Förekomsten av övervikt och fetma ökar med åldern, från 11 procent bland 4-åringar till 31 procent bland unga vuxna (16–29 år) och upp till 61 procent bland vuxna mellan 45–64 år. I alla åldersgrupper finns det könsskillnader, men också regionala skillnader i förekomsten av övervikt och fetma.

Andel (procent) av befolkningen som har övervikt eller fetma i olika faser i livet.

Bild över andel (procent) av befolkningen som har övervikt eller fetma i olika faser i livet

4-åringar

Cirka 11 procent av barn i 4-årsåldern hade övervikt eller fetma 2018. Av dessa hade cirka 9 procent övervikt och 2 procent fetma. Övervikt och fetma var vanligare bland flickorna (13 procent) än bland pojkarna (10 procent) och det fanns regionala skillnader. Lägst andel med övervikt och fetma fanns i Västmanland med cirka 10 procent, medan Värmland hade högsta andelen med övervikt och fetma med mer än 14 procent. Det är dock svårt att säga något om utvecklingen över tid bland 4-åringar eftersom det än så länge bara finns nationell data för åren 2017 och 2018.

Resultaten kommer från barnhälsovården som regelbundet väger och mäter barn fram till dess att barnet fyller 5 år. Barnets tillväxt mäts kontinuerligt för att främja hälsa och förebygga ohälsa, men också för att följa förändringar på befolkningsnivå. När barnet fyller 4 år beräknas barnets BMI och förekomsten av övervikt eller fetma. Resultatet för 2018 bygger på data från 20 regioner och 105 283 barn, vilket är i det närmaste en totalundersökning av alla 4-åringar i Sverige, som sammanställts av Barnhälsovården i Region Södermanland.

6–9 år

Cirka 21 procent av barn i åldern 6–9 år hade övervikt eller fetma läsåret 2018/19. Av dessa hade 15 procent övervikt och 6 procent fetma. Det fanns både köns- och åldersskillnader. Bland 9-åriga pojkar var andelen som hade fetma 11 procent, medan motsvarande siffror för flickor var 9 procent. Hos 6–8-åringar var det däremot vanligare att flickor hade övervikt än jämnåriga pojkar. Förekomsten av övervikt och fetma ökade även signifikant med åldern och var mer än dubbelt så vanligt för 9-åringar jämfört med 6-åringar. Samma mönster sågs även läsåret 2015/16. Andelen barn i åldern 6–9 år med övervikt eller fetma för läsåret 2015/16 var cirka 18 procent och hade alltså ökat med 3 procentenheter till läsåret 2018/19.

Andel (procent) barn i åldern 6–9 år med övervikt och fetma läsåret 2018/19, uppdelat på ålder och kön.

Andel (procent) barn i åldern 6–9 år med övervikt och fetma läsåret 2018/19, uppdelat på ålder och kön.

I FolkhälsoStudio kan du själv dela upp statistiken på olika sätt samt ta fram tabeller och grafer.

Liksom hos 4-åringarna fanns det regionala skillnader även bland 6–9-åringar läsåret 2018/19. Skillnaderna var dock något större. Andelen barn med övervikt eller fetma var högst i Västmanland, följt av Skåne och Södermanland, medan Västerbotten hade lägst andel. Högst andel barn med fetma fanns i Västmanland med 8 procent, följt av Skåne med cirka 7 procent. Lägst andel fanns i Norrbotten med 3 procent och Västerbotten med cirka 2 procent.

Andel (procent) barn i åldern 6–9 år med övervikt eller fetma fördelat på region, läsåret 2018/19. Möjliga val: viktklass och kön.

Till FolkhälsoStudio

Resultaten kommer från de längd- och viktmätningar som genomfördes inom ramen för elevhälsosamtalen läsåren 2015/16 och 2018/19. Kartläggningen är en del av Världshälsoorganisationens (WHO) Child Obesity Surveillance Initiative (COSI), som genomförs kontinuerligt.

11–15 år

Läsåret 2017/18 uppskattades att 15 procent av 11–15-åriga skolbarn hade övervikt eller fetma. Av dessa hade 11 procent övervikt och 4 procent fetma. Övervikt och fetma varierade dock med kön. Bland pojkarna hade cirka 13 procent övervikt och 5 procent fetma, medan motsvarande hos flickorna var 9 respektive 3 procent.

Andel (procent) skolbarn med övervikt och fetma läsåret 2017/18, fördelat på kön.

Bild som visar övervikt och fetma 2017-2018

Källa: Skolbarns hälsovanor, Folkhälsomyndigheten.

I FolkhälsoStudio kan du själv dela upp statistiken på olika sätt samt ta fram tabeller och grafer. Till exempel kan du jämföra olika klassificeringssystem för viktstatus (IOTF och WHO).

Läsåret 2017/18 hade Sverige lägre förekomst av övervikt eller fetma än genomsnittet för Europeiska och Nordamerikanska länder. Jämfört med de nordiska länderna var förekomsten av övervikt eller fetma i Sverige högre bland 11-åringarna, men lägre bland 15-åringarna.

Andelen med övervikt och fetma ökade i alla åldersgrupper mellan läsåren 1989/90 och 2017/18. Ökningen var något kraftigare för pojkar än för flickor. Läs mer om utvecklingen över tid på webbsidan Övervikt och fetma.

