Statistik om övervikt och fetma hos barn 11–15 år

Lyssna

Mer än var femte elev i mellan- och högstadieåldern har övervikt eller fetma. Många insatser behövs för att förändra detta. Skolan är en arena som når alla barn och unga och har därmed en central roll i arbetet för en god och jämlik hälsa, både som utbildningsansvarig men också i det hälsofrämjande och förebyggande arbetet.

Andelen med övervikt och fetma har ökat bland 11–15-åriga skolbarn i Sverige, från 7 till 15 procent, mellan läsåren 1989/90 och 2021/22. Fetma blev fyra gånger vanligare under perioden; från 0,8 till 3,4 procent av skolbarnen. Efter 2009/2010 ses en särskilt kraftig ökning, och en sämre utveckling för pojkar än för flickor.

Mellan 2017/18 och 2021/22 ses en tendens till att förekomsten av fetma minskat något, men skillnaden är inte statistiskt säkerställd. Likaså ses en tendens till att andelen med övervikt ökat, särskilt bland pojkar, men även här är inte resultatet statistiskt säkerställt. För att fullt ut förstå orsakerna till detta behövs data där man följer samma individer över tid. Men det är också viktigt att kontinuerligt följa viktutvecklingen hos skolbarn genom återkommande undersökningar.

Barns vikt förändras i takt med deras utveckling. Exempelvis ökar pojkars muskelmassa under puberteten, vilket ökar kroppsvikten. Men vikten påverkas också av förutsättningar i den sociala och fysiska miljön. Variationerna i figur 1 kan därför vara ett resultat av att olika generationer av barn (kohorteffekter) har haft olika förutsättningar, t.ex. i sin matmiljö (periodeffekter), som påverkat deras viktutveckling vid olika tidpunkter. Dessutom utvecklar barn övervikt och fetma i allt yngre åldrar samtidigt som det är stor sannolikhet att den övervikt och fetma som utvecklats tidigt i livet kvarstår i högre ålder.

Figur 1. Andel (procent) skolbarn 11–15 år med övervikt och fetma fördelat på kön, under perioden 1989/1990–2021/2022.

Det har skett en ökning i andelen skolbarn med övervikt och fetma, från 7 till 15 procent, sedan läsåret 1989/90.

Källa: Skolbarns hälsovanor (tillväxtkurva enligt IOTF), Folkhälsomyndigheten.

I Folkhälsostudio kan du själv dela upp statistiken på olika sätt samt ta fram tabeller och grafer. Till exempel kan du jämföra olika tillväxtkurvor som ligger till grund för att klassificera viktstatus (IOTF och WHO).

FolkhälsoStudio (extern webbplats)

Köns- och åldersskillnader

Det finns både köns- och åldersskillnader i förekomsten av övervikt och fetma. Genomgående är övervikt och fetma vanligare bland pojkar än flickor, oavsett ålder. Andelen med övervikt ökar successivt med åldern (11, 13 och 15 år) bland pojkar medan den är relativt stabil bland flickor. När det gäller fetma är förekomsten ungefär densamma i de tre åldersgrupperna för pojkar, med en tendens till lägre andelar bland 15-åriga flickor än yngre flickor. Möjligen kan smalhetsideal påverka särskilt äldre flickor att försöka hålla vikten, men det är också möjligt att de äldre flickorna i större utsträckning anger en vikt som är lägre än den sanna vikten än de andra grupperna just på grund av rådande smalhetsideal.

Figur 2. Andel (procent) skolbarn med övervikt och fetma läsåret 2021/22, fördelat på kön och ålder.

Övervikt och fetma var vanligare bland pojkar än flickor, oavsett ålder och andelen med övervikt ökar med åldern.

Källa: Skolbarns hälsovanor (tillväxtkurva enligt IOTF), Folkhälsomyndigheten.

Om undersökningen

Resultaten kommer från undersökningen Skolbarns hälsovanor där elever från årskurs 5, 7 och 9 ombeds uppge sin längd och vikt. Det kan vara svårt för skolbarn att veta sin längd och vikt, men genom att Elevhälsan återkommande väger och mäter barnen är det troligt att en relativt stor andel har kunskap om sin vikt och längd. Ungefär 80–90 procent av barnen har svarat på frågorna om längd och vikt genom åren och det är sannolikt att deras uppskattningar är lika rätt- eller felvisande nu som förr. Läsåret 2021/22 svarade dock de som gick i årskurs 7 och 9 något senare på enkäten än vid tidigare mätningar, vilket innebär att de var i medeltal 0,3 år äldre. Eftersom vikten ökar med ålder så kan resultatet möjligen vara en överskattning jämfört med tidigare år.

Att undersöka viktstatus

Undersökningar visar att förekomsten av övervikt och fetma verkar vara cirka 2–4 procentenheter lägre med självrapporterad jämfört med uppmätta längd- och viktuppgifter. Den faktiska förekomsten av övervikt och fetma bland 11–15-åringar kan alltså vara högre och att underskattningen möjligen är större för flickorna.

Läs mer i publikationen Självrapporterad och objektiv längd och vikt hos barn och unga.

I Livsmedelsverkets undersökning Riksmaten ungdom 2017 mättes längd och vikt bland barn i årskurs 5 och 8. Resultatet visade att 21 procent hade övervikt eller fetma (17 procent övervikt och 4 procent fetma). I årskurs 5 (medelålder 12 år) hade 18 procent av barnen övervikt och 4 procent fetma. I årskurs 8 (medelålder 15 år) var andelarna 14 procent respektive 3 procent.

Riksmaten ungdom (livsmedelsverket.se)

Det finns olika sätt att mäta viktstatus på. För barn finns det flera olika tillväxtkurvor för att klassificera viktstatus. Resultaten på den här sidan baseras främst på iso-BMI enligt IOTF (International Obesity Task Force) som tar hänsyn till ålder och kön för att definiera övervikt och fetma.

Läs mer om olika tillväxtkurvor i publikationen Att mäta övervikt och fetma bland barn.

  • Att mäta övervikt och fetma bland barn

    Publicerad:
    Uppdaterad:

    Faktablad som redovisar de nationella och internationella tillväxtkurvorna samt fördelar och nackdelar med dessa.

Relaterade publikationer