Sammanfattning

År 2018 uppgav 51 procent av befolkningen 16–84 år ett vikt-/längdförhållande som anger övervikt eller fetma. Förekomsten av övervikt och fetma varierade mellan olika grupper och var vanligare bland äldre än bland yngre och bland personer med förgymnasial respektive gymnasial utbildningsnivå än bland personer med eftergymnasial utbildningsnivå. Andelen invånare som har övervikt eller fetma, och andelen som har fetma, ökade i alla åldersgrupper 2006–2018. Ökningen var särskilt stor i den yngsta åldersgruppen, 16-29 år. Övervikt och fetma var vanligare bland personer födda i övriga Norden och utanför Europa än bland personer födda i Sverige. Andelen med övervikt och fetma varierade mellan länen med som lägst 45 procent och som högst 59 procent år 2015/18 (fyraårsmedelvärde).

Introduktion

Övervikt och fetma ökar risken för att drabbas av ett flertal olika sjukdomar och är bland de främsta orsakerna till förlorade friska levnadsår i Sverige (1). Övervikt och fetma ökar bland annat risken för typ 2-diabetes, högt blodtryck och hjärt- och kärlsjukdom (2). Fetma är vanligare i grupper med låg socioekonomisk position än i grupper med hög socioekonomisk position (3, 4). Andelen med fetma har tredubblats sedan 1980-talet, och i dag har över en miljon vuxna svenskar fetma (5).

BMI (Body Mass Index) uttrycker förhållandet mellan vikt och längd. Övervikt innebär ett BMI mellan 25 och 29,9 och fetma BMI 30 eller högre. Övervikt och fetma påverkas såväl av våra livsvillkor och levnadsvanor som av genetiska faktorer (4). Vår livsmiljö har under de senaste decennierna blivit allt mer ”obesogen”, det vill säga att den främjar fetma (4). Det är möjligt att bryta denna negativa trend, men insatserna behöver vara långsiktiga och riktas både till individer och till deras sociala och fysiska miljö.

Kön

Mer än hälften (51 procent) av Sveriges befolkning i åldern 16–84 år uppgav 2018 övervikt eller fetma (BMI 25,0 eller högre; figur 1). Förekomsten var högre bland män, 58 procent, än bland kvinnor, 45 procent. Motsvarande siffror för fetma enbart (BMI 30,0 eller högre) var 16 procent bland män och 15 procent bland kvinnor. Skillnaden mellan kvinnor och män i övervikt och fetma sammantaget var statistiskt säkerställd, och kvarstod när hänsyn togs till ålder, utbildningsnivå, födelseland och län. Skillnaden mellan kvinnor och män består i huvudsak av skillnader i övervikt, inte i fetma.

Figur 1. Andel (procent) invånare i åldern 16–84 år som uppgav a) övervikt, b) fetma, c) övervikt och fetma, fördelat på kön, under perioden 2006–2018.

Källa: Folkhälsomyndigheten.

Andelen invånare som uppgav övervikt och fetma ökade bland både kvinnor och män 2006–2018 (figur 1). Dessa trender var statistiskt säkerställda. Andelen med övervikt och fetma var 6 procentenheter högre bland kvinnor 2018 jämfört med 2006 och bland män 5 procentenheter högre 2018 jämfört med 2006. För fetma enbart var andelen bland kvinnor 2 procentenheter högre och bland män 5 procentenheter högre 2018 jämfört med 2006. Det skedde inte någon statistiskt säkerställd förändring i skillnaden mellan andelen kvinnor och män som uppgav fetma eller övervikt och fetma under perioden.

Ålder

Andelen invånare som 2018 uppgav övervikt och fetma (BMI 25,0 eller högre) var 61 procent i åldersgrupperna 45–64 år och 65–84 år (figur 2). I åldersgruppen 30–44 år var andelen 47 procent. Övervikt och fetma var nästan dubbelt såvanligt i den äldsta åldersgruppen, 65–84 år, jämfört med den yngsta, 16–29 år, där andelen var 31 procent. Skillnaden i övervikt och fetma sammantaget mellan referensgruppen 30–44 år och övriga åldersgrupper var statistiskt säkerställd och kvarstod när hänsyn togs till kön, utbildningsnivå, födelseland och län.

