Sammanfattning

Av befolkningen 16–84 år var det enligt 2021 års undersökning 52 procent som uppgav ett längd-viktförhållande som indikerar övervikt eller fetma. Förekomsten av övervikt och fetma varierade mellan olika grupper och var vanligare bland äldre än bland yngre, bland män än bland kvinnor och bland personer med förgymnasial respektive gymnasial utbildningsnivå än bland personer med eftergymnasial utbildningsnivå. Andelen personer med övervikt eller fetma, och andelen med fetma, ökade i alla åldersgrupper och bland personer födda i Sverige eller utanför Europa 2006–2021. Andelen som angav övervikt eller fetma varierade mellan länen med som lägst 45 procent och som högst 60 procent år 2018/21 (flerårsmedelvärde).

Introduktion

Övervikt och fetma ökar risken för att drabbas av ett flertal olika sjukdomar och är bland de främsta orsakerna till förlorade friska levnadsår i Sverige (1). Övervikt och fetma ökar bland annat risken för typ 2-diabetes, högt blodtryck och hjärt- och kärlsjukdom (2). Fetma är vanligare bland personer med låg socioekonomisk position än bland personer med hög socioekonomisk position (3, 4). Andelen i befolkningen med fetma har tredubblats sedan 1980-talet, och i dag har över en miljon vuxna svenskar fetma (5).

BMI (Body Mass Index) uttrycker förhållandet mellan vikt och längd. Övervikt innebär ett BMI mellan 25 och 29,9 och fetma BMI 30 eller högre. Övervikt och fetma påverkas såväl av våra livsvillkor och levnadsvanor som av genetiska faktorer (4). Vår livsmiljö har under de senaste decennierna blivit allt mer "obesogen", det vill säga att den främjar fetma (4). Exempel på detta är en ökad tillgänglighet till mat, större portionsstorlekar och ett större utbud och marknadsföring av ohälsosam mat. För att förebygga denna trend och risk för andra sjukdomar behövs både preventiva insatser som riktas till individer samt insatser på strukturell nivå som ger hälsosamma fysiska och sociala miljöer.

Kön

Vid mätningen 2021 uppgav mer än hälften, 52 procent, av Sveriges befolkning 16–84 år övervikt eller fetma (figur 1). Förekomsten var högre bland män, 58 procent, än bland kvinnor, 46 procent. Motsvarande siffror för fetma (enbart) var 16 procent både bland kvinnor och män. Skillnaden mellan kvinnor och män i övervikt och fetma sammantaget var statistiskt säkerställd, och kvarstod när hänsyn togs till ålder, utbildningsnivå, födelseland och län. Skillnaden mellan kvinnor och män består i huvudsak av skillnader i övervikt, inte i fetma. Se även åldersstandardiserade siffror (figur 1, val åldersstandardiserat).

Figur 1. Övervikt och fetma (andel i procent), 16–84 år, fördelat på kön, 2006–2021. Möjliga val: övervikt, fetma och åldersstandardiserat.

Källa: Folkhälsomyndigheten.

Under perioden 2006–2021 sågs en uppgång i andelen personer som uppgav övervikt eller fetma både bland kvinnor och män (figur 1). När hänsyn togs till ålder, utbildningsnivå, födelseland och län var dessa trender statistiskt säkerställda.

Ålder

Andelen som 2021 uppgav övervikt eller fetma var 62 procent bland personer 45–64 år och 60 procent bland personer 65–84 år (figur 2). Bland personer 30–44 år var andelen 48 procent och bland personer 16–29 år var den 31 procent. Skillnaden mellan referensgruppen 30–44 år och övrig respektive åldersgrupp var statistiskt säkerställd och kvarstod när hänsyn togs till kön, utbildningsnivå, födelseland och län.

