Sammanfattning

Andelen elever som påbörjat gymnasiet och som tagit examen inom fyra år var 72 procent 2021. Det var en högre andel flickor, 76 procent, jämfört med pojkar, 68 procent, som tog examen inom fyra år. Det var vanligare att ha tagit examen om elevens föräldrar hade eftergymnasial utbildningsnivå än om föräldrarna hade gymnasial eller förgymnasial utbildningsnivå. Det var också vanligare att ha tagit examen bland elever födda i Sverige, jämfört med elever födda i övriga Europa eller utanför Europa. Under perioden 2015–2021 ökade andelen som tog examen, från 69 till 72 procent. Andelen elever som tagit gymnasieexamen inom fyra år efter påbörjad utbildning varierade beroende på län med som lägst 66 procent och som högst 75 procent 2021.

Introduktion

Det finns ett tydligt samband mellan utbildningsnivå och hälsa. Ett exempel är sambandet mellan utbildningsnivå och medellivslängd, där de största skillnaderna finns mellan dem som har förgymnasial utbildning och dem som har eftergymnasial utbildning (1). Arbetsmarknaden har successivt förändrats mot allt högre krav på utbildning och kompetens för att få ett arbete. Unga som saknar fullständig gymnasieutbildning har därför en särskilt utsatt situation på arbetsmarknaden. Inom EU var arbetslösheten i genomsnitt 18 procent bland unga i åldern 25–34 år som saknade avlutad gymnasieutbildning, jämfört med 9 procent bland dem som hade en avslutad gymnasieutbildning år 2020 (2). Motsvarande siffror i Sverige var 24 respektive 6 procent. Arbetslöshet ökar risken för negativa hälsoutfall, och sambandet mellan arbetslöshet och nedsatt psykisk hälsa är särskilt tydligt (3–6). När andelen unga som inte kommer in på arbetsmarknaden ökar, försämras den psykiska hälsan bland unga i samhället (7). De högre kraven på utbildning och kompetens har troligen påverkat ökningen av psykisk ohälsa bland barn och unga i Sverige sedan 1980-talet, genom en ökad press på unga att lyckas i skolan (8). Se även den relaterade indikatorn Gymnasiebehörighet.

Kön

Totalt tog 72 procent av eleverna gymnasieexamen inom fyra år efter påbörjad utbildning 2021 (figur1). Andelen var 76 procent bland flickor och 68 procent bland pojkar. Skillnaden, med en lägre andel pojkar än flickor som tog examen inom fyra år, var statistiskt säkerställd och kvarstod när hänsyn togs till föräldrarnas utbildningsnivå, elevens födelseland och län.

Figur 1. Gymnasieexamen (andel i procent), fördelat på kön, 2015–2021.

Källa: SCB. Ursprungligen Skolverket, bearbetat av Folkhälsomyndigheten.

Under perioden 2015–2021 ökade andelen som tog examen bland både flickor och pojkar (figur 1). När hänsyn togs till föräldrarnas utbildningsnivå, elevens födelseland och län var dessa trender statistiskt säkerställda.

Föräldrarnas utbildningsnivå

Andelen elever som tog gymnasieexamen efter påbörjad utbildning var 82 procent bland elever vars föräldrar hade eftergymnasial utbildningsnivå, 68 procent bland elever vars föräldrar hade gymnasial utbildningsnivå och 37 procent bland elever vars föräldrar hade förgymnasial utbildningsnivå (figur 2). Skillnaden i andelen som tog examen mellan de elever vars föräldrar hade eftergymnasial utbildningsnivå och elever med föräldrar i respektive övrig utbildningsgrupp var statistiskt säkerställd och kvarstod när hänsyn togs till kön, födelseland och län.

Figur 2. Gymnasieexamen (andel i procent), fördelat på föräldrarnas utbildningsnivå, 2015–2021. Möjliga val: kön.

Källa: SCB. Ursprungligen Skolverket, bearbetat av Folkhälsomyndigheten.

Under perioden 2015–2021 ökade andelen som tog examen i alla utbildningsgrupper (figur 2). När hänsyn togs till kön, födelseland och län var dessa trender statistiskt säkerställda. Bland elever vars föräldrar hade förgymnasial utbildningsnivå ökade andelen som tog examen med 19 procent. Bland elever vars föräldrar hade gymnasial och eftergymnasial utbildningsnivå var motsvarande ökning 7 respektive 6 procent.

Födelseland

Andelen elever som tog gymnasieexamen efter påbörjad utbildning var 79 procent bland elever födda i Sverige, 73 procent bland elever födda i övriga Norden, 61 procent bland elever födda i övriga Europa och 37 procent bland elever födda utanför Europa 2021 (figur 3). Skillnaden i andelen som tog examen mellan elever födda i Sverige och respektive övrig grupp av födelseländer var, med undantag för elever födda i övriga Norden, statistiskt säkerställd och kvarstod när hänsyn togs till kön, föräldrarnas utbildningsnivå och län.

Figur 3. Gymnasieexamen (andel i procent), fördelat på födelseland, 2015–2021. Möjliga val: kön.

Källa: SCB. Ursprungligen Skolverket, bearbetat av Folkhälsomyndigheten.

