Våldsrelaterade skador

Våldsrelaterade skador är en av de indikatorer som Folkhälsomyndigheten valt för att mäta folkhälsan och dess bestämningsfaktorer. Tillsammans med övriga indikatorer ger den en bild av folkhälsan i Sverige. Indikatorn uppdateras en gång per år.

Sammanfattning

Totalt vårdades 1 498 personer på grund av våldsrelaterade skador i befolkningen 2017, vilket motsvarar 18 vårdade per 100 000 invånare. Det var vanligare att ha vårdats för våldsrelaterade skador bland män, bland de yngsta åldersgrupperna, i gruppen med förgymnasial utbildningsnivå samt bland personer födda utanför Europa. En minskning skedde i de flesta åldersgrupper men var tydligast i åldersgruppen 15–29 år. Antalet vårdade för våldsrelaterade skador minskade även i grupperna med förgymnasial respektive eftergymnasial utbildningsnivå samt oavsett födelseland. Totalt sett minskade antalet vårdade med 46 procent under den senaste tolvårsperioden. Våldsrelaterade skador varierade beroende på län med som lägst 12 och som högst 33 vårdade per 100 000 invånare år 2013/17.

Introduktion

Våld är ett utbrett samhällsproblem, och ett allvarligt hot mot människors trygghet och hälsa. Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) sker globalt sett ungefär 470 000 mord per år och miljoner människor drabbas av våldsrelaterade skador. Förutom dödsfall och skador finns ett samband mellan våldsutsatthet och ökad risk för rökning, alkoholbruk, droganvändning, psykisk ohälsa och självmord (1). Det finns också ett samband mellan våldsutsatthet och sexuella riskbeteenden och att drabbas av sexuellt överförbara sjukdomar som hiv, samt olika typer av sociala problem. Det finns skillnader i våldsutsatthet (inklusive hot, trakasserier och rädsla) mellan olika grupper baserat på bland annat kön, ålder, utbildningsnivå och sexuell läggning (2-3). Se även den relaterade indikatorn Dödlighet på grund av yttre orsaker (skador och förgiftningar).

Kön

Antalet vårdade för våldsrelaterade skador var 1 498 personer i åldrarna 15 år och äldre 2017, vilket motsvarar 18 vårdade per 100 000 invånare (figur 1). Antalet våldsrelaterade skador var lägre bland kvinnor, 8,8 vårdade per 100 000 kvinnor, än bland män, 27 vårdade per 100 000 män. Skillnaden mellan kvinnor och män var statistiskt säkerställd och kvarstod när hänsyn togs till ålder, utbildningsnivå, födelseland och län.

Figur 1. Våldsrelaterade skador. Antal vårdade per 100 000 invånare, 15 år och äldre, fördelat på kön, under perioden 2006–2017. Möjliga val: åldersstandardiserat.

Källa: Patientregistret, Socialstyrelsen.

Under perioden 2006–2017 minskade antalet vårdade för våldsrelaterade skador hos båda könen (figur 1). Antalet våldsrelaterade skador per 100 000 invånare minskade totalt sett med 46 procent. De våldsrelaterade skadorna minskade bland män med 49 procent, medan nedgången bland kvinnor var 32 procent. Dessa trender var statistiskt säkerställda. Skillnaden i antal vårdade för våldsrelaterade skador mellan kvinnor och män minskade under perioden.

Ålder

Antalet vårdade för våldsrelaterade skador bland personer 15 år och äldre var högst i den yngsta åldersgruppen (15–29 år), 35 vårdade per 100 000 personer, och lägst i den äldsta åldersgruppen (85 år och äldre), 5,4 vårdade per 100 000 invånare, år 2017 (figur 2). I samtliga åldersgrupper var det fler män än kvinnor som vårdats för våldsrelaterade skador (figur 2, val kön). Skillnaderna mellan referensgruppen 30–44 år och övriga åldersgrupper var statistiskt säkerställda och kvarstod när hänsyn togs till kön, utbildningsnivå, födelseland och län.

Figur 2. Våldsrelaterade skador. Antal vårdade per 100 000 invånare, 15 år och äldre, fördelat på ålder, under perioden 2006–2017. Möjliga val: kön.

Källa: Patientregistret, Socialstyrelsen.

