Sammanfattning

Av befolkningen 16–84 år var det 86 procent som 2021 uppgav ett gott eller mycket gott psykiskt välbefinnande. Andelen var något högre bland män än kvinnor, ökade med ålder och var högre bland dem med eftergymnasial utbildningsnivå jämfört med dem med förgymnasial eller gymnasial utbildningsnivå. Andelen personer som uppgav ett gott eller mycket gott psykiskt välbefinnande varierade mellan länen med som högst 89 procent och som lägst 85 procent år 2018/2021 (flerårsmedelvärde).

Introduktion

Psykiskt välbefinnande utgör den positiva dimensionen av begreppet psykisk hälsa (1). Psykiskt välbefinnande handlar inte enbart om frånvaro av sjukdom eller besvär, utan om ett tillstånd som omfattar både välbefinnande och funktionsförmåga. Psykiskt välbefinnande är en grundläggande resurs för att kunna bemästra livets olika svårigheter, med det är också en tillgång för samhället ur en social och ekonomisk synvinkel. Mer konkret handlar det om att kunna balansera positiva och negativa känslor, att känna tillfredställelse med livet, att ha goda sociala relationer och att utveckla sin inre potential. Det handlar även om att kunna känna njutning, lust och lycka. En av de mest välkända undersökningarna på detta område är den som årligen görs av Gallup, som mäter hur lyckliga människor är (2). Slutsatserna, som bygger på officiell data från 156 länder, presenteras årligen i FN:s "World Happiness Report". I dessa undersökningar framstår svenskars psykiska välbefinnande ofta som gott i förhållande till andra länder. Bland faktorer som kan påverka det psykiska välbefinnandet kan nämnas socioekonomisk status, födelseland, och grad av socialt och emotionellt stöd.

Indikatorn "Psykiskt välbefinnande" är ett sammanfattande mått som mäter andelen av befolkningen som svarar att de har ett gott eller mycket gott psykiskt välbefinnande. I de deskriptiva resultaten nedan görs även en separat redovisning av andelen som uppger att de har ett mycket gott psykiskt välbefinnande. I analyserna presenteras enbart resultat för det sammantagna måttet. I figurerna går det att se båda alternativen.

Kön

År 2021 uppgav 86 procent av befolkningen 16–84 år ett gott eller mycket gott psykiskt välbefinnande (figur 1). Andelen bland kvinnor var 84 procent och bland män 88 procent. Sett till andelen i befolkningen med ett mycket gott psykiskt välbefinnande var det 10 procent av kvinnorna och 13 procent av männen som uppgav detta (figur 1, val mycket gott psykiskt välbefinnande). Den högre andelen bland män jämfört med kvinnor var statistiskt säkerställd och skillnaden kvarstod när hänsyn togs till ålder, utbildningsnivå, födelseland och län. Se även åldersstandardiserade siffror (figur 1, val åldersstandardiserat).

Figur 1. Gott eller mycket gott psykiskt välbefinnande (andel i procent), 16–84 år, fördelat på kön, 2018–2021. Möjliga val: mycket gott psykiskt välbefinnande och åldersstandardiserat.

Källa: Folkhälsomyndigheten.

Ålder

Gott psykiskt välbefinnande ökar med åldern. Andelen personer som uppgav ett gott eller mycket gott psykiskt välbefinnande 2021 var 79 procent i åldersgruppen 16–29 år, 86 procent i åldersgruppen 30–44 år, 88 procent i åldersgruppen 45–64 år och 89 procent i åldersgruppen 65–84 år (figur 2). Skillnaden mellan referensgruppen 30–44 år och övrig respektive åldersgrupp var statistiskt säkerställd och kvarstod när hänsyn tagits till kön, utbildningsnivå, födelseland och län.

Figur 2. Gott eller mycket gott psykiskt välbefinnande (andel i procent), fördelat på ålder, 2018–2021. Möjliga val: Möjliga val: mycket gott psykiskt välbefinnande och kön.

Källa: Folkhälsomyndigheten.

Utbildningsnivå

Andelen personer 25–84 år som 2021 uppgav ett gott eller mycket gott psykiskt välbefinnande var 85 procent i gruppen med förgymnasial utbildningsnivå, 87 procent i gruppen med gymnasial utbildningsnivå och 88 procent i gruppen med eftergymnasial utbildningsnivå (figur 3). Den lägre andelen med psykiskt välbefinnande bland personer med förgymnasial och gymnasial utbildningsnivå jämfört med referensgruppen med eftergymnasial utbildningsnivå var statistiskt säkerställd och kvarstod när hänsyn togs till ålder, utbildningsnivå, födelseland och län. Se även åldersstandardiserade siffror (figur 3, val åldersstandardiserat).

Figur 3. Gott eller mycket gott psykiskt välbefinnande (andel i procent), 25–84 år, fördelat på utbildningsnivå, 2018–2021. Möjliga val: mycket gott psykiskt välbefinnande, kön och åldersstandardiserat.

Källa: Folkhälsomyndigheten.

Födelseland

Andelen invånare som uppgav ett gott eller mycket gott psykiskt välbefinnande var 90 procent bland personer födda i övriga Norden, 86 procent bland personer födda i Sverige och 83 procent bland personer födda i övriga Europa respektive personer födda utanför Europa (figur 4). Skillnaden mellan referensgruppen födda i Sverige och respektive övrig födelselandsgrupp var statistiskt säkerställd. När hänsyn togs till kön, ålder, utbildningsnivå och län kvarstod endast skillnaden mellan gruppen födda i Sverige och grupperna födda i övriga Europa och utanför Europa.

