Sammanfattning

År 2020 uppgav 52 procent av befolkningen 16–84 år övervikt eller fetma. Förekomsten av övervikt och fetma varierade mellan olika grupper och var vanligare bland äldre än bland yngre och bland personer med förgymnasial respektive gymnasial utbildningsnivå än bland personer med eftergymnasial utbildningsnivå. Övervikt och fetma var också vanligare bland personer födda i övriga Norden än bland personer födda i Sverige. Andelen personer med övervikt eller fetma, och andelen med fetma, ökade i alla åldersgrupper 2006–2020. Ökningen var särskilt stor bland yngre och i åldersgruppen 45–64 år. Andelen som angav övervikt eller fetma varierade mellan länen med som lägst 44 procent och som högst 59 procent år 2017/20 (flerårsmedelvärde).

Introduktion

Övervikt och fetma ökar risken för att drabbas av ett flertal olika sjukdomar och är bland de främsta orsakerna till förlorade friska levnadsår i Sverige (1). Övervikt och fetma ökar bland annat risken för typ 2-diabetes, högt blodtryck och hjärt- och kärlsjukdom (2). Fetma är vanligare bland personer med låg socioekonomisk position än bland personer med hög socioekonomisk position (3, 4). Andelen i befolkningen med fetma har tredubblats sedan 1980-talet, och i dag har över en miljon vuxna svenskar fetma (5).

BMI (Body Mass Index) uttrycker förhållandet mellan vikt och längd. Övervikt innebär ett BMI mellan 25 och 29,9 och fetma BMI 30 eller högre. Övervikt och fetma påverkas såväl av våra livsvillkor och levnadsvanor som av genetiska faktorer (4). Vår livsmiljö har under de senaste decennierna blivit allt mer "obesogen", det vill säga att den främjar fetma (4). Det är möjligt att bryta denna negativa trend, men insatserna behöver vara långsiktiga och riktas både till individer och till deras sociala och fysiska miljö.

Kön

Mer än hälften (52 procent) av Sveriges befolkning 16–84 år uppgav 2020 övervikt eller fetma (figur 1). Förekomsten var högre bland män, 57 procent, än bland kvinnor, 46 procent. Motsvarande siffror för fetma enbart var 15 procent bland män och 16 procent bland kvinnor. Skillnaden mellan kvinnor och män i övervikt och fetma sammantaget var statistiskt säkerställd, och kvarstod när hänsyn togs till ålder, utbildningsnivå, födelseland och län. Skillnaden var dock inte statistiskt säkerställd vad gäller fetma enbart. Skillnaden mellan kvinnor och män består alltså i huvudsak av skillnader i övervikt, inte i fetma. Se även åldersstandardiserade siffror (figur 1, val åldersstandardiserat).

Figur 1. Andel (procent) invånare i åldern 16–84 år som uppgav a) övervikt, b) fetma, c) övervikt och fetma, fördelat på kön, under perioden 2006–2020. Möjliga val: åldersstandardiserat.

Källa: Folkhälsomyndigheten.

Andelen personer som uppgav övervikt och fetma ökade bland både kvinnor och män under perioden 2006–2020 (figur 1). När hänsyn togs till ålder, utbildningsnivå, födelseland och län var dessa trender statistiskt säkerställda. Det skedde inte någon statistiskt säkerställd förändring i skillnaden mellan andelen kvinnor och män som uppgav övervikt och fetma, eller fetma enbart, under perioden.

Ålder

Andelen personer som 2020 uppgav övervikt eller fetma var 62 procent i åldersgruppen 65–84 år och 63 procent i åldersgruppen 45–64 år (figur 2). I åldersgruppen 30–44 år var andelen 46 procent. Övervikt och fetma var mer än dubbelt så vanligt i den äldsta åldersgruppen, 65–84 år, jämfört med den yngsta, 16–29 år, där andelen var 29 procent. Skillnaden i övervikt och fetma sammantaget mellan referensgruppen 30–44 år och övriga åldersgrupper var statistiskt säkerställd och kvarstod när hänsyn togs till kön, utbildningsnivå, födelseland och län.

