Övervikt och fetma

Övervikt och fetma är en av de indikatorer som Folkhälsomyndigheten valt för att mäta folkhälsan och dess bestämningsfaktorer. Tillsammans med övriga indikatorer ger den en bild av folkhälsan i Sverige. Indikatorn uppdateras vartannat år.

Sammanfattning

År 2018 var det 51 procent av befolkningen 16–84 år som uppgav övervikt och fetma. Under det senaste decenniet har det skett en ökning av andelen med övervikt och fetma i befolkningen. Förekomsten av övervikt och fetma varierar mellan olika grupper och var vanligare bland äldre än bland yngre och i gruppen med förgymnasial eller gymnasial utbildningsnivå än i gruppen med eftergymnasial utbildningsnivå. Övervikt och fetma var vanligare bland personer födda i övriga Norden än i övriga födelseregioner. Andelen med övervikt och fetma varierade beroende på län med som lägst 45 procent och som högst 59 procent år 2015/18.

Introduktion

Övervikt och fetma (BMI ≥ 25) utgör en riskfaktor för att drabbas av ett flertal olika sjukdomar och är en av de främsta orsakerna till förlorade friska levnadsår i Sverige (1). Övervikt och fetma ökar bland annat risken för typ 2-diabetes, högt blodtryck och hjärt- och kärlsjukdom (2). Statistik visar att andelen med övervikt och fetma ökar i befolkningen. Andelen med fetma har tredubblats sedan 1980-talet, vilket betyder att över en miljon vuxna i dag har fetma (3). BMI (Body Mass Index) uttrycker förhållandet mellan vikt och längd, övervikt innebär ett BMI mellan 25 och 29,9 och fetma BMI 30 eller högre.

Kön

Mer än hälften, 51 procent, av Sveriges befolkning i åldern 16–84 år uppgav 2018 övervikt och fetma (figur 1). Förekomsten var högre bland män, 58 procent, än bland kvinnor, 45 procent. För fetma var andelen 16 procent bland män och 15 procent bland kvinnor. Skillnaden i övervikt och fetma mellan kvinnor och män var statistiskt säkerställd och kvarstod när hänsyn togs till ålder, utbildningsnivå, födelseland och län. Skillnaden mellan kvinnor och män består i huvudsak av skillnader i övervikt, inte i fetma.

Figur 1. Andel (procent) invånare i åldern 16–84 år som uppgav a) övervikt, b) fetma, c) övervikt och fetma fördelat på kön under perioden 2006–2018.

Källa: Nationella folkhälsoenkäten "Hälsa på lika villkor?", Folkhälsomyndigheten.

Andelen invånare som uppgav övervikt och fetma ökade bland både kvinnor och män under perioden 2006–2018 (figur 1). Dessa trender var statistiskt säkerställda. Andelen med övervikt och fetma var 6 procentenheter högre bland kvinnor och 5 procentenheter högre bland män 2018 jämfört med 2006. Andelen kvinnor med fetma var 2 procentenheter högre och andelen män med fetma var 5 procentenheter högre. Det skedde inte någon statistiskt säkerställd förändring i skillnad mellan andel kvinnor och män som uppgav fetma eller övervikt och fetma under perioden.

Ålder

Andelen invånare som 2018 uppgav övervikt och fetma var 61 procent i åldersgrupperna 45–64 respektive 65–84 år (figur 2). I åldersgruppen 30–44 år var andelen 47 procent. Övervikt och fetma var nästan dubbelt så vanligt bland äldre jämfört med den yngsta åldersgruppen 16–29 år, där andelen var 31 procent. Andelen med fetma var 20 procent i åldersgruppen 45–64 år och 18 procent i åldersgruppen 65–84 år. I åldersgrupperna 16–29 år samt 30–44 år var andelen invånare med fetma 8 respektive 14 procent. Skillnaderna mellan referensgruppen 30–44 år och övriga åldersgrupper var statistiskt säkerställda och kvarstod när hänsyn togs till kön, utbildningsnivå, födelseland och län.

Figur 2. Andel (procent) invånare i åldern 16–84 år som uppgav a) övervikt, b) fetma, c) övervikt och fetma fördelat på ålder, under perioden 2006–2018. Möjliga val: kön.

Källa: Nationella folkhälsoenkäten "Hälsa på lika villkor?", Folkhälsomyndigheten.

Andelen invånare som uppgav övervikt och fetma ökade i alla åldersgrupper 2006–2018 (figur 2). Även fetma ökade i alla åldersgrupper under samma period (figur 2, val fetma). Dessa trender var statistiskt säkerställda. Störst ökning skedde bland de yngsta vars andel var 9 procentenheter högre 2018 jämfört med 2006. Övriga åldersgrupper var 3–6 procentenheter högre. Andelen med fetma var 3 procentenheter högre i åldersgrupperna 16–29 år och 30–44 år 2018 jämfört med 2006. I de äldsta åldersgrupperna 45–64 år och 65–84 år var andelen med fetma 6 respektive 4 procentenheter högre. Skillnaden i andelen som uppgav fetma såväl som övervikt och fetma mellan referensgruppen 30–44 år och åldersgruppen 16–29 år minskade under perioden.

