Sammanfattning

Under 2018 avled totalt 2 313 män i åldrarna 15 år och äldre av prostatacancer i Sverige, vilket motsvarar 55 dödsfall per 100 000 män. Det var fler dödsfall i de äldre åldersgrupperna jämfört med de yngre åldersgrupperna och i gruppen med förgymnasial utbildningsnivå jämfört med gruppen med eftergymnasial utbildningsnivå. Även bland män födda i övriga Europa och övriga världen var det fler dödsfall jämfört med män födda i Sverige. Dödligheten minskade 2006–2018 i åldersgrupperna 45–64 år och 65–84 år samt bland män födda i Sverige, övriga Norden och i övriga Europa. Totalt sett minskade dödligheten i prostatacancer med 26 procent under perioden. Dödligheten i prostatacancer varierade mellan länen med som lägst 41 dödsfall och som högst 80 dödsfall per 100 000 män år 2014/18 (femårsmedelvärde).

Introduktion

Cancer är idag den näst vanligaste dödsorsaken, både i världen där 17 procent av alla dödsfall uppskattas bero på cancer och i Sverige där 26 procent av alla dödsfall uppskattas bero på cancer (1, 2). I Sverige är den vanligaste cancerdiagnosen bland män prostatacancer och bland kvinnor bröstcancer (1, 3). Prostatacancer svarar för drygt 30 procent av all diagnostiserad cancer hos män i Sverige och 80 procent av alla män som får symtom av prostatacancer är över 70 år (4). Prostatacancer är också den cancerform som orsakar flest dödsfall bland män i Sverige och fjärde flest dödsfall bland män i världen (1, 3). Som en följd av att hälso- och sjukvården har börjat genomföra prostatakontroller med blodprov och analys av PSA (prostataspecifikt antigen) har antalet diagnostiserade fall av prostatacancer ökat sedan mitten av 1990-talet (4).

Dödlighet i cancer är en indikator som speglar behov av preventivt arbete, bättre diagnostiska metoder och behandling och av vård i livets slutskede. Prostatacancer utvecklas under lång tid och en stor andel av de som dör av sin sjukdom kan ha fått sin diagnos för tio år sedan eller ännu tidigare. Indikatorn är således komplex då den avspeglar vad som har hänt i svenskt hälsoarbete under en lång tid.

Ålder

Totalt avled 2 313 män i åldrarna 15 år och äldre av prostatacancer 2018, vilket motsvarar 55 dödsfall per 100 000 män (figur 1). Om även dödlighet där prostatacancer är en indirekt orsak inkluderas, så kallad bidragande dödsorsak, uppgår antalet avlidna till 86 dödsfall per 100 000 män. Flest dödsfall var det i åldersgruppen 85 år och uppåt med 1 045 dödsfall per 100 000 män och i åldersgruppen 65–84 år med 149 dödsfall per 100 000 män. Skillnaden mellan referensgruppen 45–64 år och övriga åldersgrupper var statistiskt säkerställd kvarstod när hänsyn togs till utbildningsnivå, födelseland och län.

Figur 1. Dödlighet i prostatacancer. Antal dödsfall per 100 000 män, 15 år och äldre, fördelat på ålder, under perioden 2006–2018. Observera att skalan avviker från övriga figurer.

Källa: Dödsorsaksregistret, Socialstyrelsen.

Under perioden 2006–2018 har dödligheten i prostatacancer utvecklats olika för olika åldersgrupper (figur 1). Totalt har risken för dödlighet i prostatacancer minskat med 26 procent bland män 45 år och äldre under perioden. Risken för dödlighet minskade i åldersgruppen 45–64 år med 46 procent och i åldersgruppen 65–84 år med 40 procent. I åldersgruppen 85 år och äldre hade ingen statistiskt säkerställd förändring skett. Detta skulle till viss del kunna förklaras av att individer med prostatacancer lever allt längre idag, varpå dödligheten förskjuts till den äldsta åldersgruppen. Skillnaden i dödlighet i prostatacancer mellan referensgruppen 30–44 år och åldersgruppen 85 år och äldre ökade under perioden.

