Sammanfattning

År 2018 hade 13 procent av Sveriges vuxna befolkning låg ekonomisk standard. Bland kvinnor fanns en högre andel än bland män. Kvinnor och män i åldersgruppen 45‒64 år hörde till dem med lägst andel med låg ekonomisk standard, och kvinnor 85 år eller äldre hörde till dem med högst andel. Det var 2,5 gånger vanligare att leva med låg ekonomisk standard bland personer med förgymnasial utbildningsnivå än bland personer med eftergymnasial utbildningsnivå, och tre gånger vanligare bland personer födda utanför Europa jämfört med personer födda i Sverige. Under perioden 2011‒2018 minskade andelen med låg ekonomisk standard framför allt bland unga, medan den ökade framför allt bland personer äldre än 64 år samt bland kvinnor med förgymnasial utbildningsnivå. Andelen personer med låg ekonomisk standard varierade mellan länen med som lägst 10 procent och som högst 16 procent 2018.

Introduktion

Låg ekonomisk standard innebär att hushållets disponibla inkomst med hänsyn taget till vilka som bor i hushållet är lägre än 60 procent av medianvärdet för riket. Det är ett mått som anger vilka i samhället som löper risk för fattigdom jämfört med andra. Bristande ekonomiska resurser kan påverka hälsan på flera sätt. Dels genom en direkt effekt på de materiella förutsättningarna för överlevnad, dels genom en effekt på social delaktighet och möjligheten att styra sitt liv (1). I förlängningen påverkar det även risken att dö i förtid (2).

Arbete är den viktigaste källan till inkomst och risken är därför högre att leva med låg ekonomisk standard i hushåll där en eller flera är arbetslösa. Att ha dålig hälsa är i sig förknippat med högre risk för arbetslöshet och ekonomisk utsatthet. Den ekonomiska standarden har generellt ökat i Sverige och de flesta har fått det bättre. Den absoluta fattigdomen, som exempelvis kan mätas genom andelen som har inkomster som inte räcker till att betala nödvändiga levnadsomkostnader (SCB benämner detta mått Låg inkomststandard), har minskat (3). Samtidigt har grupper med låga inkomster haft en sämre inkomstutveckling, vilken medför att den relativa fattigdomen, det vill säga andelen med låg ekonomisk standard, har ökat (3). Andelen som lever med låg ekonomisk standard har inte bara ökat för de som är arbetslösa. Av dem som arbetar är det vanligast med låg ekonomisk standard bland ensamstående mödrar, yngre, samt utlandsfödda (4). Andelen vuxna med låg ekonomisk standard har ökat i alla hushållstyper (ensamstående och sammanboende, med och utan barn) sedan 1990-talet, men mest i hushåll med ensamstående mödrar (5). Se även de relaterade indikatorerna Barn med låg ekonomisk standard samt Ekonomisk standard.

Kön

År 2018 levde 13 procent av Sveriges befolkning 20 år och äldre med låg ekonomisk standard (figur 1). Fler kvinnor än män, 14 respektive 12 procent, hade låg ekonomisk standard. Under hela perioden 2011‒2018 var andelen personer med låg ekonomisk standard högre bland kvinnor än bland män (figur 1, val kön). Skillnaden mellan kvinnor och män 2018 var statistiskt säkerställd och kvarstod när hänsyn togs till ålder, utbildningsnivå, födelseland och län. Se även åldersstandardiserade siffror (figur 1, val åldersstandardiserat).

Figur 1. Andel (procent) invånare 20 år och äldre med låg ekonomisk standard, fördelat på kön, under perioden 2011‒2018. Möjliga val: åldersstandardiserat.

Källa: SCB, bearbetat av Folkhälsomyndigheten.