Figur 4. Gott eller mycket gott psykiskt välbefinnande (andel i procent), 16–84 år, fördelat på födelseland, 2018–2021. Möjliga val: Möjliga val: mycket gott psykiskt välbefinnande och kön.

Källa: Folkhälsomyndigheten.

Län

Andelen personer som uppgav ett gott eller mycket gott psykiskt välbefinnande år 2018/2021 (flerårsmedelvärde) varierade mellan länen med som högst 89 procent och som lägst 85 procent. Bland länen med högst andel fanns Blekinge och Jönköpings län och bland länen med lägst andel fanns Västmanlands och Stockholms län (figur 5). Sett till mycket gott psykiskt välbefinnande var andelen högst i Hallands, Örebro, Jönköpings och Västernorrlands län, 15 procent, och lägst i Uppsala och Västerbottens län, 11 procent (figur 5, val mycket gott psykiskt välbefinnande).

Figur 5. Gott eller mycket gott psykiskt välbefinnande (andel i procent), 16–84 år, fördelat på län, 2018–2021. Möjliga val: mycket gott psykiskt välbefinnande, kön och kommunnivå.

Källa: Folkhälsomyndigheten.

Metod

Uppgifterna om psykiskt välbefinnande kommer från Folkhälsomyndighetens nationella folkhälsoenkät "Hälsa på lika villkor?" (HLV) och avser perioden 2018–2021. Under 2006 till 2016 har undersökningen genomförts årligen och urvalet har bestått av cirka 20 000 slumpmässigt utvalda personer i åldern 16–84 år. Från och med 2016 görs den vartannat år och för 2018 och framåt har det nationella urvalet fördubblats till 40 000. År 2021 genomfördes en extra omgång av enkäten på grund av den pågående covid-19-pandemin där ett antal extra pandemirelaterade frågor ställdes. Svarsfrekvensen har sedan 2006 minskat från 60 procent till 44 procent 2021.

Indikatorn psykiskt välbefinnande utgör den positiva dimensionen av psykisk hälsa och visar andelen invånare i åldern 16–84 år som har angett höga värden på mätinstrumentet Short Warwick Edinburgh Mental Well-Being (SWEMWBS) (3). Instrumentet användes för första gången i 2018 års undersökning. SWEMWBS, som är en kortversion av WEMWBS, består av sju frågor om hur man har upplevt sin situation under de senaste två veckorna.

Deskriptiv statistik i text och figurer visas som andel (procent) av befolkningen 16−84 år. Utbildningsnivå redovisas för personer 25–84 år, eftersom de flesta då haft möjlighet att uppnå en högre utbildningsnivå. Resultaten kommer från en urvalsundersökning, och därför redovisas även konfidensintervallen i figurerna samt i kartan. Åldersstandardiserade värden finns tillgängliga för kön och utbildningsnivå i figurerna. Åldersstandardisering görs för att ta hänsyn till att åldersfördelningen kan se olika ut i olika grupper i befolkningen. För födelseland och län har inte åldersstandardisering varit möjligt på grund av att antalet personer är otillräckligt. För att få tillräckligt stort dataunderlag så redovisas flerårsmedelvärden för län. Flerårsmedelvärdenas period omfattar fyra år, med start 2017–2020, och baseras på undersökningar inom perioden.

Utöver de deskriptiva resultaten har statistiska analyser genomförts för att studera relativa skillnader mellan grupper det senast tillgängliga året. De statistiska analyserna är gjorda på åldrarna 16−84 år för alla redovisningsgrupper utom utbildningsnivå där analyserna är gjorda på åldrarna 25–74 år. Den övre gränsen i analyserna för utbildningsnivå beror på att information saknas för personer över 74 år 2006–2009. I de statistiska analyserna ingår kön, åldersgrupp, utbildningsnivå, födelseland i fyra grupper och län. Vid multivariat analys av skillnader mellan grupper inom en faktor, t.ex. utbildningsnivå, tas hänsyn till övriga faktorer. Detta för att säkerställa att de funna skillnaderna i psykiskt välbefinnande mellan t.ex. olika utbildningsgrupper kan hänföras till utbildningsnivå och inte en eller flera av de övriga faktorerna. I de statistiska analyserna är referensgrupperna kvinnor, 30–44 år, eftergymnasial utbildningsnivå, födelseland Sverige och snittet av rikets län. För län redovisas inte resultat från de statistiska analyserna.

Mer utförlig metodbeskrivning och beskrivning av indikatorerna går att ladda ner från Så här jobbar vi med folkhälsorapportering.

Referenser

  1. Socialstyrelsen, Folkhälsomyndigheten, Sveriges Kommuner och Regioner (SKR). Begrepp inom området psykisk hälsa: version 2020. Stockholm: Socialstyrelsen, Folkhälsomyndigheten, SKR; 2020. [citerad 29 december 2021]. Hämtad från: https://skr.se/download/18.4d3d64e3177db55b1663b360/1615533855867/PM_Begrepp-inom-omradet-psykisk-halsa.pdf
  2. Helliwell JF, Layard R, Sachs J, De Neve J-E, editors. World Happiness Report 2021. New York: Sustainable Development Solutions Network; 2021. [citerad 16 december 2021]. Hämtad från: https://happiness-report.s3.amazonaws.com/2021/WHR+21.pdf
  3. Tennant R, Hiller L, Fishwick R, Platt S, Joseph S, Weich S, et al. The Warwick-Edinburgh Mental Well-being Scale (WEMWBS): development and UK validation. Health Qual Life Outcomes. 2007;5:63.