Utbildningsnivå

Dödligheten i prostatacancer var 2018 högst i gruppen med förgymnasial utbildningsnivå med 149 dödsfall per 100 000 män i åldrarna 25 år och äldre (figur 2). Lägst var dödligheten i gruppen med eftergymnasial utbildningsnivå med 37 dödsfall per 100 000 män i åldrarna 25 år och äldre. Motsvarande siffra i gruppen med gymnasial utbildningsnivå var 53 dödsfall per 100 000 män. Skillnaden mellan gruppen med eftergymnasial utbildningsnivå och gruppen med förgymnasial utbildningsnivå var statistiskt säkerställd men minskade när hänsyn togs till ålder, födelseland och län. Detta förklaras till stor del av olika ålderssammansättningar i olika grupper, där det i gruppen med förgymnasial utbildningsnivå finns en högre andel äldre än i övriga grupper. Se även åldersstandardiserade siffror (figur 2, val åldersstandardiserat).

Figur 2. Dödlighet i prostatacancer. Antal dödsfall per 100 000 män, 25 år och äldre, fördelat på utbildningsnivå, under perioden 2006–2018. Möjliga val: åldersstandardiserat.

Källa: Socialstyrelsen.

Under perioden 2006–2018 minskade dödligheten i prostatacancer i samtliga utbildningsgrupper (figur 2). Dessa trender var statistiskt säkerställda. För män i åldrarna 45 år och äldre minskade dödligheten i gruppen med förgymnasial utbildningsnivå med 19 procent, i gruppen med gymnasial utbildningsnivå med 31 procent och i gruppen med eftergymnasial utbildningsnivå med 36 procent. Skillnaden i dödlighet i prostatacancer mellan gruppen med eftergymnasial och med förgymnasial utbildningsnivå ökade under perioden.

Födelseland

Dödligheten i prostatacancer var 2018 högst bland män födda i övriga Norden med 84 dödsfall per 100 000 män och lägst bland män födda i övriga världen med 7,7 dödsfall per 100 000 män (figur 3). Bland män födda i Sverige och i övriga Europa var motsvarande antal 64 respektive 27 dödsfall per 100 000 män. Skillnaden mellan män födda i Sverige och i övriga Europa och övriga världen var statistiskt säkerställd och kvarstod när hänsyn togs till ålder, utbildningsnivå och län.

Figur 3. Dödlighet i prostatacancer. Antal dödsfall per 100 000 män, 15 år och äldre, fördelat på födelseland, under perioden 2006–2018. Möjliga val: åldersstandardiserat.

Källa: Socialstyrelsen.

Under perioden 2006–2018 syntes en minskning i dödlighet i prostatacancer bland män från i stort sett alla födelseregioner (figur 3). Risken för dödlighet i prostatacancer i åldrarna 45 år och äldre minskade bland män födda i Sverige och i övriga Norden med 25 procent under perioden. För män födda i övriga Europa minskade dödligheten med 44 procent. Bland män födda utanför Europa hade det inte skett någon statistiskt säkerställd förändring. Det skedde inte någon tydlig förändring i skillnaden mellan personer födda i Sverige och i övriga regioner i dödlighet i prostatacancer under perioden.

Län

Dödligheten i prostatacancer fördelat på län bland män i åldrarna 15 år och äldre varierade år 2014/18 (femårsmedelvärde) mellan som lägst 41 dödsfall per 100 000 män i Stockholms län och som högst 80 dödsfall per 100 000 män i Gävleborgs och Västernorrlands län (figur 4). På grund av att ålderssammansättningen ser olika ut i olika län och kommuner kan resultaten ändras vid åldersstandardisering. Se även åldersstandardiserade siffror (figur 4, val åldersstandardiserat).