Utbildningsnivå

Andelen invånare som uppgav övervikt och fetma i åldern 25–84 år var lägre i gruppen med eftergymnasial utbildningsnivå, 45 procent, än i grupperna med förgymnasial respektive gymnasial utbildningsnivå, 65 respektive 62 procent, vid mätningen 2018 (figur 3). Även andelen med fetma var lägre i gruppen med eftergymnasial utbildningsnivå, 12 procent, än i grupperna med förgymnasial och gymnasial utbildningsnivå, 22 respektive 20 procent. Skillnaderna mellan gruppen med eftergymnasial utbildningsnivå och övriga grupper, vad gäller övervikt och fetma respektive fetma, var statistiskt säkerställda och kvarstod när hänsyn togs till kön, ålder, födelseland och län.

Figur 3. Andel (procent) invånare i åldern 25–84* år som uppgav a) övervikt, b) fetma, c) övervikt och fetma, fördelat på utbildningsnivå, under perioden 2006–2018. Möjliga val: kön.

Källa: Nationella folkhälsoenkäten "Hälsa på lika villkor?", Folkhälsomyndigheten.

*Åldersgruppen 65–84 år innehåller endast personer 65–74 år 2006–2009. Från 2010 och framåt innehåller åldersgruppen personer 65–84 år.

Andelen invånare 25–74 år som uppgav övervikt och fetma ökade i samtliga utbildningsgrupper under perioden 2006–2018 (figur 3). Även andelen med fetma ökade i samtliga utbildningsgrupper. Alla dessa trender var statistiskt säkerställda. Andelen med övervikt och fetma var 5 procentenheter högre i gruppen med förgymnasial utbildningsnivå och 10 procentenheter högre i gruppen med gymnasial utbildningsnivå 2018 jämfört med 2006. I gruppen med eftergymnasial utbildningsnivå var andelen med övervikt och fetma 6 procentenheter högre. Andelen med fetma var mellan 4 och 5 procentenheter högre i samtliga utbildningsgrupper 2018 jämfört med 2006 (figur 3, val fetma). Det skedde inte någon statistiskt säkerställd förändring i skillnad mellan andel i gruppen med eftergymnasial utbildningsnivå och övriga utbildningsgrupper som uppgav fetma eller övervikt och fetma under perioden.

Födelseland

Andelen invånare som uppgav övervikt och fetma var lägre i grupperna födda i Sverige och utanför Europa, 51 procent jämfört med gruppen födda i övriga Norden, 65 procent (figur 4). Även andelen med fetma var högre i gruppen födda i övriga Norden, 22 procent jämfört med grupperna födda utanför Europa, 14 procent och gruppen födda i Sverige, 15 procent. Andelen med fetma i övriga Europa var 18 procent. Skillnaderna i fetma mellan personer födda i Sverige och övriga födelseregioner med undantag för personer födda utanför Europa var statistiskt säkerställda och kvarstod när hänsyn togs till kön, ålder, utbildningsnivå och län.

Figur 4. Andel (procent) invånare i åldern 16–84 år som uppgav a) övervikt, b) fetma, c) övervikt och fetma, fördelat på födelseland, under perioden 2006–2018. Möjliga val: kön.

Källa: Nationella folkhälsoenkäten "Hälsa på lika villkor?", Folkhälsomyndigheten.

Andelen invånare som uppgav övervikt och fetma ökade bland personer från alla födelseregioner med undantaget gruppen födda i övriga Europa under perioden 2006–2018 (figur 4), med det var bara trenderna för personer födda i Sverige och utanför Europa som var statistiskt säkerställda. Även fetma ökade i de flesta grupper men det var bara trenderna för Sverige och utanför Europa som var statistiskt säkerställda. Andelen med övervikt och fetma var 6 procentenheter högre i gruppen födda i Sverige vid mätningen 2018 jämfört med 2006. I gruppen födda utanför Europa var andelen med övervikt och fetma 7 procentenheter högre. Motsvarande siffror för fetma var 4 och 2 procentenheter (figur 4, val fetma). Det skedde inte någon statistiskt säkerställd förändring i skillnad mellan andel personer födda i Sverige och i övriga födelseregioner som uppgav fetma eller övervikt och fetma under perioden.

Län

Andelen invånare som uppgav övervikt och fetma varierade beroende på län med som lägst 45 procent och som högst 59 procent år 2015/18 (figur 5). Bland län med lägst andel övervikt och fetma fanns Stockholms län och bland län med högst andel fanns Gävleborgs län.