Under perioden 2011‒2018 såg utvecklingen olika ut för kvinnor och män vad gäller låg ekonomisk standard (figur 1). När hänsyn togs till ålder, utbildningsnivå, födelseland och län sågs en statistiskt säkerställd minskning av andelen med låg ekonomisk standard med 4 procent bland män men en ökning med 7 procent bland kvinnor. Totalt sett för befolkningen 20 år och äldre ökade andelen med låg ekonomisk standard med 2 procent. Skillnaden mellan andelen kvinnor och män med låg ekonomisk standard ökade under perioden.

Ålder

År 2018 var andelen som levde med låg ekonomisk standard 27 procent i åldersgruppen 85 år och äldre (figur 2). I denna åldersgrupp var kvinnorna särskilt utsatta (figur 2, val kön). I åldersgrupperna 20–29 år, 30–44 år och 65‒84 år var andelen med låg ekonomisk standard 16, 14 respektive 13 procent, och bland personer 45‒64 år 10 procent. Den högre andelen i åldersgrupperna 20–29 år respektive 85+ år jämfört med referensgruppen 30‒44 år, och den lägre andelen i grupperna 45‒64 år respektive 65‒84 år, var statistiskt säkerställd och kvarstod när hänsyn togs till kön, utbildningsnivå, födelseland och län utom hos kvinnor 65‒84 år. I de två äldsta åldersgrupperna blev det tydligt att kvinnor med åldern får generellt sett sämre ekonomi än män får med åldern.

Figur 2. Andel (procent) invånare 20 år och äldre med låg ekonomisk standard, fördelat på ålder, under perioden 2011‒2018. Möjliga val: kön.

Källa: SCB, bearbetat av Folkhälsomyndigheten.

Under perioden 2011‒2018 såg utvecklingen olika ut för de olika åldersgrupperna (figur 2). I den yngsta åldersgruppen minskade andelen personer med låg ekonomisk standard medan den ökade i de tre äldsta åldersgrupperna. När hänsyn togs till kön, utbildningsnivå, födelseland och län sågs en statistiskt säkerställd minskning av andelen med låg ekonomisk standard med 25 procent i gruppen 20‒29 år och med 4 procent i gruppen 30‒44 år. I åldersgrupperna 45‒64 år, 65‒84 år samt 85 år och äldre sågs istället en ökning av andelen med 7, 38 respektive 26 procent. Ökningen hos kvinnor 65‒84 år var 42 procent medan ökningen hos män i samma åldersgrupp var 32 procent. Skillnaden i andelen personer med låg ekonomisk standard mellan referensgruppen 30–44 år och åldersgruppen 20–29 år samt 45–64 år minskade under perioden, medan skillnaderna mellan referensgruppen och åldersgruppen 85 år och äldre ökade.

Utbildningsnivå

År 2018 var andelen personer som levde med låg ekonomisk standard 25 procent bland personer med förgymnasial utbildningsnivå, 12 procent bland personer med gymnasial utbildningsnivå och 7,9 procent bland personer med eftergymnasial utbildningsnivå (figur 3). Andelen kvinnor med förgymnasial utbildningsnivå som hade låg ekonomisk standard var 33 procent medan andelen hos män med samma utbildningsnivå var 22 procent (figur 3, val kön och åldersstandardiserat). Bland personer med eftergymnasial utbildningsnivå var däremot andelen män och kvinnor med låg ekonomisk standard ungefär lika stor efter åldersstandardisering, 7,9 respektive 7,5 procent. Skillnaden mellan gruppen med eftergymnasial utbildningsnivå och övriga utbildningsgrupper var statistiskt säkerställd och kvarstod för gruppen med gymnasial utbildningsnivå när hänsyn togs till kön, ålder, födelseland och län. I gruppen med förgymnasial utbildningsnivå minskade skillnaden mot gruppen med eftergymnasial utbildningsnivå när hänsyn togs till kön, ålder, födelseland och län, men fortfarande var det 2,5 gånger vanligare att leva med låg ekonomisk standard bland personer med förgymnasial utbildningsnivå än bland personer med eftergymnasial utbildningsnivå.

Figur 3. Andel (procent) invånare 25 år och äldre med låg ekonomisk standard, fördelat på utbildningsnivå, under perioden 2011‒2018. Möjliga val: kön och åldersstandardiserat.

