Uppdaterad 4 april 2022

Att lyssna

Samtalsledaren har fokus på att försöka förstå personens perspektiv.

Förändring är en process som är möjlig att påverka. En samtalsledare kan gynna eller hindra den processen. Att kunna lyssna aktivt är en förutsättning för att gynna processen. Aktivt lyssnande kan beskrivas som förmågan att möta personen där den befinner sig och ge respons på vad personen säger. Det i sin tur förutsätter att samtalsledaren behärskar färdigheten att lyssna. Att lyssna innebär att samtalsledaren släpper egna tankar och eventuella önskvärda riktningar för samtalet. För att visa sitt deltagande använder samtalsledaren sig främst av reflektioner som ligger nära personens egna ord. Samtalsledaren behöver sedan utveckla och strukturera samtalet genom att skifta mellan att lyssna aktivt, eventuellt rikta samtalet eller erbjuda information.

Ett sätt att lära sig hur kan ibland vara att veta vad man inte ska göra. Psykologen Thomas Gordon, kollega till Carl Rogers menade att det finns vissa saker som sannolikt hindrar ett aktivt lyssnade. Dessa är att:

  1. Ge order, anvisa eller bestämma
  2. Varna, mana till försiktighet eller hota
  3. Ge råd, föreslå eller komma med lösningar
  4. Övertala med hjälp av logik, argumentera eller föreläsa
  5. Tala om vad de borde göra, moralisera
  6. Företräda annan uppfattning, döma kritisera eller klandra
  7. Samtycka, ge uttryck för gillande eller berömma
  8. Skambelägga, förlöjliga eller etikettera
  9. Tolka eller analysera
  10. Uppmuntra, sympatisera med eller trösta
  11. Fråga på ett forskande sätt
  12. Vara reserverad, distraherad, skämtsam eller byta samtalsämne

Gör vi något av detta har vi således lämnat lyssnandet och övergått till att göra något annat. Att ge bekräftelser, ställa utforskande frågor och så vidare är naturligtvis en viktig och avgörande del för MI-samtalet samtidigt kan det finnas en poäng att tydliggöra för sig själv som samtalsledare att jag då lämnat lyssnandet.