Under 2016 var incidensen för hela landet totalt 1,3 per 100 000 invånare. Incidensen var högst i Örebro län med 11,5 fall per invånare. I Norrbotten och Västerbotten, där det under 2015 rapporterades kraftiga ansamlingar av fall som framförallt smittats i kustområden nära Bottenviken, skedde en mycket markant minskning i incidens, vilket tyder på att den intensiva smittcirkulationen i området avstannat.

Säsongsvariation

Under 2016 anmäldes likt tidigare en försumbar andel fall (6 procent) under årets första halva. Fallrapporterna började öka i antal under juli för att nå sin kulmen under augusti.

Figur 3. Antalet anmälda fall av harpest i riket per månad 2016

Figur 3. Antalet anmälda fall av harpest i riket per månad 2016

Sammanfattande bedömning och förslag på åtgärder

Kraftiga svängningar i antalet harpestfall i tid och rum är ett vanligt fenomen, men exakt vad variationerna beror på är oklart. Sannolikt samverkar ett flertal faktorer, till exempel antalet värddjur, myggmängden och väderförhållanden. Under 2016 sjönk incidensen i riket kraftigt, vilket framför allt kunde förklaras av att den intensiva smittcirkulationen i Norr- och Västerbotten under 2015 hade upphört. Det var endast i ett län, Örebro, som antalet fall ökade markant och det var även där incidensen var som högst under året.

Vad den ojämna ålders- och könsfördelningen bland harpestfallen beror på är inte helt klart. Sannolikt är olika beteende bland kvinnor och män och mellan olika åldersgrupper en bidragande faktor.

Att smittväg bara angivits i drygt 60 procent av anmälningarna försvårar bedömningen av hur viktiga olika smittvägar är. Sannolikt är de flesta fallen omedvetna om var och när de smittats men generellt bör ändå personer som vistats ute i naturen i endemiska områden informeras om smittrisken, sannolika smittvägar samt möjliga skyddsåtgärder som till exempel skydd mot myggor.

Läs mer

Tabellsamling – årsrapporter 2016

Statistik och årsrapporter för andra sjukdomar

Sjukdomsinformation om harpest

Statens veterinärmedicinska anstalt

Zoonosrapport 2015

ECDC: Annual epidemiological report, Food- and waterborne diseases and zoonoses 2014

ECDC: Surveillance Atlas of Infectious Diseases

Forskningsartikel om högriskområden för av harpest i Sverige och utbrottsmodellering