För fetma var andelen 20 procent i åldersgruppen 45–64 år och 19 procent i åldersgruppen 65–84 år. I åldersgrupperna 16–29 år samt 30–44 år var andelen med fetma 7 respektive 14 procent. Skillnaden i fetma mellan åldersgruppen 30–44 år och övriga åldersgrupper var statistiskt säkerställd och kvarstod, utom för gruppen 65–84 år där skillnaden försvann, när hänsyn togs till kön, utbildningsnivå, födelseland och län.

Figur 2. Andel (procent) invånare i åldern 16–84 år som uppgav a) övervikt, b) fetma, c) övervikt och fetma, fördelat på ålder, under perioden 2006–2020. Möjliga val: kön.

Källa: Folkhälsomyndigheten.

Andelen personer som uppgav övervikt eller fetma ökade 2006–2020 (figur 2). När hänsyn togs till kön, utbildningsnivå, födelseland och län var dessa trender statistiskt säkerställda i alla åldersgrupper. I åldersgruppen 30–44 år var det främst bland kvinnor som övervikt eller fetma ökade; bland män sågs ingen statistiskt säkerställd ökning. Skillnaden i andelen som uppgav övervikt och fetma mellan referensgruppen 30–44 år och åldersgruppen 16–29 år minskade, medan skillnaden i andelen som uppgav övervikt eller fetma mellan referensgruppen 30–44 år och åldersgruppen 45–64 år ökade något under perioden.

Även andelen med fetma ökade i alla åldersgrupper under samma period (figur 2, val fetma). När hänsyn togs till ålder, utbildningsnivå, födelseland och län var även dessa trender statistiskt säkerställda.

Utbildningsnivå

Andelen personer 25–84 år som vid mätningen 2020 uppgav övervikt eller fetma var 67 procent bland personer med förgymnasial utbildningsnivå, 63 procent bland personer med gymnasial utbildningsnivå och 45 procent bland personer med eftergymnasial utbildningsnivå (figur 3). Den högre andelen i gruppen med förgymnasial respektive gymnasial utbildningsnivå jämfört med gruppen med eftergymnasial utbildningsnivå var statistiskt säkerställd och kvarstod när hänsyn togs till kön, ålder, födelseland och län.

Andelen med fetma uppvisade samma fördelning mellan utbildningsgrupperna (figur 3, val fetma). Andelen 2020 var 22 procent bland personer med förgymnasial utbildningsnivå, 21 procent bland personer med gymnasial utbildningsnivå och 12 procent bland personer med eftergymnasial utbildningsnivå. Den högre andelen i gruppen med förgymnasial respektive gymnasial utbildningsnivå jämfört med gruppen med eftergymnasial utbildningsnivå var statistiskt säkerställd och kvarstod när hänsyn togs till kön, ålder, födelseland och län. Se även åldersstandardiserade siffror (figur 3, val åldersstandardiserat).

Figur 3. Andel (procent) invånare i åldern 25–84* år som uppgav a) övervikt, b) fetma, c) övervikt och fetma, fördelat på utbildningsnivå, under perioden 2006–2020. Möjliga val: kön och åldersstandardiserat.

Källa: Folkhälsomyndigheten.

*Åldersgruppen 65–84 år innehåller endast personer 65–74 år 2006–2009. Från 2010 och framåt innehåller åldersgruppen personer 65–84 år.

Andelen personer i åldern 25–74 år som uppgav övervikt eller fetma ökade i samtliga utbildningsgrupper under perioden 2006–2020 (figur 3). Skillnaden i andelen med övervikt och fetma mellan gruppen med eftergymnasial utbildningsnivå och gruppen med gymnasial utbildningsnivå ökade under perioden.

Även andelen med fetma ökade i samtliga utbildningsgrupper under perioden (figur 3, val fetma). När hänsyn togs till kön, ålder, födelseland och län var dessa trender statistiskt säkerställda.