Resultaten kommer från undersökningen Skolbarns hälsovanor där elever från årskurs 5, 7 och 9 ombeds uppge sin längd och vikt. Det kan vara svårt för skolbarn att veta sin längd och vikt, men vi har inte skäl att tro att skolbarnens förmåga att skatta sin vikt och längd har förändrats över tid. Men det kan betyda att den faktiska förekomsten av övervikt och fetma är en underskattning för åldersgruppen och att den möjligen är större hos flickorna.

I Livsmedelsverkets undersökning Riksmaten ungdom 2017 uppmättes längd och vikt bland barn i årskurs 5 och 8 samt 2 på gymnasiet. Förekomsten av övervikt eller fetma för alla i urvalet var 21 procent (17 procent övervikt och 4 procent fetma). I årskurs 5 (medelålder 12 år) hade 18 procent av barnen övervikt och 4 procent fetma. I årskurs 8 (medelålder 15 år) hade 14 procent övervikt och 3 procent fetma. Motsvarande siffror för årskurs 2 på gymnasiet (medelålder 18 år) var 18 respektive 6 procent.

Gravida

År 2018 hade cirka 42 procent av gravida kvinnor vid inskrivningen till mödrahälsovården övervikt eller fetma. Av dessa hade 26 procent övervikt och 15 procent fetma. Det fanns dock stora regionala skillnader. Andelen med övervikt eller fetma var lägst i Stockholm, 36 procent, och högst i Dalarna där hälften av de gravida hade övervikt eller fetma. Förekomsten av fetma var även lägst i Stockholm med cirka 12 procent. I Södermanland och Blekinge var andelen gravida med fetma närmare dubbelt så hög, 21 procent.

Andel (procent) gravida med fetma fördelat på region, 2018.

Andel (procent) gravida med fetma fördelat på region, 2018.

Källa: Socialstyrelsens statistikdatabas för graviditeter, förlossningar och nyfödda.

Resultatet baseras på Medicinska födelseregistret från Socialstyrelsen, som omfattar alla graviditeter i Sverige som lett till förlossning. BMI beräknas utifrån kvinnans längd och vikt som registrerats vid första besöket på mödravårdscentralen, ett besök som oftast äger rum kring graviditetsvecka 10.

Vuxna

År 2018 uppskattades det att mer än hälften av den vuxna befolkningen hade övervikt eller fetma, 51 procent. Men det fanns tydliga skillnader i förekomsten bland olika grupper och utifrån var i landet man bor.

Övervikt och fetma ökade med åldern. Bland 16–29-åringar hade 31 procent övervikt eller fetma 2018. Hos 30–44-åringar var förekomsten 47 procent och bland 45–64-åringar 61 procent. Det fanns även skillnader i förekomsten av övervikt och fetma utifrån kön, utbildningsnivå och födelseland. Förekomsten av övervikt eller fetma var till exempel högre bland män, 58 procent, än bland kvinnor, 45 procent. Däremot var andelen med fetma likvärdig hos män och kvinnor, 16 respektive 15 procent. Skillnaden mellan kvinnor och män bestod därmed i huvudsak av skillnader i övervikt och inte i fetma.

Andel (procent) invånare i åldern 16–84 år som uppgav a) övervikt, b) fetma, c) övervikt och fetma fördelat på ålder, under perioden 2006–2018. Möjliga val: kön.

Källa: Nationella folkhälsoenkäten "Hälsa på lika villkor", Folkhälsomyndigheten.

Det finns regionala skillnader i övervikt och fetma. År 2018 hade Stockholm lägst andel med övervikt eller fetma, 45 procent, och länet med högst andel var Gävleborg, 59 procent. Även andelen med fetma varierade beroende på län med som lägst 12 procent i Halland och Kronoberg och som högst i Värmland och Gävleborg, 19 procent.

Andel (procent) invånare i åldern 16–84 år som uppgav a) övervikt, b) fetma, c) övervikt och fetma fördelat på län, under perioden 2004/07–2015/18. Möjliga val: kön och kommunnivå.

Källa: Nationella folkhälsoenkäten "Hälsa på lika villkor", Folkhälsomyndigheten.

Resultaten baseras på den nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor. Uppgifterna om deltagarnas längd och vikt som ligger till grund för resultatet är självrapporterade. Det är sannolikt att den faktiska förekomsten av övervikt och fetma är högre, men undersökningen ger en bra uppskattning av utvecklingen över tid.

Hur vi beräknar övervikt och fetma

Det finns olika sätt att mäta viktstatus på. Vi använder BMI (Body Mass Index) som uttrycker förhållandet mellan vikt och längd. BMI beräknas genom att kroppsvikten (kg) divideras med kroppslängden i kvadrat (m2). Undervikt innebär ett BMI under 18,5, normalvikt 18,5–24,9, övervikt 25,0–29,9 och fetma 30 eller högre.

För barn finns flera olika klassificeringssystem. De resultat som redovisas på den här sidan baseras på iso-BMI enligt IOTF (International Obesity Task Force) där hänsyn tas till ålder och kön för att definiera övervikt och fetma.

Läs mer

Utvecklingen av övervikt och fetma

Livsmiljö som främjar övervikt och fetma

Insatser barn

Statistik om övervikt

Övervikt och fetma är vanligt och ökar med ålder bland 6–9-åringar

Övervikt och fetma bland skolbarn 11–15 år fortsätter öka

Förekomsten av övervikt och fetma hos barn är hög och ökar med åldern

Folkhälsans utveckling

Health Behaviour in School-aged Children (HBSC)

WHO European Childhood Obesity Surveillance Initiative (COSI)