Vad gäller fetma var åldersmönstret liknande det för övervikt och fetma sammantaget (figur 2, val fetma). För fetma var andelen 21 procent i åldersgruppen 45–64 år och 18 procent i åldersgruppen 65–84 år. I åldersgrupperna 30–44 år och 16–29 år var andelen med fetma 16 respektive 8 procent. Skillnaden i fetma mellan referensgruppen 30–44 år och övrig respektive åldersgrupp var statistiskt säkerställd. När hänsyn togs till kön, utbildningsnivå, födelseland och län kvarstod skillnaden mellan referensgruppen och övrig respektive åldersgrupp, undantaget åldersgruppen 65–84 år.

Figur 2. Övervikt och fetma (andel i procent), fördelat på ålder, 2006–2021. Möjliga val: Möjliga val: övervikt, fetma och kön.

Källa: Folkhälsomyndigheten.

Under perioden 2006–2021 sågs en uppgång i andelen personer som uppgav övervikt eller fetma (figur 2). När hänsyn togs till kön, utbildningsnivå, födelseland och län var dessa trender statistiskt säkerställda i alla åldersgrupper. Bland personer 30–44 år och 65–84 år sågs dock uppgången främst bland kvinnor; bland män i dessa åldersgrupper år sågs ingen statistiskt säkerställd förändring.

Även andelen med fetma ökade i alla åldersgrupper under samma period (figur 2, val fetma). När hänsyn togs till ålder, utbildningsnivå, födelseland och län var även dessa trender statistiskt säkerställda. Bland kvinnor 65–84 år sågs däremot ingen statistiskt säkerställd förändring.

Utbildningsnivå

Andelen personer 25–84 år som 2021 uppgav övervikt eller fetma var 67 procent bland personer med förgymnasial utbildningsnivå, 62 procent bland personer med gymnasial utbildningsnivå och 46 procent bland personer med eftergymnasial utbildningsnivå (figur 3). Den högre andelen i gruppen med förgymnasial utbildningsnivå respektive med gymnasial utbildningsnivå jämfört med gruppen med eftergymnasial utbildningsnivå var statistiskt säkerställd och kvarstod när hänsyn togs till kön, ålder, födelseland och län. Se även åldersstandardiserade siffror (figur 3, val åldersstandardiserat).

Andelen med fetma uppvisade samma fördelning mellan utbildningsgrupperna (figur 3, val fetma). Andelen 2021 var 25 procent bland personer med förgymnasial utbildningsnivå, 21 procent bland personer med gymnasial utbildningsnivå och 13 procent bland personer med eftergymnasial utbildningsnivå. Den högre andelen i gruppen med förgymnasial respektive gymnasial utbildningsnivå jämfört med gruppen med eftergymnasial utbildningsnivå var statistiskt säkerställd och kvarstod när hänsyn togs till kön, ålder, födelseland och län. Se även åldersstandardiserade siffror (figur 3, val fetma och åldersstandardiserat).

Figur 3. Övervikt och fetma (andel i procent), 25–84 år, fördelat på utbildningsnivå, 2006–2021. Möjliga val: övervikt, fetma, kön och åldersstandardiserat.

Källa: Folkhälsomyndigheten.

Andelen personer som uppgav övervikt eller fetma ökade i samtliga utbildningsgrupper under perioden 2006–2021 (figur 3). När hänsyn togs till kön, utbildningsnivå, födelseland och län var dessa trender statistiskt säkerställda i alla utbildningsgrupper.

Även andelen med fetma ökade i samtliga utbildningsgrupper under perioden (figur 3, val fetma). När hänsyn togs till kön, ålder, födelseland och län var dessa trender statistiskt säkerställda.

Födelseland

Andelen personer som uppgav övervikt eller fetma 2021 var 55 procent bland personer födda i övriga Norden, 54 procent bland personer födda i övriga Europa och 52 procent bland personer födda i Sverige eller utanför Europa (figur 4). Det fanns ingen statistiskt säkerställd skillnad mellan personer födda i övriga Norden och personer födda i Sverige, inte heller när hänsyn togs till kön, utbildningsnivå, ålder och län.