Födelseland

Andelen personer som uppgav övervikt och fetma 2020 var 63 procent bland personer födda i övriga Norden, 54 procent bland personer födda i övriga Europa (utom Norden), 51 procent bland personer födda i Sverige och 50 procent bland personer födda utanför Europa (figur 4). Den högre andelen i gruppen personer födda i övriga Norden jämfört med personer födda i Sverige var statistiskt säkerställd och kvarstod när hänsyn togs till kön, utbildningsnivå, ålder och län.

Vad gäller fetma (BMI 30,0 eller högre) var andelen 27 procent bland personer födda i övriga Norden, 17 procent bland personer födda i övriga Europa och 15 procent bland personer födda i Sverige och personer födda utanför Europa (figur 4, val fetma). Den högre andelen med fetma bland personer födda i övriga Norden än bland personer födda i Sverige var statistiskt säkerställd och kvarstod när hänsyn togs till kön, ålder, utbildningsnivå och län. När hänsyn togs till kön, ålder, utbildningsnivå och län framkom även en statistiskt säkerställd skillnad mellan personer födda i Sverige och födda i övriga Europa. Detta förklaras till stor del av att utbildningsnivån skiljer sig åt mellan de olika grupperna av födelseländer.

Figur 4. Andel (procent) invånare i åldern 16–84 år som uppgav a) övervikt, b) fetma, c) övervikt och fetma, fördelat på födelseland, under perioden 2006–2020. Möjliga val: kön.

Källa: Folkhälsomyndigheten.

Andelen personer som uppgav övervikt eller fetma ökade i flera grupper av födelseländer under perioden 2006–2020 (figur 4). När hänsyn togs till kön, ålder, utbildningsnivå, och län var dessa trender statistiskt säkerställda för personer födda i Sverige och utanför Europa. Skillnaden i andelen som uppgav övervikt eller fetma mellan personer födda i Sverige och personer födda i övriga Europa minskade under perioden.

Även fetma ökade i flera grupper av födelseländer under perioden (figur 4, val fetma). Det sågs en statistiskt säkerställd ökning för personer födda i Sverige, övriga Norden och utanför Europa när hänsyn togs till kön, ålder, utbildningsnivå och län.

Län

Andelen personer som uppgav övervikt eller fetma år 2017/20 (flerårsmedelvärde) varierade mellan länen med som lägst 44 procent och som högst 62 procent (figur 5). Bland länen med lägst andel personer som uppgav övervikt eller fetma fanns Stockholms län och bland länen med högst andel fanns Gävleborgs län.

Även andelen personer som uppgav fetma varierade mellan länen, med som högst 23 procent och som lägst 12 procent år 2017/20 (flerårsmedelvärde). Bland länen med lägst andel fetma fanns Stockholms län och bland länen med högst andel fanns Gävleborgs län.

Figur 5. Andel (procent) invånare i åldern 16–84 år som uppgav a) övervikt, b) fetma, c) övervikt och fetma, fördelat på län, under perioden 2004/07–2017/20. Möjliga val: kön och kommunnivå.

Källa: Folkhälsomyndigheten.

Metod

Uppgifterna om självrapporterad vikt och längd kommer från Folkhälsomyndighetens nationella folkhälsoenkät "Hälsa på lika villkor" (HLV) och ligger till grund för beräkningar av Body Mass Index (BMI). Perioden 2006–2020 avses. Under 2006 till 2016 har undersökningen genomförts årligen och urvalet har bestått av cirka 20 000 slumpmässigt utvalda personer i åldern 16–84 år. Efter 2016 skickas enkäten ut vartannat år till ett dubbelt så stort urval. Enkäten skickades till 40 000 personer 2020. Svarsfrekvensen har sedan 2006 minskat från 60 procent till 42 procent 2020. Lägst svarsfrekvens fanns i åldersgruppen 16–29 år.

BMI uttrycker förhållandet mellan vikten i kilogram dividerat med längden i meter i kvadrat (kg/m2). Indikatorn visar hur stor andel av befolkningen i åldersgruppen 16–84 år som har övervikt eller fetma. Som övervikt räknas ett BMI på 25,0–29,9. Kraftig övervikt klassificeras som fetma vid ett BMI på 30,0 eller högre (4).