För fetma (BMI 30,0 eller högre) var andelen 20 procent i åldersgruppen 45–64 år och 18 procent i åldersgruppen 65–84 år. I åldersgrupperna 16–29 år samt 30–44 år var andelen invånare med fetma 8 respektive 14 procent. Skillnaden i fetma mellan åldersgruppen 30–44 år och övriga åldersgrupper var också statistiskt säkerställd och kvarstod, utom för gruppen 65–84 år där skillnaden försvann, när hänsyn togs till kön, utbildningsnivå, födelseland och län.

Figur 2. Andel (procent) invånare i åldern 16–84 år som uppgav a) övervikt, b) fetma, c) övervikt och fetma, fördelat på ålder, under perioden 2006–2018. Möjliga val: kön.

Källa: Folkhälsomyndigheten.

Andelen invånare som uppgav övervikt och fetma ökade i alla åldersgrupper 2006–2018 (figur 2). Även fetma ökade i alla åldersgrupper under samma period (figur 2, val fetma). Dessa trender var statistiskt säkerställda. En särskilt stor ökning i
övervikt och fetma skedde i den yngsta åldersgruppen, vars andel var 9
procentenheter högre 2018 jämfört med 2006. Övervikt och fetma i övriga
åldersgrupper var 3–6 procentenheter högre. Andelen med fetma i åldersgrupperna 16–29 år och 30–44 år var 3 procentenheter högre 2018 jämfört med 2006. I de äldsta åldersgrupperna 45–64 år och 65–84 år var andelen med fetma 6 respektive 4 procentenheter högre. Skillnaden i andelen som uppgav fetma respektive övervikt och fetma mellan referensgruppen 30–44 år och åldersgruppen 16–29 år minskade under perioden.

Utbildningsnivå

Andelen invånare 25–84 år som vid mätningen 2018 uppgav övervikt och fetma (BMI 25,0 eller högre) var högst bland personer med förgymnasial utbildningsnivå, 65 procent, och lägst bland personer med eftergymnasial utbildningsnivå, 45 procent (figur 3). Bland personer med gymnasial utbildningsnivå var andelen 62 procent. Skillnaden mellan personer med eftergymnasial utbildningsnivå och övriga utbildningsgrupper var statistiskt säkerställd men endast skillnaden mellan eftergymnasial och förgymnasial utbildningsnivå kvarstod när hänsyn togs till kön, ålder, födelseland och län. Skillnaden i andelen som uppgav övervikt och fetma mellan gruppen med eftergymnasial och gymnasial utbildningsnivå minskade när hänsyn togs till kön, ålder, födelseland och län.

Även andelen med fetma (BMI 30,0 eller högre) var högst bland personer med förgymnasial utbildningsnivå, 22 procent, och lägst bland personer med eftergymnasial utbildningsnivå, 12 procent (figur 3, val fetma). Bland personer med gymnasial utbildningsnivå var andelen 20 procent. Skillnaden i andelen som uppgav fetma mellan personer med eftergymnasial utbildningsnivå och gymnasial respektive förgymnasial utbildningsnivå var statistiskt säkerställd och kvarstod när hänsyn togs till kön, ålder, födelseland och län.

Figur 3. Andel (procent) invånare i åldern 25–84* år som uppgav a) övervikt, b) fetma, c) övervikt och fetma, fördelat på utbildningsnivå, under perioden 2006–2018. Möjliga val: kön.

Källa: Folkhälsomyndigheten.

*Åldersgruppen 65–84 år innehåller endast personer 65–74 år 2006–2009. Från 2010 och framåt innehåller åldersgruppen personer 65–84 år.

Andelen invånare i åldern 25–74 år som uppgav övervikt och fetma sammantaget ökade i samtliga utbildningsgrupper under 2006–2018 (figur 3). Även andelen med fetma ökade i samtliga utbildningsgrupper. Alla dessa trender var statistiskt säkerställda. Andelen med övervikt och fetma var 5 procentenheter högre i gruppen med förgymnasial utbildningsnivå och 10 procentenheter högre i gruppen med gymnasial utbildningsnivå 2018 jämfört med 2006. I gruppen med eftergymnasial utbildningsnivå var andelen med övervikt och fetma 6 procentenheter högre. Vad gäller fetma var andelen mellan 4 och 5 procentenheter högre i samtliga utbildningsgrupper 2018 jämfört med 2006 (figur 3, val fetma). Det skedde inte någon statistiskt säkerställd förändring i skillnaden mellan andelen i gruppen med eftergymnasial utbildningsnivå och i övriga utbildningsgrupper som uppgav fetma eller övervikt och fetma under perioden.

