Gymnasiebehörighet

Gymnasiebehörighet är en av de indikatorer som Folkhälsomyndigheten valt för att mäta folkhälsan och dess bestämningsfaktorer. Tillsammans med övriga indikatorer ger den en bild av folkhälsan i Sverige. Indikatorn uppdateras en gång per år.

Sammanfattning

Andelen behöriga elever till gymnasiet var 84 procent 2018. En högre andel flickor än pojkar uppnådde behörighet till gymnasiet. Det var vanligare att elever hade behörighet om deras föräldrar hade gymnasial eller eftergymnasial utbildningsnivå, än om föräldrarna hade förgymnasial utbildning. Det var också vanligare bland elever födda i Sverige eller i övriga Norden, än bland elever födda i övriga Europa eller i övriga världen. Andelen behöriga till gymnasiet minskade totalt med 2 procent 2006–2018. Mest hade det minskat för elever vars föräldrar hade förgymnasial utbildningsnivå, 13 procent, och för elever födda utanför Europa, 13 procent. Andelen elever med behörighet till gymnasiet varierade beroende på län med som lägst 79 procent och som högst 88 procent 2018.

Introduktion

Det finns ett tydligt samband mellan utbildningsnivå och hälsa. Ett exempel är sambandet mellan utbildningsnivå och medellivslängd, där de största skillnaderna finns mellan dem som har förgymnasial utbildning och dem som har eftergymnasial utbildning (1). Betygen i grundskolans årskurs 9 är av avgörande betydelse för skolelevers benägenhet att studera vidare (2). Låga eller ofullständiga betyg från årskurs 9 ökar dessutom risken för framtida psykosociala problem, samtidigt som den psykiska hälsan kan påverka skolprestationer (3). Tiden i svensk grundskola är avgörande för en elevs möjligheter att bli behörig till gymnasieskolans nationella program (4). Under läsåret 2015/16 var det många nyanlända barn som började i årskurs 9 (5), vilket även avspeglas i andelen behöriga till gymnasiet. Se även den relaterade indikatorn Gymnasieexamen inom fyra år efter påbörjad gymnasieutbildning.

Kön

Totalt var 84 procent av eleverna i årskurs 9 behöriga till gymnasiet 2018 (figur 1). En högre andel flickor, 86 procent, än pojkar, 82 procent, uppnådde behörighet till gymnasiet. Skillnaden mellan flickor och pojkar var statistiskt säkerställd och kvarstod när hänsyn togs till föräldrars utbildningsnivå och elevens födelseland.

Figur 1. Andel (procent) behöriga individer till gymnasiet, fördelat på kön, under perioden 2006–2018.

Källa: Statistiska centralbyrån (SCB) som gjort bearbetningar av Skolverkets data

Under perioden 2006–2018 minskade andelen behöriga till gymnasiet bland både flickor och pojkar (figur 1). Minskningen var särskilt stor 2016 och 2017, framförallt bland pojkar. Under 2018 syntes en uppgång i andelen behöriga elever igen, allra tydligast bland pojkar där nedgången tidigare var störst. Andelen behöriga till gymnasiet minskade med totalt 2 procent 2006–2018. Bland flickor minskade andelen behöriga med 2 procent och bland pojkar minskade andelen med 3 procent. Dessa trender var statistiskt säkerställda. Det skedde inte någon statistiskt säkerställd förändring i skillnad mellan flickor och pojkar som var behöriga till gymnasiet under perioden.

Föräldrars utbildningsnivå

En högre andel elever vars föräldrar hade eftergymnasial utbildningsnivå var behöriga till gymnasiet, 93 procent, jämfört med de elever vars föräldrar hade förgymnasial utbildningsnivå, 51 procent, 2018 (figur 2). Bland de elever vars föräldrar hade gymnasial utbildningsnivå var 83 procent behöriga till gymnasiet. Skillnaderna i behörighet mellan de elever vars föräldrar hade eftergymnasial utbildningsnivå och övriga utbildningsgrupper var statistiskt säkerställda och kvarstod när hänsyn togs till kön och födelseland.

Figur 2. Andel (procent) behöriga individer till gymnasiet, fördelat på föräldrars utbildningsnivå, under perioden 2006–2018. Möjliga val: kön.

Källa: Statistiska centralbyrån (SCB) som gjort bearbetningar av Skolverkets data

Andelen behöriga elever har minskat i alla utbildningsgrupper 2006–2018, allra tydligast syns detta bland de elever vars föräldrar hade förgymnasial utbildningsnivå (figur 2). Trenderna var statistiskt säkerställda bland de elever vars föräldrar hade förgymnasial och gymnasial utbildningsnivå och minskade med 13 respektive 3 procent. För de elever vars föräldrar hade eftergymnasial utbildningsnivå hade det inte skett någon statistiskt signifikant förändring. Skillnaden i andel behöriga till gymnasiet mellan de elever vars föräldrar hade eftergymnasial utbildningsnivå och de som hade förgymnasial utbildningsnivå ökade under perioden.

