Sammanfattning

Andelen behöriga elever till gymnasiet var 87 procent 2021. En högre andel flickor än pojkar uppnådde behörighet till gymnasiet. Det var vanligare att elever hade behörighet om deras föräldrar hade eftergymnasial utbildningsnivå, än om föräldrarna hade förgymnasial eller gymnasial utbildningsnivå. Det var också vanligare bland elever födda i Sverige, än bland elever födda i övriga Europa eller utanför Europa. Andelen behöriga till gymnasiet minskade totalt med 3 procent 2006–2021. En särskilt tydlig minskning syntes bland elever vars föräldrar hade förgymnasial utbildningsnivå, 11 procent. Andelen elever med behörighet till gymnasiet varierade beroende på län med som lägst 82 procent och som högst 91 procent 2021.

Introduktion

Det finns ett tydligt samband mellan utbildningsnivå och hälsa. Ett exempel är sambandet mellan utbildningsnivå och medellivslängd, där de största skillnaderna finns mellan dem som har förgymnasial utbildning och dem som har eftergymnasial utbildning (1). Betygen i grundskolans årskurs 9 är av avgörande betydelse för skolelevers benägenhet att studera vidare (2). Detta oavsett barnens socioekonomiska uppväxtbakgrund. Låga eller ofullständiga betyg från årskurs 9 ökar dessutom risken för framtida psykosociala problem, samtidigt som den psykiska hälsan kan påverka skolprestationer (2, 3). Den minskande behörighetsgraden till gymnasieskolan sedan mitten av 00-talet beror till största delen på den ökande andelen elever som invandrat efter ordinarie skolstart (4). Se även den relaterade indikatorn Gymnasieexamen.

Kön

Totalt var 87 procent av eleverna i årskurs 9 behöriga till gymnasiet 2021 (figur 1). Andelen flickor som uppnådde behörighet till gymnasiet var 87 procent. Motsvarande andel för pojkar var 86 procent. En statistiskt säkerställd något lägre andel som uppnådde behörighet bland pojkar jämfört med flickor framkom när hänsyn togs till föräldrarnas utbildningsnivå, elevens födelseland och län.

Figur 1. Gymnasiebehörighet (andel i procent), fördelat på kön, 2006–2021.

Källa: SCB. Ursprungligen Skolverket, bearbetat av Folkhälsomyndigheten.

Under perioden 2006–2021 minskade andelen behöriga till gymnasiet bland både flickor och pojkar (figur 1). När hänsyn togs till föräldrarnas utbildningsnivå, elevens födelseland och län var dessa trender statistiskt säkerställda. Totalt sågs en nedgång i andelen behöriga till gymnasiet med 3 procent. Bland pojkar minskade andelen med 3 procent och bland flickor med 2 procent.

Föräldrarnas utbildningsnivå

Andelen behöriga till gymnasiet 2021 var 93 procent bland elever vars föräldrar hade eftergymnasial utbildningsnivå, 82 procent bland elever vars föräldrar hade gymnasial utbildningsnivå och 53 procent bland elever vars föräldrar hade förgymnasial utbildningsnivå (figur 2). Den lägre behörigheten bland de elever vars föräldrar hade förgymnasial respektive gymnasial utbildningsnivå jämfört med de elever vars föräldrar hade eftergymnasial utbildningsnivå var statistiskt säkerställd och kvarstod när hänsyn togs till kön, födelseland och län.

Figur 2. Gymnasiebehörighet (andel i procent), fördelat på föräldrarnas utbildningsnivå, 2006–2021. Möjliga val: kön.

Källa: SCB. Ursprungligen Skolverket, bearbetat av Folkhälsomyndigheten.

Andelen behöriga elever har minskat i alla utbildningsgrupper 2006–2021. Allra tydligast syns detta bland de elever vars föräldrar hade förgymnasial utbildningsnivå (figur 2), trots att andelen ökat igen under 2020 och 2021. När hänsyn togs till kön, födelseland och län var trenderna statistiskt säkerställda bland elever vars föräldrar hade förgymnasial och gymnasial utbildningsnivå och minskade där med 11 respektive 4 procent.

Födelseland

Andelen behöriga till gymnasiet var 90 procent bland elever födda i Sverige, 89 procent bland elever födda i övriga Norden, 79 procent bland elever födda i övriga Europa och 62 procent bland elever födda utanför Europa 2021 (figur 3). Undantaget elever födda i övriga Norden, var skillnaden mellan elever födda i Sverige och övrig respektive grupp av födelseländer statistiskt säkerställd och kvarstod när hänsyn togs till kön, föräldrarnas utbildningsnivå och län.