Källa: SCB, bearbetat av Folkhälsomyndigheten.

Under perioden 2011‒2017 skedde relativt små förändringar i andelen personer i ekonomisk utsatthet i samtliga utbildningsgrupper (figur 3). I grupperna med förgymnasial samt gymnasial utbildningsnivå ökade andelen med 24 respektive 12 procent. I gruppen med eftergymnasial utbildningsnivå minskade andelen med 6 procent. Trenderna i samtliga grupper var statistiskt säkerställda. Skillnaden i andelen personer i ekonomisk utsatthet mellan gruppen med eftergymnasial utbildningsnivå och övriga utbildningsgrupper ökade under perioden.

Födelseland

År 2018 var andelen med låg ekonomisk standard 34 procent bland personer födda utanför Europa, 20 procent bland födda i Europa utanför Norden, 19 procent bland födda i övriga Norden och 10 procent bland personer födda i Sverige (figur 4). Den högre andelen med låg ekonomisk standard i alla grupper av födelseländer jämfört med födda i Sverige var statistiskt säkerställd och kvarstod när hänsyn togs till kön, ålder, utbildningsnivå och län. För personer födda utanför Europa var det tre gånger vanligare att leva med låg ekonomisk standard än för personer födda i Sverige. Se även åldersstandardiserade siffror (figur 4, val åldersstandardiserat).

Figur 4. Andel (procent) invånare 20 år och äldre med låg ekonomisk standard, fördelat på födelseland, under perioden 2011‒2018. Möjliga val: kön och åldersstandardiserat.

Källa: SCB, bearbetat av Folkhälsomyndigheten.

Under perioden 2011‒2018 såg utvecklingen olika ut i de olika grupperna av födelseländer (figur 4). När hänsyn togs till kön, ålder, utbildningsnivå och län sågs en statistiskt säkerställd ökning av andelen med låg ekonomisk standard bland personer födda i Sverige med 10 procent och bland kvinnor födda i övriga Norden med 12 procent. Bland personer födda i övriga Europa respektive födda utanför Europa sågs istället en minskning med 12 respektive 11 procent. Skillnaden i andelen med låg ekonomisk standard mellan personer födda i Sverige och personer födda i övriga Europa samt övriga världen minskade under perioden.

Län

Andelen vuxna som levde med låg ekonomisk standard varierade mellan länen med som lägst 10 procent och som högst 16 procent 2018. Bland länen med lägst andel fanns i Stockholms och Hallands län, och bland länen med högst andel fanns i Värmlands län och Skåne län (figur 5).

Figur 5. Andel (procent) invånare 20 år och äldre med låg ekonomisk standard, fördelat på län, under perioden 2011‒2018. Möjliga val: kön och kommunnivå.

Källa: SCB, bearbetat av Folkhälsomyndigheten.

Metod

Låg ekonomisk standard definieras som att hushållets disponibla inkomst per konsumtionsenhet är lägre än 60 procent av medianvärdet för riket. Disponibel hushållsinkomst definieras som summan av hushållsmedlemmarnas inkomster efter det att skatt och andra negativa transfereringar dragits av, dividerat med en ekvivalensskala som tar hänsyn till hushållets storlek och sammansättning. Kapitalinkomst ingår. Måttet visar vilka som har låg inkomst relativt andra och innefattar även dem som riskerar fattigdom. Dock skulle alla i denna grupp förmodligen inte räknas som fattiga i absoluta termer.

Uppgifterna är hämtade från Statistiska centralbyråns (SCB:s) Inkomst- och taxeringsregister (IoT) och är bearbetade vid Folkhälsomyndigheten. På grund av övergång från SCB:s urvalsbaserade inkomstfördelnings-undersökning, Hushållens ekonomi (HEK), till ny totalräknad inkomstfördelnings-statistik (TRIF), är uppgifterna före 2011 inte jämförbara med senare uppgifter. Av den anledningen presenteras här uppgifter endast för perioden 2011–2018. Indikatorn presenteras till och med 2018 då data som från IoT blir tillgängligt med en viss fördröjning på grund av deklarationsförfarandet.