Födelseland

Andelen invånare som uppgav övervikt eller fetma (BMI 25,0 eller högre) 2018 var högst bland personer födda i övriga Norden med 65 procent, och lägst bland personer födda i Sverige respektive födda utanför Europa med 51 procent (figur 4). Andelen bland personer födda i övriga Europa (utom Norden) var 52 procent. Skillnaden vad gäller övervikt och fetma sammantaget mellan personer födda i Sverige och personer födda i övriga Norden var statistiskt säkerställd och kvarstod när hänsyn togs till kön, utbildningsnivå, ålder och län. Då hänsyn togs till kön, utbildningsnivå, ålder och län uppstod också en statistiskt säkerställd skillnad mellan personer födda i Sverige och födda utanför Europa, där andelen med övervikt eller fetma var högre bland personer födda utanför Europa.

Vad gäller fetma (BMI 30,0 eller högre) var andelen 22 procent bland personer födda i övriga Norden, 18 procent bland personer födda i övriga Europa, 15 procent bland personer födda i Sverige och 14 procent bland personer födda utanför Europa (figur 4, val fetma). Skillnaden i andelen med fetma mellan personer födda i Sverige och födda i övriga Norden respektive övriga Europa var statistiskt säkerställd och kvarstod när hänsyn togs till kön, utbildningsnivå, ålder och län.

Figur 4. Andel (procent) invånare i åldern 16–84 år som uppgav a) övervikt, b) fetma, c) övervikt och fetma, fördelat på födelseland, under perioden 2006–2018. Möjliga val: kön.

Källa: Folkhälsomyndigheten.

Andelen invånare som uppgav övervikt och fetma ökade bland personer från alla födelseregioner med undantaget personer födda i övriga Europa under perioden 2006–2018 (figur 4), men det var bara trenderna för personer födda i Sverige och utanför Europa som var statistiskt säkerställda. Även fetma ökade i de flesta grupper, men det var bara trenderna för Sverige och utanför Europa som var statistiskt säkerställda. Andelen med övervikt och fetma var 6 procentenheter högre bland personer födda i Sverige vid mätningen 2018 jämfört med 2006. Bland personer födda utanför Europa var andelen med övervikt och fetma 7 procentenheter högre. Motsvarande siffror för enbart fetma var 4 och 2 procentenheter (figur 4, val fetma). Det skedde inte någon statistiskt säkerställd förändring i skillnaden mellan andelen personer födda i Sverige och personer födda i övriga födelseregioner som uppgav fetma eller övervikt och fetma under perioden.

Län

Andelen invånare som uppgav övervikt och fetma (BMI 25,0 eller högre) varierade mellan länen år 2015/18 (fyraårsmedelvärde) med som högst 59 procent och som lägst 45 procent (figur 5). Bland länen med lägst andel invånare som uppgav övervikt och fetma fanns Stockholms län och bland länen med högst andel fanns Gävleborgs län.

Även andelen invånare som uppgav fetma (BMI 30,0 eller högre) varierade mellan länen, med som högst 19 procent och som lägst 12 procent år 2015/18. Bland länen med lägst andel fetma fanns Hallands och Kronobergs län och bland länen med högst andel fanns Värmlands och Gävleborgs län.

Figur 5. Andel (procent) invånare i åldern 16–84 år som uppgav a) övervikt, b) fetma, c) övervikt och fetma, fördelat på län, under perioden 2004/07–2015/18. Möjliga val: kön och kommunnivå.

Källa: Folkhälsomyndigheten.

Metod

Uppgifterna om självrapporterad vikt och längd kommer från Folkhälsomyndighetens nationella folkhälsoenkät "Hälsa på lika villkor?" (HLV) och ligger till grund för beräkningar av Body Mass Index (BMI), och avser perioden 2006–2018. Under 2006 till 2016 har undersökningen genomförts årligen och urvalet har bestått av cirka 20 000 slumpmässigt utvalda personer i åldern 16–84 år. Sedan 2016 skickas enkäten ut vartannat år. Enkäten skickades till 40 000 personer 2018. Svarsfrekvensen har sedan 2006 minskat från 60 procent till 42 procent 2018. Lägst svarsfrekvens fanns i åldersgruppen 16–29 år.

