Gymnasiebehörighet

Gymnasiebehörighet är en av de indikatorer som Folkhälsomyndigheten valt för att mäta folkhälsan och dess bestämningsfaktorer. Tillsammans med övriga indikatorer ger den en bild av folkhälsan i Sverige. Indikatorn uppdateras en gång per år.

Sammanfattning

Andelen behöriga elever till gymnasiet var 85 procent 2019. En högre andel flickor än pojkar uppnådde behörighet till gymnasiet. Det var vanligare att elever hade behörighet om deras föräldrar hade eftergymnasial utbildningsnivå, än om föräldrarna hade förgymnasial utbildning. Det var också vanligare bland elever födda i Sverige, än bland elever födda i övriga Europa eller i övriga världen. Andelen behöriga till gymnasiet minskade totalt med 2 procent 2006–2019. Mest hade det minskat för elever vars föräldrar hade förgymnasial utbildningsnivå, 13 procent, och för elever födda utanför Europa, 7 procent. Andelen elever med behörighet till gymnasiet varierade beroende på län med som lägst 79 procent och som högst 90 procent 2019.

Introduktion

Det finns ett tydligt samband mellan utbildningsnivå och hälsa. Ett exempel är sambandet mellan utbildningsnivå och medellivslängd, där de största skillnaderna finns mellan dem som har förgymnasial utbildning och dem som har eftergymnasial utbildning (1). Betygen i grundskolans årskurs 9 är av avgörande betydelse för skolelevers benägenhet att studera vidare (2). Låga eller ofullständiga betyg från årskurs 9 ökar dessutom risken för framtida psykosociala problem, samtidigt som den psykiska hälsan kan påverka skolprestationer (3). Den minskande behörighetsgraden till gymnasieskolan sedan mitten av 00-talet beror till största delen på den ökande andelen elever som invandrat efter ordinarie skolstart (4). Se även den relaterade indikatorn Gymnasieexamen inom fyra år efter påbörjad gymnasieutbildning.

Kön

Totalt var 85 procent av eleverna i årskurs 9 behöriga till gymnasiet 2019 (figur 1). En högre andel flickor, 86 procent, än pojkar, 83 procent, uppnådde behörighet till gymnasiet. Skillnaden mellan flickor och pojkar var statistiskt säkerställd och kvarstod när hänsyn togs till föräldrarnas utbildningsnivå, elevens födelseland och län.

Figur 1. Andel (procent) behöriga individer till gymnasiet, fördelat på kön, under perioden 2006–2019.

Källa: SCB. Ursprungligen Skolverket, bearbetat av Folkhälsomyndigheten.

Under perioden 2006–2019 minskade andelen behöriga till gymnasiet bland både flickor och pojkar (figur 1). Totalt minskade andelen behöriga till gymnasiet med 2 procent. Andelen behöriga minskade något mer bland pojkar än bland flickor. Trenden var statistiskt säkerställd för både pojkar och flickor. Det skedde inte någon statistiskt säkerställd förändring i skillnaden mellan andelen flickor och pojkar som var behöriga till gymnasiet under perioden.

Föräldrarnas utbildningsnivå

Andelen behöriga till gymnasiet var högst bland elever vars föräldrar hade eftergymnasial utbildningsnivå, 93 procent (figur 2). Lägst var andelen bland elever hade förgymnasial utbildningsnivå, 48 procent. Skillnaden i behörighet mellan de elever vars föräldrar hade eftergymnasial utbildningsnivå och övriga utbildningsgrupper var statistiskt säkerställd och kvarstod när hänsyn togs till kön, födelseland och län.

Figur 2. Andel (procent) behöriga individer till gymnasiet, fördelat på föräldrarnas utbildningsnivå, under perioden 2006–2019. Möjliga val: kön.

Källa: SCB. Ursprungligen Skolverket, bearbetat av Folkhälsomyndigheten.

Andelen behöriga elever har minskat i alla utbildningsgrupper 2006–2019. Allra tydligast syns detta bland de elever vars föräldrar hade förgymnasial utbildningsnivå (figur 2). Trenderna var statistiskt säkerställda bland de elever vars föräldrar hade förgymnasial och gymnasial utbildningsnivå och minskade med 13 respektive 4 procent. För de elever vars föräldrar hade eftergymnasial utbildningsnivå hade det inte skett någon statistiskt signifikant förändring. Skillnaden i andelen behöriga till gymnasiet mellan de elever vars föräldrar hade eftergymnasial utbildningsnivå och övriga utbildningsgrupper ökade under perioden.