Deskriptiv statistik i text och figurer visas som andel (procent) av befolkningen 16−84 år. Utbildningsnivå redovisas för personer 25–84 år, eftersom de flesta då haft möjlighet att uppnå en högre utbildningsnivå. Under rubriken utbildningsnivå innehåller åldersgruppen 65–84 år endast personer 65–74 år mellan åren 2006 och 2009. Från 2010 och framåt innehåller åldersgruppen personer 65–84 år. Resultaten kommer från en urvalsundersökning, och därför redovisas även konfidensintervallen i figurerna samt kartan. Åldersstandardiserade värden finns tillgängliga för kön och utbildningsnivå i figurerna. Åldersstandardisering görs för att ta hänsyn till att åldersfördelningen kan se olika ut i olika grupper i befolkningen. För födelseland och län har inte åldersstandardisering varit möjligt på grund av att antalet personer är otillräckligt.

Utöver de deskriptiva resultaten har statistiska analyser genomförts för att studera skillnader mellan grupper det senast tillgängliga året, linjär trend över tid (hela tidsperioden) inom en grupp och relativa skillnader i trend över tid mellan grupper. I de statistiska analyserna ingår kön, ålder, utbildningsnivå, födelseland i fyra grupper, och län. Vid analys av skillnader mellan grupper inom en faktor (t.ex. utbildningsnivå) tas hänsyn till övriga faktorer. Detta för att säkerställa att de funna skillnaderna i övervikt och fetma mellan t.ex. olika utbildningsgrupper kan hänföras till utbildningsnivå och inte en eller flera av de övriga faktorerna. För län redovisas enbart deskriptiv statistik. I de statistiska analyserna är referensgrupperna kvinnor, 30–44 år, eftergymnasial utbildningsnivå, födelseland Sverige och snittet av rikets län. De statistiska analyserna är gjorda på åldrarna 16−84 år för alla redovisningsgrupper utom utbildningsnivå där analyserna är gjorda på åldrarna 25–74 år. Den övre gränsen i analyserna för utbildningsnivå beror på att information saknas för personer över 74 år 2006–2009.

Under rubriken Födelseland innefattar övriga Europa Sovjetunionen. Under rubriken Län används flerårsmedelvärden för att få ett tillräckligt stort dataunderlag. Flerårsmedelvärdenas period omfattar fyra år och baseras på undersökningar inom perioden.

Mer utförlig metodbeskrivning och beskrivning av indikatorerna går att ladda ner från Så här jobbar vi med folkhälsorapportering.

Referenser

  1. GBD 2019 Risk Factors Collaborators. Global burden of 87 risk factors in 204 countries and territories, 1990–2019: a systematic analysis for the Global Burden of Disease Study 2019. Lancet. 2020;396(10258):1223–49. doi:10.1016/S0140-6736(20)30752-2
  2. World Health Organization (WHO). Global status report on noncommunicable diseases 2014. Genève: WHO; 2014. [citerad 2 december 2020]. Hämtad från: https://apps.who.int/iris/handle/10665/148114
  3. World Health Organization (WHO). Review of social determinants and the health divide in the WHO European Region: final report. Updated reprint 2014. Genève: WHO; 2013. [citerad 2 december 2020]. Hämtad från: http://www.euro.who.int/en/publications/abstracts/review-of-social-determinants-and-the-health-divide-in-the-who-european-region.-final-report
  4. Organization for economic co-operation and development (OECD). The heavy burden of obesity: the economics of prevention. OECD health policy studies. Paris: OECD Publishing, 2019. [citerad 2 december 2020]. Hämtad från: https://www.oecd-ilibrary.org/social-issues-migration-health/the-heavy-burden-of-obesity_67450d67-en
  5. Folkhälsomyndigheten, Livsmedelsverket. Förslag till åtgärder för ett stärkt, långsiktigt arbete för att främja hälsa relaterad till matvanor och fysisk aktivitet. Solna: Folkhälsomyndigheten; 2017. [citerad 2 december 2020]. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/f/forslag-till-atgarder-for-ett-starkt-langsiktigt-arbete-for-att-framja-halsa-relaterad-till-matvanor-och-fysisk-aktivitet/