Vad gäller fetma var andelen 20 procent både bland personer födda i övriga Norden eller i övriga Europa, 16 procent bland personer födda i Sverige och 13 procent bland personer födda utanför Europa (figur 4, val fetma). När hänsyn togs till kön, ålder, utbildningsnivå och län sågs ingen skillnad mellan personer födda i övriga Norden respektive utanför Europa och personer födda i Sverige. Den högre andelen med fetma bland personer födda i övriga Europa än bland personer födda i Sverige var statistiskt säkerställd och kvarstod när hänsyn togs till kön, ålder, utbildningsnivå och län.

Figur 4. Övervikt och fetma (andel i procent), 16–84 år, fördelat på födelseland, 2006–2021. Möjliga val: övervikt, fetma och kön.

Källa: Folkhälsomyndigheten.

Under perioden 2006–2021 sågs en uppgång i andelen personer med övervikt eller fetma i flera grupper av födelseländer (figur 4). När hänsyn togs till kön, ålder, utbildningsnivå, och län var dessa trender statistiskt säkerställda för personer födda i Sverige eller utanför Europa.

Även fetma ökade i flera grupper av födelseländer under perioden (figur 4, val fetma). Det sågs en statistiskt säkerställd uppgång för alla födelselandsgrupper när hänsyn togs till kön, ålder, utbildningsnivå och län. Uppgången sågs dock främst bland män; bland kvinnor sågs ingen förändring undantaget kvinnor födda i Sverige där det fanns en statistiskt säkerställd uppgång som även kvarstod när hänsyn togs till ålder, utbildningsnivå och län.

Län

Andelen personer som uppgav övervikt eller fetma år 2018/21 (flerårsmedelvärde) varierade mellan länen med som lägst 45 procent och som högst 60 procent (figur 5). Bland länen med lägst andel fanns Stockholms län och bland länen med högst andel fanns Västernorrlands län.

Även andelen personer som uppgav fetma varierade mellan länen, med som högst 22 procent och som lägst 12 procent år 2018/21 (flerårsmedelvärde). Bland länen med lägst andel fetma fanns Stockholms län och bland länen med högst andel fanns Gävleborgs och Västernorrlands län.

Figur 5. Övervikt och fetma (andel i procent), 16–84 år, fördelat på län, 2004/07–2018/21. Möjliga val: övervikt, fetma, kön och kommunnivå.

Källa: Folkhälsomyndigheten.

Metod

Uppgifterna kommer från Folkhälsomyndighetens nationella folkhälsoenkät "Hälsa på lika villkor" (HLV) och avser perioden 2006–2021. Under 2006 till 2016 har undersökningen genomförts årligen och urvalet har bestått av cirka 20 000 slumpmässigt utvalda personer i åldern 16–84 år. Från och med 2016 görs den vartannat år och för 2018 och framåt har det nationella urvalet fördubblats till 40 000. År 2021 genomfördes en extra omgång av enkäten på grund av den pågående covid-19-pandemin där ett antal extra pandemirelaterade frågor ställdes. Svarsfrekvensen har sedan 2006 minskat från 60 procent till 44 procent 2021.