De deskriptiva resultaten beskrivs i text och visas i figurerna med andel (procent) för personer 20 år och äldre. Utbildningsnivå redovisas för personer 25 år och äldre, eftersom de flesta då haft möjlighet att uppnå en högre utbildningsnivå. Åldersstandardiserade värden finns tillgängliga för kön, utbildningsnivå, födelseland och län i figurerna. Åldersstandardisering görs för att ta hänsyn till att åldersfördelningen kan se olika ut i olika grupper i befolkningen.

Utöver de deskriptiva resultaten har statistiska analyser genomförts för att studera skillnader mellan grupper det senast tillgängliga året, linjär trend över tid (hela tidsperioden) inom en grupp och relativa skillnader i trend över tid mellan grupper. I de statistiska analyserna ingår kön, åldersgrupp, utbildningsnivå, födelseland i fyra grupper, och län. Vid analys av skillnader mellan grupper inom en faktor (t.ex. utbildningsnivå) tas hänsyn till övriga faktorer. Detta för att säkerställa att de funna skillnaderna avseende låg ekonomisk standard mellan t.ex. olika utbildningsgrupper kan hänföras till utbildningsnivå och inte en eller flera av de övriga faktorerna. För län redovisas enbart deskriptiv statistik. I de statistiska analyserna är referensgrupperna kvinnor, 30–44 år, eftergymnasial utbildningsnivå, födelseland Sverige och snittet av rikets län. De statistiska analyserna är gjorda på åldrarna 20 år och äldre för kön, ålder och födelseland och på åldrarna 25 år och äldre för utbildningsnivå. Under rubriken Födelseland innefattar övriga Europa Sovjetunionen.

Mer utförlig metodbeskrivning och beskrivning av indikatorerna går att ladda ner från Så här jobbar vi med folkhälsorapportering.

Referenser

  1. Shaw M, Dorling D, Smith GD. Poverty, social exclusion and minorities. I: Marmot M, Wilkinson R, redaktörer. Social Determinants of Health. 2 uppl. Oxford: Oxford University Press; 2006. s. 196‒223.
  2. Fritzell J, Rehnberg J, Bacchus Hertzman J, Blomgren J. Absolute or relative? A comparative analysis of the relationship between poverty and mortality. Int J Public Health. 2015;60(1):101-10. doi:10.1007/s00038-014-0614-2.
  3. Statistiska centralbyrån (SCB). Inkomstrapport 2017: individer och hushåll. Stockholm: SCB; 2019. Ekonomisk välfärdsstatistik; 2019:1. [citerad 11 december 2020]. Hämtad från: https://www.scb.se/contentassets/a9101244dec64df991945d0b2ce6d1f6/he0110_2017a01_br_he50br1901.pdf
  4. Statistiska centralbyrån (SCB). Andelen i arbete under fattigdomsgräns oförändrad. Stockholm: SCB; 2018. [citerad 30 november 20120. Hämtad från: https://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/levnadsforhallanden/levnadsforhallanden/undersokningarna-av-levnadsforhallanden-ulf-silc/pong/statistiknyhet/undersokningarna-av-levnadsforhallanden-ulfsilc3/
  5. Hultin H. Barn- och familjeförmånernas betydelse för barnhushållen ekonomi: utveckling över tid. I: Försäkringskassan. Barn och föräldrar i socialförsäkringen: rapport från forskarseminariet i Umeå 17–18 januari 2018. Stockholm: Försäkringskassan; 2018. s. 97–111. Socialförsäkringsrapport; 2018:4. Hämtad från: www.forsakringskassan.se/wps/wcm/connect/735601c4-42bc-443e-90ec-0fe25c75458b/socialforsakringsrapport-2018-04.pdf?MOD=AJPERES&CVID=