Under perioden 2015–2021 ökade andelen som tog examen bland elever från alla grupperna av födelseländer (figur 3). När hänsyn togs till kön, föräldrarnas utbildningsnivå och län var dessa trender statistiskt säkerställda. Andelen som tog examen ökade med 24 procent bland elever födda i övriga Europa, med 22 procent bland elever födda utanför Europa, med 20 procent bland elever födda i övriga Norden och med 6 procent bland elever födda i Sverige.

Län

Andelen elever som tog gymnasieexamen efter påbörjad utbildning år 2021 varierade mellan länen med som högst 75 procent och som lägst 66 procent (figur 4). Högst andel elever med examen inom fyra år fanns i Hallands och Värmlands län och lägst andel fanns i Kronobergs och Västmanlands län.

Figur 4. Gymnasieexamen (andel i procent), fördelat på län, 2015–2021. Möjliga val: kön.

Källa: SCB. Ursprungligen Skolverket, bearbetat av Folkhälsomyndigheten.

Metod

Uppgifterna är hämtade från Statistiska centralbyrån (SCB) 2015–2021, med ursprung från Skolverket, och är bearbetade vid Folkhälsomyndigheten. Detta faktablad uppdateras en gång per år med nya data. Måttet som anges avser elever med gymnasieexamen inom fyra år efter påbörjad gymnasieutbildning och siffrorna redovisas som andel (procent) elever med examen.

År 2011 genomfördes en gymnasiereform, vilket innebär att slutbetygen före och efter 2011 inte är direkt jämförbara. Därför presenteras här data från 2015, det vill säga från och med att det är möjligt att beräkna andelen med gymnasieexamen inom fyra år, efter att förändringarna i gymnasieskolan infördes.

Utöver de deskriptiva resultaten har statistiska analyser genomförts för att studera relativa skillnader mellan grupper det senast tillgängliga året, linjär trend över tid (hela tidsperioden) inom en grupp och relativa skillnader i trend över tid mellan grupper. I de statistiska analyserna ingår elevens kön, födelseland i fyra grupper och län, samt föräldrarnas utbildningsnivå. Vid multivariat analys av skillnader mellan grupper inom en faktor, t.ex. kön, tas hänsyn till övriga faktorer. Detta för att säkerställa att de funna skillnaderna i gymnasieexamen mellan olika kön kan hänföras till just kön och inte en eller flera av de övriga faktorerna. För län redovisas enbart deskriptiv statistik. I de statistiska analyserna är referensgrupperna flickor, eftergymnasial utbildningsnivå, födelseland Sverige och snittet av rikets län.

Utbildningsnivån för den förälder som har högst utbildning används här som ett mått på elevens socioekonomiska position. Utbildningsnivå avser elevens biologiska föräldrar eller adoptivföräldrar.

Mer utförlig metodbeskrivning och beskrivning av indikatorerna går att ladda ner från Så här jobbar vi med folkhälsorapportering.

Referenser

  1. Statistiska Centralbyrån. Livslängd och dödlighet i olika sociala grupper. Stockholm: Statistiska Centralbyrån (SCB); 2016. Demografiska rapporter; 2016:2 [citerad 30 november 2021]. Hämtad från: https://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/befolkning/befolkningsframskrivningar/demografisk-analys/pong/publikationer/livslangd-och-dodlighet-i-olika-sociala-grupper/
  2. Organization for economic co-operation and development. Education at a Glance 2021: OECD Indicators. Paris: Organization for economic co-operation and development Publishing (OECD); 2021 [citerad 23 december 2021]. Hämtad från: https://www.oecd-ilibrary.org/sites/b35a14e5-en/index.html?itemId=/content/publication/b35a14e5-en
  3. Janlert U. Arbete, arbetslöshet och jämlik hälsa: en kunskapsöversikt. Underlagsrapport nr 2 till Kommissionen för jämlik hälsa S 2015:02. Stockholm: Kommissionen för jämlik hälsa; 2016 [citerad 23 december 2021]. Hämtad från: http://www.kommissionjamlikhalsa.se/publikationer/arbete-arbetsloshet-och-jamlik-halsa-en-kunskapsoversikt/
  4. Utbildningsdepartementet. Samordnaren för unga som varken arbetar eller studerar: det handlar om oss – unga som varken arbetar eller studerar. Delbetänkande (SOU 2017:9). Stockholm: Wolters Kluwer; 2017 [citerad 23 december 2021]. Hämtad från: https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/2017/02/sou-20179/
  5. Paul KI, Moser K. Unemployment impairs mental health: meta-analyses. J Vocat Behav. 2009;74(3):264–82. doi:10.1016/j.jvb.2009.01.001.
  6. Sellström E, Bremberg S, O'Campo P. Yearly incidence of mental disorders in economically inactive young adults. Eur J Public Health. 2011;21(6):812–4. doi:10.1093/eurpub/ckq190.
  7. Lager ACJ, Bremberg SG. Association between labour market trends and trends in young people's mental health in ten European countries 1983–2005. BMC Public Health. 2009;9:325. doi:10.1186/1471-2458-9-325.
  8. Folkhälsomyndigheten. Varför har den psykiska ohälsan ökat bland barn och unga i Sverige? Utvecklingen under perioden 1985–2014. Solna: Folkhälsomyndigheten; 2018 [citerad 23 december 2021]. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/v/varfor-har-den-psykiska-ohalsan-okat-bland-barn-och-unga-i-sverige/