Födelseland

Bland elever födda i Sverige var 90 procent behöriga till gymnasiet och bland elever födda i övriga Norden var motsvarande siffra 84 procent (figur 3). Den grupp med lägst andel behöriga till gymnasiet var elever födda i övriga världen, där 48 procent var behöriga. Bland elever födda i övriga Europa var 75 procent behöriga till gymnasiet. Skillnaderna mellan elever födda i Sverige och övriga födelseregioner var statistiskt säkerställda, förutom för elever födda i övriga Norden, och kvarstod när hänsyn togs till kön och föräldrars utbildningsnivå.

Figur 3. Andel (procent) behöriga individer till gymnasiet, fördelat på födelseland, under perioden 2006–2018. Möjliga val: kön.

Källa: Statistiska centralbyrån (SCB) som gjort bearbetningar av Skolverkets data

Under perioden 2006–2018 minskade behörigheten bland elever från samtliga födelseregioner. Extra tydligt syns detta bland elever födda i övriga världen (figur 2). Trenderna var statistiskt säkerställda bland elever födda i Sverige, i övriga Europa och i övriga världen och minskade med 2, 4 respektive 13 procent 2006–2018. Bland elever födda i övriga Norden syntes ingen statistiskt säkerställd förändring. Skillnaden i andel behöriga till gymnasiet mellan de elever som var födda i Sverige de som var födda i övriga världen ökade under perioden.

Län

Andelen elever behöriga till gymnasiet varierade beroende på län med som högst 88 procent och som lägst 79 procent 2018 (figur 4). Högst andel elever med behörighet till gymnasiet var det i Stockholms län och lägst andel var det i Blekinge, Kronoberg och Örebro län.

Figur 4. Andel (procent) behöriga individer till gymnasiet, fördelat på län, under perioden 2006–2018. Möjliga val: kön.

Källa: Statistiska centralbyrån (SCB) som gjort bearbetningar av Skolverkets data

Metod

Uppgifterna är hämtade från Statistiska centralbyrån (SCB) och Skolverket 2006–2018 och är bearbetade vid Folkhälsomyndigheten. Måttet som anges avser elever i årskurs 9 som är behöriga till ett yrkesförberedande eller högskoleförberedande gymnasieprogram och siffrorna redovisas som andel (procent) behöriga elever.

Fram till och med 2010 krävdes godkänt betyg i svenska eller svenska som andra språk, engelska och matematik för att vara behörig till gymnasieskolan. Från och med 2011 krävs godkänt betyg i svenska, engelska, matematik och ytterligare minst fem ämnen för att bli antagen till ett yrkesförberedande program eller minst nio ämnen för att bli antagen till ett högskoleförberedande program.

Utöver de deskriptiva resultaten har statistiska analyser genomförts för att studera skillnader mellan grupper det senaste året, trender över tid inom en grupp och skillnader i trender över tid mellan grupper. I de statistiska analyserna ingår elevens kön, ålder, födelseland och län, samt föräldrarnas utbildningsnivå. Vid analys av skillnader mellan grupper inom en faktor (t.ex. kön) tas hänsyn till övriga faktorer. Detta för att säkerställa att de funna skillnaderna i gymnasiebehörighet mellan olika kön beror på just kön och inte en eller flera av de övriga faktorerna. För län redovisas enbart deskriptiv statistik. I de statistiska analyserna är referensgrupperna flickor, eftergymnasial utbildningsnivå, födelseland Sverige och snittet av rikets län.

Föräldrarnas utbildningsnivå används här som ett mått på elevens socioekonomiska position. Utbildningsnivå avser elevens biologiska föräldrar eller adoptivföräldrar. Under rubriken födelseland innefattar övriga Europa före detta Sovjetunionen.

Referenser

  1. Statistiska centralbyrån (SCB): Livslängd och dödlighet i olika sociala grupper. Demografiska rapporter. Stockholm: SCB; 2016. Rapportnr. 2016:2. Hämtad från: https://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/befolkning/befolkningsframskrivningar/demografisk-analys/pong/publikationer/livslangd-och-dodlighet-i-olika-sociala-grupper/
  2. Skolverket. An Assessment of the Situation in the Swedish School System 2015. Stockholm: Skolverket; 2015. Rapportnr. 2015:421. Hämtad från: https://www.skolverket.se/publikationer?id=3551
  3. Gustafsson J-E, Allodi Westling M, Alin Åkerman B, Eriksson C, Eriksson L, Fischbein S, et al. School, Learning and Mental Health: A systematic review. Stockholm: Kungl. Vetenskapsakademien; 2010. Hämtad från: http://www.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A317965&dswid=435
  4. Skolverket. Invandringens betydelse för skolresultaten. Stockholm: Skolverket; 2016. Hämtad från: https://www.skolverket.se/publikationer?id=3604
  5. Skolverket SiRis. Grundskolan. Slutbetyg per ämne i årskurs 9. Stockholm: Skolverket; 2017. [uppdaterad 30 januari 2017; citerad 6 mars 2019]. Hämtad från: http://siris.skolverket.se/siris/ris.get_image?pin_dok_namn=betamnear9_16_hman
Gå till toppen av sidan