Även andelen invånare som uppgav fetma varierade beroende på län med som lägst 12 och som högst 19 procent år 2015/18. Bland län med lägst andel fetma fanns Hallands och Kronobergs län och bland län med högst andel fanns Värmlands län och Gävleborgs län.

Figur 5. Andel (procent) invånare i åldern 16–84 år som uppgav a) övervikt, b) fetma, c) övervikt och fetma fördelat på län, under perioden 2004/07–2015/18. Möjliga val: kön och kommunnivå.

Källa: Nationella folkhälsoenkäten "Hälsa på lika villkor?", Folkhälsomyndigheten.

Metod

Uppgifterna om självrapporterad vikt och längd kommer från Folkhälsomyndighetens nationella folkhälsoenkät "Hälsa på lika villkor?" (HLV) och ligger till grund för beräkningar av BMI, och avser perioden 2006–2018. Under 2006 till 2016 har undersökningen genomförts årligen och urvalet har bestått av cirka 20 000 slumpmässigt utvalda personer i åldern 16–84 år. Sedan 2016 skickas enkäten ut vartannat år. Enkäten skickades till 40 000 personer 2018. Svarsfrekvensen har sedan 2006 minskat från 60 procent till 42 procent 2018. Lägst svarsfrekvens fanns i åldersgruppen 16–29 år.

BMI uttrycker förhållandet mellan vikten i kilogram dividerat med längden i meter i kvadrat (kg/m2). Indikatorn visar hur stor andel av befolkningen i åldersgruppen 16–84 år som har övervikt och fetma. Som övervikt räknas ett Body Mass Index (BMI) på 25–29,9. Kraftig övervikt klassificeras som fetma vid ett BMI på 30 eller högre (4) ". Resultaten kommer från en urvalsundersökning, och därför redovisas även konfidensintervallen i figurerna samt kartan.

Deskriptiv statistik i text och figurer visas som andel (procent) av befolkningen 16−84 år. Utbildningsnivå redovisas för personer 25–84 år, eftersom de flesta då haft möjlighet att uppnå en högre utbildningsnivå. Under rubriken utbildningsnivå innehåller åldersgruppen 65–84 år endast personer 65–74 år mellan åren 2006 och 2009. Från 2010 och framåt innehåller åldersgruppen personer 65–84 år.

Utöver de deskriptiva resultaten har statistiska analyser genomförts för att studera skillnader mellan grupper det senaste året, trender över tid inom en grupp och skillnader i trender över tid mellan grupper. I de statistiska analyserna ingår kön, ålder, utbildningsnivå, födelseland och län. Vid analys av skillnader mellan grupper inom en faktor (t.ex. utbildningsnivå) tas hänsyn till övriga faktorer. Detta för att säkerställa att de funna skillnaderna i övervikt och fetma mellan t.ex. olika utbildningsgrupper beror på utbildningsnivå och inte en eller flera av de övriga faktorerna. För län redovisas enbart deskriptiv statistik. I de statistiska analyserna är referensgrupperna kvinnor, 30–44 år, eftergymnasial utbildningsnivå, födelseland Sverige och snittet av rikets län. De statistiska analyserna är gjorda på åldrarna 16−84 år för alla redovisningsgrupper utom vad gäller utbildningsnivå där analyserna är gjorda på åldrarna 25–74 år. Den övre gränsen i analyserna för utbildningsnivå beror på att information saknas för dem över 74 år 2006–2009.

Under rubriken födelseland innefattar övriga Europa före detta Sovjetunionen. Under rubriken län används fyraårsmedelvärden för att få tillräckligt stort dataunderlag.

Referenser

1. GBD 2017 Risk Factors Collaborators. Global, regional, and national comparative risk assessment of 84 behavioural, environmental and occupational, and metabolic risks or clusters of risks, 1990–2017: a systematic analysis for the Global Burden of Disease Study 2017.Lancet. 2018;392(10159):1923-1994. DOI: doi.org/10.1016/S0140-6736(18)32225-6

2. World Health Organization (WHO). Global status report on noncommunicable diseases 2014. Genève: WHO; 2014. Hämtad från: http://www.who.int/iris/handle/10665/148114

3. Folkhälsomyndigheten, Livsmedelsverket. Förslag till åtgärder för ett stärkt, långsiktigt arbete för att främja hälsa relaterad till matvanor och fysisk aktivitet. Stockholm: Folkhälsomyndigheten; 2017. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/f/forslag-till-atgarder-for-ett-starkt-langsiktigt-arbete-for-att-framja-halsa-relaterad-till-matvanor-och-fysisk-aktivitet/
4. World Health Organization (WHO). Health topics Obesity. Genève: WHO; 2019. [citerad 19 januari 2019] Hämtad från: www.who.int/topics/obesity/en/

Gå till toppen av sidan