Antalet vårdade för våldsrelaterade skador per 100 000 invånare minskade i samtliga åldersgrupper, undantaget de två äldsta åldersgrupperna under perioden 2006–2017 (figur 2). Endast trenderna för de tre yngsta åldersgrupperna var statistiskt säkerställda. I de två yngsta åldersgrupperna, 15–29 år samt 30–44 år minskade antalet vårdade med 59 respektive 38 procent. I åldersgruppen 45–64 år minskade antalet vårdade med 27 procent under perioden. Skillnaden i antal vårdade för våldsrelaterade skador mellan referensgruppen 30–44 år och övriga åldersgrupper minskade under perioden.

Utbildningsnivå

Antalet vårdade för våldsrelaterade skador var högst i gruppen med förgymnasial utbildningsnivå, 29 vårdade per 100 000 invånare, och lägst i gruppen med eftergymnasial utbildningsnivå, 6,2 vårdade per 100 000 invånare 25 år och äldre 2017 (figur 3). Skillnaderna i antalet våldsrelaterade skador mellan gruppen med eftergymnasial utbildningsnivå och övriga utbildningsgrupper var statistiskt säkerställda. När hänsyn togs till kön, ålder, födelseland och län kvarstod skillnaden mellan grupperna med eftergymnasial och gymnasial utbildningsnivå medan skillnaden för gruppen med förgymnasial utbildningsnivå ökade. Detta förklaras till stor del av att det i gruppen med förgymnasial utbildningsnivå finns en högre andel äldre än i övriga utbildningsgrupper. Se även åldersstandardiserade siffror (figur 3, val åldersstandardiserat).

Figur 3. Våldsrelaterade skador. Antal vårdade per 100 000 invånare, 25 år och äldre, fördelat på utbildningsnivå, under perioden 2006–2017. Möjliga val: kön och åldersstandardiserat.

Källa: Patientregistret, Socialstyrelsen.

Under perioden 2006–2017 minskade antalet vårdade för våldsrelaterade skador per 100 000 invånare i grupperna med förgymnasial och eftergymnasial utbildningsnivå (figur 3). Analyser för gruppen med gymnasial utbildningsnivå har ej gjorts då antalet personer var för få i denna grupp. I gruppen med förgymnasial respektive eftergymnasial utbildningsnivå minskade antalet vårdade för våldsrelaterade skador med 11 respektive 53 procent. Dessa trender var statistiskt säkerställda. Skillnaden i antal vårdade för våldsrelaterade skador mellan gruppen med eftergymnasial och gruppen med förgymnasial utbildningsnivå ökade under perioden.

Födelseland

Antalet vårdade för våldsrelaterade skador var högst bland personer födda utanför Europa, 35 vårdade per 100 000 invånare (figur 4). Lägst var antalet vårdade bland personer födda i Sverige, 15 vårdade per 100 000 invånare. Bland personer födda i övriga Norden samt i övriga Europa var motsvarande värden 25 respektive 19 vårdade per 100 000 invånare. Skillnaderna mellan personer födda i Sverige och övriga födelseregioner var statistiskt säkerställda. När hänsyn togs till kön, ålder, utbildningsnivå och län minskade skillnaderna mellan personer födda i Sverige och övriga Europa samt övriga världen, där skillnaden försvann för övriga Europa. Skillnaden mellan personer födda i Sverige och övriga Norden ökade något. Förändringarna vid justering förklaras till stor del av olika åldersfördelning i de olika födelseregionerna. Se även åldersstandardiserade siffror (figur 4, val åldersstandardiserat).

Figur 4. Våldsrelaterade skador. Antal vårdade per 100 000 invånare, 15 år och äldre, fördelat på födelseland, under perioden 2006–2017. Möjliga val: kön och åldersstandardiserat.

Källa: Patientregistret, Socialstyrelsen.

Under perioden 2006–2017 minskade antalet vårdade för våldsrelaterade skador per 100 000 invånare bland personer från alla födelseregioner (figur 4). De våldsrelaterade skadorna minskade bland personer födda i övriga Europa och utanför Europa, med 47 respektive 50 procent. Bland personer födda i Sverige samt övriga Norden minskade skadorna med 45 procent respektive 22 procent. Samtliga trender var statistiskt säkerställda. Det skedde inte någon statistiskt säkerställd förändring i skillnad mellan gruppen födda i Sverige och i övriga födelseregioner i antal vårdade för våldsrelaterade skador under perioden.