BMI uttrycker förhållandet mellan vikten i kilogram dividerat med längden i meter i kvadrat (kg/m2). Indikatorn visar hur stor andel av befolkningen i åldersgruppen 16–84 år som har övervikt eller fetma. Som övervikt räknas ett BMI på 25,0–29,9. Kraftig övervikt klassificeras som fetma vid ett BMI på 30,0 eller högre (4).
Deskriptiv statistik i text och figurer visas som andel (procent) av befolkningen 16−84 år. Utbildningsnivå redovisas för personer 25–84 år, eftersom de flesta då haft möjlighet att uppnå en högre utbildningsnivå. Under rubriken utbildningsnivå innehåller åldersgruppen 65–84 år endast personer 65–74 år mellan åren 2006 och 2009. Från 2010 och framåt innehåller åldersgruppen personer 65–84 år. Resultaten kommer från en urvalsundersökning, och därför redovisas även konfidensintervallen i figurerna samt kartan. Åldersstandardiserade värden finns tillgängliga för kön och utbildningsnivå i figurerna. Åldersstandardisering görs för att ta hänsyn till att åldersfördelningen kan se olika ut i olika grupper i befolkningen. För födelseland och län har inte åldersstandardisering varit möjligt på grund av att antalet personer är otillräckligt. Under rubriken Län används flerårsmedelvärden för att få ett tillräckligt stort dataunderlag. Flerårsmedelvärdenas period omfattar fyra år, med start 2004–2007, och baseras på undersökningar inom perioden.

Utöver de deskriptiva resultaten har statistiska analyser genomförts för att studera relativa skillnader mellan grupper det senast tillgängliga året och linjär trend över tid (hela tidsperioden) inom en grupp. De statistiska analyserna är gjorda på åldrarna 16−84 år för alla redovisningsgrupper utom utbildningsnivå där analyserna är gjorda på åldrarna 25–74 år. Den övre gränsen i analyserna för utbildningsnivå beror på att information saknas för personer över 74 år 2006–2009. I de statistiska analyserna ingår kön, ålder, utbildningsnivå, födelseland i fyra grupper, och län. Vid multivariat analys av skillnader mellan grupper inom en faktor, t.ex. utbildningsnivå, tas hänsyn till övriga faktorer. Detta för att säkerställa att de funna skillnaderna i övervikt och fetma mellan t.ex. olika utbildningsgrupper kan hänföras till utbildningsnivå och inte en eller flera av de övriga faktorerna. I de statistiska analyserna är referensgrupperna kvinnor, 30–44 år, eftergymnasial utbildningsnivå, födelseland Sverige och snittet av rikets län. För län redovisas inte resultat från de statistiska analyserna.

Mer utförlig metodbeskrivning och beskrivning av indikatorerna går att ladda ner från Så här jobbar vi med folkhälsorapportering.

Referenser

  1. GBD 2019 Risk Factors Collaborators. Global burden of 87 risk factors in 204 countries and territories, 1990–2019: a systematic analysis for the Global Burden of Disease Study 2019. Lancet. 2020;396(10258):1223–49. doi:10.1016/S0140-6736(20)30752-2
  2. World Health Organization (WHO). Global status report on noncommunicable diseases 2014. Genève: WHO; 2014. [citerad 2 december 2020]. Hämtad från: https://apps.who.int/iris/handle/10665/148114
  3. World Health Organization (WHO). Review of social determinants and the health divide in the WHO European Region: final report. Updated reprint 2014. Genève: WHO; 2013. [citerad 2 december 2020]. Hämtad från: http://www.euro.who.int/en/publications/abstracts/review-of-social-determinants-and-the-health-divide-in-the-who-european-region.-final-report
  4. Organization for economic co-operation and development (OECD). The heavy burden of obesity: the economics of prevention. OECD health policy studies. Paris: OECD Publishing, 2019. [citerad 2 december 2020]. Hämtad från: https://www.oecd-ilibrary.org/social-issues-migration-health/the-heavy-burden-of-obesity_67450d67-en
  5. Folkhälsomyndigheten, Livsmedelsverket. Förslag till åtgärder för ett stärkt, långsiktigt arbete för att främja hälsa relaterad till matvanor och fysisk aktivitet. Solna: Folkhälsomyndigheten; 2017. [citerad 2 december 2020]. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/f/forslag-till-atgarder-for-ett-starkt-langsiktigt-arbete-for-att-framja-halsa-relaterad-till-matvanor-och-fysisk-aktivitet/