Födelseland

Bland elever födda i Sverige var 89 procent behöriga till gymnasiet och bland elever födda i övriga Norden var motsvarande siffra 87 procent (figur 3). Den grupp med lägst andel behöriga till gymnasiet var elever födda i övriga världen, där 53 procent var behöriga. Bland elever födda i övriga Europa var 76 procent behöriga till gymnasiet. Skillnaden mellan elever födda i Sverige och övriga födelseregioner var statistiskt säkerställd, förutom för elever födda i övriga Norden, och kvarstod när hänsyn togs till kön, föräldrarnas utbildningsnivå och län.

Figur 3. Andel (procent) behöriga individer till gymnasiet, fördelat på födelseland, under perioden 2006–2019. Möjliga val: kön.

Källa: SCB. Ursprungligen Skolverket, bearbetat av Folkhälsomyndigheten.

Under perioden 2006–2019 minskade andelen med behörighet bland elever från samtliga födelseregioner med undantag för elever födda i övriga Norden och övriga Europa (figur 2). Trenderna var statistiskt säkerställda bland elever födda i Sverige och i övriga världen där behörigheten minskade med 2 respektive 7 procent. Bland elever födda i övriga Norden och övriga Europa syntes ingen statistiskt säkerställd förändring. Skillnaden i andelen behöriga till gymnasiet mellan de elever som var födda i Sverige de som var födda i övriga världen ökade under perioden.

Län

Andelen elever som var behöriga till gymnasiet varierade mellan länen med som högst 90 procent och som lägst 79 procent 2019 (figur 4). Bland de länen med högst andel elever med behörighet till gymnasiet fanns Stockholms län och bland länen med lägst andel fanns Örebro län.

Figur 4. Andel (procent) behöriga individer till gymnasiet, fördelat på län, under perioden 2006–2019. Möjliga val: kön och kommunnivå.

Källa: SCB. Ursprungligen Skolverket, bearbetat av Folkhälsomyndigheten.

Metod

Uppgifterna om gymnasiebehörighet 2006–2019 är hämtade från Statistiska centralbyrån (SCB) som hämtar uppgifterna från Skolverket, och är bearbetade vid Folkhälsomyndigheten. Måttet som anges avser elever i årskurs 9 som är behöriga till ett yrkesförberedande eller högskoleförberedande gymnasieprogram och siffrorna redovisas som andel (procent) behöriga elever.

Fram till och med 2010 krävdes godkänt betyg i svenska eller svenska som andra språk, engelska och matematik för att vara behörig till gymnasieskolan. Från och med 2011 krävs godkänt betyg i svenska, engelska, matematik och ytterligare minst fem ämnen för att bli antagen till ett yrkesförberedande program eller minst nio ämnen för att bli antagen till ett högskoleförberedande program.

Utöver de deskriptiva resultaten har statistiska analyser genomförts för att studera skillnader mellan grupper det senaste året, trender över tid inom en grupp och skillnader i trender över tid mellan grupper. I de statistiska analyserna ingår elevens kön, födelseland i fyra grupper och län, samt föräldrarnas utbildningsnivå. Vid analys av skillnader mellan grupper inom en faktor (t.ex. kön) tas hänsyn till övriga faktorer. Detta för att säkerställa att de funna skillnaderna i gymnasiebehörighet mellan olika kön kan hänföras till just kön och inte en eller flera av de övriga faktorerna. För län redovisas enbart deskriptiv statistik. I de statistiska analyserna är referensgrupperna flickor, eftergymnasial utbildningsnivå, födelseland Sverige och snittet av rikets län.

Utbildningsnivån för den förälder som har högst utbildning används här som ett mått på elevens socioekonomiska position. Utbildningsnivå avser elevens biologiska föräldrar eller adoptivföräldrar. Under rubriken Födelseland innefattar övriga Europa före detta Sovjetunionen.

Referenser

  1. Statistiska Centralbyrån (SCB). Livslängd och dödlighet i olika sociala grupper. Stockholm: SCB, 2016. Rapportnr. 2016:2. [citerad 11 december 2019]. Hämtad från: https://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/befolkning/befolkningsframskrivningar/demografisk-analys/pong/publikationer/livslangd-och-dodlighet-i-olika-sociala-grupper/
  2. Skolverket. An Assessment of the Situation in the Swedish School System 2015. Stockholm: Skolverket, 2015. Rapportnr. 2015:421. [citerad 8 januari 2020]. Hämtad från: https://www.skolverket.se/publikationer?id=3551
  3. Gustafsson J-E, Allodi Westling M, Alin Åkerman B, Eriksson C, Eriksson L, Fischbein S, et al. School, Learning and Mental Health : A systematic review. Stockholm: Kungl. Vetenskapsakademien, 2010. [citerad 8 januari 2020]. Hämtad från: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:su:diva-39016
  4. Skolverket. Invandringens betydelse för skolresultaten. Stockholm: Skolverket, 2016. [citerad 8 januari 2020]. Hämtad från: https://www.skolverket.se/publikationer?id=3604
Gå till toppen av sidan