Hiv och sexuellt överförda infektioner, STI, kan få konsekvenser för den enskilde personen och samhället. Infektionerna kan förebyggas genom kunskapsspridning, testning, rådgivning samt genom att stödja beteendeförändringar när det behövs. Det förebyggande arbetet mot hiv och STI i Sverige ska ske samordnat på olika arenor och i samverkan mellan olika aktörer. Arbetet utgår från proposition 2005/06:60, Nationell strategi mot hiv/aids och vissa andra smittsamma sjukdomar, som antagits av Sveriges riksdag.

Sexuellt överförda infektioner förkortas STI efter engelskans Sexually Transmitted Infections. De STI som Folkhälsomyndigheten följer inom ramen för den nationella strategin är hiv, klamydia, gonorré och syfilis. Hepatit kan också överföras sexuellt men är i huvudsak en blodburen smitta.

Samverkar för att nå uppsatta mål

Arbetet med att förebygga hiv och STI nationellt, regionalt och lokalt sker i huvudsak via aktörer i till exempel hälso- och sjukvården, skolan och olika delar av utbildningssystemet, ideella organisationer och flera andra myndigheter. De ger förutsättningar för hälsofrämjande insatser avseende den sexuella hälsan. Arbetet är ofta integrerat inom området sexualitet, jämställdhet och relationer, exempelvis i skolan. Insatserna ska öka kunskapen om hiv och andra STI samt om konsekvenserna av att ha oskyddat sex. Aktörerna ska även verka för minskat sexuellt risktagande genom ökad användning och tillgänglighet till kondomer.

Enheten för hälsa och sexualitet

Från den 1 januari 2014 har Folkhälsomyndigheten det nationella, uppdraget att förebygga hiv och STI inom ramen för den nationella strategin. Arbetet sker på Enheten för hälsa och sexualitet. Enhetens arbete omfattar bland annat att:

  • planera, stödja, samordna och följa upp det hälsofrämjande och förebyggande arbetet,
  • utveckla området och initiera insatser,
  • ta fram och sprida kunskap och ge stöd till metodutveckling,
  • initiera studier och samla in data som underlag för rapportering,
  • rapportera utvecklingen, bland annat den svenska rapporteringen till FN och EU,
  • ta fram kunskapsunderlag och vägledning,
  • genomföra nationella kommunikationsinsatser samt
  • fördela statliga medlen inom området.

I det förebyggande arbetet ingår kommunikation riktad till befolkningen och till särskilt riskutsatta grupper, så kallade preventionsgrupper. Därutöver behöver beslutsfattare och olika grupper inom professionen samt de som arbetar hälsofrämjande och förebyggande underlag och kunskapsstöd. Genom riktat statsbidrag till landsting och vissa kommuner samt till ideella organisationer stöds det primärpreventiva arbetet riktat till de olika preventionsgrupperna samt insatser för att motverka stigmatisering och diskriminering av hivpositiva. Utöver nationella strategins (prop. 2005/06:60) hälsofrämjande intentioner kring kunskapsspridning och rådgivning omfattar det förebyggande arbetet även smittskyddsarbete enligt smittskyddslagen (2004:168) såsom testning samt behandling och smittspårning vid konstaterad infektion.

Nationell strategi mot hiv/aids och vissa andra sjukdomar (Prop. 2005/06:60)

Preventionsgrupper prioriteras

Hela befolkningen omfattas av de förebyggande insatserna mot hiv och STI samt vissa blodsjukdomar. Vissa grupper i samhället är särskilt utsatta för risk eller är särskilt sårbara. Dessa grupper ska prioriteras i det förebyggande arbetet. Preventionsgrupperna är enligt nationella strategin (prop. 05/06:60):

  • män som har sex med män (MSM)
  • personer med injektionsmissbruk
  • personer med utländsk bakgrund – vanligen personer från högendemiska områden
  • unga och unga vuxna
  • utlandsresenärer
  • gravida kvinnor
  • personer som har sex mot ersättning

Arbetet omfattar även personer som lever med hiv.

Det behövs ett brett arbete med många aktörer för att nå dessa olika grupper. Grupperna är i sig inte homogena utan överlappar och inkluderar varandra. Arbetet behöver därför också vara samordnat.

Statsanslaget

I syfte att uppnå ett så brett arbete som möjligt och att anpassa detta till olika delar av landet och olika gruppers behov finns ett statsanslag som årligen fördelas. Folkhälsomyndigheten handlägger detta statsanslag.