Figur 4. Dödlighet prostatacancer. Antal dödsfall per 100 000 män, 15 år och äldre, fördelat på län, under perioden 2006/10–2014/18. Möjliga val: åldersstandardiserat och kommunnivå.

Källa: Socialstyrelsen.

Metod

Uppgifterna om dödlighet i prostatacancer är hämtade från Socialstyrelsens dödsorsaksregister 2006–2018 och är bearbetade vid Folkhälsomyndigheten samt avser prostatacancer (ICD-10 C61) som underliggande dödsorsak bland män i befolkningen 15 år och äldre.

Det finns ett fåtal individer som genomgått könsbekräftande behandling vilka avlidit i prostatacancer. Dessa individer ingår inte i den statistiska analysen på grund av svårigheter att genomföra analyser på ett alltför litet dataunderlag. Könsbekräftande behandling är ett samlingsbegrepp på olika behandlingar med syfte att anpassa kroppen till könsidentiteten.

Deskriptiv statistik redovisas som antal dödsfall, samt antal dödsfall per 100 000, män i åldrarna 15 år och äldre. Utbildningsnivå redovisas för män 25 år och äldre, eftersom de flesta då haft möjlighet att uppnå en högre utbildningsnivå. Åldersstandardiserade värden finns tillgängliga för, utbildningsnivå, födelseland och län i figurerna. Åldersstandardisering görs för att ta hänsyn till att åldersfördelningen kan se olika ut i olika grupper i befolkningen.

Utöver de deskriptiva resultaten har statistiska analyser genomförts för att studera skillnader mellan grupper det senaste året, trender över tid inom en grupp och skillnader i trender över tid mellan grupper. I de statistiska analyserna ingår kön, åldersgrupp, utbildningsnivå, födelseland i fyra grupper och län. Vid analys av skillnader mellan grupper inom en faktor (t.ex. utbildningsnivå) tas hänsyn till övriga faktorer. Detta för att säkerställa att de funna skillnaderna i dödlighet mellan t.ex. olika utbildningsgrupper kan hänföras till utbildningsnivå och inte en eller flera av de övriga faktorerna. För län redovisas enbart deskriptiv statistik. I de statistiska analyserna är referensgrupperna 45–64 år, eftergymnasial utbildningsnivå, födelseland Sverige och snittet av rikets län. De statistiska analyserna är gjorda på åldrarna 45 år och äldre, eftersom det i de yngre åldersgrupperna är så få män som avlider i prostatacancer att det begränsar möjligheten till analys.

Under rubriken Födelseland innefattar övriga Europa före detta Sovjetunionen. Under rubriken Län används femårsmedelvärden för att få ett tillräckligt stort dataunderlag.

Mer utförlig metodbeskrivning och beskrivning av indikatorerna går att ladda ner från Så här jobbar vi med folkhälsorapportering.

Referenser

1. Global Burden of Disease Compare Data Visualization. GBD 2017. Seattle: Institute for Health Metrics and Evaluation; 1990–. [citerad 23 januari 2019]. Hämtad från: vizhub.healthdata.org/gbd-compare/

2. Statistikdatabas för dödsorsaker. Dödsorsaker 2017. Stockholm: Socialstyrelsen; 1997–. [citerad 23 januari 2019]. Hämtad från: sdb.socialstyrelsen.se/if_dor/val.aspx

3. Socialstyrelsen. Statistik om nyupptäckta cancerfall 2017. Stockholm: Socialstyrelsen; 2018. Hämtad från: www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/statistik/2018-12-50.pdf

4. Socialstyrelsen. Nationella riktlinjer för bröst-, prostata-, tjocktarms- och ändtarmscancervård – Stöd för styrning och ledning. Stockholm: Socialstyrelsen; 2014. Reviderad version 2015. Hämtad från: www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/nationella-riktlinjer/2014-4-2.pdf