Figur 3. Gymnasiebehörighet (andel i procent), fördelat på födelseland, 2006–2021. Möjliga val: kön.

Källa: SCB. Ursprungligen Skolverket, bearbetat av Folkhälsomyndigheten.

Under perioden 2006–2021 såg utvecklingen något olika ut för de olika grupperna av födelseländer (figur 2). När hänsyn togs till kön, föräldrarnas utbildningsnivå och län sågs en statistiskt säkerställd nedgång av behörigheten bland elever födda i Sverige med 2 procent. Bland elever födda utanför Europa sågs en statistiskt säkerställd nedgång 2006–2019, men 2020 och 2021 ökade andelen igen.

Län

Andelen elever som var behöriga till gymnasiet varierade mellan länen med som högst 91 procent och som lägst 82 procent (figur 4). Bland länen med högst andel elever med behörighet till gymnasiet fanns Stockholms län och bland länen med lägst andel fanns Södermanlands och Örebro län.

Figur 4. Gymnasiebehörighet (andel i procent), fördelat på län, 2006–2021. Möjliga val: kön och kommunnivå.

Källa: SCB. Ursprungligen Skolverket, bearbetat av Folkhälsomyndigheten.

Metod

Uppgifterna om gymnasiebehörighet 2006–2021 är hämtade från Statistiska centralbyrån (SCB), som hämtar uppgifterna från Skolverket, och är bearbetade vid Folkhälsomyndigheten. Detta faktablad uppdateras en gång per år med nya data. Måttet som anges avser elever i årskurs 9 som är behöriga till ett yrkesprogram eller högskoleförberedande gymnasieprogram och siffrorna redovisas som andel (procent) behöriga elever.

Fram till och med 2010 krävdes godkänt betyg i svenska eller svenska som andraspråk, engelska och matematik för att vara behörig till gymnasieskolan. Från och med 2011 krävs godkänt betyg i svenska eller svenska som andraspråk, engelska, matematik och ytterligare minst fem ämnen för att bli behörig till ett yrkesprogram eller minst nio ämnen för att bli behörig till ett högskoleförberedande program.

Utöver de deskriptiva resultaten har statistiska analyser genomförts för att studera relativa skillnader mellan grupper det senast tillgängliga året och linjär trend över tid (hela tidsperioden) inom en grupp. I de statistiska analyserna ingår elevens kön, födelseland i fyra grupper och län, samt föräldrarnas utbildningsnivå. Vid multivariat analys av skillnader mellan grupper inom en faktor, t.ex. kön, tas hänsyn till övriga faktorer. Detta för att säkerställa att de funna skillnaderna i gymnasiebehörighet mellan olika kön kan hänföras till just kön och inte en eller flera av de övriga faktorerna. För län redovisas enbart deskriptiv statistik. I de statistiska analyserna är referensgrupperna flickor, eftergymnasial utbildningsnivå, födelseland Sverige och snittet av rikets län.

Utbildningsnivån för den förälder som har högst utbildning används här som ett mått på elevens socioekonomiska position. Utbildningsnivå avser elevens biologiska föräldrar eller adoptivföräldrar.

Mer utförlig metodbeskrivning och beskrivning av indikatorerna går att ladda ner från Så här jobbar vi med folkhälsorapportering.

Referenser

  1. Statistiska Centralbyrån (SCB). Livslängd och dödlighet i olika sociala grupper. Stockholm: SCB; 2016. Demografiska rapporter; 2016:2. [citerad 27 november 2020]. Hämtad från: https://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/befolkning/befolkningsframskrivningar/demografisk-analys/pong/publikationer/livslangd-och-dodlighet-i-olika-sociala-grupper/
  2. Socialstyrelsen. Social rapport 2010. Stockholm: Socialstyrelsen; 2010. [citerad 14 januari 2021]. Hämtad från: https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/ovrigt/2010-3-11.pdf
  3. Gustafsson J-E, Allodi Westling M, Alin Åkerman B, Eriksson C, Eriksson L, Fischbein S, et al. School, learning and mental health: a systematic review. Stockholm: Kungl. Vetenskapsakademien; 2010. [citerad 27 november 2020]. Hämtad från: http://su.diva-portal.org/smash/get/diva2:317965/FULLTEXT01.pdf
  4. Skolverket. Invandringens betydelse för skolresultaten. Stockholm: Skolverket; 2016. [citerad 27 november 2020]. Hämtad från: https://www.skolverket.se/publikationer?id=3604