Län

Antalet vårdade för våldsrelaterade skador fördelat på län bland invånare 15 år och äldre varierade under år 2013/17 med som lägst 12 vårdade per 100 000 invånare i Uppsala län och som högst 33 vårdade per 100 000 invånare i Gotlands län (figur 5). På grund av att ålderssammansättningen ser olika ut i olika län och kommuner kan resultaten ändras vid åldersstandardisering. Se även åldersstandardiserade siffror (figur 5, val åldersstandardiserat).

Figur 5. Våldsrelaterade skador. Antal vårdade per 100 000 personer, 15 år och äldre, fördelat på län, perioden 2006/10 –2013/17. Möjliga val: kön, åldersstandardiserat och kommunnivå.

Källa: Patientregistret, Socialstyrelsen.

Metod

Måttet som anges här är incidens, det vill säga antalet personer 15 år och äldre som vårdats inom slutenvården för våldsrelaterade skador under ett visst kalenderår (endast det första vårdtillfället per patient och kalenderår). Våldsrelaterade skador definieras utifrån skadediagnos enligt ICD-10: X85-Y09. Våldsskada innebär övergrepp av annan person och innefattar exempelvis misshandel och övergrepp med olika former av tillhyggen men även försummelse och vanvård. Uppgifterna om våldsrelaterade skador är hämtade från Socialstyrelsens Patientregister 2006–2017 och är bearbetade vid Folkhälsomyndigheten.

Deskriptiv statistik redovisas som antal våldsrelaterade skador och antal vårdade för våldsrelaterade skador per 100 000 invånare för personer 15 år och äldre. Utbildningsnivå redovisas för personer 25 år och äldre, eftersom de flesta då haft möjlighet att uppnå en högre utbildningsnivå. Åldersstandardiserade värden finns tillgängliga för kön, utbildning, födelseland och län i figurerna. Åldersstandardisering görs för att ta hänsyn till att åldersfördelningen kan se olika ut i olika grupper i befolkningen.

Utöver de deskriptiva resultaten har statistiska analyser genomförts för att studera skillnader mellan grupper det senaste året, trender över tid inom en grupp och skillnader i trender över tid mellan grupper. I de statistiska analyserna ingår kön, ålder, utbildningsnivå och län. Vid analys av skillnader mellan grupper inom en faktor (t.ex. utbildningsnivå) tas hänsyn till övriga faktorer. Detta för att säkerställa att de funna skillnaderna i våldsrelaterade skador mellan t.ex. olika utbildningsgrupper beror på utbildningsnivå och inte en eller flera av de övriga faktorerna. För län redovisas enbart deskriptiv statistik. I de statistiska analyserna är referensgrupperna kvinnor, 30–44 år, eftergymnasial utbildningsnivå, födelseland Sverige och snittet av rikets län. De statistiska analyserna är gjorda på åldrarna 15 år och äldre för kön, ålder och födelseland och på åldrarna 25 år och äldre för utbildningsnivå.

Under rubriken födelseland innefattar övriga Europa före detta Sovjetunionen. Under rubriken län används femårsmedelvärden för att få tillräckligt stort dataunderlag.

Referenser

1. World Health Organization (WHO). Global Status Report on Violence Prevention 2014. Genève: WHO; 2014. Hämtad från: https://apps.who.int/iris/handle/10665/145086

2. Folkhälsodata. Solna: Folkhälsomyndigheten; 2004. Sociala relationer självrapporterat efter kön och år, utsatthet för fysiskt våld. [citerad 31 januari 2019]. Hämtad från: http://fohm-app.folkhalsomyndigheten.se/Folkhalsodata/pxweb/sv/B_HLV/B_HLV__eSocialarel__
aSocialarel/gHLV_Sociala_relationer_regionalt.px/table/tableViewLayout1/?rxid=411150ed-c336-4af6-b62d-8611ba87e08e

3. Folkhälsomyndigheten. Utvecklingen av hälsan och hälsans bestämningsfaktorer bland homo- och bisexuella personer. Resultat från nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor. Solna: Folkhälsomyndigheten; 2014. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/globalassets/nyheter-press/dokument-nyheter/2014/utv-halsan-bestamningsfaktorer-homo-bi-fina-2014.pdf (PDF, 4,3 MB)

Gå till toppen av sidan