BMI uttrycker förhållandet mellan vikten i kilogram dividerat med längden i meter i
kvadrat (kg/m2). Indikatorn visar hur stor andel av befolkningen i åldersgruppen 16–84 år som har övervikt och fetma. Som övervikt räknas ett BMI på 25–29,9. Kraftig övervikt klassificeras som fetma vid ett BMI på 30 eller högre (4). Resultaten kommer från en urvalsundersökning, och därför redovisas även konfidensintervallen i figurerna samt kartan.

Deskriptiv statistik i text och figurer visas som andel (procent) av befolkningen 16−84 år. Utbildningsnivå redovisas för personer 25–84 år, eftersom de flesta då haft möjlighet att uppnå en högre utbildningsnivå. Under rubriken utbildningsnivå innehåller åldersgruppen 65–84 år endast personer 65–74 år mellan åren 2006 och 2009. Från 2010 och framåt innehåller åldersgruppen
personer 65–84 år.

Utöver de deskriptiva resultaten har statistiska analyser genomförts för att studera skillnader mellan grupper det senaste året, trender över tid inom en grupp och skillnader i trender över tid mellan grupper. I de statistiska analyserna ingår kön, åldersgrupp, utbildningsnivå, födelseland i fyra grupper och län. Vid analys av skillnader mellan grupper inom en faktor (t.ex. utbildningsnivå) tas hänsyn till övriga faktorer. Detta för att säkerställa att de funna skillnaderna i övervikt och fetma mellan t.ex. olika utbildningsgrupper beror på utbildningsnivå och inte en eller flera av de övriga faktorerna. För län redovisas enbart deskriptiv statistik. I de statistiska analyserna är referensgrupperna kvinnor, 30–44 år, eftergymnasial utbildningsnivå, födelseland Sverige och snittet av rikets län. De statistiska analyserna är gjorda på åldrarna 16−84 år för alla redovisningsgrupper utom vad gäller utbildningsnivå där analyserna är gjorda på åldrarna 25–74 år. Den övre gränsen i analyserna för utbildningsnivå beror på att information saknas för personer över 74 år 2006–2009.

Under rubriken Födelseland innefattar övriga Europa före detta Sovjetunionen. Under rubriken Län används fyraårsmedelvärden för att få ett tillräckligt stort dataunderlag.

Mer utförlig metodbeskrivning och beskrivning av indikatorerna går att ladda ner från Så här jobbar vi med folkhälsorapportering.

Referenser

  1. GBD Risk Factor Collaborators. Global, regional, and national comparative risk assessment of 84 behavioural, environmental and occupational, and metabolic risks or clusters of risks for 195 countries and territories, 1990-2017: a systematic analysis for the Global Burden of Disease Study 2017. Lancet. 2018;392(10159):1923-94. DOI:10.1016/S0140-6736(18)32225-6
  2. World Health Organization (WHO). Global status report on noncommunicable diseases 2014. Genève: WHO; 2014. [citerad 5 december 2019] Hämtad från: apps.who.int/iris/handle/10665/148114
  3. World Health Organization (WHO). Review of social determinants and the health divide in the WHO European Region. Final report. Updated reprint 2014. Genève: WHO, 2013. [citerad 6 december 2019]. Hämtad från: www.euro.who.int/en/publications/abstracts/review-of-social-determinants-and-the-health-divide-in-the-who-european-region.-final-report
  4. Organization for economic co-operation and development (OECD). The Heavy Burden of Obesity: The Economics of Prevention. Paris: OECD Publishing, 2019. [citerad 6 december 2019]. Hämtad från: www.oecd-ilibrary.org/social-issues-migration-health/the-heavy-burden-of-obesity_67450d67-en
  5. Folkhälsomyndigheten, Livsmedelsverket. Förslag till åtgärder för ett stärkt, långsiktigt arbete för att främja hälsa relaterad till matvanor och fysisk aktivitet. Solna: Folkhälsomyndigheten, 2017. [citerad 6 december 2019]. Hämtad från: www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/f/forslag-till-atgarder-for-ett-starkt-langsiktigt-arbete-for-att-framja-halsa-relaterad-till-matvanor-och-fysisk-aktivitet/